Har ARFID ett samband med autism och ADD?

Elisabeth frågar

Jag har Asperger och ADD. Fick diagnoserna som vuxen. Den dagen var en lycklig dag. Nu till frågan. Jag skriver en bok om mitt liv. Funderar på detta med selektiv ätstörning. Hade diagnosen funnits när jag var barn hade jag fått den. Idag fungerar det bättre med maten. Hittar inte så mycket information om detta. När jag var liten åt jag ett fåtal rätter resten blev jag itvingad.

Däremot hade jag ett extremt sötsug. När jag var bortbjuden kunde jag äta upp alla kakorna. Jag kunde inte hejda mig. Detta suget som jag inte kunde stoppa. Vet du om det ingår i autism eller ADD? När jag frågade hur många kakor jag fick ta. Kom svaret ”ta tills du skäms”. Men jag förstod inte efter hur många kakor skäms man. 😂 idag fattar jag det. Jag kan ha svårt att uttrycka mig. Jag hoppas du förstår min fråga. Har även dyslexi som du säkert märker.

Paula svarar

Tack för en intressant fråga. Jag tycker att du uttrycker dig bra och jag förstår din fråga utan problem! 🙂 Selektiv ätstörning, även kallad för ARFID, är en relativt ny diagnos vilket är anledningen till att det knappt finns information om tillståndet. Christopher Gillberg skriver i sin bok Essence att ARFID är vanligt förekommande hos personer med npf-diagnoser, och särskilt vanligt är det troligen hos personer med autism, skriver han. Även Tony Attwood nämner selektivt ätande i sin bok Den Kompletta Guiden till Aspergers syndrom och tillägger att de flesta autistiska barn breddar sin kosthållning i takt med att de blir äldre. Detta förklarar förmodligen varför ätandet fungerar bättre för dig idag.

Kan bero på annorlunda perception

Att selektiv ätstörning är vanligt förekommande hos personer med autism beror troligen på annorlunda perception misstänker jag, och perceptuella avvikelser nämns ju numera i diagnoskriterierna för autism. Vi autister kan ogilla den sensoriska upplevelsen av vissa smaker och konsistenser väldigt mycket. Tony Attwood nämner faktiskt i den ovannämnda boken att autistiska barn lättare kan få en kräkreflex än andra barn. Att vi autister kan äcklas av vissa smaker och konsistenser skulle kunna vara en av förklaringarna till att vi kan utveckla en selektiv ätstörning.

Kan ha utvecklats till en rutin

Med detta sagt utesluter jag inte att det även finns andra förklaringar till fenomenet. Om jag får spekulera fritt skulle selektivt ätande även kunna ingå i kriteriet ”begränsade intressen och beteenden”. Vissa autister föredrar rutiner och vill göra samma aktiviteter varje dag utan förändringar och variation. Om en autist har ätit samma mat flera dagar i rad kan det ha utvecklats till en rutin vilket skulle kunna leda till att autisten utvecklar en fixering vid denna mat och följaktligen vägrar äta annat. Men det är bara min egen teori!

Ett sötsug kan ha olika orsaker

Vad gäller sötsug hos oss med autism och ADD så har jag inte hittat några vetenskapliga studier om ämnet. Däremot har jag på mina föreläsningar träffat desto fler föräldrar till autistiska barn som menat att deras barn har ett anmärkningsvärt stort sötsug så jag utesluter inte alls att sötsug skulle ha ett samband med autism och/eller ADD. Det skulle kunna vara så att autistiska barn gillar den sensoriska upplevelsen av söta smaker mer än andra barn (=avvikande perception) eller att autister kan ha svårt att känna mättnad vilket kan få oss att äta mycket (=avvikande introception). Annars skulle förkärleken för sötsaker kunna vara en fixering (=kriteriet begränsade beteenden). Jag utesluter inte heller att vissa barn med autism och AD(H)D är så utmattade av alla intryck att de instinktivt söker sig till snabba kolhydratkällor för att få energi. Men det är bara min teori!

Du hade nog svårt för sociala koder

Vad gäller sötsuget i ditt fall så kan det också ha berott på att du hade svårt att förstå sociala koder och följaktligen inte förstod att man bara förväntades äta en eller två kakor när man var bortbjuden. Ett värdpar vill sällan ge tydliga direktiv till sina gäster utan brukar hoppas att gästerna ska förstå sådant självmant, men detta kan inte alltid en autist veta. De allra flesta barn älskar sötsaker, och förstår man inte de sociala koderna och har svårt att läsa mellan raderna (gäller väldigt många autistiska barn) är det lätt hänt att autisten äter men än vad som förväntas. Det är helt naturligt!

PS. Stor lycka till med din bok!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.