Många människor kämpar med sin självkänsla idag, och extrasvårt brukar det vara för oss med Aspergers syndrom eller autism att utveckla en sund självkänsla. När man har en dålig självkänsla skäms man ofta för sin Aspergers syndrom, sitt annorlundaskap och sina svårigheter och man försöker gärna vara som alla andra. För att inte sticka ut håller man tyst om sin diagnos.
Viktigt med rätt bemötande
Att många aspergare har dålig självkänsla är egentligen inget konstigt i ett samhälle där normalitet anses vara idealet. Det finns ingenting som heter normalt, men om man å andra sidan inte är som alla andra, tycker människor att man borde sträva efter att bli det och kanske till och med uppsöka en läkare. Ett bra bemötande från omgivningen i barndomen är grunden för en god självkänsla.
Skämdes för mobbingen
Förut skämdes jag för mitt annorlundaskap. Jag skämdes när mina klasskamrater skrattade åt mig eftersom jag i tonåren inte visste vem Madonna var. Under en period skämdes jag över att jag var mobbad. Eftersom andra mobbade mig, var det säkert något fel på mig, så resonerade jag. Därför undvek jag att berätta för någon att jag var mobbad.
Skämdes för min dåliga allmänbildning
Jag skämdes när andra människor frågade mig vad jag hade tyckt om Peterskyrkan och italiensk mat efter att jag hade spenderat en hel månad i Rom: jag hade nämligen aldrig ens hört talas om Peterskyrkan och jag hade aldrig smakat på italiensk mat ens en enda gång. Jag hade endast ätit på McDonalds varenda dag under hela månaden. ”Åh nej, vad tänker andra om mig nu? Jag är inte normalt”, tänkte jag.
Har slutat skämmas
Idag bejakar jag däremot mitt annorlundaskap. När jag inte vet saker som andra människor förväntar sig att jag borde veta skäms jag inte längre. Jag vet inte vad som hände i andravärldskriget, och jag visste nyligen inte vem Mandela och lady Gaga var. Trots att jag bor i Stockholm 2001 har jag aldrig hört talas om flera kända ställen i Stockholm och hittar ofta inte även om andra tycker att jag borde det.
Måste få visa mitt riktiga jag
När jag var i Paris på semester, spenderade jag nästan hela semestern på hotellrummet ensam istället för att gå i stan och utforska Paris, och det är hittills en av mina allra bästa semestrar någonsin. Jag äter samma maträtter varje dag och vill inte variera mig. Ju mer jag vågar bejaka mitt annorlundaskap desto bättre självkänsla får jag!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Känner verkligen igen det du räknar upp i första stycket. Gjorde allt det när diagnosen fortfarande var ny och sedan…
En sak jag har märkt med de flesta människor är att när det ploppar upp en tanke i huvudet, så…
Tänk om folk bara kunde behålla sina kommentarer, ifrågasättanden, kritik, tankar och åsikter för sig själva alla gånger när de…
Hittade detta inlägg igen. Tänkte kommentera det också. Emma ska alltså inte jämföra sin situation med någon som inte har…
Ja precis, det där var ett exempel, men det handlar om mycket mer än om att äta på restauranger man…
Hur döljer man autistiska drag? Är det att tvinga sig att göra saker man inte vill för att det förväntas…
Jag håller med dig om att det är tröttsamt! Att du fick diagnosen sent indikerar att du är duktig på…
En av mina arbetskamrater ifrågasatte om jag verkligen har autism. Hon undrade om jag inte bara inbillade mig. Hon jämförde…
Intressant! Då kan du ha haft problem redan före 5 års ålder. Samtidigt är det svårt att säga om neurotypiska…
Ja precis, det borde märkts av tidigare i så fall… märkligt är det. Eller så kommer jag bara inte ihåg…
26 svar på ”Aspergers syndrom och självkänsla”
Kunde inte sagt det bättre själv, suck tyvär är det så svårt i och med det samhälle vi har som du precis uttryckt det i texten.
Tack, Emma! Ja, tyvärr är det inte alltid så lätt att bygga en bra självkänsla om omgivningen inte accepterar en som man är. Jag tycker att det är tråkigt att många människor behöver leva med en dålig självkänsla bara för att man inte passar in i mallen.
Jag vet inte vad som hände i andravärldskriget, och jag visste nyligen inte vem Mandela och lady Gaga var.
Det finns nog både fördelar och nackdelar med att känna till saker som hände under andra världskriget och människor som Mandela och Lady Gaga. Många människor skulle nog säga att det är en fördel att vara allmänbildad men samtidigt så tror jag att kunskap riskerar att begränsa fantasin. Jag menar att risken är större att man har förutfattade meningar om tex en artist om man vet att artisten är känd. Fantasin tar vid där kunskapen slutar. Jag tror att man får sämre fantasi om man vet för mycket. Man är överallmänbildad. Hjärnan behöver inte ta hjälp av fantasin för att förstå efterom hjärnan har kunskap att luta sig mot. Det här är bara en amatörhypotes från min sida men jag har tänkt en hel del på detta med allmänbildning faktiskt. Jag är inte säker på att det är fullt så bra att vara allmänbildad som många människor i samhället anser. Till mitt försvar kan jag säga att jag presterade bra på allmänbildningstestet under den neuropsykiatriska utredningen så det är inte en dålig förlorare som talar. Någonting är det iaf som gör att barn har så mycket fantasi medan jag tycker att vuxna människor får sämre och sämre fantasi ju äldre de blir. Det kanske har med åldrandet och inte kunskapsnivån att göra men det går ändå inte att förneka att fantasin många gånger fungerar som en ersättning för bristen på kunskap.
Jag håller med dig om att det ibland kan vara en nackdel för att veta för mycket. Och det här med förutfattade meningar är en intressant teori! Det kan verkligen vara så som du skriver. Media kan påverka människors åsikter rätt mycket och göra att människor får förutfattade meningar. Men sen är det alltid också en fördel att veta saker.
När jag var tonåring, hade jag ingen aning om att idealet var att vara smal eftersom jag inte kollade på media. Och det var ingen nackdel för mig att inte veta! 🙂 Idag vet jag om det. Efter att andra människor talade om det för mig, började jag nämligen lägga märke till att det ofta visades smala tjejer i tidningar. Men å andra sidan gör det inte mig någonting att jag vet eftersom jag inte påverkas av media på samma sätt som många andra. Jag bryr mig inte om vad som visas där. Därför ger det mig inte dålig självkänsla och det är ingenting som jag ens tänker på. Men jag tycker naturligtvis att det är tråkigt att andra tjejer påverkas av det och får ätstörningar och jag tycker att det borde göras något åt det.
Jag är övertygad om att det är min Asperger som jag har att tacka för att jag inte påverkas av media. Jag bryr mig inte speciellt mycket om vad som händer runt omkring och hur andra runt omkring mig ser ut. Det känns som att jag lever i min egen bubbla.
Men jag tycker naturligtvis att det är tråkigt att andra tjejer påverkas av det och får ätstörningar och jag tycker att det borde göras något åt det.
jag är osäker på om det är media som ger tjejer ätstörningar. Det bidrar nog till problemet men jag osäker på att det är smala människor och bantningshets i media som är orsaken till att människor utvecklar ätstörningar. Jag har en känsla av att man skyller på media utan att egentligen veta att det är det som är orsaken. Jag har läst om någon undersökning som koma fram till att människor lika ofta led av ätströningar förr i tiden som de gör i dag men jag vet inte hur tillförlitlig den undersökningen är så den här informationen får du/ni ta med en nypa salt.
Jag menar det är som att försöka komma tillrätta med att ett barn blir mobbat i skolan pga sina kläder genom att införa skoluniformer. Det hjälper nog inte att införa skoluniformer för problemet är att barn mobbar andra barn och det mobbade barnets kläder är inte orsaken till problemet. Det handlar inte om kläderna. Det handlar om någonting annat som man riskerar att missa om man fokuserar på kläderna. Jag misstänker att det är samma sak med ätstörningar, självskadebeteende, missbruk mm. Det är någonting annat än det ”alla” pratar om som är det riktiga problemet. Jag gissar på stress och ångest där ätstörningar, självskadebeteende och missbruk är ”självmedicinering”.
Intressant! Alla tjejer jag känner säger att de blir sjukt påverkade av media och att mediabilden gör att de känner sig tvingade att banta och bli smala. Därför har jag alltid tänkt att det är media som är ”boven” även om jag själv inte blivit påverkat av det, men det skulle vara intressant att veta om människor led av ätstörningar förr i tiden till samma utsträckning som de gör idag!
Stress och ångest kan säkert också bidra till att man får ätstörningar, men någonstans måste man ha dålig självkänsla, tror jag, om man känner att man inte duger som man är. Men egentligen ska jag inte uttala mig för jag är inte kunnig om ätstörningar alls, jag kan bara spekulera!
Alla tjejer jag känner säger att de blir sjukt påverkade av media och att mediabilden gör att de känner sig tvingade att banta och bli smala.
Det säger de nog bara för att de inte har Aspergers syndrom och för att de inte har sociala svårigheter vilket yttrar sig som att de tycker vad alla andra tycker för det är socialt kompetent att tycka som alla andra oavsett om det alla andra tycker stämmer eller inte. 😉
Nej men allvarligt så innebär inte deras åsikter att det är mediabilden som är orsaken till problemet. Deras åsikter bevisar bara att de tror att det är mediabilden som är problemet. Jorden ligger inte i centrum av vårt solsystem bara för att människorgår runt och tror att den gör det. Det kanske är stressen i samhället som visar sig som ett ökat behov av viktkontroll. Rätt eller fel men jag upplever att jag ofta tänker så här och jag inbillar mig att det ingår i betydelsen att att tänka utanför lådan vilket människor med Aspergers syndrom sägs ha lättare för än andra människor. Jag tror det var den här typen av ”tänk” som det neuropsykiatriska teamet avsåg när de påstod att jag har egna referenssystem. Annars vet jag inte vad de menade med det. 🙂
Det kan absolut vara som du skriver, jag är inte främmande för annorlunda teorier som avviker från det som majoriteten av människor tror. Själv har jag ingen åsikt om just den här frågan, men det är ju så att människor alltid har en bestämd åsikt om vad saker beror på, och tankesättet skiljer sig beroende på vilken kultur och tid man lever i. Ifrågasättande människor behövs i den här världen, annars skulle vi aldrig gå framåt!
Jag vet inte att jag har rätt om ätstörningarnas orskar. Jag är liksom du ingen expert på området. Men jag är skeptisk till om det verkligen är mediabilden som är orsaken. Förklaringen låter för ytlig och alltför politiskt tillrättalagd för att falla mig i smaken.
betydelsen att att tänka utanför lådan vilket människor med Aspergers syndrom sägs ha lättare för än andra människor. Att tänka utanför lådan är ju bra att kunna göra,det gör jag hela tiden och har varit till stor nytta för mig genom hela livet.I dom jobb jag haft där man varit ett team,där alla varit överens,så har jag ofta mina ideer och blivit jag mot dom…det är många ggr jag har fått alla emot mig,men jag gör ändå på mitt sätt och i slutändan så har det varit bra.I grupper så finns det nästan alltid någon eller några som liksom tar över och då är det bra att stå på sig
Jag tycker också att det är en enorm tillgång att kunna tänka utanför lådan! Människor har ibland svårt för att acceptera människor som tänker annorlunda, och jag känner igen känslan av att vara ensam mot andra människor. Nuförtiden orkar jag inte alltid ens argumentera, men å andra sidan låtsas jag inte heller hålla med andra människor. Ibland är jag bara tyst för jag har lärt mig att jag inte kan få andra människor att ändra sig, lika lite som de kan få mig att ändra mig. Ofta är det helt lönlöst att argumentera.
Jag säger inte att mediabilden inte har betydelse men ta det här som ett exempel:
Sedan Gillberg (1983 & 1985)[23][24] med flera kom med sin första antydan om förhållandet mellan anorexia nervosa och autism [25][26] så har en storskalig longitudinell studie av tonåringars debut av anorexia nervosa bedriven i Sverige bekräftat att 23 % av personer med långvariga ätstörningar faller inom autismspektrum. https://sv.wikipedia.org/wiki/Anorexia_nervosa#Relation_till_autism
Det stämmer liksom inte riktigt att mediabilden skulle ha en avgörande betydelse för ätstörningar om det är sant som Gillberg påstår att 23 % av personerna med långvariga ätstörningar faller inom autismspktrumet. Forskarna påstår ju att Aspergers syndrom till 70% eller vad det är beror på genetiska faktorer. Det håller inte att förklara ätstörningar med mediabilden när man läser inlägg likt Gillbergs i debatten om ätstörningar. Jag tror mediabilden däljer de verkliga orsakerna bakom ätstörningar. Jag gissar att det handlar om ungefär samma sak som vid självskadebeteende dvs att ätstörningar är någon sorts psykisk avledningsmanöver. Jag hade själv en period i livet då jag var ohälsosamt fixerad vid min vikt och jag anser att anledningen till det snarare var en känsla av att jag inte hade kontroll över mitt liv än mediabilden av den perfekta människan.
däljer
döljer, skulle det stå.
Siffran 23% kanske inte kommer från just Gillberg själv men ni förstår min poäng.
Du har rätt i att ätstörningar har ett samband med Aspergers syndrom. Jag har personligen funderat på om det kan vara så att personer med Aspergers syndrom känner sig utanför och känner att de inte duger som de är eftersom de inte är som man ”ska” vara. Och då vill de åtminstone motsvara idealbilden när det gäller hur man ”ska” se ut. Och eftersom vi Aspergare kan ha en tendens att fastna för saker och beteenden, kan det lätt bli så att bantandet går överstyr och utvecklas till en ätstörning. Men det är bara spekulationer från min sida, jag har ingen aning om hur det ligger till!
Jag gissar att det handlar om att neurologiska avledningsmanövrar. Om en människa skär sig själv så gör den inte det för att den försöker operera sig utan den gör det snarare för att mha smärtan flytta hjärnans aktivitet. Jag tror att det fungerar ungefär likadant med ätströrningar. Vikt- och matkontrollen är ett sätt att lura hjärnan till att man har kontroll i ett utburlent liv. Men jag vet inte att det fungerar så här. Jag gissar mest. Men oavsett vilket så är jag tveksam till att det är medaibilden som är förklaringen. Däremot så tror jag att många människor tror att mediabilden är huvudförklaringen till ätstörningar.
*turbulent liv
Ja, det kan absolut vara som du skriver! Jag har aldrig haft ätstörningar själv, så därför vågar jag inte gissa hur det ligger till. Men det här med självskadebeteendet var en bra jämförelse!
Eller så handlar det som du skrev om en strävan efter att se ut som idealet för att kompensera känslan av utanförskap. Jag vet inte och för att komplicera det hela så beror nog ätstörningar på flera orsaker. Vi kan tex inte helt bortse från att mediabilden spelar in även om jag är skeptisk till att det är förklaringen till ”riktiga” ätstörningar.
att bygga upp stärka självkänsla egen kärlek ett gott självförtroende veta sitt egna värde är nog svårare för oss iom dagens samhälle gällande kraven som är så höga normerna ”vad innebär normal” och att man döms ut så fort duger jag som jag är är jag omtyckt uppskattad betyder jag något för h*n eller passar jag för det här jobbet mm … framgång stärker ju sånt sägs det men att få mothugg och så gör att man tar steg tillbaka och är försiktig ev bli rädd för att våga försöka .. många utav oss skulle nog behöva en bra stabil trygg säker person som couch (Y) kanske har fel men men
Ja, det är tyvärr just därför vi har svårare att bygga upp en bra självkänsla, tror jag. För att människor ofta dömer ut det som är avvikande. Men jag är ändå glad över att jag till slut fick en bra självkänsla och jag vet även andra Aspergare som har det, vilket förhoppningsvis betyder att ingenting är omöjligt 😉
mjoo är ju så sant men för vissa är det mer än det ser ut för också … jag har tyvärr min etnicitet ihop med min aspergers också … så då är det dubbelt upp förutom allt annat runt om också som inte är så roligt som skriker och gör ont
Ja, jag förstår att du har det dubbelt så svårt 🙁 Det är tråkigt att vissa människor har fördomar mot de som har en annan etnicitet.
mmm och det är svårare att få många att tänka efter fatta vad man menar … jämnför mig med andra och det är inte så kul jag är jag dom är dom liksom ..
Ja usch, det är inte kul att bli jämförd med andra!