Jag har ibland fått frågan vilken yrkesgrupp som skulle lämpa sig bäst som boendestödjare för oss med Aspergers syndrom eller autism. Precis som jag har konstaterat i ett tidigare blogginlägg har jag inte kopplat förståelse och ett bra bemötande till någon specifik yrkesgrupp eller utbildning. Därför värdesätter jag personlig lämplighet och empati allra mest!
Arbetsterapeuter skulle passa utmärkt som boendestödjare
Om jag däremot skulle behöva nämna en specifik yrkesgrupp som enligt mig skulle lämpa sig bäst som boendestödjare, skulle jag utan tvekan säga arbetsterapeuter! Deras jobb består ju av att försöka hitta fungerande lösningar för varje individ för att deras vardag, arbete, fritid, hemsysslor och sömn ska fungera optimalt och klienten ska kunna nå sin bästa potential. Och det är precis vad en boendestödjare generellt sätt också gör i sitt arbete!
Arbetsterapeuter vet hur man hjälper klienter med kognitiva svårigheter
Det var när jag föreläste om Aspergers syndrom för studenter på arbetsterapeututbildningen som jag kom att tänka på att deras utbildning består just av sådana moment som varje boendestödjare borde ha kunskaper om: vad aktivitetsbalans är för något, vad olika psykiska sjukdomar och funktionsvariationer innebär, hur det är att leva med kognitiva svårigheter, vad bristande exekutiva funktioner, en svag Theory of mind och central koherens betyder och vilka slags utmaningar dessa svårigheter kan medföra i klienternas vardag.
Arbetsterapeuter kan rekommendera lämpliga hjälpmedel
Dessutom vet arbetsterapeuter vad det finns för hjälpmedel för att avhjälpa svårigheter att passa tider, komma iväg på morgnarna, komma ihåg läkartider och andra kognitiva svårigheter. De kan förskriva visuella hjälpmedel så att klienten kan se hur mycket tid det finns kvar innan man ska iväg. Arbetsterapeuter vet att vissa blir hjälpta av bilder och att andra behöver skriftliga instruktioner.
Arbetsterapeuter vet att svårigheterna inte beror på lathet
Tack vare kunskaperna som arbetsterapeuter besitter är det nog inte speciellt sannolikt att en arbetsterapeut skulle säga till sin klient: ”Haha, hur kommer det sig att du aldrig öppnar din post?” och ”Men om du bara tränar och försöker utsätta dig för det sociala så lovar jag att dina svårigheter kommer att bli bättre.” Däremot är det inte ovanligt att en boendestödjare som inte vet vad Aspergers syndrom och autism innebär kan häva ur sig liknande kommentarer.
Visst, det går såklart alltid att hitta okunniga och mindre duktiga arbetsterapeuter, precis på samma sätt som det existerar dåliga läkare, tandläkare, busschaufförer och städare. Men generellt sätt ingår det mycket relevanta saker i arbetsterapeuternas kompetens.
Allt är en kostnadsfråga
Dock söker arbetsterapeuter sällan anställningar som boendestödjare eftersom de förståeligt nog vill ha en högre lön. De har ju oftast tagit studielån och investerat flera år i studier, och boendestödjare är ett riktigt låglöneyrke för någon med högskoleutbildning. Kommunerna är troligen inte intresserade av att börja kräva att alla boendestödjare ska vara utbildade arbetsterapeuter eftersom det skulle medföra höga kostnader. Men skulle det inte vara en kostnadsfråga, skulle arbetsterapeuter passa galant som boendestödjare!
Ett lämplighetskrav skulle göra stor skillnad
Även om det oftast inte är möjligt att få utbildade arbetsterapeuter som boendestödjare, önskar vi klienter såklart att det skulle finnas någon slags lämplighetsgaranti hos boendestödjare. Själv har jag tur, men många har tyvärr oturen att ha totalt olämpliga personer som boendestödjare.
Jag har funderat på att det skulle kunna vara bra om alla som vill arbeta som boendestödjare skulle få klara ett skriftligt prov med frågor som rör olika funktionsvariationer och sjukdomar. Boendestödjarkandidaterna skulle också få beskriva hur de skulle lösa olika problemsituationer och redogöra utförligt vad olika svårigheter i vardagen skulle kunna bero på. Det skulle kunna göra stor skillnad men skulle säkert kunna vara svårt att genomföra i praktiken!
4 svar på ”Därför skulle arbetsterapeuter passa utmärkt som boendestödjare”
Åh vad jag håller med! Jag jobbade som boendestödjare på somrarna under studietiden och kände att det var så otroligt värdefullt – utbildningen för jobbet men VERKLIGEN också tvärtom, jobbet som boendestödjare lärde mig massor om arbetsterapi och förberedde mig väldigt bra för arbetsterapeutjobbet.
Vad bra att du lärde dig mycket av att sommarjobba som boendestödjare! Jag kan tänka mig att studenter passar jättebra som somarvikarier för de har kunskap men lär sig också mycket på det sättet, precis som du skriver 🙂 Fler arbetsterapeutstudenter borde sommarjobba som boendestödjare!
Vad kul att läsa om dina erfarenheter av arbetsterapeuter! Som arbetsterapeut på habiliteringen jobbar jag gärna tillsammans med boendestödet för att på bästa sätt kunna hjälpa patient/klient. Tyvärr blir en del boendestödjare inte alls glada utan känner sig ifrågasatta när man försöker hjälpa till att hitta de bästa sätten för just den här patienten/klienten.
Vad tråkigt att inte alla boendestödjare är samarbetsvilliga och att de känner sig ifrågasatta 🙁 Jag tycker att de yrkesverksamma som erkänner att de inte alltid vet och förstår allt är de som brukar kunna hjälpa mig allra bäst i slutändan. De som däremot inbillar sig att de redan kan allt och inte behöver lära sig något mer brukar vara de som är minst duktiga. Sådana personer brukar inte förstå mina behov alls!