Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Hur ska man tänka kring dataspel och autism?

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Maria frågar

Hur ska man tänka om dataspelande och autism? Har ett barn runt 11 år med asperger i min närhet som lever via sin dator och telefon och vill inte göra något annat. Hen umgås med sina vänner online och vill bara umgås med dem där. Vill de komma hem säger barnet nej, vill hellre att de ses online. Barnet spelar samma spel varje dag och är även mycket intresserad av att programmera. När barnet inte spelar känns hen håglös och inåtvänd och svår att få kontakt med. När barnet spelar kan hen prata konstant med sina medspelare och är glad. Barnet spelar nästan hela sin vakna tid. Hen verkar inte vara intresserad av något annat och föräldrarna har prövat olika aktiviteter men slutat. Hur får man ett barn med asperger att intressera sig för det verkliga livet?

Paula svarar

Nu kommer jag nog ge dig ett oväntat svar, men min fråga är om det verkligen är nödvändigt att ett autistiskt barn intresserar sig för det verkliga livet, och varför i så fall? Observera dock att jag aldrig ger råd om specifika fall då jag endast kan tala för mig själv och inte har en aning om vad en annan autist mår bra respektive dåligt av. Och eftersom jag inte känner till fallet vet jag inte heller om dataspelandet i detta fall är skadligt för barnet i fråga på något sätt. Är det kanske så att barnet exempelvis nästan aldrig äter eller sover till följd av dataspelandet och allvarligt skadar sin hälsa p.g.a. sömnbrist? Är dataspelandet så högljutt att familjen och grannarna störs på nätterna? I dessa typer av fall är ju dataspelandet skadligt såklart och omgivningen måste ingripa! Men i annat fall är jag mycket tveksam till att dataspelandet utgör ett problem.

Specialintressen är viktiga för autister

Låt mig förklara varför. Autism är en diagnos som medför ett annorlunda beteende- och prioriteringsmönster, skrev den framlidna autismforskaren Lorna Wing i sin bok. Många personer utan autism finner glädje i aktiviteter som autister sällan finner glädje i, står det vidare att läsa i nämnda bok. Autismforskaren och -experten Tony Attwood skriver i sin tur att specialintressen erbjuder en autist en känslomässig stimulans. Graden av njutning är mycket hög när en autist får ägna sig åt sina specialintressen, skriver Attwood vidare. Och jag kan bekräfta att så är fallet! Det är vanligt att en autist är missnöjd när hen berövas sina specialintressen och otrolig nöjd och glad när hen får sysselsätta sig med dessa. Kan det vara så att dataspelandet är barnets specialintresse?

Hade velat bli accepterad som jag var

Eftersom specialintressen är viktiga för oss autister och autism innebär annorlunda beteendemönster anser jag personligen att det är orimligt att en autist ska tvingas ändra på sig själv och börja bete sig som normen föreskriver. Själv blev jag som barn tvingad att träna på att bete mig enligt andras förväntningar vilket gjorde omgivningen nöjd och mindre orolig men jag mådde mycket dåligt av det. Jag tvingades bland annat leka med mina klasskamrater mot min vilja på rasterna för jag isolerade mig alltid från ”det verkliga livet”, enligt de vuxna. Så här några decennier senare kan jag konstatera att jag hade mått mycket bättre om jag hade blivit accepterad som jag var och fått slippa den påtvingade delaktigheten.

Normerna bör ifrågasättas

När man har med oss autister att göra anser jag att det är viktigt att tänka öppet och ifrågasätta om de givna normerna verkligen är de rätta. Varför är det exempelvis givet att en vänskapsrelation måste omfatta fysiska träffar, och varför ses inte online-vänskap som ”riktig” vänskap? Vad betyder ”det verkliga livet” egentligen? Hur kommer det sig att fysiska träffar ses som ”det verkliga livet”, dvs mycket värdefullt, och online-vänskaper inte anses vara ”på riktigt”? Måste vänskapsrelationer alltid innehålla en balans mellan fysiska och online-träffar, och varför i så fall? Varför är det fel att bara träffa sina vänner online och aldrig i det verkliga livet? Varför är det viktigt att lära sig att variera sina aktiviteter när man har autism? Är det givet att alla människor mår bra av samma saker och att de som faller utanför normen har en brist som borde korrigeras?

Andra människor fördömer

En gång träffade jag en tjej vars pojkvän bodde i England. Paret hade ett distansförhållande, och hade aldrig någonsin träffats fysiskt och avsåg inte heller att göra det. De var mycket nöjda med upplägget och kära och glada, och deras enda problem var andra människor och det bemötande de fick från dem. Faktum är att de allra flesta människor har svårt att förstå människor som inte följer normen och tro att de har någon form av ”problem”. I vår tid accepteras såklart den klassiska heteronormen, och det finns också många i Sverige, dock inte alla, som tolererar homosexuella par, men sedan tar det ofta stopp. Ett förhållande där paret aldrig träffats i verkliga livet ses inte som ett ”riktigt” förhållande. Det är med andra ord samhället som föreskriver hur andra människor borde göra för att vara lyckliga samt hur ett ”riktigt” förhållande respektive en ”riktig” vänskapsrelation borde se ut, och det är detta jag tycker bör ifrågasättas!

Fundera gärna på ovanstående

Som sagt vet jag inte vad som är bäst att göra i detta fall för jag vet inte om barnet i fråga tar skada eller inte, men däremot tycker jag att ni ska fundera på ovanstående frågor. Om ni är helt säkra på att barnet verkligen tar skada av dataspelandet tycker jag att ni ska förklara för barnet varför ni måste begränsa aktiviteten. Kanske kan ni upprätta ett dataspelsschema i så fall? Låt gärna barnet vara delaktig i schemaplaneringen så att det känner att det har inflytande. Men om ni ingriper tycker jag alltså att ni ska vara helt säkra på att barnet verkligen tar skada av dataspelandet. Är inte det fallet tycker jag att ni ska acceptera barnet som det är!

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

15 svar på ”Hur ska man tänka kring dataspel och autism?”

”Hur får man ett barn med asperger att intressera sig för det verkliga livet?”

Till att börja med så är internet en del av det verkliga livet. Internet och det verkliga livet är oskiljbara.

”När barnet spelar kan hen prata konstant med sina medspelare och är glad.”

Det beror troligtvis på två saker. Hen får prata om sitt specialintresse och får göra det på sitt eget sätt. Det är många autister som kan prata obehindrat om de får prata om sitt specialintresse, särskilt om de får hålla en föreläsning om sitt specialintresse. Fråga Paula. 😉

”Barnet spelar samma spel varje dag och är även mycket intresserad av att programmera.”

Använd barnets specialintresse för att hjälpa barnet att bli en skicklig programmerare. Samhället behöver sådana som hen. Gör inte misstaget att försöka göra hen normal! Det finns alldeles för många autister som har habiliterats till dalig sysselsättning istället för att komma till Silicon Valley.

Jag kan inte låta bli att undra vem som egentligen har problem här. Frågeställaren, barnet eller skolan/socialtjänsten? Jag gissar att det inte är barnet som har problem med sin nuvarande livsstil. Jag får en känsla av att det är barnets omgivning som har svårt att acceptera att barnet är autistiskt och önskar sig ett normalt barn.

Bra tips om att hjälpa barnet att bli programmerare! När ett autistiskt barn får utnyttja sina styrkor har det chansen att uppnå sin fulla potential!

Svara

”Använd barnets specialintresse för att hjälpa barnet att bli en skicklig programmerare. Samhället behöver sådana som hen. Gör inte misstaget att försöka göra hen normal! Det finns alldeles för många autister som har habiliterats till dalig sysselsättning istället för att komma till Silicon Valley.”

Hittade en kulturartikel i Sydsvenskan om gränsen mellan kreativitet och psykisk ohälsa.

”Men det tydligaste sambandet handlade om patienternas nära släktingar. Föräldrar, syskon och barn till patienter med schizofreni eller bipolär sjukdom jobbade extra ofta i kreativa yrken. I en uppföljande studie som tog upp även mildare problem och funktionsvariationer kunde de bland annat visa ett samband mellan att arbeta vetenskapligt och att ha autism i familjen.”
https://www.sydsvenskan.se/2022-11-13/kreativ-eller-psykiskt-sjuk-gransen-kan-vara-finare-an-du-tror

En tolkning av artikeln är att samhället bör behandla människor med NPF-diagnoser med större respekt eftersom det är samma bakomliggande egenskaper som kännetecknar framstående entreprenörer, konstnärer och forskare som också kännetecknar autism och ADHD. Om man får tro artikeln så är det inte sällan individer i samma familj som blir den framstående entreprenören, konstnären eller forskaren respektive som blir ”den psykiskt sjuke”. Utan autism/ADHD ingen Tesla, Mona Lisa eller relativitetsteori. Det kan vara två sidor av samma mynt. Det handlar om gradskillnader.

Vilket tänkvärt svar:) även för mig som har egen autism.
Även Doktor Bloms tillägg var givande.

Hoppas frånvaron av kommentarer beror just på att människor måste få fundera mera.. 🙂

Tack<3

Vad roligt att du tyckte att inlägget var givande och att det även hjälpte dig! 🙂

Svara

Jag tänker att det är bra att regelbundet få dagsljus, frisk luft och motion (om det inte är någon sjukdom som hindrar det). Det går ju numera att kombinera med datorspel som Pokémon Go. En annan sak som kanske vore intressant att prova på är geocaching. För motion finns även dataspel där man dansar. Det är viktigt med bra ergonomi för att inte få ont när man håller på med samma aktivitet i flera timmar.

Tack för tipset! Jag tycker också att det oftast är viktigt med frisk luft och framför allt dagsljus, men samtidigt är jag tveksam till att tvinga en autist till det om vederbörande verkligen inte vill och inte verkar ta skada av dataspelandet. När det finns autism med i bilden är jag tveksam till att man alltid ska leva på ett sätt som omgivningen tycker är optimalt. Men generellt sett håller jag med om att de flesta mår bra av frisk luft och motion!

Jag tror att man märker det själv om dataspelandet inomhus är skadligt: har man ont i kroppen och är ständigt trött är det ju förmodligen ett tecken på att det är skadligt, men samtidigt är jag öppen inför att inte alla vill vara utomhus och variera sina aktiviteter. Själv sitter jag numera stilla väldigt mycket sedan många år tillbaka men har inte fått ont i kroppen och har varit helt oförstående inför varför många säger att det är viktigt att inte sitta stilla i samma position framför datorn hela dagarna för jag upplever att jag mår bra av det 🙂 Men visst, skulle jag få ont i kroppen skulle jag absolut göra något åt saken! Man kan inte heller utesluta att jag får ont när jag är 60 år (jag är 42 år idag), men jag orkar liksom inte oroa mig för det nu 🙂

Svara

Så länge det inte skadar en själv eller någon annan, tycker jag alla ska få göra precis vad de själva vill. Oavsett hur många normer det bryter eller hur annorlunda det anses. De flesta människor vet vad som är bäst för de själva och vad de mår bäst av – ingen annan.

Vad roligt att du hittade till bloggen och ännu roligare att du gillar det jag skriver! 🙂

Svara

Hej, vår son har Autism och data och tv-spel har varit en viktig del i hans liv. Det har gjort att han vågar prata, skoja och vara som vem som helst när han gör det. Dessutom utvecklades engelskan till det bättre. Vi har aldrig förbjudit utan uppmuntrat och även spelat med honom. Vi spelade Minecraft tillsammans och gjorde en hel Jul-värld med stor julgran och en massa hus, snö och is i Creative. Sen har vi fortsatt efter det. Om barnet du känner är intresserad av programmering kan det vara bra och engagera barnet mera i det. Det kanske finns ställen man kan besöka för att få lära sig mera. Tekniska museum kanske..
Nu säger jag inte att det fungerar på alla.. Jag gillar att vandra och cykla så jag stack ut och gick på många fina platser, fotograferade allt och gjorde många äventyr på egen hand. Sonen hade blivit tillfrågad men sagt nej. Efter några år började han intressera sig, då cyklade han med, sen kom han med på några vandringar, sen kom han med på Kullaberg. Han har endast två kompisar, det räcker, de är alla likadana med olika egenheter. De träffas online och i verkliga livet där de cyklar flera mil, vandrar flera mil och har med stormkök och lagar mat. De har samma intressen. De är alla runt 15 år gamla 😊 De växer upp och får andra intressen. Skynda inte, ge det tid.. Hälsningar
Jessica

Tack Jessica! Vad bra att data har hjälpt din son att utvecklas och att han lärt sig engelska på det sättet! Jag tror absolut att datorn är ett viktigt redskap för många autister.

Jag är ledsen för att jag var tvungen att ta bort ditt efternamn i din kommentar, detta eftersom jag p.g.a. GDPR numera är skyldig att se till att en tredje part (i detta fall din son) inte riskerar att bli identifierad, särskilt eftersom hans diagnos framgår av texten. Däremot låter jag ditt förnamn vara kvar! 🙂

Svara

Lämna ett svar till Paula Tilli Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *