Kategorier
Begränsade intressen och rutiner

Därför är en autist ointresserad av sina specialintressen

Jag har fått en läsarfråga om hur jag plockar blåbär (ni som läser min blogg vet ju om att blåbärsplockning är mitt stora specialintresse). Som ni vet publicerar jag inte läsarfrågor som inte har med autism/npf att göra, och många läsarfrågor jag får är irrelevanta för ämnet autism. Men vad gäller just denna läsarfråga så kom jag på att jag kunde skriva ett blogginlägg om varför det kan vara viktigt för en person med autism att syssla med sina specialintressen på ”rätt” sätt och att jag då kunde passa på att använda blåbärsplockning som ett exempel så att frågeställaren får svar på sin fråga.

Sitter på marken

Bara för att blåbärsplockning är mitt specialintresse så betyder det inte att jag är intresserad av att plocka blåbär på vilket sätt som helst. För det första måste jag plocka blåbär för hand och absolut inte med en bärplockare. Jag vill göra lugna, monotona rörelser vilket endast är möjligt med handplockning. För det andra måste jag sitta på marken. Jo, ni hörde rätt, jag sitter alltså ner när jag plockar blåbär! Inte på en stol utan på marken, och då på en stor plastpåse som jag alltid har med mig i skogen. Skulle jag glömma att ta med mig plastpåsen till skogen skulle det inte bli någon blåbärsplockning för min del.

Skulle bli utmattad annars

Faktum är att jag skulle bli utmattad av att plocka blåbär på ”fel” sätt. Då skulle blåbärsplockning inte längre vara ett specialintresse utan en energikrävande syssla, och jag skulle aldrig trivas i flera timmar i blåbärsskogen. Att jag skulle hinna plocka betydligt fler blåbär genom att använda en bärplockare spelar ingen roll för mig. Visst, jag skulle få med mig ännu fler blåbär hem om jag använde en bärplockare, men å andra sidan skulle det inte längre vara värt ”besväret” för mig att ägna mig åt blåbärsplockning om jag inte tyckte att det var trivsamt och mysigt att spendera tid i blåbärsskogen.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Människor tror fel

På samma sätt antar många att bara för att språk är mitt specialintresse så måste jag tycka om att översätta. Människor har ibland gett mig texter att översätta och förväntat sig att jag skulle hoppa av glädje då. Men de har haft fel! Jag ogillar verkligen allt som har med översättning att göra och tycker snarare att det är tråkigt och energikrävande att översätta! Jag tror inte att jag är mer intresserad av att översätta än en genomsnittlig person utan språkintresse.

Har inget med ämnet att göra

Däremot gillar jag språkvetenskap och grammatik och får energi av att läsa böcker om dessa ämnen. När jag var arbetslös var jag otroligt trött på att behöva förklara för människor varför jag trots stort språkintresse inte sökte jobb som översättare. För övrigt saknar jag översättarutbildning, och det är viktigt med rätt kompetens och utbildning vilket jag inte skulle kunna skaffa eftersom jag inte skulle vara lämplig för yrket. Så nej, för en person med autism är det inte bara att bredda sitt specialintresse eftersom ett nischat delområde inte måste ha något med hela ämnesområdet att göra!

Det finns en förklaring

Om du föreslår för din närstående med autism att hen skulle kunna syssla med sitt stora specialintresse och hen vägrar kan det bero på att rätt förutsättningar saknas! Kanske är det miljön som är fel eller kanske saknas det något annat som gör att det känns fel för autisten att syssla med sitt specialintresse under de premisser som finns. Eller kanske är autisten bara intresserad av ett avgränsat delområde som har med specialintresset att göra istället för hela ämnet (som i mitt fall språkvetenskap och grammatik och inte översättning).

Hjälp mig informera om NPF genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Ja, alla präster jag träffat hittills i församlingen har känts fina! Men den här prästen alltså… extra fin och omtänksam!…

5 svar på ”Därför är en autist ointresserad av sina specialintressen”

Bra förklarat🤩

Finns det dom som sitter på stolar när de plockar blåbär? Jag tycker din lösning låter mest ergonomisk.

Jag kom att tänka på ett annat exempel. Bara för att någon har något nischat specialintresse inom t ex historia så behöver det verkligen inte betyda att personen gillar gå på historiska museet…🙂, att hen vill praoa på samma ställe eller att personen uppskattar historialektionerna i grundskolan/gymnasiet.

Det ligger väl lite i tiden att man förväntas va ”flexibel och nyfiken” på allt som anknyter till ett intresse man har. Men så fungerar ofta inte autister. Tror det kan finnas rätt mycket oförståelse för detta ”därute” och att autister lätt ses som omotiverade och för bekväma, tyvärr. Det verkar vanligt bland autister att ha egna kriterier, omständigheter, sätt att göra sakerna på, miljöfaktorer etc som behöver va uppfyllda för att man ska vilja ägna sig åt sitt specialintresse.

Tack för inlägget det är jätteviktigt!

Vad roligt att du gillar blogginlägget! Jag kan verkligen tänka mig att en autist med nischat specialintresse inom t.ex. historia får höra tjat om att hen borde söka jobb på historiska museet! Eller att hen borde skaffa vänner som också intresserar sig för historia (men inte nödvändigtvis just för det nischade området).

Du har rätt i att det finns förväntningar om att man ska vara flexibel och nyfiken och bredda sina intressen. Precis som du skriver kan autister ha egna kriterier och sätt att göra aktiviteterna på. En autist måste inte heller vara intresserad av att dela sina specialintressen med andra. Hen kanske vill skaffa information om intresseområdet hemma men är inte intresserad av att skaffa vänner som delar intresset eftersom hen kan tycka att det är roligast att syssla med specialintresset på egen hand!

Jag har aldrig hört talas om en blåbärsplockare som sitter på en stol. Det var frågeställaren som undrade om jag sitter på en stol eller på marken, och därför tydliggjorde jag att jag inte sitter på en stol när jag plockar blåbär 🙂

Svara

Det var jag som frågade, eftersom jag aldrig har hört talas om någon som sitter ner och plockar blåbär. Och nu så har jag fått svar, och det känns mer logiskt.

Man kan göra saker på olika sätt. Själv så sover jag inte i sängen längre utan i soffan i vardagsrummet för att jag har lätt att somna där men svårt att somna i sängen.

Vad bra att du fick svar 🙂 Och vad gäller att sova i soffan tycker jag att det låter som ett bra val om du har svårt att somna i sängen. Jag skulle också kunna göra likadant!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *