Avvikande dygnsrytm vid autism – inte alltid ett problem

Inte sällan får jag frågor från oroliga föräldrar till unga vuxna med autism med en helt förvriden dygnsrytm. Och nu syftar jag inte på en dygnsrytm där vederbörande går och lägger sig kl 3 på natten och vaknar vid 11-tiden på förmiddagen utan en där hen kanske går och lägger sig runt 9-10 på morgonen för att sedan sova till kl 18 på kvällen. En annan variant är att autisten inte har någon dygnsrytm alls utan sover när hen känner för det vilket blir vid ytterst oregelbundna tider. Många av dessa föräldrar undrar hur de kan få autisten att sova vid regelbundna och enligt deras tycke normala tider.

Vad finns för anledning?

Min motfråga i detta är varför det är viktigt att ha en så kallad normal dygnsrytm. Finns det en speciell anledning? Är det så att autisten har ett jobb som hen ständigt uteblir från då hen ständigt försover sig? Vad tycker autisten själv om sin situation? Trivs hen med sitt jobb och vill göra allt för att behålla det? Eller skulle hen må bättre i ett jobb med flexibla arbetstider där hen kan utföra arbetet när hen är vaken och sova när hen känner för det? Eller är autisten istället en inbiten nattmänniska? Skulle ett nattjobb i så fall passa bättre?

Upp till autisten att bestämma

Om autisten däremot är sjukpensionär och inte har minderåriga barn som behöver tas hand om har jag mycket svårt att se varför det skulle vara viktigt att autisten skaffar en normal dygnsrytm. Eller jo, om autisten själv har uttryckt en önskan om en normal dygnsrytm för sin egen skull och inte p.g.a. omgivningens tjat finns det en mycket god anledning. Kanske älskar autisten solljus eller är ledsen för att missa kompisaktiviteter på dagtid och önskar att det vore annorlunda? Men om autisten trivs och mår bra är min åsikt att hen ska få bestämma själv!

Inget verkligt måste

Nyligen fick jag en mycket klok bloggkommentar från en mamma till två unga vuxna med autism. Det hon skrev var att det gäller att skilja på förväntningar och verkliga måsten och att det faktiskt finns färre riktiga måsten än vad man kan tro! Ett mycket klokt perspektiv som enligt min mening även går att tillämpa på sömnvanor. Sömn är ett verkligt måste då kroppen behöver sömn, och en slentrian förväntning är att alla ska följa de samtida sovnormerna. Men är det ett verkligt måste att alla ska sova på samma sätt? Svar nej. Det är inget måste utan endast en norm!

Våra vanor måste inte vara de rätta

Vem är det som säger att våra samtida sömnvanor är de enda rätta? Vore inte det allra naturligaste egentligen vara att gå upp med tuppen som det ofta gjordes förr samt låta bli att använda artificiella ljus efter solnedgång? Ändå är det i princip ingen som lever så längre! Värt att nämna är också att det påstås att nattsömnen förr i världen var uppdelad i två sjok vilket innebär att det inte var brukligt att sova en hel sammanhängande natt. Därtill får vi inte glömma bort att även dagens människor i flera kulturer sover en betydligt kortare nattsömn än vad vi gör i Sverige och sedan kompenserar detta med en siesta. Om olika kulturer och tidsepoker har och har haft olika sovvanor, varför är det fel om en autist också har det?

De flesta har ohälsosamma vanor

”Men…kroppen behöver dagsljus. Det är ohälsosamt att vara vaken på nattetid”, invänder vissa. Jag håller med om att det säkert kan vara ohälsosamt, men handen på hjärtat, har inte de flesta människor ohälsosamma vanor? Vissa röker, några dricker alkohol och andra äter lördagsgodis eller snabbmat. Vissa rör på sig alldeles för lite, några stressar lite för mycket på jobbet och andra är uppe lite för länge på kvällarna trots att de jobbar tidigt morgonen efter. Och hur hälsosamt är det egentligen att vakna av väckarklockan istället för att låta kroppen bestämma när den är redo att vakna? Om du har några av de ohälsosamma vanor jag nämnde, hur pigg skulle du själv vara på en förändring?

Vad bottnar problemet i?

Trots att jag har hälsa som specialintresse och är en av de få som faktiskt har ytterst regelbundna sovtider och hälsosamma vanor är min åsikt att de allra flesta åtminstone har någon ohälsosam vana och att det är helt okej. Att en avvikande dygnsrytm ofta möts av negativa reaktioner beror nog inte på annat än att vi människor enligt vissa forskare är biologiskt betingade för att reagera negativt på avvikelser. Troligen är det därför det anses vara allvarligare med en avvikande dygnsrytm än godisätande trots att båda vanorna är ohälsosamma! Om du som förälder till en autist reagerar negativt på autistens sovvanor är det därför viktigt att du frågar dig vad problemet bottnar i. Är det ett verkligt problem eller är det bara du som ser det som ett sådant?

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.