Kategorier
Autism och trötthet

Därför går det inte att förutsäga aspergarens ork i förväg

Vi som har Aspergers syndrom, autism och andra diagnoser som kan medföra en bristande energinivå tvingas inte sällan tacka nej till saker och evenemang vi känner att vi inte orkar med. Det sägs att alla människor måste vara egoistiska ibland för att orka vara goda medmänniskor, men vi som har en begränsad mängd energi riskerar att bli utbrända och riktigt sjuka om vi kompromissar med vårt återhämtningsbehov.

Det är därför vi brukar behöva säga oftare än andra människor: ”Nej tyvärr, jag måste tacka nej till inbjudan” eller ”Tyvärr kommer jag inte orka ses på ett tag för jag har mycket annat just nu.” Ibland får vi till svar: ”När du tror du att du kommer att orka?” eller ”Hur ofta kommer du att orka?”

Det är omöjligt att förutspå sin ork

Det svåra med sådana här frågor är att det inte brukar finnas ett svar! Det kluriga med ork, trötthet och återhämtning är att det kan ta hur lite eller hur lång tid som helst tills man är återhämtad. Ibland kan det räcka med en dags återhämtning, och ibland behövs det ett helt år eller mer!

Man kan aldrig säga i förväg: ”Jag kommer att vara utbränd/trött i 7 månader och 8 dagar till och sedan kommer jag orka tacka ja till alla aktiviteter och inbjudningar i genomsnitt 3 gånger i månaden.” Lika lite som man kan förutsäga vilken dag man kommer att bli frisk från halsfluss, borrelia, influensa eller magsjuka, kan man säga när man kommer att vara pigg och orka ses, återgå till jobbet eller delta i ett evenemang!

Själv har jag ingen aning om hur många gånger i månaden det är rimligt jag ska föreläsa och hur ofta jag kommer att orka träffa andra människor på fritiden. Det som gör det klurigt på mitt jobb är att det är ytterst få som vill ha föreläsningar under sommarmånaderna och nära inpå jul och nyår. Vilket i sin tur leder till att vissa månader är betydligt mer föreläsningstäta än andra.

Anledningen till att jag ofta orkar med intensiva och hektiska föreläsningsmånader är att jag vet om att det kommer att bli vila och återhämtning under lågsäsong. Men som sagt finns det inget exakt svar på frågan hur mycket jag orkar föreläsa utan jag får helt enkelt känna efter och bromsa om det skulle bli för mycket!

Bäst att inte lova för mycket

Samma sak gäller när jag ska träffa vänner. Jag kommer aldrig kunna ge ett exakt svar på frågan hur mycket eller lite jag kommer att orka ses. Risken finns att jag säger: ”jag tror att jag kommer att orka träffas en gång var tredje månad” och sedan märker att dessa tre månader passerar väldigt fort och att jag kommer att behöva mer återhämtning från det sociala än vad jag trott.

Dock är jag alltför ofta alldeles för optimistisk och säger: ”Ja, självklart måste vi börja ses oftare” men när det kommer till kritan kan det till och med passera två år mellan gångerna. Därför sa min läkare nyligen att det bästa för mig är att försöka att aldrig ”lova” att ses oftare även om det är svårt för mig. För det blir så naturligt att säga: ”Från och med nu ska vi ses oftare.” Okej, det är något som de allra flesta människor säger utan att det blir så i slutändan, men jag får alltid dåligt samvete när jag lovar för mycket!

P.g.a. min asperger fokuserar jag på en sak åt gången

Att jag numera måste bromsa och ta det lugnt har många orsaker. Mitt liv är väldigt annorlunda nu än vad det var förut: idag är jag äldre och tröttare, jag har mitt arbete på Misa Kompetens (även om det mesta av mitt arbete sker hemifrån genom att blogga och kommunicera med kunder) och jag har ett större ansvar i hemmet än vad jag hade som yngre.

Visst, det är mer än 10 år sedan jag skilde mig, men många kommer ändå ihåg mig från tiden jag var gift: på den tiden skötte min dåvarande man alla hemsysslor, jag hade aktivitetsersättning och jobbade inte och jag hade ingen blogg att sköta. Idag ser mitt liv helt annorlunda ut!

När man har Aspergers syndrom eller autism, orkar man sällan lägga energi på flera saker samtidigt. Även de flesta neurotypiker får minskad ork när de börjar arbeta heltid och skaffar barn! Därför är det inte så konstigt att jag som aspergare måste bromsa ännu mer än en neurotypiker när jag börjar föreläsa och blogga även om jag inte har kontorsjobb och barn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *