Därför är en autist ointresserad av sina specialintressen

Jag har fått en läsarfråga om hur jag plockar blåbär (ni som läser min blogg vet ju om att blåbärsplockning är mitt stora specialintresse). Som ni vet publicerar jag inte läsarfrågor som inte har med autism/npf att göra, och många läsarfrågor jag får är irrelevanta för ämnet autism. Men vad gäller just denna läsarfråga så kom jag på att jag kunde skriva ett blogginlägg om varför det kan vara viktigt för en person med autism att syssla med sina specialintressen på ”rätt” sätt och att jag då kunde passa på att använda blåbärsplockning som ett exempel så att frågeställaren får svar på sin fråga.

Sitter på marken

Bara för att blåbärsplockning är mitt specialintresse så betyder det inte att jag är intresserad av att plocka blåbär på vilket sätt som helst. För det första måste jag plocka blåbär för hand och absolut inte med en bärplockare. Jag vill göra lugna, monotona rörelser vilket endast är möjligt med handplockning. För det andra måste jag sitta på marken. Jo, ni hörde rätt, jag sitter alltså ner när jag plockar blåbär! Inte på en stol utan på marken, och då på en stor plastpåse som jag alltid har med mig i skogen. Skulle jag glömma att ta med mig plastpåsen till skogen skulle det inte bli någon blåbärsplockning för min del.

Skulle bli utmattad annars

Faktum är att jag skulle bli utmattad av att plocka blåbär på ”fel” sätt. Då skulle blåbärsplockning inte längre vara ett specialintresse utan en energikrävande syssla, och jag skulle aldrig trivas i flera timmar i blåbärsskogen. Att jag skulle hinna plocka betydligt fler blåbär genom att använda en bärplockare spelar ingen roll för mig. Visst, jag skulle få med mig ännu fler blåbär hem om jag använde en bärplockare, men å andra sidan skulle det inte längre vara värt ”besväret” för mig att ägna mig åt blåbärsplockning om jag inte tyckte att det var trivsamt och mysigt att spendera tid i blåbärsskogen.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus (pris 275 kr, fri frakt över 249 kr för privatpersoner) och Adlibris (pris 275 kr, frakt 39 kr).

Människor tror fel

På samma sätt antar många att bara för att språk är mitt specialintresse så måste jag tycka om att översätta. Människor har ibland gett mig texter att översätta och förväntat sig att jag skulle hoppa av glädje då. Men de har haft fel! Jag ogillar verkligen allt som har med översättning att göra och tycker snarare att det är tråkigt och energikrävande att översätta! Jag tror inte att jag är mer intresserad av att översätta än en genomsnittlig person utan språkintresse.

Har inget med ämnet att göra

Däremot gillar jag språkvetenskap och grammatik och får energi av att läsa böcker om dessa ämnen. När jag var arbetslös var jag otroligt trött på att behöva förklara för människor varför jag trots stort språkintresse inte sökte jobb som översättare. För övrigt saknar jag översättarutbildning, och det är viktigt med rätt kompetens och utbildning vilket jag inte skulle kunna skaffa eftersom jag inte skulle vara lämplig för yrket. Så nej, för en person med autism är det inte bara att bredda sitt specialintresse eftersom ett nischat delområde inte måste ha något med hela ämnesområdet att göra!

Det finns en förklaring

Om du föreslår för din närstående med autism att hen skulle kunna syssla med sitt stora specialintresse och hen vägrar kan det bero på att rätt förutsättningar saknas! Kanske är det miljön som är fel eller kanske saknas det något annat som gör att det känns fel för autisten att syssla med sitt specialintresse under de premisser som finns. Eller kanske är autisten bara intresserad av ett avgränsat delområde som har med specialintresset att göra istället för hela ämnet (som i mitt fall språkvetenskap och grammatik och inte översättning).

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.