Blir det svårare för autister att umgås med åren?

Ella frågar

När jag var yngre så var det lättare att vara social, men jag var för det mesta ibland mer tyst än de andra och sa inte så mycket men jag hade ändå vänner. Med åren (är 25 år nu) så har det varit svårare och svårare att umgås med tanke på att man ska vara social, som att prata med den andre och maskera. Som en autist är det vanligt att detta händer?

Paula svarar

Jag har inte hittat någon vetenskaplig studie som visat att det skulle vara svårare för personer med autism att umgås med åren så jag kan bara svara utifrån mina egna erfarenheter. Och enligt min erfarenhet är det vanligt att vi autister upplever att det sociala tar mer och mer energi med åren och att vi känner oss mer och mer utanför. Jag vet inte om du läst Liane Holliday Willeys bok Pretending to be Normal där hon beskriver sin uppväxt med autism, men hon var helt med i gemenskapen fram till studenten men blev däremot utanför och exkluderad på universitetet. Det var då hennes känsla av annorlundaskap tilltog och hon hade plötsligt knappt något gemensamt med sina jämnåriga längre.

De sociala kraven ökar i tonåren

Jag vet inte vilka åldrar du syftar på när du skriver att det var annorlunda för dig när du var yngre, men om du syftar på din tid på låg- och mellanstadiet så förvånar det mig inte alls att du upplever det sociala som mer krävande nu än då. Umgänget är nämligen ofta ganska kravlöst i tidiga åldrar. Vissa neurotypiska unga flickor är dessutom snälla och tolererar en klasskamrat som skiljer sig från normen, men i tonåren krävs det plötsligt helt andra sociala färdigheter. som tonåring förväntas man ofta att umgås i större grupper på ett mer vuxet sätt och diskutera istället för att leka och umgås med sin bästis.

En autist kan utvecklas åt ett annat håll

I vuxenåldern tenderar umgänget att förändras ytterligare i karaktär: när man är vuxen har många av ens jämnåriga skaffat partners och egna lägenheter vilket ytterligare ökar förväntningarna: plötsligt förväntas det att man även ska umgås med sina vänners partners och bjuda sina vänner på middag i och med att man inte längre bor hos sina föräldrar som kan laga maten! Då en autist inte alltid utvecklats åt samma håll som sina jämnåriga kan hen plötsligt uppleva att känslan av annorlundaskap är ansträngande. Många upplever däremot att det tar betydligt mindre energi att umgås med andra autister än vad det tar att umgås med neurotypiker.

Kamouflage tar energi

Det finns ytterligare en aspekt: Om du läser diagnoskriterierna för autism ser du att det står att svårigheterna senare i livet kan vara maskerade med hjälp av inlärda strategier. Jag vet inte hur det har varit för dig, men jag ser det inte som omöjligt att du tidigare i livet inte kamouflerade lika mycket som du gör nu vilket kan ha gjort att socialt umgänge inte tog lika mycket energi av dig förut. Ju äldre du blivit desto mer medveten kan du ha blivit om sociala regler vilket kan ha gjort att du numera överanstränger dig i sociala sammanhang i syfte att passa in. Om så är fallet är det logiskt att du inte orkar umgås lika mycket längre. Tony Attwood skriver i sin bok att det är mentalt mycket energikrävande att kamouflera och anpassa sitt beteende efter andras förväntningar.

Autistiska kvinnor kamouflerar

Slutligen har Svenny Kopp sagt att det är vanligt att autistiska tjejer är trötta. Det är svårt att säga vad tröttheten beror på, men en av förklaringarna skulle kunna vara att kamouflage har visat sig vanligare hos autistiska kvinnor än autistiska män. Då du använder Ella som alias drar jag slutsatsen att du är en kvinna och därmed är det inte omöjligt att anta att du kamouflerar väldigt mycket och följaktligen blivit trött av socialt umgänge med åren. Och på tal om det: jag har tidigare svarat på en läsarfråga om vi autister brukar bli tröttare med åren.

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som är utan betydelse för ämnet eller som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn