Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Hjälp, min autistiske son drar på sig sin hoodie

Greta frågar

Jag har en son som har autism och som har det väldigt svårt i skolan. Går första året på individuellt alternativ på gymnasiet och har inga betyg alls från grundskolan.
När han inte orkar, fattar osv mera i skolan drar han på sig sin hoodie, upp med luvan och ner med huvudet i en uppgiven gest och ger ett intryck av att ”här går gränsen, jag vägrar göra mera”. Detta är i sig en energikrävande procedur och vi skulle gärna ge honom tips om hur han på ett annat sätt kan signalera att gränsen är nådd.
Har du några förslag på ”signaler” till mentorn som inte är lika drastiska? Vi tror även att låsningen blir längre ju mer huva han drar ner men kanske är det bäst för just honom? Så svårt att veta.
Tips mottages med stor tacksamhet 🙏

Paula svarar

Det första jag tänker på när jag läser din beskrivning är om det verkligen är nödvändigt att din son lär sig ett annat kommunikationssätt? Anledningen till att jag frågar är att jag för ett antal år sedan hörde en psykolog föreläsa om autism (kan ha varit Bo Hejlskov om jag inte missminner mig) och föreläsaren berättade om en skola där autistiska elever brukade fly och springa iväg så fort kraven blev för höga. De hade gjort en överenskommelse på skolan om att de autistiska eleverna hade ett specifikt flyktställe de fick fly till varje gång de kände för det, och i överenskommelsen ingick att pedagogerna inte fick följa efter. Upplägget fungerade bra då vetskapen om att barnen var ”i säkerhet” på flyktstället skapade trygghet för barnen! Poängen är alltså att när autistiska barn flydde var det deras sätt att säga: ”Nu klarar jag inte mer!” Föreläsaren menade att autistiska barn måste tillåtas kommunicera på sitt sätt och att flykten fyllde en funktion. De flydde för att de helt enkelt behövde det!

Låter harmlöst i mina öron

Nu vet jag inte om ovanstående kan tillämpas på din son, men vi som har autism kan ibland ha svårt att kommunicera med ord varför vissa har hittat andra kommunikationssätt. Om jag förstod dig rätt så är inte din son våldsam på något sätt utan drar bara på sig sin hoodie vilket i mina öron låter ytterst harmlöst. Det kan mycket väl vara så att det skulle ta mer energi av honom att kommunicera ut sina känslor med ord än att dra upp sin hoodie. Även om en autist ytligt sett har ett perfekt och flytande språk betyder det inte att autisten har en förmåga att uttrycka sina känslor med ord. Kanske borde någon förklara för din sons lärare att han inte menar något illa? Nu känner jag inte honom alls, men det här var det första jag tänkte på.

Prata med honom

Om du ändå tror att proceduren tar onödigt mycket energi av din son så skulle du kunna prata med honom i lugn och ro och fråga honom om han antingen skulle kunna säga: ”Stopp, nu blev det för mycket” eller bara blunda när han känner att han inte klarar mer. Men är han inte intresserad av att förändra sitt kommunikationssätt tycker jag att ni ska acceptera hans beteende. Det är viktigt att välja sina strider med oss autister, och för övrigt tycker jag att det är jättebra att din son överhuvudtaget har en förmåga att signalera att han inte orkar mer. Den förmågan hade inte jag i hans ålder utan det enda jag gjorde var att le och låtsas hänga med. Men inombords mådde jag jättedåligt och hade självmordstankar. Jag är säker på att jag hade mått mycket bättre i skolan om jag hade kunnat kommunicera ut mina känslor!

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget! Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

6 svar på ”Hjälp, min autistiske son drar på sig sin hoodie”

Kan vara hans sätt att ”göra sig osynlig.” Försvinna från rummet utan att behöva lämna. Det är väldigt synd att barn som inte mår bra av att vara i skolan inte kan få alternativet att plugga hemma istället, tänker jag återigen. Det går ju t.o.m. med många jobb och särskilt nu under pandemin, då det t.o.m. har både uppmuntrats och förväntats. Miljön har nog stor del i det hela. Och att inte ha fått välja den själv. Så var det ju i alla fall för oss, Paula.

Sant att det kan vara hans sätt att inte synas, och du och jag trivdes ju inte alls i skolan. Det kan också vara så att han är intryckskänslig och behöver skärma av sig från intryck. Sedan är det som sagt vanligt att autistiska barn och tonåringar kommunicerar på detta sätt då orden inte räcker till. Det kan vara deras sätt att säga: ”Nu orkar jag inte mer!”

Svara

Hej! Jag hittade till denna blogg nu i helgen, så det är ett lite sent inlägg.

Jag är mamma till två asperger/AST-tonåringar i hoodies (och en yngre utan luva). Den äldsta av dem ”kraschade” innan hen fick utredning för några år sedan. Hen kan också gömma sig i luvan och lägga sig med ansiktet i armarna på bordet eller liknande när energin är slut.
Då brukar jag ge hen mat för att fylla på energi och sedan låta hen vila från intryck, om möjligt. När hen var i sin ”krasch” kunde hen även bli frånvarande och okontaktbar ibland, vilket var påfrestande för oss båda. Är det kanske det frågeställarens tonåring råkar ut för, eftersom hon skriver om en ”låsning”?
I vårt fall tror jag att det berodde på utmattning och energibrist och det som jag tyckte fungerade bäst för oss i akuta lägen var att ge t ex kexchoklad och något att dricka, vilket det brukade gå att få i hen även då, med lite varsamt lirkande.
Men det som hjälpt på längre sikt var när vi som omgivning fick bättre kunskap om hur vi skulle bete oss och tänka, så att hen inte blir lika frustrerad och trött, samt att vi numera hjälps åt att se till att hen får i sig tillräckligt mycket mat. Vi har även spridit denna kunskap vidare till barnens övriga omgivning så att de vet bättre vad som gäller i vår familj.

Vi fick rådet från bup att försöka hitta ”energitjuvarna” (som kan vara saker man inte alls tänkt på att de kan ta så mycket energi) och även vad det fanns för sysslor som fyllde på energi. För oss var en viktig pusselbit att börja servera mat på hens rum, istället för att hen skulle komma till köket, förstå vad och hur hen skulle lägga upp mat på tallriken (en förmåga som varierar väldigt mycket för hen, beroende på hur trött hen är) och dessutom behöva stå ut med oss andra vid matbordet.

Tack för en bra blogg!

Tack för superbra tips, Solrosen! Vad roligt att du hittade till bloggen.

Det här med att servera maten i barnets rum är klockrent. Det är just saker som måltider som kan vara stora energitjuvar för någon med autism och det kan göra stor skillnad för ett autistiskt barn att få slippa gemensamma måltider i köket. Skolan borde också ha samma förståelse tycker jag! Oftast är nämligen skolan den allra största energitjuven för ett autistiskt barn och var också det för mig när jag gick i skolan.

Svara

Min upplevelse är att det generellt behövs en större acceptans för hjälpmedel som hoodies, kepsar, hörlurar etc. För att det ska vara möjligt kan man behöva ha förstått dessa hjälpmedels funktion för den person med autism det gäller.

Dessa, ofta enkla, billiga, lättillgängliga, hjälpmedel kan ha jättebra funktion och möjliggöra allt möjligt bra som t ex att ha energi kvar efter en resa i kollektivtrafiken, att orka delta i sånt som är viktigt för en t ex lektioner, restaurangbesök, you name it.. Förebygger/lindrar krascher/meltdowns, depressioner och annan psykisk ohälsa gör de sannolikt också.

Ibland kan det vara omgivningen som behöver jobba med sig själva, sina föreställningar om rätt och fel, bra eller dåligt, fint eller fult för att de ska kunna hjälpa personer med autism på bästa sätt.

Jag håller med om att dessa typer av hjälpmedel ofta är viktiga för autister. För många innebär det en trygghet att kunna bära en keps eller en hoodie då de vet att de alltid kan gömma sig bakom den så fort kraven blir för höga och intrycken för många. När dessa typer av hjälpmedel tillåts i skolan kan det spara autistens energi vilket troligen även kan bidra till en bättre skolframgång. Många skolor förbjuder autistiska barn att gömma sig bakom en hoodie eller en keps med motiveringen att ”man inte brukar göra så.” Toleransen mot avvikelser är ofta låg, och precis som du skriver kan omgivningen behöva jobba med sina attityder. Om det är viktigt för denna kille att dra på sig sin hoodie tycker jag att han ska få fortsätta!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

paulatilli.se använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse, genom att använda paulatilli.se godkänner du det.  Information om cookies

Copy link
Powered by Social Snap