Fullständig tillit till boendestödjare är inte önskvärt

När jag föreläser uttrycker vissa boendestödjare oro för att inte alla deras brukare litar på dem. Hur ska man göra för att vinna brukarens tillit, är det många som undrar. Då är min spontana undran varför i hela världen brukaren borde lita på sin boendestödjare, speciellt om denne är ny. ”Att inte lita på en person” kan förvisso betyda många olika saker. Att vara så misstänksam mot allt och alla att man trots stort stödbehov inte ens vågar släppa in sina boendestödjare på grund av rädsla för att dessa är ute efter att skada en kan såklart vara ett stort problem. Men om man har släppt in boendestödjaren, borde brukaren ha 100% tillit till denne? Är det ens sunt och önskvärt? Jag tycker inte det.

Alla har inte ärliga avsikter

Med 100% tillit menar jag beteenden som att låta sina bankkoder och värdesaker ligga framme när boendestödjaren kommer hem till en och att inte skydda sina lösenord när man loggar in på internetbanken framför boendestödjaren. Hur kan vi brukare liksom veta att våra boendestödjare har ärliga avsikter? Det finns trots allt många exempel på fall där personal inom vård och omsorg och goda män har stulit från sina brukare. Tar man under en lång tidsperiod emot LSS- och SoL-personal i sitt hem och det är många olika personer som kommer kan det alltså finnas en måttlig statistisk risk att man förr eller senare också kommer att stöta på rötägg. Därför anser jag att det är bra att vara försiktig.

Finns inga garantier

Något som jag själv inte litar ett dugg på är att boendestödjarna håller sekretessen. Visst, det finns många seriösa boendestödjare som faktiskt respekterar sekretessen, men jag har bevittnat flera gånger händelser när så inte varit fallet! Därför utgår jag numera ifrån att det aldrig finns några garantier för att tystnadsplikten inte bryts. Jag är inte överdrivet misstänksam mot mina boendestödjare, men samtidigt har jag inte 100% tillit till att sekretessen hålls. Vill jag absolut inte att sekretessbelagd information om mig kommer fram till obehöriga delger jag därför inte denna information till mina boendestödjare om jag absolut inte måste.

Har numera nolltolerans

För länge sedan visste jag knappt vad sekretess innebar och förstod inte att det var fel att personal inom hemtjänst, boendestöd, LSS och vård och omsorg omnämnde deras brukare/patienter med fullständiga namn eller delgav andra uppgifter som gjorde att dessa kunde bli igenkända. Förut brydde jag mig inte heller särskilt om ifall mina boendestödjare pratade om mig med andra och sa till och med till dem att jag var okej med om de skulle göra det vilket jag också var. Nu när jag är en offentlig person vill jag däremot inte längre att de pratar om mig med andra utan min tillåtelse. Numera har jag noll tolerans mot sekretessbrott och anmäler alltid om jag upplever att en boendestödjare på ett grovt sätt försummat sekretessen.

Anmälde sekretessbrottet

För ett par månader sedan var jag återigen med om ett sekretessbrott då en boendestödjare delgav mig information om sin andra brukare med dennes för- och efternamn. Faktum är att jag råkade känna denna brukare. Dock hade jag inte haft någon aning om att vederbörande hade boendestöd men fick alltså veta detta genom boendestödjaren! Jag reagerade med att kontakta bolaget och berätta för boendestödjarens chef vad jag hade fått veta om denna andra brukare. Chefen reagerade i sin tur med att ge denna boendestödjare sparken med omedelbar verkan. Till saken hör att denna boendestödjare inte ens var ny hos bolaget utan hade jobbat hos dem i minst ett par år. Men chefen bedömde sekretessbrottet som så grovt att hon kände sig tvungen att ta nämnda boendestödjaren ur tjänst utan förvarning.

Chefen var tacksam

För cirka ett år sedan var jag också med om en annan händelse då jag bedömde en boendestödjare som så olämplig för jobbet att det fanns en överhängande risk för att brukarna skulle kunna ta skada. Detta anmälde jag också direkt till bolaget och framförde ”bevis”, och även denna boendestödjare togs direkt ur tjänst med omedelbar verkan. Denna boendestödjare var däremot helt ny hos bolaget. Chefen var väldigt tacksam för att jag hade reagerat för annars hade något riktigt allvarligt kunnat hända!

Fullständig tillit bör inte vara ett mål

Av ovanstående anledningar är jag av åsikten att även om de flesta boendestödjare troligen är seriösa och ärliga så finns det en överhängande risk för oss brukare att förr eller senare också stöta på rötägg! Så länge boendestödet fungerar och brukarens misstänksamhet inte gått till överdrift bör det därför i min värld inte ses som ett mål att brukaren utan förbehåll ska lita på sina boendestödjare. Eftersom de allra flesta utan funktionsnedsättningar inte litar på främlingar, varför skulle vi brukare göra det?

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.