Att svårigheter att samspela med andra människor anses vara ett kännetecken för Aspergers syndrom och autism brukar vara allmänt känt. Att man har ett annorlunda sätt att samspela med andra människor på kan bli ett stort handikapp när man själv fungerar annorlunda än andra människor och tvingas in i en miljö där omgivningen har orimliga förväntningar på en. Här kommer några exempel på sociala situationer en autistisk person kan uppleva svårigheter i:
1. Att umgås två och två med en relativt ny bekantskap. Vissa autistiska personer har svårt för att bedöma vad som generellt sett anses vara okej att säga till en ny bekantskap. Om den nya bekantskapen frågar autisten hur denne mår, kan vissa autister svara ärligt med en noggrann och detaljerad redogörelse. Vissa autister känner sig mycket osäkra i nya bekantskapers sällskap eftersom de är medvetna om att de inte vet vad den nya bekantskapen väntar sig, och de upplever att de inte kan slappna av när de inte kan säga allt som faller dem in. De känner att de måste vakta sin tunga för deras förmåga att föra ytliga samtal är inte automatiserad.
2. Att umgås två och två med en familjemedlem eller en nära vän. Vissa autistiska personer kan tycka att det blir jobbigt att behöva gå in i djupare samtal vilket ofta blir fallet när man umgås en och en med någon man känner väl. Däremot kan de tycka att det är enkelt att prata med en bekant på gatan för då krävs inte lika mycket engagemang. Dessa autister kan bli trötta när de sociala kraven blir alltför höga och det krävs att man delar alla glädjen och sorger med varandra. Om familjemedlemmen eller vännen accepterar att den här typen av autist inte orkar föra djupare samtal utan det anses vara okej att endast prata när man måste, uppstår det såklart inga sociala svårigheter!
3. Att umgås i en större grupp med bekanta eller ytliga vänner. Vissa autister kan tycka att det blir jättejobbigt med många intryck och ytliga diskussioner. Dessa autister kan även tycka att bekanta och ytliga vänner kan vara oförutsägbara eftersom de inte känner personerna lika väl, vilket kan skapa otrygghet. Vissa autister orkar inte heller hänga med i ett samtal i större grupper och går därför in i sin egen värld när det är många i ett samtal. Andra autister kan däremot tycka att just den här typen av sociala tillställningar är enklast då man inte behöver gå djupt in i varje samtalsämne.
4. Att umgås i en större grupp med nära vänner eller familjemedlemmar. Vissa autister upplever att det brukar bli alldeles för ytligt när många personer träffas samtidigt, oavsett om personerna är ytliga bekanta eller nära vänner. Andra autister kan däremot tycka att det är roligt att träffa alla nära och kära i en större grupp eftersom det kan vara betydligt mer tids- och därmed även energikrävande att träffa alla en och en. Därför kan det kännas praktiskt att träffa alla åt gången, och eftersom man känner personerna väl kan man slappna av. Själv har jag under de senaste åren börjat uppskatta den här typen av umgängesform mer och mer, inte minst när jag åker till Finland och träffar det gamla gymnasiegänget. Förut var det viktigt för mig med djupare samtal en och en, men nuförtiden uppskattar jag mer när hela gänget är samlat.
Tyvärr har jag alltför ofta varit med om att när en vuxen person tar upp sina misstankar om att man skulle kunna ha asperger eller autism så svarar vårdpersonalen att det inte är värt att göra en utredning eftersom personen träffar sina nära och kära i grupp utan större problem alternativt brukar föra förtroliga, djupa samtal med nära vänner. Då har vårdpersonalen helt bortsett ifrån att personen har svårt för ytliga samtal och kan bli knäpptyst och gå in i sin egen värld när personen träffar många människor samtidigt. Att man har många nära vänner som man träffar en och en betyder ingalunda att man inte kan ha autism!