Autism innebär inte sällan att man väljer att leva utanför normen. Problemet är att om finns det någon som lever annorlunda så finns en överhängande risk att personen blir tyckt synd om. Har personen dessutom kognitiva svårigheter händer det ofta att omgivningen utgår ifrån att personen inte har förstått vad som är det ”rätta” sättet att leva. Det är inte alla som tänker på att autism kan medföra att man mår bra av andra saker än de flesta andra människor och att det finns en anledning till att vi autister ibland gör annorlunda val.
Man ansågs inte veta sitt bästa
När jag var ung och osäker lyssnade jag på så kallade experter som hade bestämda åsikter om hur alla borde leva. En god livskvalitet ansågs innefatta att man vistades i sociala sammanhang, hade ett arbete eller åtminstone någon form av daglig sysselsättning och att man varierade sina aktiviteter istället för att sysselsätta sig med samma aktiviteter utan variation. Till en god livskvalitet ansågs även tillhöra att man besökte nya platser ibland. Om någon spenderade den största delen av tiden för sig själv utan daglig sysselsättning, hade bara ett intresse istället för flera olika eller hade inrutade rutiner och aldrig reste bort ansågs detta att vara rent av skadligt. Ville någon leva på det sättet skulle det motverkas till varje pris. På grund av pressen försökte jag leva ett liv som inte passade mig trots att det fick mig att må dåligt.
Blir ibland övertalad
Numera vågar jag bejaka mig själv och strunta i normerna. Men om andra märker att jag spenderar mycket tid för mig själv och inte prövar på nya aktiviteter tenderar många att känna ett behov av att övertala mig att bryta mina invanda rutiner. Kanske finns det något evenemang som de vill att jag ska besöka eller så har det öppnats en ny restaurang i stan som de vill besöka tillsammans med mig med motiveringen att det inte är bra för mig att äta samma mat hela tiden. Detta hände särskilt ofta under de år jag gick hemma med aktivitetsersättning utan daglig sysselsättning. Att jag förklarade att jag var lycklig och mådde bra som det var övertygade sällan andra människor utan de insisterade på att jag skulle må ännu bättre om jag skulle testa något nytt.
Ångrade mig efteråt
Någon gång hände det att jag lät mig övertalas, och minst 60-70% av gångerna ångrade jag mig efteråt för att jag inte hade vågat vara tuffare och vågat säga nej. Ibland kände jag att aktiviteten hade varit tråkig och utmattande och ibland hade den känts meningslös. Men kanske 30-40 % av gångerna kände jag efteråt att dagen hade varit ganska rolig vilket sågs som ett tecken på att det var bra för mig att testa nya aktiviteter ibland. ”Ser du, du uppskattade aktiviteten. Visst ångrar du inte att du följde med?” fick jag höra. Svarade jag nekande såg alla nöjda ut.
Skulle haft lika roligt hemma
Med detta sagt är det många som har missat att det inte är viktigt för mig att uppleva nya saker. Visst, någon gång kan jag ha haft roligt när jag brutit mina rutiner, men sanningen är att jag oftast även vid dessa tillfällen skulle haft minst lika roligt om inte ännu roligare om jag spenderat tiden hemma för mig själv och följt mina invanda rutiner. Nya aktiviteter tillför sällan någon extralivskvalitet för mig. Istället tänker jag: ”Vilken rolig dag jag hade idag, men jag skulle haft minst lika roligt om jag hade spenderat dagen hemma. Jag hade därför inte missat något om jag hade avstått.”
Vems önskan?
Du som känner en stark lust att övertala din autistiske närstående eller klient att bryta sina rutiner ska tänka dig noga för varför du vill att en förändring ska ske. Har autisten själv uttryckt en önskan om att bryta sina rutiner och varför isåfall? Vill autisten bryta rutinerna och testa nya saker bara för att göra dig nöjd eller vill hen göra det för sin egen skull? Om autisten uttrycker en önskan om att pröva på något nytt men har svårt för att ta tag i det ska du självklart motivera personen att genomföra aktiviteten, men annars ska du låta bli!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Köp min bok
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Senaste svar på alla blogginlägg
Vad bra att du får stöd idag! Man måste inte vara självgående för att må bra.
jag trodde jag skulle vara självgående majoriteten..men jag kraschade totalt och insåg att jag inte egentligen ”visste” vem jag är…
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, Nelly! Vad bra att du har en fin relation till…
Tack Linda! 🙂 Vad bra att du har ett självständigt liv! Jag upplever också egentligen innerst inne att jag har…
Jag känner så väl igen mig i din situation, och jag önskar att jag hade känt till den här bloggen…
Fint svar, Paula! 😊 Det där med ”självständigt liv” krånglar till det myndighetsmässigt. Jag är utan IF och är både…
Vad tråkigt att autismens bredd inte belystes! Enligt min erfarenhet brukar medier älska att lyfta ett fenomen utifrån endast ett…
Tycker det var ett ganska bra program. Clara spred en bra bild av autism. Men det skulle behöva förklarats att…
Absolut, håller helt med dig! Vad tråkigt att höra om din syster 🙁
De är även svårt att få äldreboende, min syster blev dement och fick inget äldreboende förrän hon var nivå 2…
8 svar på ”Din eller autistens önskan?”
Upplever du verkligen att folk tycker synd om folk de ser som annorlunda? Jag upplever att folk ser ned på och t.o.m. hatar alla som inte lever inom normen. Även fast man inte valt det själv. Att man blir kränkt, mobbad och helt utesluten överallt. Folk har mindre problem att acceptera människor som t.o.m. är elaka mot andra än vad de har med de som de anser vara just ”annorlunda”. Med allt vad det innefattar. Då allt i samhället nu handlar om status, yta, jobb, framgång, utseende, kroppsform, relationsstatus, hur många vänner man har, etc, och inte hur man är om person eller behandlar andra. All form av psykisk ohälsa, diagnoser, funktionshinder, handikapp på både det fysiska och mentala planet och allt annat som gör att man inte kan jobba och är sjukskriven/förtidspension, gör direkt att man blir utesluten från allt socialt. Och även mobbad, kränkt, dömd, utsatt för fördomar överallt och t.o.m. hatad, av okunniga och fördomsfulla människor som fått för sig att alla som är sjukskrivna eller har förtidspension bara är LATA…Jag upplever att vi lever i ett starkt elitistiskt och hierarkiskt klassamhälle, där yta och social status är det enda som räknas. Alla andra blir utfrysta och mobbade. ”Annorlunda” är det absolut värsta man kan vara. Och alla älskar att döma andra, folk de inte vet någonting om, men ser aldrig något fel alls hos sig själva eller sin egen människosyn…Samma saker folk säger och gör mot andra, vore helt vansinniga för varje person om det gällde de själva. Ödmjukhet och självkritik verkar helt borta.
Nja, jag tror att det beror på vilka kretsar man umgås i. Med detta sagt har jag faktiskt fått just tycka-synd-om-kommentarer från främlingar efter att jag uppträtt i media i Sverige. ”Jag läste om dig i tidningen och det stod att du inte klarar av att städa utan boendestödjaren och du äter samma mat varje dag. Stackars dig, jag skulle gärna vilja hjälpa dig.” Jag har aldrig fått hatkommentarer i Sverige efter att jag uppträtt i media, däremot blev jag hatad i Finland när jag berättade att jag hade levt på aktivitetsersättning för då utnyttjade jag skattebetalarna och sånt hatar finländare! Men jag har inte fått en enda hatkommentar i Sverige trots att jag uppträtt i media massor av gånger här och berättat samma saker som jag berättat för finska medier vilket jag tycker är anmärkningsvärt.
Med detta sagt vet jag att människor som hatar annorlunda och avvikande människor finns. Dock skulle dessa typer av människor sällan bry sig och försöka hjälpa på det sättet som beskrivs i blogginlägget och därför utelämnade jag hat och exkludering från blogginlägget för då skulle jag kommit ifrån ämnet. Poängen med blogginlägget var ju att få välmenande människor att förstå att vi autister ibland gör annorlunda val men mår bra som vi är.
Jag upplever snarare att ”hatet” är förtäckt och kommer iform av ”goda råd” om att förändra sin livssituation, ”använda sina styrkor” etc.
Råden upplever jag bottnar i en funktionalistisk människosyn. Den synen har du beskrivit så bra tidigare.
Det är sant! Dock tror jag att vissa som ger ”goda” råd och uppmanar mig att använda mina styrkor menar väl. Men sen finns det såklart de som egentligen menar mellan raderna: ”Hallå, skärp dig och ta dig själv i kragen!” Just såna som har en funktionalistisk människosyn eller indikerar att jag är lat och inte försöker. Dock tror jag att denna attityd hos vissa bottnar i okunskap medan hos andra handlar det om att personen inte är villig att ta till sig kunskapen.
Alla som får uppleva hat för något de inte valt själva eller kan hjälpa, kan svara med att fråga hur kungahuset försörjer sig. En familj som lever i totalt överflöd helt på ryggen av skattebetalarna – enbart för att de hade turen att lyckas födas i just den familjen…Medan så många i världen svälter och inte har mat för dagen. De är i så fall de största bidragstagarna av alla. Varför är detta samtidigt helt accepterat bland alla som anser sig ha rätt att hata folk som av läkare blivit bedömda som arbetsoförmögna av en eller flera orsaker? Och kanske redan lever i ett helvete i många fall? Det bygger helt på att alla föds med samma förutsättningar. Vilket är så verklighetsfrånvänt som det bara kan bli.
Jag har även upplevt personer som spytt ut sitt hat mot sjukskrivna och sen blivit långtidssjukskrivna själva. DÅ var det plötsligt inget fel ALLS…För då var det ju de själva det handlade om. Det är människor i ett nötskal. De är avundsjuka på att vissa inte behöver jobba och får ”ha det skönt” med att vara sjuka eller dylikt istället, medan de är tvungna. Så simpelt är det. Det naturliga vore istället att de var tacksamma för att ha ett jobb att gå till, vilket vore en dröm för de flesta och alla som inte har det.
Folk är elaka, det är det enda jag själv upplevt genom hela livet. Allt i mitt eget liv har bara handlat om människors mobbning och kränkningar från skolstarten och hela tiden sen dess…Konstant i 30 år. Och jag är helt ensam, har bara mina föräldrar. Det är betydligt mer människor som styrs av fördomar och hat mot folk de inte vet någonting om, än de som vill hjälpa och göra skillnad.
Mitt råd till alla vore numera att hålla tyst om allt som kan uppfattas som det minsta annorlunda, då det bara är fasaden som är viktig. Inget man valt själv är något att skämmas för, men det tycker folk. Och man kan aldrig ändra på andra, bara sig själv.
Usch, vad tråkigt att du har råkat ut för så elaka människor! 🙁 Det kan mycket väl, så som du skriver, handla om avundsjuka. Själv brukar jag vara öppen om mitt annorlundaskap eftersom jag vill dra till mig människor som är likasinnade. Det funkar bäst för mig, men alla är såklart olika!
Jag vet faktiskt en som brukar använda kungahuset som ett argument men då får hen oftast till svar att kungahuset arbetar genom att representera Sverige, att de måste stå ut med ständig medial uppmärksamhet samt att det är många yrkeskårer som får sin lön via skattebetalarna och inte bara kungafamiljen. Och att de förtjänar pengarna eftersom de är oerhört viktiga för Sverige eftersom de drar till sig turister och internationell uppmärksamhet mm medan sjukskrivna enligt dessa människor inte bidrar med något. Så jag vet inte om alla skulle köpa argumentet om kungahuset eftersom vissa inte vill inse att de sjukskrivna inte har valt sin situation själva men det kan vara värt ett försök! Men i vilket fall som helst tycker jag att det du råkar ut för är hemskt. Jag vet inte om det finns någon intresseorgamisation där du bor, men själv besökte jag förut träffgrupper för autister där folk oftast var snälla och förstående för att man var sjukskriven.
Vissa läkare har sagt att jag kan ha något inom autism-spektrat själv, men har inte riktigt velat sätta diagnosen. Jag har också väldigt svårt med många praktiska saker som man egentligen ska kunna klara av. Däremot specialintelligens inom vissa områden istället, som inte andra klarar. Särskilt inom musik, där jag sen barn kunde ta ut det mesta på gehör redan som 4-åring och skrev låtar tidigt.
Jag tror inte det är något idé att ens debattera med folk som redan har sin uppfattning klar om saker och ting…Vare sig det gäller sjukskrivning (som man ju ändå får efter en läkares bedömning) eller rasism, homofobi, etc. Dessa personer kommer se ned på andra oavsett. Men vad beträffar kungahuset, så är de ju inte folkvalda. De har bara fötts in. Och apanaget styrs inte av hur mycket eller lite de gjort, utan är alltid detsamma. Även om de beslutade sig för att ta ledigt hela året och inte göra någonting.
Ja, de enda som är intressanta, är de som är annorlunda själva och samtidigt vet hur det känns.
Ja, det kan vara så att om någon har bestämda uppfattningar om att alla sjukskrivna är lata så är det nog omöjligt att ändra personens uppfattning för en sådan person är nog knappast villig att ta till sig motargument. Det bästa är att undvika sådana människor!
Angående kungahuset så har du rätt i att de inte är folkvalda. Även om de säkert jobbar och måste stå ut med medial uppmärksamhet mm så är det klart att de måste kämpa betydligt mindre än en sjukskriven genomsnittsperson för de har ju redan ett jobb som de inte kommer att förlora. Och precis som du skriver så har de lättare att ta ledigt också!