Grattis Misa 30 år

De här dagarna fyller Misa 30 år. Helt otroligt hur snabbt tiden går. Det känns som att Misas 25-årsfirande var för typ ett halvår sedan. Jag minns 25-årsfirandet tydligt, men det var alltså för hela fem år sedan!! Det sägs att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir, och så är det definitivt för mig!

Hela koncernen deltar i firandet

Misa AB är alltså vårt systerbolag som erbjuder arbetsinriktat stöd så som daglig verksamhet, arbetsmarknadstjänster och dylikt, och målgruppen är bland annat personer med psykiska och kognitiva funktionsnedsättningar. Och det var Misa AB som grundades för 30 år sedan! Vi på Misa Kompetens sysslar ju med utbildning, handledning och metodutveckling och vi har ”bara” funnits sedan 2011. Men vi tillhör ju Wilja-koncernen precis som vårt systerbolag Misa AB gör, och hela Wilja-koncernen deltar i Misas jubileumsfirande som hålls på Marholmen i Norrtälje.

Deltar inte i firandet

Men i år är det annorlunda för mig: jag deltar nämligen inte i firandet! När Misa fyllde 25 år deltog jag i firandet två halva dagar trots att mina kollegor deltog hela dagar, och de sov även över på anläggningen där firandet hölls. Jag har ju fått anpassningar på jobbet eftersom jag har autism, och därför fick jag tillåtelse att åka hem vid lunch under de två dagar som firandet pågick. Jag stannade inte ens kvar på lunchen trots att jag skulle ha blivit bjuden på gratis lunchbuffé. Jag ville bara åka hem så snabbt som möjligt!

Passar mig inte alls

Men i år har jag alltså fått ett okej från chefen att skippa firandet helt vilket jag är väldigt tacksam för. Jag har nämligen oroat mig för 30-årsjubileet jättelänge för jag har i färskt minne hur jobbigt 25-årsfirandet var. Jag mådde dåligt innan, under tiden och efteråt. Och nej, det är inte mina kollegor det är fel på utan det handlar om mig: sådana sociala tillställningar passar inte min autistiska hjärna alls! Jag mår jättedåligt i sådana sammanhang oavsett vilka miljöanpassningar arbetsplatsen gör.

Behöver anpassade uppgifter

Vissa påstår att alla autister kan inkluderas i alla sammanhang förutsatt att miljön anpassas tillräckligt, men det måste inte alls vara så! För mig räcker det inte med miljöanpassningar utan jag behöver anpassade arbetsuppgifter i form av annorlunda arbetsuppgifter än mina kollegor. Och ”arbetsuppgifter” som går ut på att delta i firanden och konferenser vill jag skippa helt så länge det är okej för arbetsgivaren. Därför är jag tacksam över att ha en förstående chef på Misa Kompetens som har sagt att det viktigaste är att jag mår bra. Han kräver inte att jag deltar i firanden.

Ville bara fly

Jag minns att jag på 25-årsfirandet mådde dåligt och dagdrömde under hela tiden föreläsningarna på konferensen pågick. Jag hade inte ens någon aning om vad föreläsningarna handlade om för min hjärna orkade inte lyssna. Jag satt där fysiskt på plats men min hjärna var någon annanstans. Plötsligt blev en av föreläsarna tyst och jag förstod att hon hade bett oss prata med varandra i mindre grupper om någon fråga som hon hade tagit upp. Det blev jobbigt för mig för jag hade ju inte lyssnat på föreläsningen alls och visste därför inte vad vi skulle prata om (visste ju inte ens föreläsningens ämne). Jag hatar dessutom att diskutera olika frågor i grupper. Jag ville bara fly därifrån!

Satt ensam i korridoren

Eftersom jag mådde så dåligt sov jag dåligt nästa natt och vaknade redan klockan 3. Då mailade jag mitt i natten till mitt personliga biträde att jag på nästa dag inte ville sitta med i konferenssalen alls utan ville vänta utanför i korridoren från klockan 9 fram tills lunch då jag skulle få åka hem. Och så blev det: jag ”deltog” i den andra firandedagen genom att sitta själv i korridoren när mina kollegor lyssnade på föreläsningar i konferenssalen. Det blev inte alls ångestfyllt på samma sätt som första dagen då jag hade varit fysiskt inkluderad, men samtidigt kändes det ju lite onödigt att bara sitta ensam i korridoren i flera timmar utan att göra något. Men jag var glad så länge jag inte behövde sitta med i konferenssalen!

Är jättejättejobbigt

För mig är det en gåta hur de flesta kan tycka att sådana här konferenser är roliga! Många av mina kollegor hade dessutom stannat kvar på middagen betydligt längre än vad som var ”obligatoriskt”. Men å andra sidan har de ju inte autism! Många har svårt att förstå att de flesta ”vanliga” saker kan orsaka jättemycket ångest hos en autist. Det är inte bara ”lite jobbigt” att delta utan jättejättejobbigt! Autism är inte något som bara gör sig påmind ibland utan den finns där hela tiden och påverkar i princip alla ens känslor, tankar och beteenden. Det är bara när man lever i en autismanpassad miljö som man kan fokusera på andra saker.

Får fokusera på det jag är bra på

Men i år behöver jag som sagt inte delta i firandet alls vilket känns jätteskönt. Det viktigaste för min chef är att jag sköter bloggen och mina föreläsningar. Och syftet med mitt jobb är ju inte att socialisera och bete mig neurotypiskt utan syftet är att jag på mina föreläsningar och bloggen ökar kunskapen om varför en autist kan behöva anpassningar och hur dåligt en autist kan må av vissa saker. Jag är tacksam för att jobba på Misa Kompetens för min chef låter mig att fokusera på det jag är bra på (=föreläsa om autism och blogga) och skippa det jag tycker är jobbigt. Han är toppen!

Den här bilden är tagen på Wilja-koncernens bokslutsmiddag på våren 2023. Bredvid mig ser ni Misas grundare Lennart som är helt underbar! I år behövde jag inte delta i bokslutsmiddagen alls, men förra året deltog jag.

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.