En boendestödjare måste inte alltid ha rätt

Inte sällan uppmanas vi autister att lyssna på våra boendestödjare för de kan ha bra förslag på hur vi skulle kunna hitta fungerande lösningar för att få en fungerande vardag. Långt ifrån alla autister har boendestöd såklart, men vi är många som har det, och jag har också fått jättebra förslag från mina boendestödjare, inte minst när det gäller hur jag ska få bättre ordning hemma.

Lyssnade alltid på boendestödjarna

När jag var relativt nydiagnostiserad med autism brukade jag resonera att det var jag som hade en funktionsnedsättning och att mina boendestödjare visste det mesta bättre än jag. De boendestödjare som jag hade på den tiden försökte inte köra över mig på något sätt utan det var jag som hade den inställningen! Och väldigt ofta blev det rätt när jag lyssnade på deras råd. När en boendestödjare tyckte att jag skulle behöva köpa ett köksstege samt en sy- och verktygslåda gick vi och handlade tillsammans och det blev hur lyckat som helst! När något går sönder eller behöver sys kan mina boendestödjare numera hjälpa mig tack vare att jag har alla nödvändiga verktyg hemma.

Började handla second hand

Men ju fler år jag hade boendestöd desto fler boendestödjare fick jag träffa, och så småningom upptäckte jag att inte alla boendestödjares tyckte likadant eller gav samma råd. En gång för länge sedan hade jag en boendestödjare som tyckte att det var jätteviktigt med klimatet och etiska frågor, och hon gjorde mig uppmärksam på secondhandbutiker och loppisar: genom att köpa begagnade kläder skulle jag bidra till en etisk arbetsmiljö (eftersom många klädbutiker utnyttjar billig arbetskraft i U-länder) och dels skulle jag leva mer klimatvänligt, menade hon. Sagt och gjort: jag började köpa secondhandkläder!

Ville inte ta onödiga risker

Det gick flera år och denna boendestödjare slutade. Under årens lopp drabbades min lägenhet av vägglöss vid 2-3 tillfällen, och till slut uppmärksammade en annan boendestödjare mig om att det kanske inte alltid var bra att handla kläder på loppisar och secondhandbutiker eftersom begagnade kläder kunde innehålla vägglöss och kläderna sällan kunde tvättas i så höga temperaturer som krävdes för att ta död på vägglössen. Eftersom jag var fruktansvärt trött på vägglössen (ni kan inte ana vilken klåda vägglössbetten orsakar och vilket jobb det var med alla saneringar!) slutade jag omedelbart handla second hand och började istället shoppa i vanliga klädbutiker. Jag hade ingen aning om det var secondhandshoppingen som hade orsakat vägglöss-invasionerna, men jag ville absolut inte ta onödiga risker.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Blev förfärad

Det gick ytterligare några år, och plötsligt uppmärksammade en annan boendestödjare mig om att man kunde stoppa secondhandkläder i frysen och låta dem ligga där i några dygn för att få död på eventuella vägglöss. Jag blev glad för jag hade saknat att shoppa second hand, och jag köpte genast en massa secondhandkläder för ett par tusenlappar. I samma veva fick jag en ny boendestödjare, och när hon förstod att jag hade shoppat secondhandkläder blev hon förfärad: fattade jag inte hur mycket jag skadade samhällsekonomin genom att köpa begagnade kläder istället för nya? Okej, hon använde inte exakt de orden utan lade fram det på ett snällt och diplomatiskt sätt, men andemeningen var ändå att hon var helt emot att köpa kläder och saker i secondhandbutiker och på loppisar, och därför avrådde hon mig från att göra det.

Ett oetiskt val

Om alla gjorde som jag skulle hela världen bli fattigare, och allra mest skulle U-ländernas befolkning drabbas, menade hon. Dessutom skulle jag bidra till en sund arbetsmarknad genom att köpa nya kläder för många secondhandbutiker betalade inte ”riktiga” löner till sina anställda utan hade bara anställda som ”bara” hade daglig sysselsättning och bidrag, och det var mycket oetiskt! Genom att köpa kläder på exempelvis H&M skulle jag bidra till skapandet av nya arbetstillfällen. Jag fick direkt dåligt samvete för att ha handlat secondhand. Men hon förklarade för mig vilka konsekvenser en dålig samhällsekonomi skulle ge och varför samhällsekonomin var en mycket viktigare fråga än klimatet, och jag tyckte att det lät logiskt.

Höll inte med kollegan

När jag diskuterade frågan med min andra boendestödjare höll hon inte riktigt med sin kollega: hon medgav att det förvisso var sant att det skulle ge mycket allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser om alla skulle göra som jag och bara handla kläder i secondhandbutiker, men hon var samtidigt av åsikten att det behövdes en balans: att vissa tänkte på klimatet och handlade secondhandkläder och andra istället tänkte på samhällsekonomin och köpte nya kläder bidrog till en mer hållbar värld, tyckte hon.

De måste inte ha rätt

Att mina boendestödjare tyckte helt olika om secondhandfrågan gav mig en påminnelse om att boendestödjare kan ha helt olika åsikter och ge mig helt olika råd. Jag vill absolut att mina boendestödjare fortsätter att lägga sig i mitt liv för jag behöver ofta råd från dem! Det är deras jobb att ”lägga sig i”, och jag har till och med sagt till dem att de gärna får ge mig råd även om jag inte bett om dem så länge de inte tjatar eller inte respekterar att jag kanske inte alltid vill göra som de säger. Men samtidigt måste jag hålla i minnet att olika boendestödjare kan ha helt olika åsikter. En boendestödjare måste inte ha rätt!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.