När jag föreläser uttrycker vissa boendestödjare oro för att inte alla deras brukare litar på dem. Hur ska man göra för att vinna brukarens tillit, är det många som undrar. Då är min spontana undran varför i hela världen brukaren borde lita på sin boendestödjare, speciellt om denne är ny. ”Att inte lita på en person” kan förvisso betyda många olika saker. Att vara så misstänksam mot allt och alla att man trots stort stödbehov inte ens vågar släppa in sina boendestödjare på grund av rädsla för att dessa är ute efter att skada en kan såklart vara ett stort problem. Men om man har släppt in boendestödjaren, borde brukaren ha 100% tillit till denne? Är det ens sunt och önskvärt? Jag tycker inte det.
Alla har inte ärliga avsikter
Med 100% tillit menar jag beteenden som att låta sina bankkoder och värdesaker ligga framme när boendestödjaren kommer hem till en och att inte skydda sina lösenord när man loggar in på internetbanken framför boendestödjaren. Hur kan vi brukare liksom veta att våra boendestödjare har ärliga avsikter? Det finns trots allt många exempel på fall där personal inom vård och omsorg och goda män har stulit från sina brukare. Tar man under en lång tidsperiod emot LSS- och SoL-personal i sitt hem och det är många olika personer som kommer kan det alltså finnas en måttlig statistisk risk att man förr eller senare också kommer att stöta på rötägg. Därför anser jag att det är bra att vara försiktig.
Finns inga garantier
Något som jag själv inte litar ett dugg på är att boendestödjarna håller sekretessen. Visst, det finns många seriösa boendestödjare som faktiskt respekterar sekretessen, men jag har bevittnat flera gånger händelser när så inte varit fallet! Därför utgår jag numera ifrån att det aldrig finns några garantier för att tystnadsplikten inte bryts. Jag är inte överdrivet misstänksam mot mina boendestödjare, men samtidigt har jag inte 100% tillit till att sekretessen hålls. Vill jag absolut inte att sekretessbelagd information om mig kommer fram till obehöriga delger jag därför inte denna information till mina boendestödjare om jag absolut inte måste.
Har numera nolltolerans
För länge sedan visste jag knappt vad sekretess innebar och förstod inte att det var fel att personal inom hemtjänst, boendestöd, LSS och vård och omsorg omnämnde deras brukare/patienter med fullständiga namn eller delgav andra uppgifter som gjorde att dessa kunde bli igenkända. Förut brydde jag mig inte heller särskilt om ifall mina boendestödjare pratade om mig med andra och sa till och med till dem att jag var okej med om de skulle göra det vilket jag också var. Nu när jag är en offentlig person vill jag däremot inte längre att de pratar om mig med andra utan min tillåtelse. Numera har jag noll tolerans mot sekretessbrott och anmäler alltid om jag upplever att en boendestödjare på ett grovt sätt försummat sekretessen.
Anmälde sekretessbrottet
För ett par månader sedan var jag återigen med om ett sekretessbrott då en boendestödjare delgav mig information om sin andra brukare med dennes för- och efternamn. Faktum är att jag råkade känna denna brukare. Dock hade jag inte haft någon aning om att vederbörande hade boendestöd men fick alltså veta detta genom boendestödjaren! Jag reagerade med att kontakta bolaget och berätta för boendestödjarens chef vad jag hade fått veta om denna andra brukare. Chefen reagerade i sin tur med att ge denna boendestödjare sparken med omedelbar verkan. Till saken hör att denna boendestödjare inte ens var ny hos bolaget utan hade jobbat hos dem i minst ett par år. Men chefen bedömde sekretessbrottet som så grovt att hon kände sig tvungen att ta nämnda boendestödjaren ur tjänst utan förvarning.
Chefen var tacksam
För cirka ett år sedan var jag också med om en annan händelse då jag bedömde en boendestödjare som så olämplig för jobbet att det fanns en överhängande risk för att brukarna skulle kunna ta skada. Detta anmälde jag också direkt till bolaget och framförde ”bevis”, och även denna boendestödjare togs direkt ur tjänst med omedelbar verkan. Denna boendestödjare var däremot helt ny hos bolaget. Chefen var väldigt tacksam för att jag hade reagerat för annars hade något riktigt allvarligt kunnat hända!
Fullständig tillit bör inte vara ett mål
Av ovanstående anledningar är jag av åsikten att även om de flesta boendestödjare troligen är seriösa och ärliga så finns det en överhängande risk för oss brukare att förr eller senare också stöta på rötägg! Så länge boendestödet fungerar och brukarens misstänksamhet inte gått till överdrift bör det därför i min värld inte ses som ett mål att brukaren utan förbehåll ska lita på sina boendestödjare. Eftersom de allra flesta utan funktionsnedsättningar inte litar på främlingar, varför skulle vi brukare göra det?
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Köp min bok
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Senaste svar på alla blogginlägg
https://stambyte.se/
Vad bra att du blev utredd och fick diagnosen!
Vi hade också tjejgympa och killgympa i skolan! Så är det i Finland. Jag var förvånad när jag fick höra…
Exakt så!
Vad är stambyte?
Jag fick mina diagnoser adhd, Tourette och autistiska drag, i samband med mitt 21- åriga barnbarn, då kände jag igen…
Vi hade på gympan tjejerna för sig och pojkarna för sig. Vi hade mera gymnastik och pojkarna bollspel. Vi hade…
Nä de kommer jag inte att göra. Sen får mina anhöriga tycka vad de vill.De är ju så de är…
Vad kul att du gillade programmet och att du kände igen dig i det Clara berättade! Många autister har berömt…
Jag förstår precis vad du menar! Min lägenhet kommer att stambytas inom kort, troligen redan nästa år, och jag känner…
6 svar på ”Fullständig tillit till boendestödjare är inte önskvärt”
Jag tycker aldrig man bör lita på någon till 100% Varje person kan plötsligt uppvisa sidor man inte trodde de hade. De flesta jag själv har mött genom livet har gjort det. Men risken minskar ju ju längre man har känt dem. Nya personer skulle jag rekommendera att inte lita på alls. Däremot inte visa det för dem, bara vara på sin vakt.
Jag skulle heller aldrig tycka det var en bra idé att dela sin ekonomi med någon man är ihop med, oavsett hur kär man är då. Eller berätta allt om sig själv. För allt kan ändras och brukar oftast göra det också med tiden. Förr tyckte jag giftemål var en bra idé. Liksom en ”garanti” för att den andra parten också höll sina löften och fanns där i nöd och lust och inte bara man själv. Nu är jag emot det också och inser att det bara skulle bli svårare om man ville bryta helt, med omedelbar verkan och inte se tillbaka.
Jag håller med om att man inte bör lita på nya personer oavsett om det handlar om boendestödjare eller nya bekantskaper i privatlivet. För mig är det självklart! Sedan är det också viktigt att komma ihåg att mindre ärliga personer kan ha en tendens att söka jobb som just boendestödjare/hemtjänstpersonal eftersom äldre samt personer med funktionsnedsättningar brukar vara lätta offer. En ytterligare anledning till att vara försiktig!
Vad gäller giftermål och relationer tycker jag att det kan vara bra att göra en avvägning. Om man känner sin partner väldigt väl och märker att hen alltid behandlar sina medmänniskor med respekt minskar såklart risken för otrevliga överraskningar. Det finns många före detta par som har separerat/skilt sig som vänner. Jag vet betydligt fler sådana historier än historier där någon skulle stuckit med alla pengar/hämnats osv på sitt ex. Jag har aldrig heller varit med om att ett ex skulle behandlat mig respektlöst efter separation! När jag skilde mig från mitt ex fanns det inte i min värld att vi skulle få sådana konflikter eftersom han var en bra person och vi behandlade alltid varandra med respekt.
Jag vet förvisso några personer som råkat illa ut efter separation, men i min bekantskapskrets är sådana historier ett undantag snarare än en regel. I dessa fall hade varningstecken dessutom egentligen funnits där hela tiden under relationen så dessa otrevliga överraskningar kom inte bara över en natt!
Usch jag ångrar att jag delade så mycket personlig information med vissa jag hade som boendepersonal och boendestödjare. Men jag var i behov av stöd i rätt så privata situationer och för att stödet skulle bli så bra som möjligt kände jag att jag inte hade något val.
En personal t ex avsade sig relativt snart sitt uppdrag. Men det kunde inte jag veta från början att det skulle bli så.
Det hade varit bra om jag påmint mig om att även personal av olika skäl kan säga upp klienter. Ibland kanske man inte heller får veta den egentliga anledningen då personalen inte har någon skyldighet att berätta sånt.
Hann iallafall inte börja släppa in hen genom dörren då jag ”kände att det var nåt som inte kändes bra” och det är jag tacksam för idag.
Jag tycker det är jättebra att du lyfter fram ”brukarperspektivet på tillit till boendestödjare”! Det läser eller hört man inte om så ofta. Och även fast detta ju är ditt perspektiv utifrån dina erfarenheter är jag övertygad om att det är många som känner igen sig i det du skriver.
Det är nog många som gjort misstaget att dela med sig alltför personlig information, men man lär sig av erfarenhet! Jag hoppas att boendestödspersonal också börjar inta brukarperspektivet och tänka på att det kan vara bra att avstå från att ställa brukaren alltför privata frågor som inte har med boendestödsuppdraget att göra.
Sedan är det alltid ett plus när boendestödjarna är respektfulla och har vett att titta bort när brukaren exempelvis loggar in på banken och knappar in lösenordet i boendestödjarens närvaro. Det är respektfullt mot brukaren tycker jag, istället för att säga: ”du kan lita på mig”.
Jättebra att du kontaktade chefen om boendestödjaren som röjde brukarens identitet för dig och jättebra att personen fick sparken också.
Ringde du eller mailade du boendestödjarens chef?
Jag är glad att jag gjorde det! Jag mejlade först till bolaget och beskrev i detalj vad som hade hänt, och efter det pratade jag med chefen i telefon.