Hur ska man som autist bete sig med neurotypiker?

Marie_y frågar

Har du skrivit en inlägg om goda tips vad ska man ta hänsyn till eller/och om vad/hur ska man prata med neurotypiska. Jag känner mig lite vilse och vill inte bli missförstådd bara därför att vet inte oskrivna ”regler” i det sammanhanget. Om…så var jag hittar dem?

Paula svarar

Nej jag har inte skrivit om tips om hur man ska bete sig med neurotypiker. Jag har medvetet låtit bli att skriva om ämnet av tre anledningar: dels skulle många kunna bli provocerade om jag talade om för dem vad de borde göra (vem är liksom jag att diktera hur man ska bete sig?), dels är allt sådant subjektivt och även tids- och kulturbundet (=olika människor tycker olika kring vad som är ett okej respektive inte okej socialt beteende) och slutligen tycker många autister att det är viktigt för deras självkänsla att kunna känna att de duger som de är och att de inte behöver förändra sitt beteende för andras skull.

Finns varken rätt eller fel

Dock förstår jag behovet av att lära sig sociala koder, och eftersom du efterfrågar ett sådant inlägg kommer jag skriva om ämnet nedan! Med detta sagt är det viktigt att hålla i minnet att jag skriver utifrån mina åsikter och erfarenheter. Det som är rätt för mig kan vara fel för någon annan och tvärtom. Dessutom är det viktigt att göra en bedömning om ifall man vill förändra sitt beteende för andras skull och i så fall hur mycket. Själv bryter jag medvetet mot sociala koder när det gäller mat då jag ofta tackar nej till maten jag blir bjuden på och istället tar med mig egen mat. Men det är mitt val!

Vissa ämnen är bra att undvika

Vad gäller sociala koder så kan det vara känsligt att diskutera politik, sex, religion och ekonomi. Efter septembers riksdagsval pratade jag och mina kollegor exempelvis aldrig om valresultatet efteråt. På samma sätt anses det ofta vara oartigt att fråga andra hur mycket de har i lön, hur mycket pengar de sparar varje månad, vad de lägger sina pengar på, hur ofta de har sex med sina partners o.s.v. Likaså är det bra att undvika att ifrågasätta/diskutera sin samtalspartners religion/livsåskådning. Dessa regler är dock väldigt kulturbundna, men här i Sverige kan det i alla fall vara bra att undvika att ta upp dessa frågor!

Inte bra att vara påträngande

Människor som är väldigt nyfikna och lägger sig i andras liv riskerar också att avskräcka andra människor. Det kan alltså vara bra att inte ställa för närgångna frågor om exempelvis ifall andra har gjort abort o s v. Vidare vet jag att många stör sig på påträngande människor som t.ex. frågar om de får komma och hälsa på i deras sommarstugor/hem istället för att vänta på att bli bjudna. För att vara på den säkra sidan kan det vara bra att vänta på att bli bjuden istället för att fråga om man får komma över eftersom det är obekvämt för många att säga nej.

Viktigt att ge och ta

Det är vidare bra att lyssna på vad andra människor har att säga istället för att bara prata om sig själv. De flesta vill att det finns någon slags balans i samtalet genom att alla lyssnar och blir lyssnade på. Och principen ”ge och ta” gäller för övrigt inte bara i samtal utan i allt samspel: om X väldigt ofta blir bjuden och Y är den som bjuder snyltar ju X på Y:s generositet. Jag menar inte att man ska behöva räkna på kronor och ören, men däremot kan det vara bra att hålla koll på att det finns någon slags balans i bjudandet så att man varken utnyttjar någon eller blir utnyttjad. Är det väldigt uppenbart att den ena parten bjudit oftare finns det klart en mycket stor obalans i relationen!

Negativa människor är inte populära

Vidare tröttnar människor ofta på en negativ person som klagar väldigt mycket. Om någon hela tiden kommer med uttalanden som ”Sverige är ett jävla skitland” eller ”de flesta människor är elaka och egoistiska” kan andra människor bli nedstämda i vederbörande sällskap och hen kan upplevas som tung att umgås med. Negativa tankemönster är ett symptom på depression, men vill man bli omtyckt kan det vara bra att älta negativa saker med sin psykolog och vara positiv i andra människors sällskap.

Man får ta konsekvenserna

En negativ person skulle kunna säga efter att ha läst detta blogginlägg: ”En tjej, Sara, som jag var vän med år 2013 hånade min livsåskådning och det var alltid jag som bjöd.” En positiv och optimistisk person skulle kunna säga: ”När jag läser Paulas inlägg kommer jag att tänka på min kusin. Hon är alltid trevlig och utnyttjar aldrig andra.” Människor upplever alltså oftast att den positiva personen är trevligast eftersom hen fokuserar på vad andra gör rätt istället för vad de gör fel samt ältar inte gamla saker. Visst, det måste inte vara fel att vara negativ, men i så fall får man vara beredd på att väldigt många kan komma att ta avstånd från en.

Motsatser dras sällan till varandra

Om man haft svårt att få vänskapsrelationer att funka och är ute efter nära bestående vänskapsrelationer kan det slutligen vara bra att söka sig till människor som liknar en själv. Den socialpsykologiska professorn David Myers och hans medförfattare krossar myten att motsatser dras till varandra och konstaterar att vänner och partners ofta liknar varandra. Detta stämmer överens med mina erfarenheter! Självklart kan man inte vara lik någon annan i alla avseenden, men många vill inte att skillnaden ska vara för stor. Jag har själv funderat på att jag kanske borde söka mig till människor som liksom jag inte jämför sig själva med andra människor för jag har lättare att relatera till sådana människor.

Man kan ha sökt sig till fel människor

Om man har autism och är väldigt osäker och känslomässigt omogen kan det mot bakgrund av ovanstående vara lättare att hitta bestående vänskapsrelationer bland betydligt yngre personer jämfört med att försöka hitta äldre vänner som tar hand om en och bekräftar en. Är man däremot som autist väldigt mogen kan det vara bra att försöka hitta vänner bland de som är betydligt äldre än man själv. Vi autister är ju ibland i ofas med våra jämnåriga varför betydligt äldre eller yngre kompisar i vissa fall kan passa oss bäst. Observera att forskare aldrig kan uttala sig om enskilda fall. Det finns alltid undantag, men är man ofrivilligt ensam eller har svårt att få relationer att hålla kan det bero på att man försökt söka sig till människor som är för olika en själv.

Upp till var och en

Ovan gav jag dig massor av tips. Jag vill återigen påminna om att jag skriver utifrån mina subjektiva erfarenheter och åsikter och att inte alla kommer att hålla med mig. Dessutom är det viktigt att fundera över om det är värt att ändra sitt beteende för andras skull. Jag har träffat många autister som absolut inte vill göra sig till och som föredrar att vara ensamma framför att umgås med människor i vars sällskap de måste anpassa sitt beteende, men det är upp till var och en att bedöma om man vill anpassa sig. Slutligen är det viktigt att komma ihåg att neurotypiker är väldigt olika så det här med vilket beteende som är okej respektive inte okej är inte ristat i sten!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.