Precis som jag konstaterade förra veckan har vissa av oss med autism och andra funktionsnedsättningar ett behov av anpassningar i arbetslivet. Jag brukar säga att det finns minst två olika typer av arbetstagare med funktionsnedsättning: de som rent praktiskt inte kan utföra sitt arbete utan anpassningar och de som har den praktiska förmågan att utföra sina arbetsuppgifter men som mår dåligt utan anpassningar. Det finns såklart även de som tillhör båda dessa grupper beroende på vilka arbetsmoment det handlar om.
Vissa behöver kontinuerligt stöd
I den första gruppen ingår exempelvis förlamade personer. Om deras kontor saknar tillgänglighet för rullstolar och det inte finns möjlighet att arbeta hemifrån kan inte dessa personer utgöra sitt arbete, rent praktiskt alltså. Här ingår även personer som liksom min kollega varken kan läsa, skriva eller förstå svåra ord. För att min kollega ska förstå arbetsuppgifterna måste han få texterna upplästa med lättförståelig svenska med enkla vardagsord och korta meningar. För personer som ingår i denna grupp är det nödvändigt att få anpassningar vid alla arbetsmoment som kräver de färdigheter de saknar.
Mår dåligt i längden
I den andra gruppen ingår exempelvis personer med vissa överkänsligheter. Vissa av de som tillhör denna grupp klarar av att exempelvis utsätta sig för parfymdofter vid något enstaka tillfälle, men exponeringen medför en hög kostnad, nämligen dåligt mående efter exponeringstillfället. Är inte överkänsligheten av den allvarligaste sorten kan personen uppleva det som värt att vid vissa enstaka tillfällen göra undantag och vistas i lokaler som stinker parfym, men skulle hen exponera sig kontinuerligt skulle hen aldrig få en paus från symptomen och därför mår väldigt dåligt i längden. Att någon enstaka gång klara av att utsätta sig för obehag är inte samma som kontinuerlig exponering!
Vissa behöver tydliga instruktioner
Vi som har autism kan tillhöra både den första och andra gruppen. I den första gruppen ingår exempelvis de autister som inte förstår vad de förväntas göra på jobbet om inte väldigt tydliga instruktioner ges. Om tydliga instruktioner uteblivit kan dessa autister till skillnad från sina kollegor inte utföra sitt arbete eftersom de har svårt att läsa mellan raderna. Därför är autisten beroende av att alla instruktioner är tillräckligt tydliga vid varje arbetsmoment. Instruktionerna måste med andra ord ges på ett språk som autisten förstår, ibland tillsammans med bildstöd.
Andra är intryckskänsliga
I den andra gruppen ingår autister som exempelvis är väldigt känsliga för intryck. Dessa autister kan ju rent praktiskt utsätta sig för obehagliga sinnesintryck men blir väldigt utmattade och mår dåligt av kontinuerlig exponering. För att deras arbetssituation ska bli hållbar i längden måste arbetet anpassas och exponeringen minimeras. Viktigt är att det är autisten själv som avgör i vilken omfattning hen orkar utsätta sig för obehagliga sinnesintryck.
Vill inte framstå som jobbig
Jag har upplevt det som mycket svårt att tillhöra den andra gruppen. Det är inte lätt för det omgivande samhället att förstå att jag behöver anpassningar trots att jag klarade av exponeringen förra veckan utan anpassningar. Tack och lov har jag idag turen att arbeta på Misa Kompetens som är tillmötesgående, men alla arbetsgivare är tyvärr inte lika förstående. Jag har många gånger i livet varit med om situationer då jag fått frågan: ”Är det okej, Paula? Klarar du detta? Du fixade ju detta förra veckan!” Och i vissa situationer har det känts som att det enda alternativ som återstått har varit att svara leende: ”ja självklart, inga problem!” för jag har inte velat framstå som jobbig och krävande.
Hur dåligt är det okej att må?
Jag har ofta analyserat och grubblat över om jag trots allt har varit för krävande som uttryckt att jag inte ansett mig orka med allt som de flesta andra människor i min ålder klarar av. Människor utan funktionsnedsättning måste ju ibland också utsätta sig för obehagliga situationer så hur mycket obehag är lagom? Hur dåligt är det okej att må efter obehagliga situationer? Hur mycket sämre livskvalitet ska man ha på grund av obehaget innan man har ”rätt” att klaga och be om anpassningar? Ingen kan få exakt som hen vill, inte ens en neurotypiker, men var går gränsen? En neurotypiker kan tycka att det är obehagligt att gå till jobbet på en måndagsmorgon i ösregn efter fem timmars sömn, men hen gör det ändå.
Har känt ett dåligt samvete
Innerst inne vet jag att det är sjukt att jag ens har känt ett behov av att tänka i dessa banor. Äldre grubblar förhoppningsvis inte heller över om de verkligen har rätt att begära en sittplats på bussen och hur ont de egentligen ska ha i benen efteråt för att de ska ha rätt att be om en sittplats. Men ändå har jag många gånger känt ett dåligt samvete när jag vågat säga att jag mått dåligt. Jag har ofta önskat att jag hade haft en synlig funktionsnedsättning istället för autism. Hur ska man liksom kunna förklara att man mår så dåligt av vissa sociala tillställningar att ens livskvalitet kraftigt försämras av frekvent exponering? Det är inte lätt att leva med en osynlig funktionsnedsättning!
Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som är utan betydelse för ämnet eller som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.
Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Mina böcker
Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.
Senaste svar på alla blogginlägg
Turkiskans och finskans släktingar möts i Ryssland! Där finns små statslösa uraliska och altaiska språk som ligger granne med varandra.
Turkiskan skiljer inte heller på han och hon, precis som de uraliska språken inte heller gör. Turkiska i text kan…
Ja, precis! Men indoeuropeiska språk brukar även vara mer eller mindre flekterande. Klassisk grekiska eller polska är det i betydligt…
Det är nog ovanligt att ett språk är 100% agglutinerande eller 100% analytiskt, men man skulle nog kunna säga att…
Ja, om turkiskan och finskan – eller snarare turkspråk och finsk-ugriska språk – är besläktade är det i så fall…
Hej Jennifer! Om man går sin egen väg och försöker skapa sig en egen uppfattning om saker och ting så…
Jag håller med om att det sociala ska fungera för de autister som arbetar. Om autisten verkligen trivs med att…
Ja, det där känner man ju igen. Det kan också vara extremt viktigt för en autist att det sociala fungerar…
Tack! Vad roligt att du gillar inlägget 🙂
Fantastiskt bra skrivet Paula! Detta borde läsas av alla läkare, arbetsförmedlare, SIUS-konsulenter, handläggare på försäkringskassan med flera!
Vad tråkigt att höra att du inte känner att du passar in någonstans. Ibland kan det uppstå konflikter när man…
Det är svårt att veta vad din sociala klumpighet beror på! Vissa svårigheter kan ha med mentaliseringssvårigheter att göra, men…
Jag tycker inte om att chatta och skriva, har även blivit missförstådd på nätet. Blivit utkastad från olika grupper. Passar…
Jag trodde att min sociala klumpighet hade med mentalisering att göra den med. Så är det alltså inte läste jag…
Så väldigt bra beskrivning av svårigheter med känslor, om det är mina egna eller någon annans! Det händer mig ofta…