Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Har autism men låtsas vara en neurotypiker, hjälp

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Skådespelaren frågar

Jag är förälder med högfungerande autism, som jag kanske tyvärr maskerar för bra (även enligt habiliteringen). Detta har gjort att jag kämpar med att hitta var jag kan passa in, jag har väldigt svårt att vara öppen med min diagnos (fick den sent i livet), eftersom jag tränat så länge på att ”verka vanlig”. Jag har flera utbildningar bakom mig och har lätt för att studera, men när det kommer till att börja arbeta är det betydligt svårare, mycket på grund av det sociala.

Jag blir dränerad av att försöka maskera mina svårigheter. I den bästa av världar vore det enkelt av vara öppen med sin diagnos, men har tyvärr erfarenhet av att om man väl vågar vara öppen, blir allt man gör tolkat utifrån att man har en NPF diagnos, man försvinner som människa.

Paula svarar

Ditt mejl innehöll ingen konkret fråga, men så som jag tolkar det mellan raderna undrar du vad du borde göra och hur du borde tänka. Jag kan börja med att tala om att du inte är ensam med dina funderingar. Många vuxna autister kämpar med det du beskriver, och olika autister har gjort olika val kring om de vill vara öppna med diagnosen eller inte. Det finns varken rätt eller fel här utan det viktiga är att utgå från sig själv och sina egna behov. Det som är rätt för en autist kan vara fel för en annan och tvärtom!

Skulle inte orka skådespela

Om man är öppen med sin diagnos finns det absolut en risk för att bli tolkad utifrån den. Trots risken har jag ändå valt att vara öppen. Jag skulle annars bli dränerad på energi eftersom det är energidränerande att skådespela! Och om man väl inte orkar med skådespeleriet någon dag finns det en risk för att bli tolkad som oartig och lat. Du får fundera på hur du känner kring detta. Hur dåligt mår du på en skala av skådespeleriet? Mår du inte dåligt av det kan det självklart vara värt för dig att fortsätta som vanligt, men jag får intrycket att du blir utmattad. Därför får du fundera på hur stort problemet är och hur mycket det inkräktar på din livskvalitet.

De flesta problem går att lösa

Vad gäller nackdelarna med att vara öppen med diagnosen så får du fundera på om det verkligen skulle vara ett stort och ohanterligt problem för dig att bli tolkad utifrån din diagnos. Visst, det kan vara irriterande att inte bli tagen på allvar, men jag tycker att de flesta problem går att lösa. För det första kan man välja sitt umgänge med omsorg och så långt det går välja att umgås med de som förstår en bäst. För det andra kan man förklara att man inte vill diskutera sin diagnos alternativt informera alla i sin omgivning om att vi autister är individer och att alla våra känslor, upplevelser och problem inte beror på vår autism.

Man kan öva på att tänka annorlunda

För det tredje kan man prata med en psykolog om hur man kan lära sig att hantera missförstånd och oförstående människor. Man kan exempelvis öva på att tänka: ”Nu blev jag missförstådd och jag ses bara som en diagnos nu, men det får jag leva med. Det kan kännas jobbigt för stunden, men jag vet att jag har en förmåga att hantera utmaningar. Jag vet också att människor som verkligen bryr sig om mig struntar i eventuella diagnoser.” Det är okej att tycka att utmaningar är jobbiga, men samtidigt kan man ibland hitta så bra strategier för att hantera dessa att problemet kan minska i betydelse.

Det är bara du som vet svaret

Du kan också fundera på varför det skulle vara ett så stort problem för dig att bli tolkad utifrån din diagnos att du hellre väljer att skådespela än att vara öppen med diagnosen. Är de personer som eventuellt kommer att missförstå dig viktiga för dig i slutändan? Varför bryr du dig om deras åsikter? Skulle du försvinna som människa för de som verkligen betyder något för dig? Kan det vara så att du tror att problemet är större än vad det kommer att vara i verkligheten? Visst, ibland kan det vara ett mycket stort problem och rent av farligt när vården avfärdar en autists somatiska symptom med att ”de ingår i patientens autism”, men bortsett från okunskapen hos vården kan du fundera på varför du tror att det är farligt att bli tolkad utifrån att man har en diagnos. Det är bara du som vet svaret på frågan och som kan bedöma om det är värt att fortsätta med status quo eller inte!

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus (pris 275 kr, fri frakt) och Adlibris (pris 275 kr, frakt okänd).

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Svar på detta inlägg, som gjorde att jag klickade in, kom som en välsignelse. Tack för detta inlägg! Jag blir…

  2. Intressant! Tack för informationen om boken. Jag blir utsatt för dessa motiverande samtal fast jag inte vill så jag hoppas…

  3. Mmm, och eftersom mi-samtal är ett (får man nog tillstå) ganska kraftfullt men enkelt verktyg för att få samtalsparten att…

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

2 svar på ”Har autism men låtsas vara en neurotypiker, hjälp”

”Och om man väl inte orkar med skådespeleriet någon dag finns det en risk för att bli tolkad som oartig och lat.”

Upplevt det nyligen och många ggr tidigare. Bara inte kunnat sätta ord på det och sammanfatta konsekvenserna som du gör ovan. Tack:)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *