Kategorier
Asperger och perception

Att inte känna smärta

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om hur vi som har Asperger kan ha ett annorlunda sätt att uppfatta känsel och smärta. Vissa är överkänsliga mot beröring och klarar varken av tvättlappar i kläderna eller att skaka hand, medan andra är snarare underkänsliga. Jag har träffat personer som gjort sig illa och brutit benet utan att känna någon smärta alls. I inlägget berättade jag hur jag som barn tyckte att det kändes obehagligt när mamma hjälpte mig att klä på mig. Jag bara skrek och skrek eftersom det kändes så obehagligt, och därför sågs jag som ett trotsigt barn.

Men trots att jag som barn var överkänslig, är jag å andra sidan oförmögen att känna smärta på vissa andra ställen på kroppen. Jag har exempelvis svårt för att känna smärta på hälarna, vilket ställt till det ordentligt för mig. Förut behövde jag ofta slänga bort mina nyinköpta skor eftersom jag fick skavsår utan att märka något. Ibland hade såren börjat blöda ordentligt, och jag lyckades inte få bort blodet från skorna. Eftersom jag inte ville gå runt med blodiga skor, var jag tvungen att slänga bort dem. En gång hamnade jag till och med på sjukhus eftersom skavsåren hade blivit ordentligt infekterade.

sjukhus

För mig var det en gåta varför sådana här saker bara hände mig och ingen annan. På den tiden hade jag ingen aning om att andra människor faktiskt kände smärta på hälarna och att det gjorde ont på dem när de fick skavsår. När min psykolog berättade det för mig, blev jag avundsjuk på alla andra. Vad lätt de hade det! De behövde alltså inte lägga energi på att komma ihåg att kolla om de blödde i fötterna eller inte eftersom de kände det automatiskt.

Många undrar hur en sådan sak kan hända – hur kan man gå runt med infekterade skavsår i veckor utan att märka något? Men det kan man lätt om man är så disträ som jag och dessutom har en annorlunda perception 😀

 

 

3 svar på ”Att inte känna smärta”

Hej Paula.

Nyligen fått diagnos Asperger, vid fyrtio års ålder. Polletten har trillat ned. Du skriver fantastiskt bra och jag känner igen mig i mycket. Vissa saker har jag dock inte tänkt på som specialintressen. Men jag är väldigt mycket mer intresserad av psykologi, och varför folk gör som de gör, än vad andra är. T.ex varför vissa människor tar andra av daga. Har då fått höra att jag är konstig som tycker sånt är fascinerande. Jag är också petnoga med grammatik och stavning, men blir då kallad jobbig besserwisser..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *