”Men jag förstår att du är trött Paula, du måste ju resa hela tiden på ditt jobb som Aspergerinformatör. Jag skulle inte orka med det, och jag har inte Aspergers syndrom”, får jag ibland höra från vissa vänner. Vissa tror att min trötthet beror på att jag bloggar varje dag, och andra tror att min enorma trötthet bara beror på mitt jobb och att jag skulle få mer ork om jag sökte ett ”vanligt” jobb.
Men så är det inte alls. Visst tröttar jobbresorna ut mig, men å andra sidan skulle ett vanligt jobb trötta ut mig mycket mer. Under jobbresorna kan jag nämligen bara blunda och vila, surfa på nätet eller läsa en god bok.
När det gäller bloggandet så är det naturligtvis förknippat med viss prestation eftersom jag vill skriva inlägg som intresserar mina bloggläsare, men å andra sidan älskar jag att skriva och jag tycker att det är vilsamt att sitta framför datorn. Trots att jag inte skulle kalla bloggandet som mitt specialintresse, bloggar jag om ett av mina specialintressen – nämligen Aspergers syndrom. Och det gör att jag aldrig känt mig utbränd eller övertrött pga bloggen.
Om jag ska vara helt ärlig, tar bloggandet faktiskt lite energi av mig, men energiåtgången är minimal jämfört med andra sysslor jag måste göra som exempelvis att duscha. Det tar dessutom mycket mer energi av mig att duscha i tio minuter än att blogga i några timmar. Om jag var trött, skulle jag hellre föreläsa i fem timmar i sträck eller att skriva blogginlägg i flera timmar än att sopa köksgolvet och plocka upp posten från hallgolvet vilket endast skulle ta några minuter.
Det kanske låter konstigt att det är så här för mig, men sanningen är att tidåtgången inte har någonting att göra med hur mycket energi en viss syssla tar av mig. Eftersom min hjärna måste koncentrera sig extremt mycket och tänka på varje moment jag gör när jag duschar, är jag trött efter att jag duschat. Däremot får jag prata om Aspergers syndrom när jag föreläser vilket är ett av mina specialintressen, och därför tar föreläsandet inte energi på samma sätt. Resorna kan iofs ta energi och allt annat runt omkring, men inte själva föreläsningsdelen.
Med andra ord: om er familjemedlem har Aspergers syndrom och familjemedlemmen orkar göra en sak och inte en annan trots att omgivningen tycker att den sysslan personen låter bli att göra borde ta mindre energi, är det inte säkert att den här personen upplever det på det sättet. Det är viktigt att komma ihåg att en person med Aspergers syndrom mycket väl kan orka göra en syssla som tar flera timmar samtidigt som h*n inte orkar göra en syssla som endast tar två minuter!
32 svar på ”Att orka göra en sak men inte en annan”
Jeg kan redigere bilder og blogge i timesvis, men dusje som jeg gjør en gang i uken, tar all min energi for hele dagen. Jeg kunne aldri gjort det hver dag.
Jag förstår dig! För mig är det självklart att det tar mycket mer energi att duscha än att blogga, och förut förstod jag inte fullt ut att alla andra inte upplevde det så. Däremot skulle jag nog inte redigera bilder, men det är bara jag, jag förstår absolut att du orkar det 😉
Stor igenkänning där! Jag skulle kunna skriva eller läsa hur länge som helst. Men att diska/städa/plocka undan i en halvtimme gör mig helt slut..
Usch, att plocka undan/städa en halv timme skulle jag aldrig orka med! Jag är helt slut om jag plockat undan i fem minuter, och det orkar jag inte ens göra varje dag! Diskandet tar däremot mindre energi för mig än städning, men jag skulle ändå hellre skriva i flera timmar än att diska i en kvart!
Well written paula.
Tack Emma! 🙂
Mycket bra artikel Paula! Jag känner samma sak med mina intressen. Att spela Sagan om ringen i 2 timmar ger mig energi att dammsuga i 15 minuter.
Kram
Tack Robert, vad roligt att höra att du gillar inlägget! Vi verkar vara många som fungerar på det här sättet och orkar göra en sak men inte en annan 🙂
Kram tillbaka!
Hej Paula,
Jag har en son som är 14 år med AS. Han är en fantastisk ung man! Han har dock svårt att verkställa till exempel en dusch eller att resa sig och ta något att äta trots att han är hungrig. Jag får känslan av att han vet och att han egentligen vill, men att det ”bara inte går” och att allt han inte får gjort också tar oceaner av energi av honom. Om det är saker man ”måste” göra; hur får man dem gjorda, trots starkt inre motstånd? Har du något trix för att få sånt gjort som du egentligen inte vill göra? Tack för en otroligt bra blogg som ger en mamma lite större förståelse och tålamod.
Hej Johanna!
Vad roligt att höra att du gillar min blogg! 🙂
Nu är det här kanske inte svaret du och andra anhöriga vill höra, men om jag inte har tillräckligt stark motivation KAN jag inte göra saker! Då går det bara inte, och jag kan inte tvinga mig själv. Jag låter exempelvis att torka fläckar hemma eftersom jag inte orkar, motivationen saknas trots att jag vet att fläckarna kanske inte går att få bort om jag lämnar dem där. Och många som inte har Aspergers syndrom verkar fungera likadant. Jag kunde exempelvis inte få min exman att sluta röka eftersom han saknade motivationen. Han visste om att han borde sluta och han VILLE göra det, men det gick inte!
Med andra ord är det viktigt att din son har motivation. Sedan är det ju så att man MÅSTE göra vissa saker som exempelvis att duscha, annars börjar man lukta illa. Min tanke är att du skulle kunna sätta dig ner med honom och fråga honom vad han tror skulle kunna motivera honom att göra saker han måste göra. Då är han delaktig i beslutet, och ni kan fundera tillsammans. Många Aspergare gillar scheman. Ni kanske ska göra ett veckoschema för honom och skriva vilken tid han ska duscha, äta osv.
Igenkänning! Som tydligast tycker jag att det blir tillsammans med min dotter. När jag inte orkar ”bara vara hemma” utan ger mig in på minst halvdagslånga utflykter med henne. För att när vi ”bara är hemma” måste jag fixa struktur i tillvaron. Under utflykten finns liksom strukturen redan där, då känns det som om man rör sig längs en axel och allt faller sig naturligt under tiden. Antingen träffar man någon som hjälper en att ”dra” eller så göra man aktiviteter som liksom självreglerar och därmed också hjälper att ”dra”. Äsch, det låter ju obegripligt när jag försöker att skriva ned det…
Och så skönt att läsa om andra som det tar en massa energi att göra ”enkla” grejer.
Din dotter är definitivt inte ensam om att tycka att det är jobbigt att göra grejer som är enkla för andra!! Jag förstår absolut varför det är lättare för dig att göra utflykter med henne än att stanna hela dagen. Själv fungerade jag iofs tvärtom när jag var barn. Hemma behövde jag ingen struktur för där var allting precis som det brukade, men utflykter tog mycket mer energi av mig för jag visste aldrig vad som skulle hända och jag fick göra saker jag inte brukade. Jag trivdes allra bäst när vi var hemma.
Eftersom min hjärna måste koncentrera sig extremt mycket och tänka på varje moment jag gör när jag duschar, är jag trött efter att jag duschat.
Hur yttrar det sig konkret?
Vad jag menar är att när jag duschar (eller gör andra praktiska sysslor), måste jag koncentrera mig på det jag gör och kan inte tänka på andra saker samtidigt . Det blir en ansträngning för min hjärna att duscha, dock inte en så pass stor ansträngning att jag absolut inte skulle klara av det men en ansträngning är det ändå. Om jag aldrig skulle duscha, skulle jag säkert orka plocka upp posten från hallgolvet, men du förstår säkert varför jag prioriterar duschandet! 😉
Jag känner mig mentalt trött efter att jag duschat, precis på samma sätt som många andra kanske blir mentalt trötta om de försökte lösa en svår matteuppgift som krävde deras koncentration eller om de jobbade över på jobbet eller storstädade hela huset. Ibland känner jag mig även fysiskt trött efter duschandet, ibland är tröttheten däremot ”bara” mental. Jag vilar gärna ett tag efter att jag duschat om jag kan. Med ”vila” menar jag inte att jag nödvändigtvis skulle behöva lägga mig ner i sängen utan det kan vara något så enkelt som att läsa en god bok, läsa mejl jag fått från någon kompis osv.
Jag var nyfiken på om du behövde tänka typ ”nu ska jag hälla schampo i handflatan, nu ska jag lyfta handen mot huvudet, nu ska jag gnugga in schampo i håret, nu ska jag lyfta duschmunstycket dvs att du aktivt behövde tänka på vad du gör för att klara av det.
Egentligen måste jag tänka så, men ändå inte. Alltså jag måste koncentrera mig på vartenda moment jag gör för det är inte automatiserat. Då går min hjärna på högvarv och jag måste kolla vad jag gör. Men jag tänker inte exakt i de orden: ”nu ska jag hälla schampo i min hjärna”.
Jag tror att det är samma sak som att någon annan skulle behöva duscha samtidigt som man hoppar på ett ben och talar i telefon. Okej, lite dåligt exempel kanske men då skulle den personen också behöva koncentrera sig extramycket kan jag tänka mig, och det skulle inte kännas vilsamt att duscha.
Jag frågar för jag känner själva att jag blir trött av att duscha men jag upplever inte att jag aktivt tänker på momenten jag utför. Jag var nyfiken på hur det var för dig.
Det verkar som att många Aspergare tycker att det tar energi att duscha! Vet du vad din trötthet beror på?
Det kanske är så enkelt att jag står för länge i duschen? Nej men seriöst så vet jag inte varför jag blir trött av att duscha. Vissa säger att det är ett heltidsjobb att vara arbetslös och söka jobb. Det är ett deltidsjobb att duscha säger jag.
Jag håller med om att det är minst ett deltidsjobb att duscha. Tidigare var jag arbetssökande och sökte extremt många jobb, men ändå tog det mindre energi av mig att söka jobb än att duscha. En Aspergare jag känner säger att duschandet för neurotypiker inte är en större grej än att titta på klockan, och det ligger säkert något i det!
Stor igenkänningsfaktor!
Jag är också en sådan som blir trött av det ena men inte av det andra. T.ex. har jag fått höra: ”Men hur kommer det sig att du orkar börja sortera posten nu? Nyss orkade du ju inte ens diska en gryta.” För dem skulle det inte ta någon energi alls att diska grytan medan det kanske skulle vara lite motigt att sortera posten. För mig är det precis tvärtom. Att sortera posten tar knappt någon energi, men att diska en gryta är väldigt ansträngande eftersom jag inte kan automatisera den uppgiften.
Det tar heller inte speciellt mycket energi för mig att mocka (ta bort kiss och bajs) i hästens box, men att klä på mig hjälm, stövlar o.s.v. när jag ska rida tar mycket energi. Det beror på att jag har svårare att hantera t.ex. knappar och dragkedjor än vad jag har att hantera grepar och skottkärror.
Jag har även mycket lättare för att ringa ett samtal till en myndighet än att umgås i en grupp med flera personer som jag känner. När jag ringer till myndigheten vet jag vad jag ska säga/förklara/ifrågasätta/be att få bli informerad om, och jag behöver heller inte tolka några synintryck. När jag däremot ska umgås i gruppen så måste jag både kämpa mot min ofrivilliga tysthet och ofta måste jag också försöka se vad som händer runt omkring mig vilket jag inte alltid gör.
Jag fungerar tvärtom än dig när det gäller diskandet och postsorteringen och ringandet till myndigheter och att umgås med främmande människor i grupp, men jag förstår dig ändå! 🙂 Hur mycket energi en syssla/en situation tar beror på hur svår sysslan/situationen är för en själv och hur mycket mental energi man måste lägga på det. Jag tycker att det tar energi att diska och jag orkar inte göra det varje dag, men postsortering tar mycket mer energi av mig, t om så pass att jag aldrig orkar göra det, inte ens när jag har en bra dag! Det klarar jag inte av helt enkelt.
Ja, det kan verkligen vara olika för olika personer vad som tar energi och inte.
Jag förstår att du inte orkar sortera posten. Vissa sysslor är helt enkelt oövervinnerliga, åtminstone om man vill må bra. En sak som jag bara inte klarar av är att skala potatis, men som tur är behöver jag aldrig göra det. 🙂
Jag klarar inte av att skala potatis när de är kokta, men kan tänka mig att göra det om jag verkligen måste (fast helst ändå inte ;-)) när de är råa om jag har rätt sorts skalare. Men jag gör det aldrig eftersom jag nästan aldrig äter potatis och skalandet trots allt tar energi! Men om jag var tvungen att välja, skulle jag hellre skala potatis än bädda sängen. Jag bäddar aldrig någonsin sängen för det är bland det värsta jag vet!
Jag klarar inte av att skala potatis när de är kokta, men kan tänka mig att göra det om jag verkligen måste (fast helst ändå inte ;-)) när de är råa om jag har rätt sorts skalare.
Vem skalar kokt potatis? Det är ju som att äta banan med skalet på.
Till er som inte klarar av att skala potatis så finns det hushållsmaskiner som skalar potatis åt en. Men jag har läst att potatisskalet är nyttigt så nöjer mig med att spola av potatisen ordentligt och sedan kokar och ätar jag den med skalet på.
Nu är kanske inte Svensk Potatis den mest objektiva källan men ändå:
Potatis innehåller värdefulla vitaminer och fibrer. Äter du den med skalet på får du också i dig en ordentlig dos av nyttiga antioxidanter. Dessutom är den mättande. http://svenskpotatis.se/om-potatis/naringsvarde/
Jag vet inte hur din umgängeskrets gör, men jag vet människor som skalar kokt potatis. När jag gick i skolan och åt i skolmatsalen, förväntades vi barn skala potatisen. Men jag gjorde aldrig det, istället förklarade jag för alla som undrade att potatisskalet var nyttigt. Men det var en lögn, den riktiga anledningen till att jag lät bli att skala var att jag inte orkade göra det. På den tiden brydde jag mig nämligen inte, till skillnad från idag, om vad som var nyttigt och vad som inte var det.
Det har du min själ rätt i. Jag tror minsann att vi fick skala kokt potatis i skolan också. Jag tyckte det lät konstigt att skala kokt potatis när jag läste det först.
Bra skrivet!! Känner verkligen igen mig. Men ang ett av dina svar, brukar du alltså tvätta hjärnan med schampo? Låter som en bra idé iofs, så man kunde tvätta bort alla jobbiga energikrävande tankar! 😉
Kul att du gillar inlägget 🙂 Nu kommer jag inte ihåg vad jag skrev i ett av mina svar men jag måste ha skrivit fel om jag skrev att jag tvättar hjärnan med schampo. Fast precis som du skriver så är det kanske ingen dålig idé trots allt 🙂 😀
Men jag tänker inte exakt i de orden: ”nu ska jag hälla schampo i min hjärna”. 😀
Haha! Måste ha varit i andra tankar när jag skrev det där 🙂 Fast vid närmare eftertanke skulle min hjärna kanske behöva lite schamponering så att andra tankar skulle rensas bort och jag skulle kunna koncentrera mig ordentligt när jag svarar på bloggkommentarer framöver. Så idén är kanske inte så dålig trots allt!