Kategorier
Autism och bemötande

Därför måste en psykolog ha kunskap om autism

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

När jag föreläser blir jag varje gång lika ställd när jag stöter på vårdpersonal som inte anser att det är så jätteviktigt att personalen på deras enheter har kunskap om Aspergers syndrom och autism. ”Här bemöter vi alla patienter som individer och bryr oss inte om vilka diagnoser de har. Därför är det inte så jätteviktigt att vår personal har specialkompetens om autism”, får jag ibland höra. En jättefin inställning men det finns ett problem: det fungerar sällan i verkligheten! Vårdpersonal utan kunskap riskerar att tolka oss autister fel och ge oss felaktig vård.

Psykologerna lyckades inte hjälpa mig

Själv fick jag inte min diagnos förrän i vuxen ålder, dock mådde jag dåligt redan som barn. Därför fick jag prata med diverse psykologer och kuratorer vilket aldrig hjälpte mig utan snarare stjälpte. De allmänna råd som fungerar på de allra flesta människor så som att sträva efter att bli mer social och försöka bredda mina intressen funkade aldrig på mig: oavsett hur mycket psykologer tjatade om att det inte var bra att spendera för mycket tid ensam eller endast koncentrera sig på en aktivitet. Jag försökte göra som psykologerna sa men mådde bara sämre.

Det finns olika typer av rutiner

Även som vuxen har okunniga psykologer sagt till mig precis som den här psykologen: att en människa behöver rutiner utanför hemmet och att det inte kan vara bra för mig att sitta hemma med aktivitetsersättning utan jag skulle behöva ett socialt sammanhang. Problemet? Vissa av oss autister uppfyller även diagnoskriterierna för schizoid personlighetsstörning vilket innebär att man inte har samma socialt behov som de flesta andra människor. Och varför kan inte psykologer inse att rutiner kan se olika ut? Måste alla ha exakt samma rutiner?

Inga problem med att gå upp ur sängen

På min dåvarande psykolog lät det som att alla människor skulle ha svårt att gå upp ur sängen på morgnarna utan daglig sysselsättning och att livet utan undantag blir meningslöst om man inte har det. Men för mig har det varit tvärtom: när jag hade ett vanligt jobb hade jag väldigt svårt att få min vardag att gå ihop med måltider och annat och det kändes meningslöst att gå upp ur sängen. När jag däremot levde på aktivitetsersättning i flera år och inte hade någon sysselsättning, var det hur enkelt som helst för mig att gå upp ur sängen på morgnarna. Inga problem!

Mina rutiner räknas också

Efter många år med aktivitetsersättning började jag jobba som föreläsare hos Misa Kompetens vilket jag trivs med med tanke på att jag i stort sett jobbar hemifrån. Så nu fungerar min vardag utmärkt, men det gjorde den också när jag var sjukpensionär. Jag tog alltid min morgonpromenad på samma tid, och sedan cyklade jag på min motionscykel och läste. Det gjorde mig frustrerad att psykologer som saknade kunskap om autism hade mycket svårt att ta in att mina rutiner var precis lika mycket värda och meningsfulla som andra människors rutiner.

Fick värdelösa råd

Tyvärr gjorde inte psykologernas inställning mig bara arg utan jag råkade även illa ut: deras inställning fick mig att känna att det var något fel på mig som fungerade annorlunda än normen och att det inte var mänskligt att känna att det inte var så jättefarligt att bli mobbad i skolan utan det värsta var påtvingad social gemenskap! Förutom att de okunniga psykologernas inställning sänkte min självkänsla, gjorde jag länge misstaget att följa deras råd vilket fick mig att må ännu sämre. Det liv som de rekommenderade mig att sträva efter passade inte alls mig!

En autismkunnig psykolog kan sin sak

Det går inte att beskriva vilket skillnad det gjort sedan kunniga psykologer har bekräftat mina känslor och gett mig mig rådet att ignorera de råd som fungerar för de flesta andra människor samt att bejaka mitt autistiska jag. Nu kanske du tänker: ”Men autism betyder olika saker för olika människor och långt ifrån alla autister fungerar som Paula. Därför är det inte jätteviktigt att en psykolog har autismspecifik kunskap.” Men en psykolog som kan om autism vet självklart om att vi autister är olika och har olika behov. Tro mig, kunskap gör så otroligt mycket för rätt bemötande!

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

24 svar på ”Därför måste en psykolog ha kunskap om autism”

Psykologi är ju teorier bara.
Många psykologer drar människor med Autism/Aspergers syndrom över en kam bara och tänker inte utanför mallen.
Den senaste psykologen jag gick hos sa att hon brukade prata med okända människor på tunnelbanan, det har inte jag börjat med ännu iallafall 🙂
Asperger är ju ärfligt sägs det, jag har nog en del liknande släktingar med samma personlighetstyp som jag tänker efter, speciellt farfar och hans systrar.

Ja, det är väldigt vanligt att personer med Aspergers syndrom har släktingar med liknande drag. Personlighetsdragen går ofta i arv även om släktingarna inte skulle få en fullständig diagnos!

Kul att din psykolog pratar med okända människor i tunnelbanan 🙂 Det beteendet är ovanligt i Sverige men vanligare i vissa andra länder.

Svara

Vet du vilka länder det är vanligt då att folk pratar med främlingar då i kollektivtrafiken?
Det vore kul att veta 🙂

Jag vet inte faktiskt men jag gissar på Afrika, och kanske Sydamerika. Även i Kanada pratade främlingar med varandra mer än vad de gör i Sverige, men samtidigt var det ytligt prat som bara varade en kort stund så jag upplever inte att det uppstod vänskaper på det viset.

Svara

Allt över 21 grader är för varmt för mig.
Men kyla gillar jag. I tonåren drev kompisarna med mig,
När jag gick tunnklädd på vintern.

Jag har inte träffat kunniga psykologer.
Nu är jag min egen psykolog så nu slipper jag träffa psykologer mer och det är skönt.
Socionomen Lillemor som jag träffade på Asperger center vid SÖS för många år sedan var bra.

Jag har träffat kunniga psykologer på habiliteringen och den neuropsykiatriska enheten på Sankt Görans sjukhus.

Håller med om att Lillemor som jobbade på stället som hette Aspergercenter förut var bra, gillade även hennes kollegor!

Svara

Ja kollegorna var bra där också.
De gjorde ett material som hette ”Vardagssamtal” av psykolog Muriel som finns kvar på internet än idag.

Hej! Min son är 21 år och fick sin diagnos för 3 år sedan. Jag blir förvånad över att du fått en psykolog att tala med, hur bar du dig åt? Min son får endast tala med läkaren på psyk, och den enda hjälp de kan erbjuda är medicin! Medicin som han inte är hjälpt av. Han är inskriven på Arbetsförmedlingen och ska arbetsträna via Samhall. Tyvärr klarar han inte detta och mår bara sämre och sämre. Och någon ersättning har han inte fått på hur länge som helst… Hjälp hur ska vi göra/tänka!?

Hej Hanna!

Vad tråkigt att höra om din son. Det var länge sen jag talade med en psykolog, måste nog ha varit för minst 10 år sen! Första gången jag fick tala med en psykolog några gånger var när jag fick min autismdiagnos på Sankt Görans neuropsykiatriska enhet, de hade några psykologer där som gick med på att prata med mig, dock fick jag kämpa rätt länge innan de gick med på det men efter mycket tjat fick jag träffa en psykolog ca 5 gånger. Tyvärr stängdes den mottagningen ner.

Efter det fick jag prata med en psykolog på habiliteringen, dock var det ett begränsat antal gånger så varje gång dessa gånger hade tagit slut och jag ville fortsätta gå hos psykologen fick jag börja om processen och ansöka om stödet igen, men jag fick alltid samma psykolog! Psykologen på habiliteringen ger inte behandling utan ger bara råd om hur man ska hantera sin funktionsnedsättning, men det passade mig utmärkt!

Jag föreslår att ni kontaktar biståndsbedömaren i er hemkommun och ansöker om Råd och stöd enligt 9§ 1 LSS och ser vad som händer! Det avser expertstöd för att prata med någon om funktionsnedsättningen så det behöver inte vara just en psykolog utan kan lika gärna vara någon annan autismexpert. Om ni uppger i er ansökan att din son behöver strategier för att hantera sin autism och behöver en expert att prata med så måste ju kommunen ge er ett skriftligt beslut som ni kan överklaga ifall det blir avslag. Det är svårt att få Råd och stöd enligt LSS i väldigt många kommuner, men eftersom det är en av LSS-insatserna skadar det inte att försöka att ansöka om det!

Ett annat alternativ är att ni kontaktar psykiatrin och ber om att få en kontaktperson till din son som han kan prata regelbundet med. Troligen kommer denna person inte vara en psykolog utan mest troligen en undersköterska, men det kan ändå vara bättre än ingenting.

Svara

Tack snälla snälla Paula för att du svarade!! Ska ansöka om detta snarast. Det är exakt det vi/han vill, att han ska få hjälp att hantera funktionsnedsättningen. Trodde verkligen att det var den typ av hjälp man fick i första hand men jag hade fel. Sen tänkte jag på en sak till, han har väldigt svårt att tolka sina känslor. Han känner ju om han mår bra eller dåligt men kan inte förklara varför eller hur. Pga just detta så kan läkaren på psyk inte sjukskriva honom, för han kan inte förklara VARFÖR han mår så dåligt. Måste man verkligen kunna förklara varför!? Mvh Hanna

Detta är väldigt typiskt och jag har också råkat ur för liknande saker! Självklart ska det inte vara så för det ingår ofta i autismens natur att inte kunna beskriva med ord varför man mår som man mår vilket forskare påstår har med mentaliseringssvårigheter att göra. Jag tycker att ni ska försöka förklara detta för läkaren, dock vet jag tyvärr av egen erfarenhet att det inte alltid går då olika läkare är olika mottagliga för att ta in information om autism. Själv tvingades jag byta till en privat autismkunnig läkare av just sådana här anledningar! Jag blev aldrig förstådd på vårdcentralen och inte heller på vuxenpsykatrin.

Svara

Det är nog helt enkelt så att hans otur med människor han kommer i kontakt med bara fortsätter. Han blir ju aldrig trodd på. Inte ens av sin pappa. (Han bor hos sin pappa varannan helg) Han tycker att jag har ”daltat” med vår son. Tycker att jag borde sett till så han har ett rejält schema med sysslor att göra här hemma så att det blir ”jobbigt” att stanna hemma från jobbet. Men grejen är ju den att hade grabben fått välja så hade han VELAT jobba, för han är ekonomisk och vill ha en inkomst. Men det går ju inte!! Tack för ditt svar, ska sbsolut kolla om jag kan hitta en autismkunnig läkare! Mvh Hanna

Vad bra att du står upp för din son och inte lyssnar på pappan! Och tur att han bor hos dig på heltid för det låter som att du förstår honom betydligt bättre än vad pappan gör.

Jag håller tummarna för er, hoppas ni hittar en bra autismkunnig läkare!

Lämna ett svar till Hanna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *