Handlar det om autism eller otrygg anknytning?

Mamma-73 frågar

Jag har en dotter som är 20 år. Jag separerade från hennes pappa när hon var 5 år och hon tog det väldigt hårt, framförallt för att pappan inte har brytt sig om henne eller träffat henne speciellt mycket.

Vi flyttade från en ort till en annan när hon gick i första klass och enda sedan dess har hon haft svårt att få samt behålla kompisar. Hon har haft pojkvänner sedan 14 års (4 eller 5 st) ålder och gått in på dejtingsidor, allt för att få bekräftelse. Hon förstår inte ironi, har svårt att lita på folk, sätter sig alltid själv utanför, tror att ingen vill vara vän med henne, tycker inte om beröring (speciellt om jag tar i hennes hår), när människor hon känner pratar med henne har hon svårt att ha ögonkontakt. Vi har trott att allt har berott på hennes pappa, att hon har stort bekräftelsebehov och rädsla för att bli lämnad och lita på andra människor.

Nu är hon 20 år och i somras tog det slut med hennes pojkvän som hon bodde tillsammans med i nästan 2 år. Hon har flyttat hem igen och har endast 3 vänner. Hon har fått för sig att de verkar ta avstånd från henne och mår jättedåligt och kanske kan det vara så.

Jag har börjat misstänka att hennes beteende och svårigheter med kompisar inte beror på hennes pappa och tror kanske att hon har Aspergers eller något annat, men vet inte hur jag ska hjälpa henne på bästa sätt utan, att få henne att känna sig konstig och må ännu sämre.

Ska jag berätta om min oro/tanke och föreslå att hon ska genomgå en utredning? Vad ska hon göra för att träffa vänner som är snälla och som hon kan känna samhörighet med? Vad kan hon göra för att inte känna sig ensam och annorlunda? Det gör så ont i mig att se henne ledsen och orolig.

Jag har nämnt för henne att jag tycker att hon ska kontakta vårdcentralen och boka in en KBT-terapeut för att få hjälp med redskap för att bryta mönster och förändra beteenden för att bättre kunna hantera dina utmaningar. Är det en bra väg att gå? Känner mig så otroligt ledsen, orolig och hjälplös. Tack för en fantastisk blogg!!

Paula svarar

Jag förstår att du är orolig för din dotter! Jag ser det inte alls som omöjligt att hon haft en otrygg anknytning till sin pappa eftersom hon under sin uppväxt inte kunnat vara säker på att han kommer att finnas där för henne. Personer som som små utvecklat ett otryggt anknytningsmönster kan senare i livet ha svårt med socialt samspel i form av exempelvis just att få och behålla vänner samt även ha svårt med tillit, d v s precis sådana svårigheter som din dotter verkar ha. Däremot har jag aldrig hört att otrygg anknytning skulle ha ett samband med svårigheter med beröring, men jag ser det inte som en omöjlighet!

Hennes pappa kan ha autistiska drag

Med ovanstående sagt utesluter jag inte alls att din dotter har autism då sociala svårigheter och aversioner mot beröring är typiska drag vid autism. Hennes pappa skulle kunna ha autism eller autistiska drag vilket kan ha gjort att han haft svårt att se hennes behov, och hon kan därmed ha ärvt autismen från honom. Enligt forskaren Nouchine Hadjikhani kan personer med autism ha svårt med kognitiv empati vilket skulle alltså kunna vara förklaringen till att din dotters pappa haft svårt att förstå hennes behov (dock är det inte alla autister som tror att autister har svårt med kognitiv empati). Det är alltså fullt möjligt att din dotter både har autism och problematisk anknytning! Det ena utesluter alltså inte det andra.

Ta upp dina misstankar

Jag tycker att du ska ta upp dina misstankar med henne så att hon eventuellt kan få en diagnos och det stöd hon kan vara i behov av. Om du tror att hon skulle ta illa upp kan du börja med det positiva och visa Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier för henne. Tala om för henne att hon har flera styrkor men att hon däremot kan ha lite svårare med det sociala. Säg att du tror att det är bäst för henne att ni tar reda på om hennes specialbehov beror på autism, otrygg anknytning eller en kombination av dessa, och fråga henne vad hon tycker.

Rädslor kan bli självuppfyllande profetia

Den stora frågan är om hennes rädsla att kompisarna tar avstånd från henne är rationell. Om rädslan är irrationell borde hon jobba med tillit och självkänsla. Det är såklart inte omöjligt att hon p g a sin eventuella autism är annorlunda än sina kompisar vilket i sin tur kan göra att hon och hennes kompisar inte riktigt klickar med varandra. Det skulle också kunna vara så att kompisarna upplever henne som klängig p g a hennes anknytningsproblem vilket kan göra att de tar avstånd från henne. Ibland kan människans rädslor nämligen bli självuppfyllande profetia då dessa kan göra att hon p g a rädslorna omedvetet beter sig på ett visst sätt gentemot andra människor vilket i sin tur kan avskräcka dem.

Det finns olika organisationer

Jag tycker inte att tre vänner är lite om det verkligen är fråga om nära vänner som bryr sig, men frågan är om dessa vänner är nära vänner eller snarare bekanta? Om din dotter inte riktigt klickar med sina nuvarande vänner skulle hon kunna bli medlem i RSMH, en organisation för personer med psykisk ohälsa, och gå på deras träffar. På sådana forum har många hittat trevliga och förstående vänner! Ett annat alternativ är Organiserade Aspergare, Föreningen Autisterna, Attention, Autism- och Aspergerförbundet och liknande föreningar.

KBT inbegriper många metoder

Jag tycker att det är bra om din dotter får testa KBT, förutsatt att hon själv vill det förstås! Inte sällan är KBT-behandlingar kortvariga (läs 10-20 sessioner), men vid behov kan patienten i vissa fall få KBT under lång tid, ibland till och med i flera år. Viktigt att veta är dock att KBT inte är, till skillnad från vad många tror, bara en metod utan en samling av olika behandlingsmetoder vars paraplyterm är KBT. Vissa KBT-psykologer arbetar beteendeinriktat vilket innebär att ett stort fokus läggs på att patienten med hjälp av olika beteendeövningar övar på att bryta sina skadliga beteenden. Ett kognitivt baserad KBT lägger istället ett större fokus på patientens destruktiva tankar.

Finns även andra inriktningar

KBT har även andra inriktningar, bland annat Acceptance and Commitment Therapy (ACT) där målet inte är att få patientens problem/svårigheter att försvinna. Istället är syftet att patienten ska få stöd med att identifiera sina värderingar och trots sina problem/svårigheter lära sig att leva ett meningsfullt liv. ACT-inriktad KBT skulle nog kunna vara ett alternativ för en patient med autism som har svårt att acceptera sin diagnos/sina svårigheter! Sedan finns det också schematerapi som till skillnad från många andra KBT-former fokuserar på patientens traumatiska barndomserfarenheter. Även DBT, UP, MBSR och CFT är värda att nämna.

Välj ut psykologen med omsorg

Om din dotter testar KBT utan positiva resultat måste det inte betyda att KBT inte funkar på henne, och detta alltså eftersom det finns en uppsjö av olika KBT-former! Innan du hjälper henne att hitta en psykolog, fundera gärna på vilken KBT-form som skulle funka bäst på henne och ta reda på vilka psykologer som är specialiserade på just den metoden. Eftersom du misstänker Aspergers syndrom/autism, välj gärna ut en KBT-psykolog med autismspecifik kompetens så att psykologen inte uppmanar henne att träna bort beteenden som möjligtvis beror på henne eventuella autism!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn