Därför kan vi aspergare ha svårt för fester

När jag föreläser är det många som frågar mig vad det är som gör att många av oss med Aspergers syndrom och autism inte tycker om fester. Här är några vanliga förklaringar:

1. Hög ljudvolym. Vissa av oss med Aspergers syndrom är ljudkänsliga. Själv är jag till skillnad från många andra aspergare inte speciellt ljudkänslig i den bemärkelsen att jag skulle ha svårt för att vistas i butiker, stan, på caféer eller kollektivtrafiken på grund av ljudnivån. Detta eftersom människor oftast pratar i en normal samtalston på sådana ställen. Däremot har jag väldigt, väldigt svårt för höga ljudvolymer och får ont i öronen när musik är på hög volym. Många andra aspergare har även svårt när många människor pratar samtidigt.

2. Känsligt smaksinne. Vissa personer med Aspergers syndrom uppfattar smaker och konsistenser på ett annat sätt än andra människor. I mitt fall blir det ett stort problem om det förväntas att jag äter det som bjuds. Sedan länge har jag börjat tacka nej till alla former av tillställningar där mitt känsliga smaksinne utgör ett problem. Umgås jag med rätt sorts människor, tar dessa varken illa upp eller tycker att det är det minsta konstigt om jag har med mig egen matlåda på festen. På det sättet är jag inte till besvär för någon men jag behöver inte heller gå hungrig!

3. Gemensamma spel och lekar. Nu organiseras det ju på långt ifrån alla fester gemensamma lekar eller aktiviteter. Men vissa personer med autism, däribland jag själv, har mycket svårt för att utföra aktiviter i grupp. Det har varit en mardröm för mig om det har ordnats gemensamma lekar där man exempelvis ska rita en händelse och andra ska gissa vad det är man har tecknat. Eller att man får en lapp där det står ett visst ord och sedan ska man försöka beskriva ordet framför alla utan att säga rakt ut vad ordet är medan de andra försöker gissa rätt. Alla sådana lekar framkallar ångest hos mig. Nuförtiden säkerställer jag alltid i förväg att ingen kommer att tjata på mig att delta i lekarna. För det är inte alltid ett ”nej” respekteras.

4. Minglande. Det säger ju sig självt att många personer med asperger inte är världens bästa på att mingla. Själv har jag många gånger pratat med en och samma person under hela kvällen, vilket ibland har ansetts vara oartigt, framför allt om festen varit hemma hos mig och det har varit jag som varit värdinnan! Men jag har svårt för att hitta gemensamma samtalsämnen med många människor, varför jag föredrar att gå in i ett ämne på djupet och diskutera det hela kvällen.

5. Osynliga sociala koder. Inte sällan finns det hur många sociala regler som helst man förväntas följa på fester. Man ska ha med sig en present, vilket kan vara energikrävande för oss aspergare. För det första måste man tänka ut en lämplig present och för det andra måste man sedan ta sig till en butik och köpa en sådan. Vidare kan vissa fester ha klädkoder, och jag har själv svårt för att bedöma vad som är lämplig klädsel. Min boendestödjare har exempelvis förklarat för mig att min favoritoutfit i form av korta, tajta lädershorts och spetsstrympbyxor definitivt inte är lämplig klädsel på ett bröllop, dop eller en begravning! Jag hade aldrig vetat det om min boendestödjare inte hade talat om det för mig! Att försöka förstå och följa sociala regler tröttar ut mig, men det är också tröttsamt om andra människor fäller kommentarer och ställer frågor om jag gör annorlunda.

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X (f.d. Twitter), WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn