Jag gillar föreställningslekar. Idag föreställer vi oss att ditt barn är blint och att du har gjort allt du kunnat för att anpassa er vardag efter barnets funktionsnedsättning. Du upplever att ert liv fungerar hyfsat och att ditt barn mår bra. Ditt barn skrattar, leker med kompisar, busar och bråkar med sina syskon precis som vilket barn som helst. Men en dag gör vårdpersonalen en orosanmälan till socialtjänsten, detta av anledningen att ditt barn inte kan skilja på färger. När vårdpersonalen hade visat olika figurer för ditt barn hade inte barnet kunnat svara på frågan om figurerna var röda, gröna eller gula. Och så blir socialtjänsten inkopplad.
En utredning startas
Socialtjänsten misstänker att ditt barns hemmiljö är ostimulerande och att ni föräldrar hämmar barnets utveckling. Du blir ifrågasatt och tvingas svara på frågor om hur det kommer sig att barnet inte kan skilja på färger trots att det redan är 12 år gammalt. Du försöker desperat förklara för socialtjänsten att ditt barn är blint och att det i funktionsnedsättningens art ingår att man inte kan se något, allra minst färger, men socialtjänsten tror dig inte. Du blir ännu mer desperat och försöker hänvisa till vetenskaplig litteratur om vad blindhet innebär, men en utredning om bristande föräldraskap kommer ändå att startas. Du vet inte hur den kommer att sluta, och du känner dig orolig.
Fungerar sällan i verkligheten
Ett möjligt scenario i Sverige? Nja, knappast om barnet är blint. Däremot är scenariot fullt möjligt om vi byter ut blindhet mot autism. Det finns föräldrar till barn med autism som blir ifrågasatta för att deras barn sitter hemma på dagarna istället för att gå till skolan. Myndigheter kan inte förstå varför föräldrarna inte tvingar barnet till skolan eftersom vi har skolplikt i Sverige. När föräldrarna försöker hänvisa till diagnoskriterierna för autism samt vetenskaplig litteratur om hur svårigheterna med social interaktion samt intryckskänslighet kan ta sig uttryck tycker myndigheter att det ändå är konstigt att barnet beter sig autistiskt. Enligt inkluderingspolicyn är skolan till för alla barn, menar de. Och visst, det ser jättefint ut i styrdokumenten men fungerar sällan i verkligheten!
Inte okej att uppfylla diagnoskriterierna
Seriöst: om barnet har autism och beter sig autistiskt, dvs får jättemycket ångest av miljöer där social interaktion är nödvändig och absolut inte klarar av intryck blir myndigheter ofta förvånade. Det är helt okej att ha autism verkar myndigheterna resonera, men däremot är det inte okej att ha autism och faktiskt uppfylla diagnoskriterierna för autism! Då blir det för mycket för myndigheter. Och visst, vissa autistiska barn klarar av att vara i skolan utan att må dåligt, men alla gör inte det! Precis som närsynta barn behöver olika styrka på sina glasögon klarar autistiska barn olika mycket. Vissa klarar av att vara i en vanlig klass med anpassningar, andra klarar av att vara i skolan om de får gå i en autismklass och ytterligare andra klarar inte av att vara i skolan överhuvudtaget utan måste få plugga hemifrån.
Vuxna blir inte behandlade så
Jag har autism och blev tvingad till skolan trots att jag mådde så dåligt där att jag fick självmordstankar. ”Om du skolvägrar kommer socialtjänsten placera dig hos en fosterfamilj, och fosterfamiljen kommer tvinga dig till skolan”, fick jag höra. Därför tvingades jag bita ihop och tänkte att självmord skulle vara det enda sättet för mig att slippa tortyren. Och det är helt befängt att jag tvingades utstå något sådant! En sjukskriven vuxen som inte orkar gå till jobbet tvingas knappast leva med hot om att bli fråntagen sin familj så varför ska barn behandlas på detta sätt? Visst, när jag själv var sjukskriven som vuxen och blev utförsäkrad hade jag det jobbigt på alla sätt för jag tvingades vända mig till socialtjänsten, sälja allt jag ägde och ansöka om försörjningsstöd, men det är ingenting mot vad jag tvingades utstå som barn. Så snälla, vad ni än gör så tvinga inte ett barn med autism till skolan om det mår dåligt av att vara där!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Det behövs nog mer rättsfall angående detta, det finns inget i lagtext eller praxis som säger att en aktivitet ska…
Tack Paula! Ja det stämmer att jag fyllde år igår 😊
Tack! 🙂
Vad tråkigt att din läkare också kommer att sluta! 🙁 Jag håller med dig om att många läkare kan vara…
Jag tänkte faktiskt skriva ett blogginlägg om ämnet någon gång! Jag fick diagnosen ifrågasatt nyligen och då sade jag inte…
Bra sagt, Paula.
Jag har inte sagt emot dig. Ja visst är det bra att det finns många kvinnor på sådana utbildningar eller…
..”för att psykiatriker (ej psykologer) i vissa fall inte klarar läsa och bedöma personerna rätt” skulle det stå:)
Tack Paula! Nu slutar min läkare också i januari, självklart! Visst, hon är ju ”bara” underläkare och hoppat in för…
Hur brukar du bemöta det om någon påstår att vissa autister kanske är feldiagnostiserade som autister ”bara” eftersom vissa psykologer…
44 svar på ”Hemmasittande autistiska barn har inte dåliga föräldrar”
Vilket bra och viktigt inlägg.
Det är ofta barn(och vuxna) jämförs med andra. Bra, dåliga, jämnåriga eller funktion. Fokus tycks vara det man inte klarar. Tänk om man gjort tvärt om och gett stöd och insatser för resten? Men nej… då skulle man ju följt lagen🤔
För mig är det konstigt att det finns regler men att man inte behöver följa dem. Sedan det här med att man som vuxen vill ha barn flexibla men man kommer på möten och säger NEJ. Utan att veta till vad.
Jag är mamma till tre barn med NPF. De är olika och behöver olika hjälp från mig. Deras funktionsnedsättning är inte samma även om de alla har NPF. De har olika styrkor och svårigheter. Alla är olika, har olika erfarenheter, lär oss olika.
Tack Gabriella! Du uttrycker det jättebra: personer med NPF har nödvändigtvis inte sinsemellan samma funktionsnedsättning även om den medicinska diagnosen skulle vara exakt samma. Precis som du skriver är alla olika! Det är märkligt att många skolor brister i sin skyldighet i att erbjuda barn med NPF-diagnoser stöd trots att de har en lagstadgad skyldighet att göra just det.
Detta borde alla som jobbar i skolan läsa och alla andra som vill ”barnets bästa”. Precis så här är det.
Tack Karin! Vad roligt att du gillade inlägget.
Brukar tänka att barnen är kloka som stannar hemma. De kanske drar en nödvändig gräns för vad de orkar med? Genom sitt beteende kanske barnen förebygger en framtida krasch, eller t ex en djupare depression/förvärrade former av psykisk ohälsa, suicid/suicidförsök i värsta fall. De kanske stannar hemma för att dom vill överleva och då blir det det minst dåliga alternativet. De kanske flyr skolan för att rädda sig själva.
Att välja att inte gå till skolan måste bemötas med förståelse och respekt. Har alltid ogillat benämningen ”hemmasittare”. Och dom som påstår att det är ett val.
Sen är det ju ofta inte skolämnena i sig som är problemet vad jag förstått utan miljön; bemötandet, frånvaro av anpassningar, hjälpmedel, förståelse: frånvaron av rätt stöd för det enskilda barnet helt enkelt.
Jag tror också att dessa barn instinktivt känner att de måste stanna hemma eftersom det är ”skadligt” att vara i skolan. Jag hade ju också detta larmsystem i kroppen i början men det försvann då ingen lyssnade på mig när jag ville stanna hemma. Detta ledde till att jag började ignorera alla kroppens varningssignaler, ett beteende som fortsatte ända in i vuxenåldern.
Jag tycker att det är ett sunt beteende att ett autistiskt barn talar om att det inte vill vara i skolan, och föräldrarna ska vara glada för att barnen har denna förmåga!
Paula skrev: ”Precis som närsynta barn behöver olika styrka på sina glasögon klarar autistiska barn olika mycket. Vissa klarar av att vara i en vanlig klass med anpassningar, andra klarar av att vara i skolan om de får gå i en autismklass och ytterligare andra klarar inte av att vara i skolan överhuvudtaget utan måste få plugga hemifrån.”
Ovanstående är en jättebra jämförelse.
För vuxna gäller samma när det kommer till t ex arbete.
Vissa kan klara ett vanligt jobb med anpassningar, andra klarar av att delta bland andra autister utan krav på t ex daglig verksamhet, ytterligare andra klarar inte av jobb då hanteringen av funktionsnedsättningen och vardagen i övrigt tar all energi.
Exakt! Precis så är det för oss vuxna med!
Jag minns att jag helt enkelt ej orkade med skolan. Testade ha assistent , gick på Bup ( avskydde psykologen, hon sa min framtid var gruppboende) jag tvingades på hbv- hem med särskola trots jag ej var utvecklingsstörd. Önskar de hade funnits möjlighet till hemundervisning. De finns i USA
Det går att byta ut autism mot dyslexi eller annan diagnos. Det räcker att ha delar av diagnoser för att bli skolskadad. Att blanda in socialtjänsten i något där man själv som skola både äger problemet och lösningen är slöseri med statens resurser.
Orosanmälan skall göras om man känner oro för att barnet far illa där man själv inte kan påverka. Skolan behöver mer empati, mer självkritik och mer kunskap.
Absolut går det att byta autism mot vissa andra osynliga diagnoser! Jag håller också med om att skolan behöver mer empati och kunskap! Men istället skuldbeläggs de barn som inte passar in i mallen.
Om det är något jag ångrar så är det att jag tvingat mitt barn till skolan när det uppenbarligen inte fungerade. Orosanmälningarna kom när han var i skolan och inte mådde bra och när han var hemma och inte klarade det. Sätter spår som är svåra att sudda ut.
Jag tycker inte att du ska lägga skulden på dig själv. Du gjorde det som du trodde var det bästa för sitt barn just då. Mina föräldrar agerade också med mitt bästa i åtanke, och ”alla” psykologer menade på den tiden att skolan är viktig för alla barn utan undantag och att alla barn mår bra av utmaningar. Att tvingas vara i skolan där jag mådde dåligt var min ”utmaning”. Jag for ju illa av att vara där, men samtidigt lägger jag inte skulden på mina föräldrar. Det var samhället som var problemet!
Jag håller med Paula.
Så besynnerligt, och ändå så vanligt verkar det som. Har själv fått flera anmälningar till socialen för att min son ”visar bristande ögonkontakt” och verkar vilja ”dra sig undan socialt samspel”. Han har autism nivå 2! Och det här är lärarna i den särskilda undervisningsgrupp som enbart har hand om barn med särskilda behov!
Jag förstår inte varför det är så svårt att förstå att autism är mer komplicerat än bara att ha ”lite svårt för stökiga miljöer”? Det är ok att ha autism, men om du har fått anpassningar i skolan ska du kunna bete dig som någon som inte har autism.
Vad tråkigt att höra att du blivit ifrågasatt för din sons autism! 🙁 Hans diagnos borde tala för sig själv så du borde inte behöva förklara något. Precis som du skriver är autism en komplicerad diagnos, och även om autisten slipper stökiga miljöer betyder det inte att hen kommer att bete sig som förväntat!
Äntligen någon som tar barn med autism på allvar och som har egna erfarenheter av hur svårt det är att komma till skolan för ett barn fylld med ångest och skuldkänslor.Tack!heja dig ! för att du skriver om ett så i dagsläget viktigt ämne.När barnet väl är där visar hon pokerface för att ingen ska tro att hon är annorlunda och vill bara dö. Jag är själv förälder till en tonåring på 15 år med autism adhd,trots och ångestsyndrom.Det värsta är att ingen någonsin någongång har tagit henne på allvar, varken socialtjänst, bup eller skolan sorgligt.Jag som förälder har kämpat i motvind under hela hennes skolgång och har givetvis också dåligt samvete för det då jag behövt att tvinga henne dit p.g.a all detta onödiga myndighetsutövande (kan väl kalla det så)l .Med facit i hand skulle jag aldrig gått med på att tvinga henne dit,men vi ville väl inte riskera våra arbeten.Vi hade både jobb,arbetsgivare,samt socialtjänst på oss så jag förstår i efterhand att det inte går att lägga skulden på ngn .Jag var också ensamstående under den här tiden. Hennes pappa bodde hemma ,men var väldigt frånvarande.Trots inblandning från socialtjänst och bup gick min dotter inte i skolan mer än ett halvår sammanlagt på 4 år .Vi har haft kontaktperson i åk 5-6 som tvingade henne dit.Vi föräldrar fick höra att nu gick hon i skolan.Allt för att det skulle se bra ut på papper.Sedermera har 4-5 biträdande rektorer slutat under den här tiden säger ju en del om skolvärlden.Därefter bodde min dotter hos sin mormor under två längre perioder på en-två månader i taget.Under den tiden visste vi inte att soc.tjänst smidde planer på hvb hem, samt lvu för henne.Min dotter ville inte leva längre och lyckades nästan förstöra sig själv efter andra gången med 8 -10 alvedon fortum i kroppen.Det var s.k ett rop på hjälp enligt henne själv.Resultatet blev en ny soc.tjänst, en ny psykiater ,en skola med behandling som hon avskyr och har ett starkt motstånd till, samt nu ett nytt försök hos en ny psykolog….vet inte var det kommer att landa i ,men jag hoppas att det här landar i ngt bra såsmåningom. Med det sagt hoppas jag att myndigheter i framtiden inte behandlar barn med autism så grymt som det har gjort under en lång period alldeles för länge.Det är rent utsagt ett övergrepp på våra utlämnade och oskyldiga barn och ungdomar.
Jag beklagar verkligen det ni har råkat ut för! Skolan kan förstöra mycket och totalt bryta ner autistiska barn och tonåringar. Tyvärr har jag hört många liknande historier som era. Myndigheter har väldigt liten förståelse för vad autism innebär och för att det kan ta sig uttryck bland annat i att vederbörande mår jättedåligt av att vistas i skolan. Styrkekramar till er!
Den här föreläsningen om ”hemmasittare” bore vara obligatorisk för alla som arbetar i skolan:
”Kenth Hedevåg är pedagog och arbetar med det neuropsykiatriska teamet i Stenungsund. Han föreläser om att skolan måste arbeta mer inkluderande med undervisning som passar fler barn. Skolan måste bli bättre på att möta elever med inlärningssvårigheter. Inspelat i januari 2015 i Folkets hus i Göteborg. Arrangör: Skolporten.”
https://urplay.se/program/188194-ur-samtiden-elevhalsa-de-saknade-eleverna
Tack för tipset!
Det är sorgligt, men ibland är jag glad för att mitt barn förutom autism har en intellektuell funktionsnedsättning. Det gör att hon får gå i särskolan där man anpassar – på riktigt! Där man justerar förutsättningarna för varenda enskilt barn.
Pratade med en speciallärare en gång som kommenterade att de barn som gått i särskola från första början var så ”oförstörda”. De var så glada och fria. De hade aldrig misslyckats varje dag i skolan. De hade aldrig blivit mobbade för sitt annorlundaskap. De hade aldrig tvingats in i en miljö som dagligen pressade dem över sina gränser.
Så jag är tacksam.
Vad glad jag blir över din berättelse! Jag har faktiskt träffat flera med intellektuella funktionsnedsättningar som har trivts väldigt bra i särskolan. Jag har själv uppfattningen att särskolan är en trygg och accepterande plats för barn med specialbehov ♥
Jag som har autism utan utvecklingsstörning tvingades gå särskola ( autism utan utvecklingsstörning tillät de på 70- talet) och de var hemskt. Jag var den ända som ej var utvecklingsstörd.,De var efter ett självmordsförsök jag fick lämna särskolan . Jag var nära att dö då. Bodde även på hbv- hem, fosterhem och psyket . När jag var 21 började jag på komvux och läste upp allt från klass 4 till gymnasiet. Har delvis sjukersättning nu pga jag även lider av kronisk trötthet. Klarar av att jobba 75 proccent
Vad tråkigt att du mådde så dåligt i särskolan att du gjorde ett suicidförsök! Vad bra att du kunde läsa upp betygen på komvux senare.
Jag vill bara säga att det är sååå bra skrivet❤
Har själv flera barn som inte klarat skolan varav en som skulle gått andra året på gymnasiet men har varit hemma sedan sjunde klass.
Tack fina du!! Du gör skillnad 🧩
Tack för dina ord, vad roligt att du gillar blogginlägget ♥♥
Wow tack för du har skrivit det här. Vi har ett barn som vill iväg men orkar inte komma till skolan. Ingen diagnos ännu men hon har mycket som stämmer in på Autism.
Tack, vad kul att du gillar blogginlägget! Jag hoppas att det löser sig för ditt barn och att barnet får det hjälp det behöver.
Tack för en mycket fint och analytiskt perspektiv. Som specialpedagog t möter jag familjer som kämpar. Ibland känner jag hopp och ibland oro. Oro för hur kommunala skolor kunna stötta dessa individer utan att hänvisa dem till resursskolor. Det finns även en oro över att vi måste diagnoserna våra barn innan vi ens erbjuder barnen något annat. En kvälls reflektion från mig.
Tyvärr är det precis så som du beskriver. Och egentligen ska inte ens en diagnos behövas för att anpassningar och stödåtgärder ska sättas in för enligt skollagen ska ju undervisningen anpassas efter behov, men tyvärr ser verkligheten sällan ut så!
Samma attityd och ovilja att förstå möts man av så fort det är frågan om något psykologiskt/psykiatriskt/neuropsykiatriskt problem av såväl psykiatrin som socialtjänsten, barnskyddsteam och förvaltningsrätten (när det blir fråga om tvångsvård och placering på HVB och SiS vilket det ofta blir). Samtliga dessa aktörer har alltför stor makt och alltför låg kompetens vilket leder till att många familjer slås sönder helt i onödan.
Sant! Kunskapen är ofta låg hos många av dessa aktörer och ändå har de makt över NPF-familjernas liv. Hemskt! 🙁
Ja! Stor makt och låg kunskap är problemet!
Och med makt följer ansvar. Stor makt, låg kunskap och i praktiken inget ansvar är en livsfarlig kombo.
Verkligen 🙁
Verkligen 🙁
Tack Paula att du skriver om detta ämne och tack till att jag får läsa andra människors erfarenheter i detta ämne. Jag har erfarenhet av den svenska skolan genom att jag och mitt barn gått i den. Jag och mitt barn har autism. Jag känner avsky mot hur Sverige behandlar autistiska elever. Läste boken ”Inte bara Anna” av Elisabet von Zeipel. Efter att ha läst boken kände jag att jag gjorde rätt i att jag tog beslutet att låta mitt barn vara hemma från högstadiet.
Elisabet fick 2017 ett pris av ”Elevens Rätt” för skolkurage. Elevens Rätt är ett nationellt nätverk som jobbar för varje barns rätt till en bra skolgång och för att skolor ska få rätt förutsättningar. I samband med att hon fick priset ingick ett tacktal till Elisabet där man talade om barns skyldigheter. Nuförtiden när det talas om barns skolrättigheter så lägger man stor vikt vid att barnen har skyldigheten att vara i skolbyggnaden. Då krävs det kurage att ställa sig på de frånvarande elevernas sida. Elisabet informerar om skadliga effekter av att barn tvingas vara i en skolvärld som inte är anpassad för dem. Stress hos barn är ett exempel på en skadlig effekt. Frånvaron från skolan kan vara en del av lösningen.
2017 års pris för Skolkurage till Elisabet von Zeipel. – YouTube
Tack för boktipset, Nina! Ett ytterst viktigt ämne att lyfta och det är precis som du säger skadligt att vara i en miljö som inte är anpassad efter ens behov. Vad bra att du lät ditt barn vara hemma från högstadiet!
Hej!
Vilken bra artikel. Så väl skriven och uttänkt. Din klarsynthet är en del av gåvan man får av att ha autism. Jag känner igen det. Också ditt pedagogiska sätt att förklara. Älskar det. Tack
Tack så jättemycket Tamara för dina fina ord, vad glad jag blir! ♥♥♥
Så oerhört bra skrivet! Stärker mig som förälder i mitt kämpande för mina barns bästa.
Tack!! 🙏🏻❤️
Tack Kathis, vad roligt att inlägget stärker dig!
Detta är såååå bra skrivet! Tack, tack, tack för dina insiktsfulla texter.
Tack Robert! 🙂