Vissa personer med Aspergers syndrom vill ha koll på allt samt veta vad som kommer att hända. Själv behöver jag inte veta exakt alla smådetaljer, och det är inte viktigt för mig att veta allt.
Men om jag däremot har någonting att se fram emot, vill jag veta så mycket som möjligt om vad som kommer att hända, oavsett om händelsen skulle äga rum om en vecka eller om 10 år. Och då vill jag veta alla möjliga och omöjliga smådetaljer. Vilket datum exakt kommer händelsen äga rum? Vad kommer att hända då? Och hur kommer det bli sedan? När jag får veta allt, blir jag lugn och kan börja planera.
Ibland blir jag missförstådd. Människor tror ibland felaktigt att jag är otålig när jag ställer mycket frågor. Ibland får jag höra: ”men ta det lugnt Paula, jag förstår att ni som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är otåliga, men du kommer tyvärr få vänta.” Men sanningen är att jag inte har några problem med att vänta och att jag i själva verket har extremt mycket tålamod. Anledningen till att jag ställer frågor är att jag vill planera min framtid långt i förväg, och hur skulle jag kunna planera långsiktigt om jag inte vet alla smådetaljer?
Egentligen tycker jag nästan att väntan är halva nöjet, så länge jag vet vad som kommer att hända och framför allt när. Om jag exempelvis skulle få veta att jag skulle vinna 10 miljoner på lotto om 10 år, skulle jag njuta av väntandet och jag skulle spendera dessa 10 år på att planera vad jag skulle göra med pengarna. Att få pengarna direkt skulle nästan förstöra en del av nöjet.
Eftersom jag tycker om att vänta på roliga händelser, tyckte jag att det var kul att börja styrketräna på gymmet. När man styrketränar, kommer ju inte resultaten på en gång. I början fick jag höra: ”men du kommer att få vänta på synliga resultat på kroppen en lång tid”, och då undrade jag: ”vaddå en lång tid? 30 år eller?” Jag blev förvånad över att upptäcka att människor egentligen bara menade några månader.”Men några månader är ingenting”, svarade jag. Jag tror att mitt långsiktiga tänkande har med min Aspergers syndrom att göra: jag älskar struktur och planering i sådana här situationer.
Jag vet att många människor tappar motivationen till att träna om de inte får se resultat med en gång, men jag fungerar tvärtom. Jag skulle nästan bli besviken om resultaten kom med en gång för då skulle jag inte längre ha någonting att se fram emot. ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”, brukar jag säga.
22 svar på ”Att vilja ha koll”
Jag är likadan. Jag är en mästare på att efterforska information om framtiden. Jag misstänker att experterna förklarat beteendet med bristande föreställningsförmåga? Man har svårt för att föreställa sig det man inte vet och behöver därför jaga information. Det handlar nog mer om det än om otålighet i mitt fall iaf.
Ja, den förklaringen har jag också hört. Jag ifrågasätter lite om den teorin stämmer i mitt fall. Iofs så stämmer det nog till en viss del när jag tänker efter. Men annars tror jag helt enkelt att min uthållighet handlar mycket om att jag råkar vara en person som har extremt mycket tålamod. Experterna borde fokusera mer på det positiva, tycker jag.
Om normen var att vara lika uthållig som jag, skulle förmodligen de som är ”normala” idag anses ha en bristande planeringsförmåga, och experterna skulle kunna förklara detta med att svårigheten beror på deras oförmåga att tänka långsiktigt.
Den funktionshindrade är alltid funktionshindrad i relation till sin omgivning. Det är klart att Aspergers syndrom inte hade betraktats som en funktionsnedsättning om majoriteten av alla människor hade haft Aspergers syndrom. Jag köper att vi är onormala för det är bara ett statistiskt konstaterande men att vi är funktionshindrade handlar lika mycket om bemötandet som om vilka vi är.
Ja, jag brukar säga att handikappet uppstår i mötet med omgivningen. Och Aspergers syndrom skulle kunna vara ett stort handikapp för mig om jag t ex inte hade boendestöd. Men däremot anser jag att positiva saker om Aspergers syndrom borde lyftas fram mer, vilket Tony Attwood redan gjort i sina positiva Aspie-kriterier. Alla känner iofs inte att Aspergers syndrom medfört något positivt i deras liv, men däremot finns det många som inte känner sig funktionsnedsatta om de får vara i rätt miljö där deras styrkor tas tillvara.
Jag vet att många människor tappar motivationen till att träna om de inte får se resultat med en gång, men jag fungerar tvärtom. Jag skulle nästan bli besviken om resultaten kom med en gång för då skulle jag inte längre ha någonting att se fram emot.
Jag resonerar ungefär likadant. Jag är som jag har skrivit förut motsägelsernas man. För samtidigt som jag ibland är en otålig människa så kan jag ibland ha en älgs tålamod. Det är inte lätt att förstå sig på mig. Jag tror inte att jag gör det själv.
Det kan finnas en logisk förklaring till varför du är otålig i vissa situationer. Jag kan själv vara otåligare om jag mår dåligt och händelsen som jag ser fram emot kommer att förändra mitt liv. Jag mådde t ex dåligt i min tidigare lägenhet eftersom det var svårare att ta sig till stan därifrån, pendeltågen var ofta försenade osv och sådana oväntade händelser tog mycket energi av mig. På den tiden var jag väldigt otålig på att flytta för jag visste att jag skulle må mycket bättre om jag fick bo nära tunnelbanan som går oftare än pendeltågen och har färre förseningar. Och nu bor jag i min nuvarande lägenhet sedan 2007, och det skulle inte förvåna mig om jag bodde här resten av livet 🙂
Jag kan vara otålig även om det handlar om positiva saker. Jag tror att jag både är otålig och har stort tålamod. Det kan vara Aspergers syndrom och ADD som avlöser varandra.
Ja, så kan det absolut vara.
Jag känner igen mig i det här med att vilja ha koll. Jag tycker om överraskningar om de handlar om någonting som jag tycker är roligt (t.ex. att rida eller gå på teater) men jag skulle få panik om jag fick veta att jag skulle till vårdcentralen i morgon eller på fest i övermorgon. Det är aktiviteter som är obehagliga för mig och därför vill jag ha gott om tid att uppbåda den mentala energi som krävs.
Däremot vill jag inte att andra berättar för mycket om vad som kommer att hända i situationen, det har jag vanligtvis redan räknat ut. När jag på lågstadiet fick reda på att vi inom en snar framtid skulle till grannskolan på allsångskonsert så blev jag förtvivlad. Jag såg lokalen framför mig, såg alla instrument och framför allt hörde jag de hemska höga ljuden. ”Efter konserten kommer jag att vara döv och då kommer jag aldrig mer att kunna höra min katt spinna”, tänkte jag. När de vuxna då berättade att det här och det här kommer att hända, så var det ju exakt så som jag hade föreställt mig det – och jag fick förstås ännu mer panik. ”Jaha, så det är ingen mardröm. Det är på riktigt”, tänkte jag.
Jag gillar också överraskningar om det handlar om något roligt, men å andra sidan tycker jag också att väntan är halva nöjet. När det gäller pengar eller gymresultat kan jag vänta, men om det t ex gäller en språkresa (om jag nu skulle åka på en sådan) så skulle jag gärna vilja att det hände snart. Även om jag inte skulle ha några problem med att vänta heller.
Det du skrev om konserten låter jobbigt, hoppas konserter inte blev jätteobehagliga upplevelser för dig. Själv hatade jag konserter i skolan, mest pga att ljudnivån var alldeles för hög för mig.
Ja, det är faktiskt sant att väntan är halva nöjet. Det är så mysigt att gå och vänta på något roligt som ska komma, även att göra det roliga, men sedan när det är över känns det så tomt och trist.
Allsångskonserten blev faktiskt inte särskilt jobbig alls. 🙂 Min pappa följde med och ljudet var visserligen högt, men inte högre än att jag klarade av det. Med andra ord blev det inte så hemskt som jag hade förväntat mig, och när jag kom hem kunde jag fortfarande höra min katt spinna. 🙂
Som vuxen brukar jag undvika konserter p.g.a. ljudet, men gång var jag på en mindre inomhuskonsert som jag väldigt gärna ville gå på. Tyvärr var ljudet, trots att konserten inte var så stor, ändå väldigt högt. Det slutade med att jag fick gå ut i foajén och lyssna på spelningen därifrån (tyvärr då utan att se någonting) medan min kompis stod själv kvar därinne.
Jag har även varit på några spelningar i samband med Pridefestivalen, men då har dessa varit utomhus och jag har kunnat sitta en bra bit bort i parken. Jag har knappt sett någonting då heller, men jag har fått höra musiken – utan att mina öron sprängts på köpet.
Vad bra att allsångskonserterna inte blev jobbiga upplevelser och att du kunde höra din katt spinna när du kom hem 🙂
Jag har aldrig gillat ställen med hög ljudnivå, men när jag var yngre, försökte jag tvinga mig själv att gå ut på krogen. Alla andra klarade ju det, så då borde jag också lära mig, så resonerade jag. Idag ångrar jag det bittert för jag fick tinnitus av det, men jag har lärt mig att leva med det. Som tur är inte min tinnitus av den värsta sorten.
Jag har alltid undrat varför musikvolymen måste vara så hög på konserter och uteställen. Mina vänner har förklarat för mig att det blir en annan stämning då, men jag har lite svårt för att sätta mig in i det. Kan det inte bli feststämning om volymen är lite lägre?
Idag ångrar jag det bittert för jag fick tinnitus av det, men jag har lärt mig att leva med det. Som tur är inte min tinnitus av den värsta sorten.
Jag har en gammal barndomskompis som också har fått tinitus av för högt ljud på krogen.
Det gäller att packa överlevnadsväskan om man ska ut på krogen. Öpronproppar, ljudkåpor, kondomer och pistol. Tjejer kan med fördel byta ut kondomerna mot ett överfallslarm och en försvarsspray. Packa ner en näve pengar också för det kostar att ligga på topp på krogen.
Tjejerna behöver bara packa ner en nypa pengar men killarna gör nog bäst i att packa ner två nävar pengar.
Haha! 😀 En sådan överlevnadsväska borde jag ha tagit med mig, då hade jag kanske skonats från tinnitus. Sedan jag fick tinnitus har jag alltid haft med mig öronproppar på krogen men ändå tycker jag att volymen är för hög och det brukar vara alldeles för mycket människor. Så nuförtiden går jag aldrig på krogen längre.
Om öronproppar inte hjälper så har du två val. Hörselkåpor eller att bli hemma. 😉 Nej men seriöst så rekommenderar jag alla som ska på krogen eller konsert att ha med sig hörselskydd. Det är ofta farligt hög volym. Att människor med Aspergers syndrom kan vara ljudkänsliga är känt men hur är det med risken för Tinnitus?
Ja, alla borde verkligen ha med sig öronproppar. Risken för tinnitus är rätt stor för alla, men det kan vara så att många Aspergare löper en ännu större risk än andra att få tinnitus eftersom vi har känsliga öron (bara min egen teori). Jag och mina vänner var oftast ute på samma ställen samtidigt, och det var bara jag som fick tinnitus. De andra tyckte inte alls att volymen var för hög.
Vad skönt att se att man inte är ensam som tycker att alla borde ha öronproppar på krogen. Själv brukar jag försöka övertyga mina kompisar om att också sätta in öronproppar när vi är ute. Har lyckats att få de flesta att testa och efter det så har de också köpt musikproppar sedan de upptäckte hur skönt det är med öronproppar. Själv tycker jag att man hör bättre med öronproppar på sig och det är även enklare att prata med varande om det är hög ljudnivå.
Själv använder Jag alltid öronproppar på konserter, uteställen, bio, spinningpass samt när jag använder köksmaskiner som bullrar. Har känsliga öron och vill verkligen inte få tinnitus. När använder du öronproppar?
Nuförtiden går jag iofs inte på krogen längre, men när jag gjorde det, fick jag aldrig mina vänner att testa öronproppar. De tyckte bara att det skulle vara pinsamt om de syntes och det skulle bli besvärligt.
Vad bra att du skyddar dina öron så att du inte får tinnitus, vilket jag fick! Idag använder jag sällan öronproppar eftersom jag inte är ute på högljudda ställen speciellt ofta, men jag skulle definitivivt använda dem om jag gick på krogen. Jag har aldrig i hela mitt liv varit på en konsert, men om jag hade det, hade jag definitivt använt öronproppar där också! Och sen använder jag aldrig bullrande köksmaskiner heller, men jag kan tänka mig att öronproppar hjälper i sådana situationer.
Med andra ord blev det inte så hemskt som jag hade förväntat mig, och när jag kom hem kunde jag fortfarande höra min katt spinna.
Det är vanligt med tinnitus i musikbranschen så din oro är inte obefogad.
Jag behöver inte veta allt innan och skulle det bli ändring i sista minuten behöver jag bara en 15-20 minuter att ställa om hjärnan. Däremot visa fester kan jag få panik iom man får veta om festen långt i förväg. Ska iväg på julfest med jobbet om ca 3 veckor o börjar redan få panik då vi ska träffa andra inom vår koncern. Vet att det blir sent o volymen kommer att bli ett bekymmer. Annars är jag en som sällan oroa mig. Det blir även så att det är 60 årsfest innan på dagen men den har jag tackat nej till iom jag vet att mitt huvud inte kommer att orka med 2 stora fester samma dag.
Vad jobbigt det låter med oron! Nu vet jag inte om det är rätt lösning för dig, men jag skulle tacka nej till festen om jag oroade mig för ljudvolymen och för att det skulle bli sent. När jag jobbade i mataffären, tackade jag nej till varenda personalfest och jag ångrade aldrig mitt val efteråt trots att arbetskamraterna ibland tjatade på mig att följa med. Men jag förstår om du ändå vill gå på festen! 🙂