Hemmasittande autistiska barn har inte dåliga föräldrar

Detta borde alla som jobbar i skolan läsa och alla andra som vill ”barnets bästa”. Precis så här är det.

Paula skrev: ”Precis som närsynta barn behöver olika styrka på sina glasögon klarar autistiska barn olika mycket. Vissa klarar av att vara i en vanlig klass med anpassningar, andra klarar av att vara i skolan om de får gå i en autismklass och ytterligare andra klarar inte av att vara i skolan överhuvudtaget utan måste få plugga hemifrån.”

Ovanstående är en jättebra jämförelse.
För vuxna gäller samma när det kommer till t ex arbete.
Vissa kan klara ett vanligt jobb med anpassningar, andra klarar av att delta bland andra autister utan krav på t ex daglig verksamhet, ytterligare andra klarar inte av jobb då hanteringen av funktionsnedsättningen och vardagen i övrigt tar all energi.

Äntligen någon som tar barn med autism på allvar och som har egna erfarenheter av hur svårt det är att komma till skolan för ett barn fylld med ångest och skuldkänslor.Tack!heja dig ! för att du skriver om ett så i dagsläget viktigt ämne.När barnet väl är där visar hon pokerface för att ingen ska tro att hon är annorlunda och vill bara dö. Jag är själv förälder till en tonåring på 15 år med autism adhd,trots och ångestsyndrom.Det värsta är att ingen någonsin någongång har tagit henne på allvar, varken socialtjänst, bup eller skolan sorgligt.Jag som förälder har kämpat i motvind under hela hennes skolgång och har givetvis också dåligt samvete för det då jag behövt att tvinga henne dit p.g.a all detta onödiga myndighetsutövande (kan väl kalla det så)l .Med facit i hand skulle jag aldrig gått med på att tvinga henne dit,men vi ville väl inte riskera våra arbeten.Vi hade både jobb,arbetsgivare,samt socialtjänst på oss så jag förstår i efterhand att det inte går att lägga skulden på ngn .Jag var också ensamstående under den här tiden. Hennes pappa bodde hemma ,men var väldigt frånvarande.Trots inblandning från socialtjänst och bup gick min dotter inte i skolan mer än ett halvår sammanlagt på 4 år .Vi har haft kontaktperson i åk 5-6 som tvingade henne dit.Vi föräldrar fick höra att nu gick hon i skolan.Allt för att det skulle se bra ut på papper.Sedermera har 4-5 biträdande rektorer slutat under den här tiden säger ju en del om skolvärlden.Därefter bodde min dotter hos sin mormor under två längre perioder på en-två månader i taget.Under den tiden visste vi inte att soc.tjänst smidde planer på hvb hem, samt lvu för henne.Min dotter ville inte leva längre och lyckades nästan förstöra sig själv efter andra gången med 8 -10 alvedon fortum i kroppen.Det var s.k ett rop på hjälp enligt henne själv.Resultatet blev en ny soc.tjänst, en ny psykiater ,en skola med behandling som hon avskyr och har ett starkt motstånd till, samt nu ett nytt försök hos en ny psykolog….vet inte var det kommer att landa i ,men jag hoppas att det här landar i ngt bra såsmåningom. Med det sagt hoppas jag att myndigheter i framtiden inte behandlar barn med autism så grymt som det har gjort under en lång period alldeles för länge.Det är rent utsagt ett övergrepp på våra utlämnade och oskyldiga barn och ungdomar.

Det är sorgligt, men ibland är jag glad för att mitt barn förutom autism har en intellektuell funktionsnedsättning. Det gör att hon får gå i särskolan där man anpassar – på riktigt! Där man justerar förutsättningarna för varenda enskilt barn.
Pratade med en speciallärare en gång som kommenterade att de barn som gått i särskola från första början var så ”oförstörda”. De var så glada och fria. De hade aldrig misslyckats varje dag i skolan. De hade aldrig blivit mobbade för sitt annorlundaskap. De hade aldrig tvingats in i en miljö som dagligen pressade dem över sina gränser.
Så jag är tacksam.

Wow tack för du har skrivit det här. Vi har ett barn som vill iväg men orkar inte komma till skolan. Ingen diagnos ännu men hon har mycket som stämmer in på Autism.

Samma attityd och ovilja att förstå möts man av så fort det är frågan om något psykologiskt/psykiatriskt/neuropsykiatriskt problem av såväl psykiatrin som socialtjänsten, barnskyddsteam och förvaltningsrätten (när det blir fråga om tvångsvård och placering på HVB och SiS vilket det ofta blir). Samtliga dessa aktörer har alltför stor makt och alltför låg kompetens vilket leder till att många familjer slås sönder helt i onödan.

Tack Paula att du skriver om detta ämne och tack till att jag får läsa andra människors erfarenheter i detta ämne. Jag har erfarenhet av den svenska skolan genom att jag och mitt barn gått i den. Jag och mitt barn har autism. Jag känner avsky mot hur Sverige behandlar autistiska elever. Läste boken ”Inte bara Anna” av Elisabet von Zeipel. Efter att ha läst boken kände jag att jag gjorde rätt i att jag tog beslutet att låta mitt barn vara hemma från högstadiet.
Elisabet fick 2017 ett pris av ”Elevens Rätt” för skolkurage. Elevens Rätt är ett nationellt nätverk som jobbar för varje barns rätt till en bra skolgång och för att skolor ska få rätt förutsättningar. I samband med att hon fick priset ingick ett tacktal till Elisabet där man talade om barns skyldigheter. Nuförtiden när det talas om barns skolrättigheter så lägger man stor vikt vid att barnen har skyldigheten att vara i skolbyggnaden. Då krävs det kurage att ställa sig på de frånvarande elevernas sida. Elisabet informerar om skadliga effekter av att barn tvingas vara i en skolvärld som inte är anpassad för dem. Stress hos barn är ett exempel på en skadlig effekt. Frånvaron från skolan kan vara en del av lösningen.
2017 års pris för Skolkurage till Elisabet von Zeipel. – YouTube

Så oerhört bra skrivet! Stärker mig som förälder i mitt kämpande för mina barns bästa.
Tack!! 🙏🏻❤️