Kategorier
Sömn och hälsosam livsstil

Avvikande dygnsrytm vid autism – inte alltid ett problem

Inte sällan får jag frågor från oroliga föräldrar till unga vuxna med autism med en helt förvriden dygnsrytm. Och nu syftar jag inte på en dygnsrytm där vederbörande går och lägger sig kl 3 på natten och vaknar vid 11-tiden på förmiddagen utan en där hen kanske går och lägger sig runt 9-10 på morgonen för att sedan sova till kl 18 på kvällen. En annan variant är att autisten inte har någon dygnsrytm alls utan sover när hen känner för det vilket blir vid ytterst oregelbundna tider. Många av dessa föräldrar undrar hur de kan få autisten att sova vid regelbundna och enligt deras tycke normala tider.

Vad finns för anledning?

Min motfråga i detta är varför det är viktigt att ha en så kallad normal dygnsrytm. Finns det en speciell anledning? Är det så att autisten har ett jobb som hen ständigt uteblir från då hen ständigt försover sig? Vad tycker autisten själv om sin situation? Trivs hen med sitt jobb och vill göra allt för att behålla det? Eller skulle hen må bättre i ett jobb med flexibla arbetstider där hen kan utföra arbetet när hen är vaken och sova när hen känner för det? Eller är autisten istället en inbiten nattmänniska? Skulle ett nattjobb i så fall passa bättre?

Upp till autisten att bestämma

Om autisten däremot är sjukpensionär och inte har minderåriga barn som behöver tas hand om har jag mycket svårt att se varför det skulle vara viktigt att autisten skaffar en normal dygnsrytm. Eller jo, om autisten själv har uttryckt en önskan om en normal dygnsrytm för sin egen skull och inte p.g.a. omgivningens tjat finns det en mycket god anledning. Kanske älskar autisten solljus eller är ledsen för att missa kompisaktiviteter på dagtid och önskar att det vore annorlunda? Men om autisten trivs och mår bra är min åsikt att hen ska få bestämma själv!

Inget verkligt måste

Nyligen fick jag en mycket klok bloggkommentar från en mamma till två unga vuxna med autism. Det hon skrev var att det gäller att skilja på förväntningar och verkliga måsten och att det faktiskt finns färre riktiga måsten än vad man kan tro! Ett mycket klokt perspektiv som enligt min mening även går att tillämpa på sömnvanor. Sömn är ett verkligt måste då kroppen behöver sömn, och en slentrian förväntning är att alla ska följa de samtida sovnormerna. Men är det ett verkligt måste att alla ska sova på samma sätt? Svar nej. Det är inget måste utan endast en norm!

Våra vanor måste inte vara de rätta

Vem är det som säger att våra samtida sömnvanor är de enda rätta? Vore inte det allra naturligaste egentligen vara att gå upp med tuppen som det ofta gjordes förr samt låta bli att använda artificiella ljus efter solnedgång? Ändå är det i princip ingen som lever så längre! Värt att nämna är också att det påstås att nattsömnen förr i världen var uppdelad i två sjok vilket innebär att det inte var brukligt att sova en hel sammanhängande natt. Därtill får vi inte glömma bort att även dagens människor i flera kulturer sover en betydligt kortare nattsömn än vad vi gör i Sverige och sedan kompenserar detta med en siesta. Om olika kulturer och tidsepoker har och har haft olika sovvanor, varför är det fel om en autist också har det?

De flesta har ohälsosamma vanor

”Men…kroppen behöver dagsljus. Det är ohälsosamt att vara vaken på nattetid”, invänder vissa. Jag håller med om att det säkert kan vara ohälsosamt, men handen på hjärtat, har inte de flesta människor ohälsosamma vanor? Vissa röker, några dricker alkohol och andra äter lördagsgodis eller snabbmat. Vissa rör på sig alldeles för lite, några stressar lite för mycket på jobbet och andra är uppe lite för länge på kvällarna trots att de jobbar tidigt morgonen efter. Och hur hälsosamt är det egentligen att vakna av väckarklockan istället för att låta kroppen bestämma när den är redo att vakna? Om du har några av de ohälsosamma vanor jag nämnde, hur pigg skulle du själv vara på en förändring?

Vad bottnar problemet i?

Trots att jag har hälsa som specialintresse och är en av de få som faktiskt har ytterst regelbundna sovtider och hälsosamma vanor är min åsikt att de allra flesta åtminstone har någon ohälsosam vana och att det är helt okej. Att en avvikande dygnsrytm ofta möts av negativa reaktioner beror nog inte på annat än att vi människor enligt vissa forskare är biologiskt betingade för att reagera negativt på avvikelser. Troligen är det därför det anses vara allvarligare med en avvikande dygnsrytm än godisätande trots att båda vanorna är ohälsosamma! Om du som förälder till en autist reagerar negativt på autistens sovvanor är det därför viktigt att du frågar dig vad problemet bottnar i. Är det ett verkligt problem eller är det bara du som ser det som ett sådant?

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget! Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

2 svar på ”Avvikande dygnsrytm vid autism – inte alltid ett problem”

Även om jag håller med dig, att detta med ”sömn och autism” krockar med samhällets normer om vad som anses vara ”rätt och normalt” (som det flesta svårigheter hos en autist egentligen gör och just därför blir autistens svårighet), så blir det mångt och mkt ett problem iom skola, arbete, relationer, familj osv.

Här hemma sover sambon (Asperger) varenda helg (lördag och söndag) precis hur länge han vill/måste, det vill säga till omkring 12. Så med två barn, nu 8 och 11 år, så har vi alltid haft en känsla av att vänta på pappa innan vi kan starta dagen med utflykt osv. Jag har haft måååånga olika typer av samtal om detta för att nå fram, men detta går inte att rubba på. Han tar alla möjligheter till att sova på fm på vardagarna om han kan (mellan möten vid hemmajobb tex). Han lägger sig alltså alltid efter barnen kommit iväg till skolan och jobbar då hellre till 18-19 (plus övertid då han inte kan planera och avsluta sina dagliga arbetsuppgifter). Och detta påverkar såklart kvällens rutiner med middag, läxor osv. Detta påverkar vår relation, familjen, hans relation med barnen osv..

För det ska tilläggas att äldsta barnet, vår dotter, nyligen fått diagnosen autism nivå 1 och vi dom fld borde verkligen lyckas bättre med de vardagliga rutinerna och inte alltid stressa kring dem. Vår dotter i sin tur har också problem med sömnen och kämpar med att få ner kroppens inre aktivitet och kunna somna trots att hon har melatonin och Lergigan. Hennes kropp är oftast inte ”klar” förrän efter midnatt, då kan hon somna lite lättare. Och detta blir också ett problem iom skolans tider och vad skolan idag kräver iom kunskapsmål och betygsystem.
Sonen har selektiv ätovilja och mkt känslostyrd osv..(vi ser att vi behöver vända oss till bup gällande honom).
Själv har jag ADD (en del drag inom autism också) och ska va den som styr kosan, detta trots att morgnarna alltid har varit en orosdel för mig (hinna, komma ihåg osv). Men jag har förmågan att se övergripande vad ska göras, det finns på ett sätt automatiserat vad familjelivet innebär. Men jag stressar upp mig och jag blir dränerad av att va den som ska ha koll och säga till sambon att han måste upp och göra si och så. Så det tär. Hur mkt jag än vet orsaken och både respekterar och förstår. Framförallt när autisten (sambon) är av den rigida och förnekande ”typen” och som har svårt att se sin del och hur han påverkar andra och hur det känns för oss.

Din historia är ett utmärkt exempel på en situation då en förvriden dygnsrytm kan skapa verkliga problem. Det var därför jag poängterade i inlägget att om autisten har sjukersättning och inga minderåriga barn som behöver tas hand om ska hen få sova hur hen vill. Vill man kunna sova när man känner för det får man också se till att skapa ett liv som passar in inom dessa premisser. Då får man exempelvis se till att ha ett flexibelt jobb/sjukersättning och kanske aldrig skaffa barn om det finns en risk att barnen blir drabbade osv.

För någon som har de typer av sovvanor jag nämnde i inlägget är det oftast väldigt, väldigt svårt och energikrävande att ändra på det! Jag har och har haft killar med Aspergers syndrom i kombination med en förvriden dygnsrytm, och jag har valt att acceptera det så länge jag själv kunnat behålla min ytterst regelbundna dygnsrytm. Och det är mitt beslut att acceptera situationen! Samtidigt finns det ju i mitt fall inga barn med i bilden så min situation är såklart helt annorlunda än din. Och jag förstår att du har det jättejobbigt!

Jag tycker att du ska ta dig en funderare på om du kan tänka dig att fortsätta leva under dessa premisser. Står din partner fast vid att han inte är villig till kompromisser, inte bryr sig om att du och barnen blir drabbade och om han dessutom vägrar parterapi tycker jag att du ska fundera över om du vill stanna kvar i denna relation. Det är svårt att lämna en långvarig relation, speciellt om barn finns med i bilden, men om man verkligen mår dåligt i relationen och det trots ett flertal försök inte kunnat hittas en annan utväg kan en separation ibland vara den enda lösningen. Kanske skulle habiliteringen kunna hjälpa er om han är villig att hitta en lösning?

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

paulatilli.se använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse, genom att använda paulatilli.se godkänner du det.  Information om cookies

Copy link
Powered by Social Snap