Att leva med Aspergers syndrom är för mig som att leva på andra människors villkor. Eftersom mina behov avviker från normen, är det jag som förväntas anpassa mig.
HUR JAG VILL BLI BEHANDLAD
Själv uppskattar jag ärlighet. Om jag ställer en fråga, vill jag ha ett ärligt svar. Om jag exempelvis skulle börja chatta med någon flera dagar i veckan men den personen skulle tycka att jag var tråkig att chatta med, skulle jag önska att den personen sa till mig på ett RESPEKTFULLT sätt att hen tycker att jag är tråkig att chatta med och att hen därför inte vill chatta. Om jag var intresserad av en kille som inte var attraherad av mitt utseende eller tyckte att jag exempelvis var för fet och jag skulle fråga honom varför han inte är intresserad av mig, skulle jag önska att han svarade på frågan rakt ut, precis som jag själv gjorde i sådana här situationer förut (men tyvärr var inte min ärlighet uppskattad).
Jag tycker att det finns respektfulla och respektlösa sätt att säga sanningen. Om personen sa sanningen till mig på ett respektfullt sätt och inte i syfte att såra mig eller att provocera utan endast i syfte att informera mig om hur det ligger till, skulle jag uppskatta hens ärlighet. Det ser jag som respektfullt, och då skulle jag slippa undra. Visst skulle jag säkert bli lite ledsen, men jag skulle bli ännu mer ledsen om personen slingrade sig ur, slutade svara på mina meddelanden och lät vår bekantskap/vänskap rinna ut i sanden.
Däremot skulle jag inte vilja att främmande människor ropade efter mig på gatan att jag var fet och ful (om det nu var sanningen) för jag har ju inte ens frågat efter deras åsikt och det skulle enligt mig vara respektlöst, men det är en helt annan fråga.
HUR ANDRA VILL BLI BEHANDLADE
Om det däremot finns någon som börjar höra av sig till mig och jag börjar tycka att den personen är tråkig att chatta med, förväntar sig andra människor att jag anpassar mig till deras behov och hittar exempelvis på att jag inte hinner chatta/ha kontakt/träffas även om det är en lögn. Trots att det enklaste för mig skulle vara att säga som det är och trots att jag själv uppskattar ärlighet i en sådan situation, förväntas jag ta hänsyn till hur andra människor vill bli behandlade och rätta mig efter deras behov. Och eftersom andra människor i mina ögon är oftast väldigt lättkränkta, ”får” jag inte behandla andra människor som jag själv skulle vilja bli behandlad utan jag förväntas behandla dem hur jag tror att de skulle vilja bli behandlade.
ATT BEHANDLA ANDRA SOM MAN SJÄLV VILL BLI BEHANDLAD?
Däremot förväntas jag acceptera att andra människor inte alltid behandlar mig som jag vill bli behandlad utan jag förväntas förstå att de behandlar mig som de själva vill bli behandlade. Jag förväntas acceptera att de inte svarar på mina frågor rakt ut. När jag var yngre, hände det att jag var mycket arg på bekanta som slutade svara på mina meddelanden. Anledningen till att jag var arg var att jag kände mig respektlöst behandlad eftersom de inte hade sagt till mig rakt ut att de inte ville prata med mig. Eftersom jag själv alltid sa sanningen i sådana situationer, förväntade jag mig att andra människor skulle behandla mig på samma sätt. Andra människor behandlade mig helt enkelt inte som jag hade velat bli behandlad, och det gjorde mig besviken.
Idag har jag förstått att det är normen att inte säga något negativt om andras utseenden och att hitta på ursäkter att man är upptagen om en bekant vars sällskap man inte är intresserad av vill träffas, och jag har tvingats rätta mig efter denna norm.
ATT LÄGGA ENERGI PÅ ATT ANPASSA SIG
Människor säger ofta att vi som har Aspergers syndrom är oflexibla och inte anpassar oss. Men eftersom vi kan ha helt andra behov än andra, kan det ta enormt mycket energi att behandla andra människor som man tror att de vill bli behandlade istället för att behandla dem som man själv skulle vilja bli behandlad. Och jag tycker ibland att det är tröttsamt att leva på andra människors villkor.
Jag måste hela tiden tänka och komma ihåg: ”Själv skulle jag vilja höra ett rakt svar i den här situationen och exempelvis höra på ett respektfullt sätt att jag var ful/fet, men eftersom de flesta andra människor är lättkränkta, vill de inte det”. Visst skulle jag kunna göra som jag tycker är rätt och säga till en kille: ”Jag är inte intresserad av dig eftersom ditt utseende inte attraherar mig”, men då hade jag varit elak och hemsk i andra människors ögon. Och det vill jag inte vara! Därför måste jag antingen lägga min energi på att ljuga eller att linda in svaret.
Av dessa anledningar blir jag provocerad när jag hör uttrycket ”Man bör behandla som man själv skulle vilja bli behandlad”. Det gjorde jag förut, och det fungerade inte. Jag har ju Aspergers syndrom och har ofta helt andra behov än andra. När jag istället slutade behandla andra som jag själv ville bli behandlad och började linda in mina svar, blev livet plötsligt mycket lättare.
9 svar på ”Att leva på andra människors villkor”
härligt alltid bra inlägg ifrån dig Paula (Y) det här är ett inlägg som känns igen för mig dvs jag som ska anpassa mig se förstå acceptera respektera ..”dom sk normerna dom oskrivna sociala reglerna” tyvärr så tror så många man ingenting kan eller vet eller förstår och oftast blir så förvånad när någon med aspergers visar känslorna oavsett om man är glad eller arg eller besviken och ledsen jag har lärt mig mer och mer sen jag började följa din blogg och diskuterar ofta med min kompis som va med på föreläsningen har också kommit på att eller är nog säkert olika ifrån person till person … en aspergers person kan reagera ofta mer starkare tydligare känslomässigt en liten sak som för andra är en skit sak kan bli jätte stort jätte jobbigt för den med aspergers om en person blir glad för något även om det är litet en person med aspergers kan tokspricka av glädje
sen det där med sanningen … många förväntar sig tyvärr att man ska kunna slingra sig undan tyvärr så är en person med aspergers som jag lärt mig väldigt snabb med att uppfatta sånt som andra missar eller inte bryr sig om detaljer som man analyserar grundligt iallafall om mig själv så är det så är därför jag tar tid på mig fatta lite långsamt först men sen så har jag hunnit i kapp och vet samma saker och får den där helhetsbilden andra har fast grundligare mera detaljerat jag är nyfiken på en sak också vad du anser om
”aspergers next stage human evolution , Att det finns teorier om att aspergerpersoner helt enkelt är personer som nått ett snäpp längre i evolutionen? Är det de du menar” som en kompis sa
aspergers next stage human evolution
Jag upplever att det är en lika ovetenskapligt påstående som påståendet att Aspergers syndrom och ADHD skulle bero på en mikroskopiska hjärnskador. Kom tillbaka när ni har något konkret att komma med era spåkärringar och currygubbar, säger jag till dem som påstår sådana saker. 😉
men va konstigt att läsa detta om att Asberger personer kommit längre i evol jag skrev nämligen nyss i ett annat inlägg att jag ibland tänker på att Asbergerare är den nya människan! att vi alla kanske kommer utvecklas åt det hållet på sikt …..
Min dotter ( som jag misstänker har någon typ av Autism) brukar säga till mig att” hon gjorde ju så, då vill väl hon att vi ska göra så tillbaka då” … Då har kompisen kanske gjort en taskig sak och jag talar om för min dotter att hon inte skall vara lika taskig tillbaka utan säga vad hon skulle vilja att kompisen sade,då hjälper det alltså inte att jag säger så för kompisen har ju gjort en dum sak och om man skall göra som man själv vill bli bemött så vill väl kompisen det ,,, ja det är inte alltid lätt att uppfostra min dotter
Jag förstår att det inte alltid är lätt för er att veta hur ni ska göra med er dotter! Och det är inte säkert lätt för henne heller att förstå andra människor eftersom hon tänker annorlunda 😉
en sak som jag ofta upplevt och känt av är att mycket är dubbelmoral man säger en sak menar något annat som är helt tvärt emot och agerar helt tvärt emot sina egna ord det där med lättkränkthet stämmer också på många man har själv lätt för att vara snabb säga man är kränkt men att se förstå acceptera respektera att man kränker/inte kränker någon som har aspergers är inte samma sak tydligen min uppfattning är ”amen det va inte så farligt eller allvarligt det där skit i det ryck upp dig” dvs vad som är normal acceptabelt ok för någon som inte har aspergers då gäller många regler och krav men för en aspergers person då gäller ingenting sånt för man är så utanför annorlunda men då borde man ju kunna kompromissa
Hej Mathias, vad roligt att du gillar inlägget! 🙂
jag är nyfiken på en sak också vad du anser om
”aspergers next stage human evolution , Att det finns teorier om att aspergerpersoner helt enkelt är personer som nått ett snäpp längre i evolutionen?
Jagt vet faktiskt inte vad jag tycker om den teorin, jag har egentligen ingen åsikt om frågan. Eftersom både Aspergare och neurotypiker är så olika, brukar jag inte dela in människor mellan ”Aspergare” och ”NT”. Jag tycker inte att det är fel att vara en neurotypiker, lika lite som det är fel att ha Aspergers syndrom. Och vissa Aspergare har mycket svårigheter i vardagen utan specialbegåvningar och behöver mycket omfattande stöd i vardagen, andra har specialbegåvningar och talanger. Därför vet jag inte om vi som grupp har kommit längre upp i evolutionen än andra människor, men vissa kanske har gjort det.
Däremot har många Aspergare jag träffat en förmåga att tänka utanför lådan, en förmåga som verkligen behövs för att utvecklingen ska gå framåt. Men jag tycker inte att det går att generalisera här heller för även neurotypiker kan ha en förmåga att tänka utanför lådan. Alla människor behövs!
hej ah ok då vet jag det då 🙂 mjoo jag håller med dig här om den saken
Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att många neurotypiker inte ljuger med mening. De har helt enkelt ett annorlunda sätt att kommunicera! Ibland kan de råka kränka oss med mening. Men givetvis ska alla människor behandlas lika och ges respekt, oavsett om man har en funktionsnedsättning eller ej!
jo precis och det mer kunskap information ut så man förstår mer bättre hur man ska bemöta någon med As eller så acceptera respektera osv