Som vi alla vet är det sällan världens lättaste att hitta ett lönearbete när man har autism, men det är få som vet hur otroligt svårt det kan vara i verkligheten. Att många arbetscoacher på dagliga verksamheter har inställningen att det är helt okej att praktisera på habiliteringsersättning år efter år när man har en funktionsvariation gör inte saken lättare precis.
Emmas högsta dröm är att bli anställd
Idag tänkte jag berätta för er en sann historia om en tjej som heter Emma. Jag känner både henne och hennes familj mycket väl sedan länge. När jag lärde känna familjen var hon fortfarande tonåring, men nu är hon sedan länge vuxen. Ända sen hon tog studenten har jag sett hur otroligt hårt hon kämpat för att få ett jobb. Under de första åren klagade hon aldrig när hon städade toaletter och sopade golv gratis på sina praktikplatser för hon ville visa tålamod, men när det hade gått 10 år började hennes tålamod att tryta. Hon ville ju bli anställd!
Hennes autism upptäcktes sent
Lite bakgrundsinfo: Emma har autism. Hon var duktig i skolan, gick i en vanlig klass och störde aldrig någon vilket är anledningen till att hennes svårigheter aldrig blev upptäckta. Däremot mådde hon mycket dåligt på insidan. Hon är extremt noggrann och pålitlig och håller alltid det hon har sagt. Hon har dessutom ett otroligt bra minne! Däremot är hon stresskänslig och behöver lite mer tid på sig att bli klar med arbetsuppgifterna. Dessutom är hon inte sån som gillar att småprata och vill inte ha påtvingad social kontakt med kollegorna.
Fick kritik för sina autistiska egenskaper
Hon har råkat ut för usla arbetscoacher men även mindre förstående chefer på sina praktikplatser. En chef var mycket missnöjd med att hon aldrig tog initiativ till småprat med de neurotypiska kollegorna på fikarasterna. När Emma förklarade att hon på grund av sin autism inte klarar sånt svarade chefen att hon inte bryr sig om vilka diagnoser folk har och att hon ändå skulle kunna öva på att visa engagemang genom att exempelvis fråga sina kollegor vad de har gjort i helgen. Emma blev väldigt ledsen, men då hette det att hon inte kunde ta kritik!
Autistisk = mindre värd?
När hon har tagit upp med myndigheter och arbetscoacher på sina dagliga verksamheter att hon känner sig som gratis arbetskraft har hon blivit bemött med oförståelse. Hon har bland annat fått till svar att asylsökande från Syrien skulle vara jätteglada om de var i Emmas sits för hon har ändå ett hem och mat på bordet. När Emma frågade sin biståndsbedömare om biståndsbedömaren hade kunnat tänka sig att städa toaletter gratis fick hon till svar att hon inte skulle gjort eftersom hon inte har autism, men Emma har ju det och bör därför inte jämföra sin situation med hennes.
Blir diskriminerad
Emma har velat ge alla praktikplatser en chans, och hon har stannat länge på vissa praktikplatser i hopp om att bli anställd. Men idag känner hon att hon inte vill jobba gratis längre än ett halvår på ett och samma ställe eftersom hon vill bli anställd med lönebidrag. Hon kan arbetsuppgifterna, och den enda anpassning hon behöver är ett lite lägre arbetstempo. Problemet? Chefen på hennes nuvarande praktikplats vill hellre anställa någon som kan jobba i exakt samma tempo som alla andra. Och notera att det går emot diskrimineringslagen att missgynna en funktionsvarierad arbetssökande och vägra relevanta anpassningar om det går att genomföra sådana!
Önskan om lön = orimliga krav?
Emmas arbetscoach tycker att Emma ställer alldeles för höga krav när hon förväntar sig att få lön. Vidare tycker hen inte att Emma borde klaga på sin situation för Emma har sjukersättning och blir därmed försörjd av alla stackare som bland annat jobbar på Lidl. Sjukersättning är ju så lite pengar att den summan Emma betalar i skatt är obetydlig, och därför bidrar hon inte till systemet tillräckligt varför det inte mer än rätt att hon bidrar genom att praktisera gratis. Men det är ju inte Emmas fel att hon har sjukersättning, hon vill ju inte ha det utan hon vill ha ett jobb!
Har spelat in möten
Emma har som sagt autism, och därför skulle ingen ta henne på allvar om hon berättade för någon om alla de mindre trevliga saker som coacher och chefer sagt till henne genom åren. Det vet hon, och därför har hon spelat in flera samtal i hemlighet så att jag kan få höra (enligt lag är det tillåtet att spela in samtal så länge man själv deltar i dessa). Jag har lyssnat på långa ljudfiler nu och de har varit många. Jag blev minst sagt chockad! Och notera att Emma har praktiserat i hela 15 år varför jag anser att det är långt ifrån okej att säga till henne att hon ställer för höga krav!
Lyssna på ljudfilerna!
Vissa av ljudfilerna är alldeles för privata för att publiceras, men jag har Emmas tillåtelse att publicera två av dessa på bloggen. Både Emmas och coachens röster är förvrängda så att ingen ska känna sig utpekad. Allra mest reagerar jag på ljudfilen längst ner, men även den som ligger högre upp är långt ifrån okej med tanke på Emmas situation! Om ni har trott att alla arbetscoacher som jobbar på dagliga verksamheter har en god människosyn så har ni alltså trott fel. Eller vad tycker ni? Blir ni lika arga och upprörda som jag?
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Är det det där som menas med att en sysselsättning är vad som ger en självförtroende och värde som människa?…
Jag menar alltså att ML (M) sa att jag ska smsa en person (typ ett år sen) som jag skulle…
Tack Paula. Du har säkert rätt, jag kanske ändå inte hade fått behålla samtalskontakten… men varför är det andra gången…
Tack detsamma Cindy! 🙂
Tack detsamma Dr Blom! Jag trodde att man sade god fortsättning först närmare nyår, men där ser man 🙂
God jul Paula🌲🌲🌲
God fortsättning Paula! https://sverigesradio.se/artikel/6597539
God jul, Susanna! 🙂
God Jul till dig Paula!
Bra skrivet! När spelarna samarbetar kring spelet blir reglerna tydliga och autisten slipper förhoppningsvis känna sig osäker på vad som…
31 svar på ”Högsta drömmen? En anställning tack!”
…att förflytta sig.
Vara med, förstå, och ta med lite mer,
eller på annat vis, via den andras värld,
med hjälp av den andra.
Vilja förstå, på riktigt…
…att tala om att kunna, klara av, vad är möjligt…
…visa en väg, en möjlighet,
stärka, berömma, möjliggöra…
…så att alla ser, frammåt…
Usch vilket oprofessionellt bemötande av arbetscoacherna i ljudfilerna 🙁 Sådana uttalanden är det som gör att man tänker till en extra gång innan man söker stöd pga funktionsnedsättningar och sjukdomar. Innan ett möte vet jag av egen erfarenhet att det kan vara nödvändigt att fråga sig om man har energi för ytterligare en kränkning, om man har man energi att uthärda ytterligare missförstånd och kan hantera professionellas okunskaper om t ex hur autism kan påverka en och okunskaper om ersättningssystemen?
Jag är mycket orolig för att många inte uppfattar dessa arbetscoacher som oproffessionella dock. Med ditt förrförra inlägg i åtanke så, tror jag det kan förklaras med att många är mer funktionalistiskt än humanistiskt lagda. Även om de arbetar med hjälp och stöd till funktionsnedsatta och sjuka. De tycker att det gör gott och rätt uppenbarligen.
I ljudfilen längst ner så undervisar ju arbetscoachen i att om man uppbär sjukersättning så är enda vägen att göra rätt för sig att ändå försöka arbeta. Hen visar ingen förståelse alls för Emmas situation. Hur länge till ska Emma orka kämpa för ett lönearbete, borde inte något ske nu om det gått 15 år, borde hen fråga sig. På vilket sätt blir Emma hjälpt av arbetscoachens bemötande? Kan det rentav skada henne? Högst troligen!
En lön från ett sk ” okvalificerat” anpassat yrkesarbete på 40-50% på t ex Lidl dras det väl inte så mycket mer skatt på än det gör på garantinivån av sjukersättning? Procentuellt sett dras det väl också ganska mycket skatt på en sådan liten summa pengar om man jämför med vad medelinkomsttagare skattar?
Uttrycket att ”jobba gratis” kan nog få många ”proffs” att komma med mothugg eftersom hon råkar vara hänvisad till sjukersättning dvs hon har en mindre inkomst att överleva på. Emma kan behöva förtydliga att hon menar ”att jobba utan en riktig lön dvs. utan en pensionsgrundande inkomst”.
Förklarade Emma för chefen varför hennes autism gör så att hon inte ska ”öva på att visa engagemang genom exempelvis att fråga sina kollegor vad de har gjort i helgen”? När man enbart förklarar att ”det där klarar jag inte pga min autism” så fattar folk inte. Då kan man få uppmaningar att träna på saker som inte skall tränas på.
Exakt, det var precis min tanke! Det här ett klart exempel på en funktionalistisk människosyn! Jag känner tyvärr flera som resonerar precis som den här arbetscoachen, men det som är anmärkningsvärt i det här fallet är att den här coachen faktiskt arbetar på en LSS-verksamhet.
Du har helt rätt i att det tyvärr finns många som inte skulle uppfatta denna arbetscoach som oprofessionell. Speciellt i Finland har jag blivit kallad för egoist eftersom jag har sagt att jag tycker att det är rätt att Sveriges skattebetalare ska bekosta lönebidrag för människor som arbetar i en långsammare takt än alla andra. Dessa personer tycker att Emma ska betalas proportionerligt efter hur snabbt hon presterar! Skulle jag berätta den här historian i ett annat sammanhang skulle många inte reagera alls. Men det jag inte alls gillar är att han jobbar på en LSS-verksamhet 🙁
Jag förstår inte vad coachen menade med att Emma betalar proportionerligt väldigt lite skatt för Emma får ju inte jobbskatteavdrag. Jag antar att coachen menade att hennes sjukersättning är väldigt lite pengar vilket gör att hon betalar en mycket liten summa i skatt jämfört med någon som arbetar 100% på Lidl, men det är ett konstigt resonemang! För Emma är ju den skatten hon betalar proportionerligt mycket pengar med tanke på att hon bara har garantiersättning.
Emma förklarade att hennes sociala svårigheter har med hennes autism att göra, men däremot vet jag inte hur utförligt hon förklarade. Samtidigt är hon sån som inte vågar säga emot, och därför tycker jag att det borde vara chefens ansvar att ta reda på vad autism innebär innan hen tar emot en autistisk praktikant. Emma hade hoppats på att få stöd från arbetscoachen med detta, men coachen ställde sig på chefens sida och menade att Emma inte kunde ta kritik. Jag har full förståelse för att Emma inte vill ha kritik för saker som har med hennes autism att göra! Det är som att kritisera en rullstolsburen person för att den inte följa med på en joggingtur med kollegorna på lunchrasten.
”Det är som att kritisera en rullstolsburen person för att den inte följa med på en joggingtur med kollegorna på lunchrasten”
Vilken bra liknelse ovan!
Låter galet att Emma varken hade stöd av arbetscoachen eller chefen i undvika småprat med kollegor. De verkar inte ha förstått hur hennes autism påverkar henne eller så ville de inte förstå?
Jag har faktiskt själv undrat om det handlar om att de inte förstår vad autism innebär eller om det är så att de inte VILL förstå. Men oavsett vad det beror på i arbetscoachens fall tycker jag att hen är olämplig för jobbet. Arbetar man som arbetscoach borde man läsa på om de diagnoser som deltagarna har.
Jag tycker att det är rimligt att praktisera 3 månader men sedan tycker jag att praktikanten och arbetsgivaren måste bestämma sig för om det finns en realistisk chans till anställning eller inte inom ytterligare 3 månader. Om svaret efter 3 månader är nej så är det lika bra att söka sig vidare till en annan praktikplats. Om svaret efter 3 månader är kanske så kan man ge praktiken 3 månader till och sedan måste man bestämma sig en gång för alla om praktiken ska övergå i en anställning eller om man ska gå skilda vägar. Jag tycker inte att man ska ge en praktikplats mer än ett halvår allt som allt.
Jag håller med! Och med tanke på att Emma redan har praktiserat i 15 år tycker jag faktiskt att det är rimligt att sluta praktisera efter 3 månader om hon har lärt sig arbetsuppgifterna och de enda anpassningarna hon behöver är ett långsammare arbetstempo och inget påtvingat småprat med kollegorna. Hon kommer ju inte förändras på de här punkterna. Därför tycker jag att det är rimligt att hon går vidare om hon inte har fått anställning inom 3 månader. Däremot förstår jag att någon som är ny i praktiken kan vilja praktisera i 6 månader eller längre, men någon som har praktiserat så länge som hon har gjort vill nog inte slösa bort tid på praktikplatser som inte verkar leda någonvart.
Och notera att Emma har praktiserat i hela 15 år nu varför jag anser att det är långt ifrån okej att säga till henne att hon ställer för höga krav!
Det verkar som om Emma har varit på praktikplatser som inte efterfrågar hennes kompetens. Hon kanske behöver hitta en praktikplats som bättre motsvarar hennes styrkor och svagheter. I artikeln i länken finns en lista över yrken som kan passa personer med autism beroende på vilken typ av autister de är. Listan kanske kan vara till hjälp för personer med autism som har svårt att hitta sin plats på arbetsmarknaden: https://www.iidc.indiana.edu/irca/articles/choosing-the-right-job-for-people-with-autism-or-aspergers-syndrome.html
Problemet i Emmas fall är att det i princip är omöjligt att få anställning inom hennes specialintresse och -kompetens, därför söker hon ”vanliga” arbeten. Hon skulle dessutom aldrig söka ett arbete som innebär arbetsuppgifter som hon har svårt för. Emma har flera styrkor, hon är exempelvis väldigt noggrann, passar alltid tider och följer instruktionerna till punkt och pricka vilket gör henne till en mycket pålitlig person. Jag tycker att hennes egenskaper också borde ses som en kompetens! Sen arbetar hon ju långsammare än andra och vill inte tvingas till småprat med kollegorna, men det är ju där lönebidraget kommer in.
Jag antar att det finns anledningar till att Emma haft praktikplatser genom LSS och inte varit inskriven på arbetsförmedlingen och fått stöd från sius-handläggare eller liknande.
Emma kan tyvärr inte söka jobb via Arbetsförmedlingen eftersom hon har sjukersättning på heltid, och därför kan hon inte få en SIUS-konsulent. Jag förstår att det skulle innebära en enorm risk för henne att säga upp sjukersättningen varför det är bättre för henne att ta hjälp av en daglig verksamhet istället. När/om hon väl hittar en anställning kommer hon ansöka om att få behålla sjukersättningen vilande.
Jag förstod att det kunde handla om den ekonomiska biten och tycker Emma gör rätt.
Arbetscoacher inom LSS kanske framförallt är inriktade på att deltagare ska hållas sysselsatta dock? Inte gå vidare till lönearbete?
Det beror kanske på DV:n och dess inriktning? Även om man alltid har rätt att bestämma att man själv har lönearbete som mål med insatsen.
Den här dagliga verksamheten har inriktning mot arbete och sysselsättning, och det var därför Emma valde den här verksamheten. Men tydligen lyckas de inte få alla in i lönearbete, och vissa arbetscoacher verkar ha anammat inställningen att de inte ens behöver bry sig om att hitta ett lönearbete. Jag tycker att de åtminstone borde vara lite engagerade med tanke på att ett lönearbete är Emmas mål med insatsen. Sysselsättning bryr hon sig inte om.
Vad tråkigt att läsa om Emma.
Det känns som det är oförståelse både från chefen på hennes praktikplats, biståndsbedömaren och den arroganta och dryga arbetscoachen.
Jag hoppas att det löser sig för Emma.
Ja verkligen! Tyvärr verkar det inte vara ovanligt att chefer och myndigheter har inställningen att alla som har en funktionsvariation är nöjda med att praktisera utan lön. Jag hoppas verkligen att det löser sig för henne!
Det har skett en ändamålsglidning från arbetets verkliga syfte och d.v.s. försörjning till det vaga ordet ”sysselsättning”, då den tycks vara meningen med livet. Själv har jag inga som helt problem med att sysselsätta mig själv men avskyr att bli sysselsatt av andra. Sen är det en hel del arbets/sysselsättnings-givare som har satt i system att utnyttja praktikanter och lönebidragare som de aldrig tänker anställa, då det är billigare att ta in en ny. Mycket av regelverket är en massa fina ord utan någon praktisk betydelse och verkligheten är någonting helt annat. Tråkigt men sant…
Så sant! Jag avskyr också att bli sysselsatt av andra! Blir jag sysselsatt av andra vill jag få betalt för det jag gör. Det värsta är att Emmas coacher har sagt till henne att de inte vill fråga cheferna på hennes praktikplatser om de har för avsikt att anställa henne i framtiden eftersom de inte vill sätta press på cheferna! Coachernas attityd möjliggör för hennes sysselsättningsgivare att fortsätta utnyttja funktionsvarierade praktikanter.
När det gäller arbetslöshet så är det genomtänkt. Samhället vill att det ska finnas rätt nivå av arbetslöshet för då har arbetsgivarna den största makten. Om arbetslösheten är för låg så kan arbetarna börja komma med krav såsom högre löner.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/den-naturliga-arbetslosheten-en-omdiskuterad-teori
Ja självklart är det så! Arbetslösheten får varken vara för hög eller för låg. Om det är låg arbetslöshet är det ingen konkurrens om tjänsterna.
Varför gick Emma ensam på mötena? När jag fick min autismdiagnos och började på ett jobb så hade jag ett stöd genom arbetsförmedlingen och vi hade möten kontinuerligt på mitt jobb där personal från min arbetsplats var med. På jobbet hade jag en handledare. Jag får intrycket av att Emma befann sig i ett utsatt läge. Jag tycker hon borde ha haft ett stöd bredvid sig som står på hennes sida.
Samtalet utspelade sig mellan Emma och hennes arbetscoach på hennes dagliga verksamhet. Daglig verksamhet är en LSS-insats och det är coachen som ska vara hennes stödperson och följa med henne när hon träffar chefer och går på arbetsintervjuer. Så hennes coach skulle haft precis den stödjande rollen och står på hennes sida! Daglig verksamhet är en heltidsinsats så man får vara där på kontorstid på vardagarna för att få det stöd man behöver. Det är totalt skrämmande att personer som arbetar på sådana verksamheter har den här människosynen!
När jag lyssnade på mötet mellan Emma och den andre personen så trodde jag automatiskt att den andre personen var en vanlig arbetsförmedlare och inte en stödperson. Den andre personen fick Emma att känna sig värdelös. Mitt dåliga minne bidrog till att jag missuppfattade först.
Ingen fara! Jag tycker att det var totalt olämpligt sagt av en arbetscoach som jobbar på en LSS-verksamhet. Vederbörande fick verkligen Emma att känna sig värdelös!
Ser att det är drygt ett år sedan det här inlägget gjordes, jag hoppas det löst sig för Emma sedan dess.
Hela inlägget gör mig väldigt illa berörd och jag tänkte först att jag inte ens skulle lyssna på filerna, men så tog ändå nyfikenheten över och jag måste säga bägge de här coacherna, eller vad de är, har ju en förmåga att snacka runt ämnet på ett sätt som är obehagligt välbekant.
Jag har också varit i Emmas situation, men tack och lov har jag inte arbetat gratis i 15 år i alla fall. Det är under all kritik att något sådant ens har tillåtits, någon borde ha dragit i nödbromsen och visselblåst för längesedan. Jag tycker faktiskt att det är att likställa med en modern form av livegenskap. Även om du har en lön som är lika låg som sjukersättningen, så har du ju större rättigheter. Du har ett anställningskontrakt, du kan löneförhandla, du kan få hjälp av facket för att komma upp till en mer skälig nivå, du ska ha semesterersättning och så vidare.
Den här jobbcoachen i den andra filen, det kan ju vara så att han anammat högerpolitekernas syn på ”bidragstagare”, vilket ju i så fall är extremt olämpligt med tanke på hans jobb. Men det kan också finnas en annan orsak till att han håller på att försöka kollra bort Emma så där när hon ifrågasätter. I dina svar här i kommentarsfältet, förstår jag att coachen ifråga jobbar på en arbetsinriktad daglig verksamhet som sponsras av LSS? Och att Emma har sjukersättning som hon inte kan behålla om hon blir inskriven på Arbetsförmedlingen? Och ska hon få ett jobb med lönebidrag, så måste hon bli inskriven på Arbetsförmedlingen, men det vill hon inte bli förrän hon vet att hon faktiskt får det jobbet, så hon inte förlorar sin sjukersättning i onödan, det är förståeligt. Hur som helst, det är ju så att de här dagliga verksamheterna får väldigt mycket pengar från LSS. När jag gick en sådan, handlade det att DV:n ifråga fick ca 13000 i månaden bara för mig och det var flera år sedan. Skulle Emma få ett jobb (vare sig med lönebidrag eller utan), skulle hon ju sluta dra in pengar till sitt DV och det vill de inte. Så det kan faktiskt vara en orsak till att hon blir satt i praktiker som inte leder till något jobb, för då är hon kvar på DV:n och fortsätter dra in pengar åt dem.
Ett högst tvivelaktigt system.
Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter! Jag har ärligt inte ens tänkt tanken på att att dagliga verksamheter kunde ha ett ekonomiskt intresse av att behålla sina klienter, jag har snarare inbillat mig att det ser bra ut för dem om de lyckas få ut så många som möjligt ut i arbete. Men det var en mycket intressant poäng och det låter mycket logiskt! Dock är det hemskt dagliga verksamheter är så här beräknande 🙁
Jag håller med dig om att systemet är högst tvivelaktigt! Du har rätt i att en person med anställningskontrakt har betydligt fler rättigheter än en praktikant. Självklart är det betydligt mer fördelaktigt för den enskilde att få lön jämfört med att få sjukersättning + bostadstillägg då lön till skillnad från bostadstillägget är pensionsgrundande och dras inte in om man har egna besparingar. Och precis som du nämnde har anställda också andra förmåner som t.ex. semesterersättning. Coacherna vet garanterat om det men låtsas inte om det.
Jävligt bra inlägg.
Daglig verksamhet är så jävla fel på så många sätt. Det borde förbjudas i sin nuvarande form.
Men det blir också lite dubbelt när Dv är till för de som inte kan yrkesarbeta. Men samtidigt eventuellt öka möjligheterna till arbete på lång eller kort sikt.
När man pratar om människors behov och fullgott liv kretsar det i huvudsak kring tre saker förutsättningar att sköta hygien, möjligheter till mat och möjligheten att andas. Det är det som är rättigheterna som LSS garanterat innebär. Resten är bara tur om man får hjälp, stöd eller det bara fungerar.
LSS och socialtjänst borde omformas i grunden för att förändra synen på människor generellt och de med autism.
Dv är helt galet på så många plan. Om en NT kan tjäna 40000 i månaden på att några sitter själva och spelar dator, målar, virkar eller vad som helst eller skicka iväg deltagarna på praktik i tre månader varför skulle de vilja göra något för att förbättra villkoren för deltagaren?
Daglig verksamhet måste vara så dåligt att de flesta inte vill ha det annars pajar systemet.
Om vi har personer som intellektuellt sätt är på ett barns nivå som arbetar för 5 kr i timmen. Men samtidigt skriker oss hesa mot barnarbete.
Mer sånt här till de stora organisationerna. Så att synen på stödet blir mer nyanserat.
1. Du kan bli gratis arbetskraft och förnedrad på daglig verksamhet.
2. Du kan få LSS boende inkluderat trakasserier, sexuella övergrepp, hot och pianospel när du ska sova.
3. Du kan få korttidsvistelse under samma premisser som punkt 2. För att andra ska få semester.
4. Du kan gå rådgivning där människor med bristande läsförståelse ska läsa för dig.
osv.
När de stora organisationerna, myndigheter, attention, autism Sverige beskriver LSS på det sättet då ska jag fan bli medlem.
Tack, du har rätt om LSS! Det är inte alls alla som omfattas. Enligt LSS har ju människor som tillhör lagens målgrupp dessutom rätt att ”leva som andra” men ofta betyder det inte alls det som folk tror. En tjej som vill ha hjälp av sina assistenter att sminka sig fick inte hjälpen eftersom sminkning inte räknas som grundläggande behov:
https://assistanskoll.se/20191203-Hogsta-Forvaltningsdomstolen-Sminkning-inte-grundleggande.html
Och detta trots att ”leva som andra” borde omfatta en möjlighet sminka sig eftersom de allra flesta kvinnor gör det! Och även om den assistansberättigade skulle vara en man borde även han få hjälp att sminka sig eftersom någon med funktionsnedsättning borde kunna välja hur hen vill leva!
Jag håller med dig om att många neurotypiker som jobbar på dagliga verksamheter verkar vara ointresserade av att förbättra villkoren för deltagarna. De förväntar sig att deltagaren ska vara nöjd med en praktikplats som diskare och inte ha högre ambitioner än så. Önskar deltagaren en anställning på ett låglönejobb heter det att ”hen har för höga krav”.
Jag tycker det är mer bedrövligt att grundläggande fysiska behov enligt Mazlow inte ens ingår i ett fullgott liv. Att det som handlar om villkor för ren överlevnad inte är självklara säger ju allt. Sömn, vila, skydd och sex.
Hittade detta inlägg igen. Tänkte kommentera det också.
Emma ska alltså inte jämföra sin situation med någon som inte har autism, eftersom de inte har det. Men däremot med asylsökande från Syrien, fastän hon själv inte är det? Kan man tolka det på något annat sätt än att att hon är mindre värd som människa p.g.a. sin diagnos och borde inse det och betrakta sig själv därefter?
Vilken oerhörd skillnad det är på folk och folk. För så många människor. Det upphör aldrig att chocka en.
Kort sagt: Usch vilken sorglig historia! 🙁 Jag hoppas verkligen det är bättre nu för denna kvinna, om du fortfarande känner henne och vet hur det är för henne nu?
Jag tolkar dessa typer av uttalanden som att människor med diagnos ska nöja sig med mindre. Vilken hemsk människosyn! Ungefär som förr i tiden då svarta skulle nöja sig med att vara slavar så att de fick husrum och mat.
Emma hittade till slut ett deltidsjobb som inte ens är en lönebidragsanställning utan hon hittade jobbet på egen hand utan att tala om sin diagnos på anställningsintervjun. Hon fick ju inget vettigt stöd från dagliga verksamheter så hon gav upp!
Är det det där som menas med att en sysselsättning är vad som ger en självförtroende och värde som människa?
Ingen skulle göra det där så länge utan att få betalt. Lönen vore den enda motivationen. Och många skulle inte göra det ens då.