Ett kvalitativt liv måste inte innehålla variation

Inte sällan är den allmänna uppfattningen att rutinbundenhet är icke-önskvärt och innebär en sänkt livskvalitet. Av någon konstig anledning resoneras det ofta att god livskvalitet innebär variation. Ju fler intressen och nya upplevelser desto bättre anses det vara vilket innebär att kvantitet tenderar att betonas framför kvalitet i det här fallet. Eller rättare sagt: enligt min erfarenhet utgås det ifrån att ens liv inte kan vara kvalitativt om det inte innehåller tillräckligt många avvikelser från vardagliga rutiner. Men sanningen är att autism innebär begränsade intressen eller beteendemönster vilket ibland ta sig uttryck i rutinbundenhet, och ett autistiskt liv måste innebära ett sämre liv.

Gillar inrutade vanor

Innan jag började föreläsa satt jag hemma i många år utan sysselsättning, och många utgick ifrån att jag hade dålig livskvalitet eftersom jag sällan avvek från mina rutiner. Jag satt till och med hemma på somrarna istället för att hänga på stranden och fick höra saker som: ”Men det är ju juli och 25 grader ute! Du kan inte sitta hemma idag!” eller: ”Du ska absolut inte träna på gymmet på en så här fin sommardag för du hänger ju där hela tiden. Gå ut i solen istället och njut av livet!” Men jag ville absolut inte avvika från mina gymrutiner, inte för att det var något tvång för mig att träna utan ett specialintresse. Många trodde felaktigt att jag skulle fått dåligt samvete om jag hade släppt gymmet, men mitt träningsintresse var inget konstigare än vad mitt språkintresse är! Inte heller upplevde jag att en sommardag ute i solen skulle gett mig en bättre livskvalitet än gymträning.

Vill inte avvika från kostschemat

Ni som brukar följa min blogg vet om att jag inte tycker om att avvika från mina matrutiner. Jag kan följa samma kostschema år ut och år in, och märker jag att det inte fungerar kan jag byta tvärt och börja följa ett helt nytt kostschema. Jag föredrar att leva på detta sätt istället för att genomgående variera mig. Jag är mycket intresserad av hälsa och noga med att min kropp mår så bra som möjligt. Men många har fått för sig att jag har en ätstörning och skulle må psyksikt bra av att äta onyttiga saker spontant, men jag förstår inte resonemanget. Jag ser ingen anledning till att ändra mitt beteende eftersom rutinbundenhet ökar min livskvalitet.

Var glad och nöjd efteråt

Jag äter rutinerat sedan snart 15 år tillbaka och älskar det! Men någon enstaka gång under dessa år kan det hända att jag får för mig att köpa hem något jag i princip aldrig äter annars. Den senaste gången hände det i julas: jag hade inte ens smakat på en enda godisbit eller en sötsak på många år men bestämde mig redan en månad i förväg att jag skulle göra ett undantag till julen och köpa sötsaker. Och så blev det: jag köpte hem choklad, godis, bullar och bakelser för ett par hundra kronor och åt upp allt under juldagarna. Efter att julen var över återvände jag till mina vanliga matrutiner.

Finns ingenting som hindrar mig

När jag berättade för andra om mina julplaner fick jag i början positiva reaktioner: ”Åh, jag är så glad att du avviker från dina rutiner! Du behöver verkligen äta sötsaker ibland” fick jag höra vilket jag tyckte var en mycket konstig kommentar. Visst, det kan mycket väl hända att jag om sisådär 10 år får lust att äta godis någon enstaka gång, men jag ser liksom inget egenvärde i att avvika från mina rutiner bara för sakens skull. Vill jag göra ett avsteg en gång vart tionde år gör jag självklart det, men samtidigt finns det ingenting som hindrar mig från att följa samma rutiner för resten av livet. Vill jag inte göra avsteg i framtiden kommer jag aldrig göra det igen. Det är jag som bestämmer! Men att avvika från mina matrutiner spontant är ingenting för mig.

Lagom anses vara bäst

Jag märkte också ett annat intressant fenomen, nämligen att äta mycket godsaker på en gång anses inte vara bra enligt många. Det förväntas nämligen att man ska ha dåligt samvete efteråt och tycka att man ”inte borde ätit så mycket”. Tydligen anses det vara bättre att äta lite godis och en liten bulle en gång i veckan istället för att äta större mängder på en gång. Men jag fungerar inte så! Vill jag göra ett avsteg vill jag göra det ordentligt, men det händer alltså ytterst, ytterst sällan och alltid planerat! Och när jag gör ett planerat avsteg ångrar jag mig aldrig efteråt. Min erfarenhet är att samhället lägger väldigt mycket värderingar i ätande. Det finns mycket moral kring vad och hur man borde äta, och följer man inte normen ses det som icke önskvärt!

Kan skänka autisten glädje

Självklart finns det autister som fastnar i skadliga rutiner utan att komma vidare. En sådan autist mår säkert jättebra av rutinavvikelser, men vissa av oss andra autister förknippar däremot rutiner med ett kvalitativt liv! Vill autisten följa rutiner ska du inte utgå ifrån att det måste handla om ett tvångsmässigt beteende utan det kan mycket väl handla om lusftyllda rutiner som skänker autisten livskvalitet. Min åsikt är att man ska vara ytterst försiktig med att säga: ”vad bra att du avviker från dina rutiner ibland” om man inte är helt säker på att autisten verkligen vill avvika från dessa. Vi autister kan vara lätt påverkbara och få för oss att det är obligatoriskt att avvika från våra rutiner när det inte alls är det!

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som är utan betydelse för ämnet eller som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn