En fråga om att känna skamkänslor vid autism

Förälder frågar

Jag undrar om du under livet ofta har upplevt skam eller snarare en rädsla/oro för att hamna i en sådan situation som kan innebär skam? Att vara rädd att misslyckas, att ha en oro för att göra fel eller göra bort sig. Tror att mycket av min ungdoms oro och ångest bottnar i att genom åren har samlat på sig många små erfarenheter som inneburit en känsla av skam. Situationer som vi, då ovetandes om autismen, nog aldrig skulle ana innebar en påfrestning, som exempelvis kalas och träningar.

Tyvärr har nog vi i omgivningen ”dubbel-skammat” ( i all välmening) genom att släta över eller bagatellisera det hela genom att säga att ”alla gör fel ibland”, ”det kommer kännas lättare nästa gång” eller säga ”bry dig inte om vad andra tycker”. Då blir det en skam över att jag skäms eller bryr mig om vad andra tycker eller att det faktiskt känns lika jobbigt tionde gången. Betyder tyvärr idag att det finns ett undvikande av många situationer och att ungdomen inte går till skolan.

Paula svarar

Jag håller med dig om att det inte är bra att släta över autistens känslor för det medför risken, precis som du skriver, att autisten börjar känna sig jobbig och annorlunda för att hen bryr sig om vad andra tycker. Alla gör ju ”fel”, men alla har inte autism eller någon annan funktionsnedsättning. Ofta finns det en krock mellan omgivningens förväntningar och autistens förmåga och kapacitet att möta dessa.

Rädd för att vara till besvär

Som svar på din fråga så är jag faktiskt lite osäker på om jag själv ofta upplever just skamkänslor. Jag försökte fundera men tror inte att det är just skam jag känner då jag inte upplever att jag är speciellt orolig för att göra bort mig. Däremot har jag upplevt andra negativa känslor i sociala situationer vilket ställt till det för mig. Exempelvis har jag alltid varit livrädd för att vara till besvär samt att vara ”jobbig” och ”krävande”. Detta i sin tur har lett till att jag känt stora skuldkänslor i de situationer jag inte lyckats möta andra människors förväntningar.

Kände mycket skuld i skolan

Som barn upplevde jag skuld väldigt ofta. Lärarna blev ofta arga på mig i skolan och vissa till och med skrek åt mig när jag gjorde fel i träslöjden, inte hade lärt mig hur man trär symaskinen i syslöjden osv. I hemkunskapen uppstod det konflikter i klassen för ingen ville jobba i par med mig: jag ställde bara till det som alltid gjorde fel och inte förstod vad man skulle göra. Jag kände att jag förpestade livet för mina klasskamrater och kände stor skuld för att en tjej tvingades jobba i par med mig mot sin vilja. Allra värst var det i sexan när läraren krävde att vi skulle ändra sittordning i klassrummet och sitta två och två, och ingen ville sitta bredvid mig. Läraren tvingade en tjej i klassen att göra det utan att lyssna på hennes protester. Och jag kände stor skuld gentemot tjejen!

Vill inte besvära mina närmaste

När jag varit vuxen har mina vänner ibland skämts för mig när jag betett mig eller klätt mig väldigt avvikande (och nu syftar jag inte på kläder som är omoderiktiga utan på väldigt udda färgkombinationer osv). Jag har själv varit medveten om att främmande människor vänt sig om efter mig på gatan eftersom mina kläder stuckit ut, men jag har inte brytt mig. Men när mina vänner har skämts har jag känt väldigt stora skuldkänslor gentemot dem för att ha försatt dem i en obekväm situation. Jag bryr mig inte om ifall främmande människor tycker att jag är konstig, men däremot vill jag absolut inte besvära mina närmaste!

Önskar ibland att jag upplevde skam

Eftersom jag sällan upplever skam är jag inte heller orolig för att hamna i situationer som innebär skam eller känsla av misslyckande. Exempelvis har jag aldrig skämts för mina svårigheter inför mina boendestödjare och känner mig inte heller misslyckad för att ha boendestöd! Däremot är jag orolig för att hamna i situationer som orsakar skuldkänslor. Det här kan låta konstigt, men jag har ibland önskat att jag skulle känna skamkänslor på samma sätt som många andra människor. Då skulle jag kanske ha större motivation för att rätta mig efter andra vilket nog skulle göra det lättare för mig i t.ex. arbetslivet. Nu känner jag inte heller någon motivation för att städa innan jag får besök eftersom jag inte skäms för ett stökigt hem!

Du gör helt rätt

Diagnoskriterierna för autism kan ta sig olika uttryck, men i mitt fall tror jag att anledningen till de bristande skamkänslorna är just autism. Jag tror att detta går under kriteriet ”bristande förmåga till social ömsesidighet”. Observera emellertid att alla vi med autism är olika. Vissa autister kan till skillnad från mig uppleva väldigt mycket skamkänslor i olika situationer! I ditt barns fall kan det mycket väl vara så att det upplever mycket skam. Du gör helt rätt i att ta dess känslor på allvar!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.