Att inte fungera i samhället

I programmet ”Svenska fall för FBI” påstod Henrik Belfrage att personer med autism inte fungerar i samhället. Att väldigt många av oss med autismspektrumtillstånd inte fungerar i detta samhälle har han rätt i men har han tänkt på vad det möjligen skulle kunna bero på?

Idag har det blivit viktigare och viktigare att passa in i en mall. I arbetslivet ska man vara social, man ska kunna hålla flera bollar i luften samtidigt, och man ska kunna lite allt möjligt. Det är mycket teamwork och man ska vara lite ”allt i allo”. Men många av oss med Aspergers syndrom kan inte ”allt möjligt” utan vi är ofta specialister inom just vår nisch. Och är inte det logiskt att man då hamnar utanför?

Många får aldrig ens någon chans i arbetslivet. Det finns personer med Aspergers syndrom som både skulle kunna och vilja jobba, men när arbetsgivarna utnyttjar oss med funktionsnedsättningar som gratis arbetskraft istället för att erbjuda oss anställningar, får man aldrig ens någon chans att få en anställning. För det finns faktiskt arbetsgivare som utnyttjar detta. Varför betala lön när man kan få gratis arbetskraft?

Att utbilda sig till sitt drömyrke är inte heller alltid så lätt för oss med Aspergers syndrom när reglerna är så byråkratiska som de är. Alla har inte 100% arbetsförmåga utan endast kanske 25% eller 50%. Men tyvärr kan man enligt dagens regler inte vara student på halvtid och få 50% CSN och 50% sjukersättning, utan ska man plugga är det heltid som gäller om man vill kunna ha råd med mat och tak över huvudet under studierna.

Visst, CSN erbjuder möjligheten att få studiemedel på heltid om man pga en funktionsnedsättning endast klarar av att studera på deltid, men då kommer det ju ta dubbelt så lång tid att läsa ett program, vilket innebär att man samlar på sig dubbelt så mycket skulder som andra. Och om man endast har 50% arbetsförmåga, kommer man kunna endast arbeta 50% efter studierna, vilket i praktiken innebär att nästan hela ens framtida lön skulle gå till att betala tillbaka alla de lån som man tvingats ta pga sin funktionsnedsättning. Och därför kan många funktionsnedsatta inte alltid studera, helt enkelt för att man inte har råd.

Utanförskapet börjar oftast redan i skolan: trots att lagen garanterar hjälp för elever med speciella behov, efterföljs inte detta i många skolor. Därmed hamnar dessa elever utanför redan i tidig ålder: de blir hemmasittare eftersom de inte klarar av att uppfylla de krav som skolan ställer. Jag har ofta hört argumentet att man visst kan gå i skolan om man vill, men för många elever med Aspergers syndrom är det precis tvärtom: de vill gå i skolan men de kan inte. För att skolan inte klarar av att ta hänsyn till deras funktionsnedsättning.

Den här världen är helt enkelt inte anpassad efter våra behov, och så länge det är så kommer vi inte fungera. På samma sätt som de döva behöver skolundervisning på teckenspråk och de blinda behöver punktskrift för att kunna fungera, behöver vi med Aspergers syndrom också vissa specialanpassningar. Och eftersom detta inte erbjuds till oss, är det inte vi autister som skapat utanförskapet utan det är samhället!