Därför ser jag min skoltid som 12 års avveckling

Då jag har levt med autism hela livet har jag ingen aning om hur det skulle vara att inte ha det. Innan jag fick min diagnos trodde jag att alla hade det som jag och att jag var lat som misslyckades med det mesta. Det var inte förrän jag läste litteratur om autism som jag för allra första gången förstod hur de flesta andra människor hade det: att de faktiskt fick något ut av att gå i skolan, jobba och att delta i sociala tillställningar och att det var meningen att man utvecklades i sådana sammanhang. Eftersom mitt liv känns normalt för mig glömmer jag ibland bort hur lätt de flesta andra har det. För mig har det blivit normaliserat att uppleva de sammanhang de flesta andra upplever som utvecklande som avvecklande.

Tyckte att skolor borde stängas

För ett tag sedan diskuterade jag med en vän om Covid-19. Jag uttryckte hur otroligt dumt jag tyckte det var att regeringen inte har stängt alla Sveriges skolor för att hejda smittspridningen. Visst, jag vet att vissa forskare påstår att barn inte brukar sprida smittor men andra forskare påstår faktiskt motsatsen. Och eftersom Sverige uppenbarligen har betydligt fler döda än våra grannländer och vår grundlag hindrar regeringen från att begränsa vår rörelsefrihet så tyckte jag att det minsta man kunde göra var att stänga alla skolor. Då skulle smittor inte spridas bland skolpersonalen och barnen skulle inte dra hem smittor, resonerade jag.

Förespråkade två års stängning

Då frågade min vän hur länge jag ansåg det vara lämpligt att skolorna skulle vara stängda för att åtgärden skulle bli tillräckligt effektiv. Det tyckte jag var en konstig fråga: självklart borde stängningen ha gällt från och med mars 2020 då vi fick allmän smittspridning i Sverige och fram tills att smittan är utrotad. Om vi får kontroll på smittspridningen under första halvan av 2021 så skulle skolorna alltså vara stängda i ett år men vissa forskare menar att vi kanske inte får normalläge förrän 2022, och isåfall skulle skolorna självklart vara stängda fram till dess vilket skulle vara i minst två år.

Konsekvenserna skulle bli för stora

Då var min vän tyst en stund och undrade om jag inte tyckte att konsekvenserna skulle bli alldeles för stora ifall skolorna skulle hållas stängda i hela två år. Skolstängning skulle medföra att barn skulle få stora kunskapsluckor i och med att de inte skulle få lära mig något vilket skulle få mycket negativa följder. Tyckte jag verkligen att det skulle vara värt det? Då var det min tur att bli tyst. ”Just det, de flesta barn lär sig något i skolan, det hade jag inte tänkt på”, fick jag sedan fram. Jag har ju helt andra erfarenheter av skolan varför det är mycket svårt för mig att föreställa mig att de flesta barn faktiskt utvecklas i skolan. Jag har förvisso fått förklarat för mig att det är så, men eftersom jag aldrig har fått uppleva det själv har jag ibland svårt att ta in hur viktig skolan är och har varit för de flesta andra.

Lärde mig ingenting

Utan att överdriva vågar jag säga att jag inte lärde mig något alls i skolan. Jag hade lärt mig att läsa, skriva och räkna på egen hand när jag var 3 år, och jag lärde mig även bråktalen och att räkna i procent på egen hand flera år innan vi gick igenom dessa saker i skolan. Dessutom var jag duktig på språk, men jag lärde mig språken genom att läsa skolböckerna hemma, inte genom att sitta på lektioner! När det gäller andra saker så kommer jag bara på en sak jag faktiskt lärde mig i skolan: alltså bara en. Det jag lärde mig var vad X- och Y-axel var för något. All annan kunskap gick mig totalt förbi! Jag tog alltså studenten utan att veta om Östersjön låg i Afrika, USA eller Europa, vem Hitler var, vad USA:s president hette, vad som hände i andravärldskriget och hur man pressar en citron.

Det sociala tog all min energi

”Hur kunde det bli så?”, undrar du kanske. Men grejen är att jag hatar grupparbeten som var tvång i skolan (alltså verkligen hatar!!) och jag har också enormt svårt för att fokusera och ta in information när man är flera i samma klassrum! Jag måste också få lära mig saker på mitt sätt, annars går det inte. Allt detta tog all min energi vilket gjorde att jag inte hade chansen att utvecklas. Och när jag säger att jag inte lyssnade på lektionerna menar jag verkligen det. Det innebär t.ex. att jag inte hade någon aning om vad vi gick igenom på historielektionerna, dvs om det var stenåldern, istiden, världskrigen eller något annat. Det sociala tvånget på rasterna, grupparbeten och hela skolmiljön tog bort all min livslust och var orsaken till att jag inte ens orkade göra läxorna. Skolan fick mig att må dåligt, och självklart hade jag ingen möjlighet att utvecklas på sådana premisser.

Vet ingenting annat

Jag brukar säga att skolan var 12 års avveckling för mig istället för att vara utveckling. Det var definitivt inte värt för mig att gå i skolan i 12 år bara för att lära mig vad X- och Y-axel var för något. Hade jag däremot fått läsa in hela skolan hemma och lära mig på mitt eget sätt utan att exponeras för en skolmiljö är jag övertygad om att jag hade kunnat utvecklas och lära mig betydligt mer än så. Då hade det funnits hopp för mig! Eftersom det är så självklart i min värld att skolan är totalt onödig och ångestframkallande glömmer jag ofta bort att andra barn känner helt annorlunda kring skolan än vad jag gjorde! Därför föll det mig aldrig in att en skolstängning skulle medföra negativa samhällskonsekvenser. För mig har det blivit så normaliserat att fara illa i skolan att jag inte vet något annat!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.