Hur berätta för ett autistiskt barn om graviditet?

C frågar:

Hej !
Jag vill gärna vara anonym om det går 🙂

Jag och min sambo misstänker att hans son, min bonusson har någon form av ”högfungerande autism”. Han är 8 år och går i 2an. Han klarar sig mycket bra i skolan med ämnen som matte men när det blir ”ostrukturerade” uppgifter som att ”intervjua en kompis och återberätta” så blir det svårt för honom. Skolan har inte reagerat ännu, bara på att han vägrar leka med någon annan än en kompis och att han kan bli stillastående när kompisen inte är där. Det sociala är svårt för honom, testa på nya saker är svårt och förändringar är jättesvårt.
Med eller utan diagnos har vi anpassat vardagen och hur vi kommunicerar. Vi försöker vara pedagogiska och tydliga och förbereda honom inför nya situationer (när de ska komma) etc.
Till saken är nu att jag är gravid. (Han har ett småsyskon som också är mitt bonusbarn. )
Vi är oroliga för hur vi ska berätta för honom om min graviditet. Vi vill göra det på bästa möjliga sätt. Hans yngre syskon har uttryckt flera gånger att hen vill ha ett småsyskon medan han redan uttryckt att det skulle kännas ”konstigt” som han säger.
Har du några bra tips hur vi berättar utan att han ska känna press på att han ”måste” bli glad och hur vi minimerar ”chocken” och rädslan inför denna förändring ?

Tack för en bra blogg !

Med vänlig hälsning,
C”

Paula svarar:

Hej och ett stort grattis till din graviditet! Först av allt vill jag säga att jag var osäker på om du hade använt ett alias eller skrivit ditt riktiga namn i mailet. Eftersom du skrev att du gärna ville vara anonym döpte jag om dig till en bokstav, hoppas det var okej! 🙂 Jag vill också tala om att det gläder mig oerhört att du bemöter din bonussons egenheter så här fint och är mån om att det ska bli så bra som möjligt för honom oavsett om han har en fastställd diagnos på autism eller ej. Det låter som att han är riktigt lyckligt lottad för att ha dig som bonusmamma!

Svårt att ge ett allmänt svar

Tyvärr är det svårt att ge ett allmänt svar på din fråga eftersom vi autister utgör en mycket heterogen grupp och har olika behov. Det finns liksom inget recept som funkar på alla autistiska barn! Därför svarar jag på din fråga utifrån hur jag själv skulle vilja bli bemött i hans sits, dock vet jag inte hur han vill bli bemött då det är du och din sambo som känner honom bäst. Därför ska du inte ta mina tankar som en allmän sanning och inte heller använda mina tips om du inte tror att han skulle vilja bli bemött som jag.

Vill bli bekräftad i mina känslor

Personligen tycker jag inte om förändringar som jag inte har initierat själv. Om jag trivs som det är framkallar tankar på en förändring ångest hos mig. I vissa fall handlar ångesten om osäkerhet och oro inför en obekant situation då jag inte har någon aning om vad förändringen kommer att innebära. Hur kommer mitt liv påverkas rent konkret? Därför uppskattar jag om någon tar sig tid med mig och förklarar så utförligt som möjligt. Kanske kommer förändringen innebära flera positiva saker som jag inte har tänkt på? När det handlar om ett nytt småsyskon så kan man exempelvis få en ny lekkamrat om några år när syskonet växt upp. Dock är det viktigt att min samtalspartner inte talar om för mig hur jag borde känna. Vill jag inte ha en ny lekkamrat vill jag absolut inte höra: ”Det vill du visst, du förstår inte bara det själv” utan jag vill att mina känslor blir bekräftade. Att få mina känslor bortviftade är bland det värsta jag vet!

Hade velat vara delaktig

Därutöver skulle jag uppskatta om jag fick vara delaktig på något sätt. Om jag hade varit ett barn som inte hade velat ha ett småsyskon hade jag åtminstone uppskattat om jag hade kunnat vara delaktig genom att få välja ut vissa kläder för bäbisen. Och kanske skulle jag kunna välja vilken färg bäbissängen ska ha? Dessutom vore det bra för mig att få veta att jag kommer att ha ett eget rum där jag kan gömma mig varje gång jag upplever att bäbisens skrik börjar bli jobbigt. Generellt sett tror jag inte på belöningar och mutor i syfte att få ett autistiskt barn att göra något mot sin vilja, men i det här fallet kommer ju bäbisen anlända oavsett om han vill det eller ej varför jag själv hade uppskattat att få någon present jag tycker om ifall jag lovar att vara snäll mot bäbisen. Kanske någon leksak som jag alltid drömt om men som mina föräldrar inte haft råd att köpa? Eller en semesterresa? Hade jag som barn haft något roligt att se fram emot hade förändringen kunnat vara lättare.

Det kan ta tid

Slutligen är det viktigt att känna till att det kan ta tid innan vi autister anpassar oss till nya situationer, men ibland kan det visa sig att förändringen blivit positiv i alla fall trots att vi befarat det värsta. Om han reagerar negativt och ångestfyllt på beskedet måste det alltså inte betyda att han kommer att fortsätta vara negativt inställd till småsyskonet i all evighet när bäbisen väl är där. Han kan mycket väl komma att ändra sig! 🙂

Lycka till, jag hoppas att du känner att du fick svar på din fråga!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn