Gradskillnader

Jag har flera gånger funderat på varför många människor har svårt för att förstå min Asperger- och ADD-diagnos och kommit fram till att en bidragande orsak måste vara det faktum att många normalstörda också har samma drag som jag men det som skiljer deras drag från mina är gradskillnaden.

De allra flesta människor hatar att städa och blir trötta av det, men förmodligen inte så pass trötta att städningen skulle suga ur all deras energi och  att de skulle behöva vila många dagar efteråt. Många människor vill förmodligen vara ensamma då och då, men de har troligen inte ett lika stort behov av det som jag. Deras ensamhetsbehov är förmodligen inte så pass stort att det skulle göra det svårt för dem att hitta en partner, de behöver inte vila i flera dagar efteråt efter att ha varit sociala några dagar och de drömmer förmodligen inte om att flytta till en öde ö.

Många människor blir troligen trötta efter jobbet, men förmodligen inte så pass trötta att de skulle behöva sova 11-12 timmar varje natt för att orka, och trots tröttheten orkar de ändå skaffa barn. Många människor känner sig förmodligen missförstådda då och då, men förmodligen inte så pass att de skulle varit missförstådda och utstötta nästan hela livet och att de skulle känna att de blivit födda på fel planet.

Många människor gillar också att plocka blåbär, men inte så pass mycket att blåbären skulle vara nästan det enda de tänker på när det är blåbärssäsong och att de skulle spendera 10 timmar om dagen i skogen. Ja, listan kan göras hur lång som helst.

Jag har märkt att  det också kan vara tvärtom, dvs många andra människor kan också känna inför vissa saker starkare än jag. Det här med resor är ett exempel. Jag tycker också att det ibland kan vara lite kul att resa, men förmodligen inte lika kul som många andra människor tycker. Nästan varje gång jag ska resa utomlands säger andra människor till mig med en imponerad röst: ”oj, ska du till Italien en vecka? Sååååå roligt”. Och sen har de blivit lite paffa när jag svarat att så roligt och viktigt tycker jag inte att det är, men däremot känns det helt okej för mig att resa om det är något specifikt jag vill göra i det landet.

Däremot tycker att det är jätteroligt när blåbärssäsongen börjar, mycket roligare än alla utlandsresor jag någonsin gjort. När jag nyligen gav en intervju till Hemmets journal, påpekade fotografen att det märktes hur mycket jag tycker om att plocka blåbär –  han såg mina ögon börja lysa när jag berättade för honom om blåbärsplockning. Och det beskriver precis hur stort mitt intresse är – det är en förutsättning för att jag ska må bra.