Kategorier
Paulas blogg

Aspergers syndrom och överraskningar

Det sägs att många av oss med Aspergers syndrom eller autism ogillar överraskningar. Vissa hatar alla slags oväntade händelser, vissa älskar överraskningar om det handlar om något roligt och andra har inget emot överraskningar överhuvudtaget. Vissa vill inte överraskas med presenter, vissa veta i förväg vilka presenter de kommer att få, och andra vill att presenterna ska vara en överraskning.

Att vissa inte tycker om att få presenter kan visserligen ha olika anledningar. En gång hörde jag talas om en pojke med Aspergers syndrom som inte ville ha presenter alls. Men när man frågade honom om anledningen, svarade han: ”När man får en present, måste man visa att man blir glad, annars blir andra människor besvikna. Och eftersom jag inte vet hur man visar att man är glad, vill jag inte ha presenter alls”.

Själv tycker jag oftast inte om överraskningar av den enkla anledningen att det kan störa min planering. Om jag exempelvis skulle gifta mig, skulle jag säga till mina väninnor att jag antingen vill skippa möhippan helt och hållet eller veta i förväg vilken dag möhippan skulle äga rum. Jag skulle vara på helspänn alla dagarna och knappt kunna sova på nätterna om datumet på möhippan skulle vara en överraskning.

Däremot gillar jag vissa slags överraskningar i vissa situationer. Om jag inte är stressad, inte har något viktigt inplanerat och överraskningen inte handlar om en extremt social eller en energikrävande tillställning, kan jag ibland blir väldigt glad om någon överraskar mig.

Idag var det en sådan dag: pappa överraskade mig genom att höra av sig och berätta att han är i Sverige på affärsresa och att han gärna vill äta middag med mig i stan innan han flyger tillbaka till Helsingfors sent ikväll. Så nu ska jag göra mig i ordning innan min boendestödjare kommer, och efter boendestödet bär det av mot stan! 🙂

18 svar på ”Aspergers syndrom och överraskningar”

Härlig överraskning! Och vad roligt att den inföll på en dag då det fungerade bra för dig! Trevlig middag önskar jag

Tack, Zanitha! 🙂 Ja, det är verkligen superroligt att överraskningen inföll på en sådan här dag. Förra veckan hade det t ex inte fungerat. Måste varit meningen att det hände just idag!

Svara

Hej igen, Paula.

Jag blir förvirrad (mer än vanligt) av överraskningar. Och jag tycker inte om att bli förvirrad.

Det gäller framförallt överraskningar orsakade av människor. Överraskningar orsakade av naturen, vädret, havet eller t o m av maskiner har jag lättare för. Jag vet inte varför. Kanske är det samma som för pojken du skrev om, att människor förväntar sig en viss reaktion och jag inte vet hur jag ska leva upp till den, kanske är det för att människors överraskningar stör min planering och mina tankar mer.

Jag kan verkligen förstå att du har lättare för överraskningar orsakade av annat än människor. Och jag tror att jag fungerar likadant när jag tänker efter. Fast det beror iofs på vad det gäller. Om överraskningen t ex är ett elavbrott eller att internet inte fungerar, föredrar jag nog isf bli överraskad av människor. Men överraskningar orsakade av naturen, såsom regnskurar eller stormar har jag lättare för att hantera än överraskningar av människor.

Vissa slags negativa överraskningar har jag däremot riktigt svårt för att hantera. Jag har t ex fått veta att mitt hotell i Kuwait respekterar islamiska Sharia-lagar, vilket förmodligen innebär att vissa västerländska webbsidor kommer att vara blockerade och att jag t ex inte kommer att kunna gå in på facebook eller kanske t om min blogg. Vilken tur att jag fick veta det innan för nu är jag förberedd och kommer kunna hantera det om det skulle bli så! Om det förmodan inte blir så och alla webbsidor fungerar som de ska, kommer jag bara bli positivt överraskad. Men en negativ överraskning åt andra hållet hade däremot kunnat förstöra nästan hela min resa om jag inte hade blivit varnad i förväg.

Svara

Elavbrott o internetavbrott ser jag mest som en mindre irritationsfaktor, inte som något som egentligen stör mig särskilt mycket. Men det beror kanske delvis på att jag bor på landet, och här råkar vi ut för dem rätt ofta.

Med tanke på sharialagar och den allmänna kvinnosynen i länder som praktiserar dem är det nog bra att du bestämt att inte ta de korta lädershorts och spetsstrumpbyxor.

Vad bra att el- och internetavbrott inte stör dig! Mig stör det om avbrottet kommer oväntat, men om jag däremot vet om det i förväg, är det mer okej.

Ja, jag tror också att det är ett bra beslut att lämna mina favoritkläder hemma 🙂 Att de muslimska föreläsningsarrangörerna skrev till mig att jag får klä mig i Kuwait exakt som jag gör i Sverige beror förmodligen på att de inte har någon aning om hur jag klär mig i Sverige och att de förmodligen inbillar sig att jag bara använder jeans och långa klänningar.

Svara

Tack för informationen, Thomas! Tror att jag varit på den sidan tidigare för jag känner igen det. En sak som oroar mig är att de skriver att vissa mediciner inte får föras in i landet. Hoppas jag får ta med med mina sömnpiller! Jag brukar bara äta sömntabletter ett par gånger i månaden men i Kuwait kommer jag garanterat behöva det.

Svara

Jag kan ha svårt för överraskningar som innebär sociala situationer och någon form av förväntningar på mig.
Till exempel minns jag att mina föräldrar(troligtvis med mycket påhejning av en vän till mig) ville ordna överraskningsfest för mig när jag fyllde år. Min kompis hade dock fått en överraskningsfest någon månad innan, så det var ett aktuellt samtalsämne och då sa jag till mina föräldrar att jag absolut inte ville att de skulle fixa något sånt.
Dels för den sociala biten, att helt plötsligt behöva interagera med en massa folk när jag inte är beredd, men också för att jag inte visste till hundra procent att mina föräldrar hade koll på vilka jag faktiskt skulle uppskatta att de bjöd. Samt att jag så klart inte ville att de skulle missa att bjuda någon bara för att de inte känner den personen.

En annan liknande grej som hände mer nyligen var när min pojkvän planerade att fria till mig i ett tvprogram. Han var i kontakt med produktionsbolaget och de hade redan börjat planera vad som skulle hända osv.
Som tur är(måste jag tyvärr säga) backade de ur när de fick veta att jag har social fobi och de inte visste hur jag skulle reagera.
När min pojkvän berättade det för mig efteråt kände jag mig nästan lite sviken över att han över huvud taget kommit på idén. Han känner ju mig bättre än nån annan liksom.
Däremot uppskattade jag gesten jättemycket och det visar ju bara att han tycker om mig väldigt mycket.

Presenter och liknande har jag däremot inga problem med att få. Jag har ju förstått att det är tanken som räknas, så jag blir glad oavsett.
Däremot har det hänt att jag ”tackat nej” till vissa presenter. Till exempel när min farmor efter ett missförstånd gav mig en liten gosedjurshund i julklapp, medans mina bröder fick varsin jättestor goseleopard. Hon trodde ju att jag velat ha den där hunden jättemycket, så hon hade ju bara varit snäll. Men hon märkte själv att det blev lite fel och jagade sen runt halva stan efter en likadan leopard till mig.
Jag kände mig en aning till besvär såklart, men jag fick min leopard till slut och blev sådär glad som jag hon trodde att jag skulle bli av hunden. 😀

Jag förstår att du ville skippa överraskningsfesten på din födelsedag! Jag hade också tyckt att det skulle bli helt fel om fel personer hade blivit bjudna, några viktiga personer lämnats bort osv. Och sedan vill jag också veta om fester i förväg eftersom jag måste veta i förväg när jag ska vara social.

Jag kommer ihåg att min exman ordnade en överraskningsfest åt mig på min födelsedag när vi bodde i Algeriet. Jag låtsades vara glad men tyckte ärligt talat att det var lite jobbigt. Men eftersom vi tillfälligt bodde hos hans syster på den tiden och det huset alltid var full av människor, var jag egentligen redan inställd på att vara social, så därför blev överraskningen inte lika jobbig som den förmodligen hade blivit i Sverige.

Men vad gulligt av din pojkvän att han ville fria till dig! Men jag förstår ändå att du blev lite besviken för man vill ju gärna att ens nära och kära ska förstå en och veta hur vi reagerar i olika situationer. Vilken tur att tv-bolaget backade när de fick veta om din sociala fobi. Jag förstår dig verkligen för t om jag som inte har social fobi och som redan varit i tv flera gånger skulle tycka att det var lite jobbigt att bli friad i tv. Jag vill gärna att sådana här ögonblick ska vara privata, och då vill jag inte bli filmad. Och tänk om jag skulle vilja tacka nej till frieriet? Det skulle vara jobbigt att behöva göra det i tv.

Vad gulligt av din mormor att byta ut din present för det var ju leoparden du ville ha! Jag måste erkänna att jag inte vågar tacka nej till presenter utan jag låtsas alltid vara glad när jag får en present, oavsett om jag tycker om den eller inte. T ex är det lite jobbigt för mig att få blommor eftersom jag inte gillar blommor alls. Men å andra sidan blir jag glad av själva gesten 🙂

Svara

Jag ogillar egentligen hela grejen med att fria eller bli friad till. Jag hade nog föredragit att förhandla fram äktenskapet mellan fyra ögon. Ett frieri känns som ett ultimatum. Hur påverkar ett nej relationen? Hur bra blir ett äktenskap där tjejen har svarat ja av rädsla för att svara nej på frieriet? Ett äktenskap är en affärsuppgörelse och jag vill läsa det finstilta i kontraktet innan jag undertecknar ett avtal. Får jag ta tillbaka mitt svar utan att relationen tar skada bara jag gör det innan bröllopet? Är det okej att svara ”kanske” och återkomma med definitivt besked inom några månader? 😉

Jag har förberett mig på den här typen av situationer genom att i förväg bestämma mig för att säga till kommande flickvänner att jag har en väldigt konservativ inställning till frierier. Det innebär att jag inte accepterar att en kvinna friar till mig. Jag måste fria annars går det inte. Egentligen är det bara skitsnack men det gör att jag undviker överraskningsfrierier vilket jag tycker känns tryggt. Jag friar hellre än blir friad till. Då kan jag överväga alternativen i lugn och ro innan jag slår till. Tyvärr så får tjejer fria på skottdagen eller hur det är så jag lever farligt var fjärde år även med min låtsaskonservativa inställning till frieri.

Jag tänker som du när det gäller frieri. Jag vet att vissa ser det som en romantisk grej, men jag tänker alltid mer logiskt när det gäller sådana saker. Tänk om killen redan köpt ringarna men jag tackar nej?

När jag och min exman gifte oss, hade vi pratat om giftermål innan så det var egentligen ingen av oss som friade till den andra. Redan i början av vårt bekantskap pratade vi rent allmänt om hur vi båda ställde oss till äktenskap, och vi var båda överens om att det var viktigt att vi skulle lära känna varandra först men att målet var att vi skulle gifta oss i framtiden OM vi båda kände att vi passar ihop. Ca 7 månader efter att vi hade träffats, frågade jag honom om han skulle vilja gifta sig med mig redan det året eller om han ville vänta, och han tyckte att vi skulle kunna gifta oss redan den våren. Men datumet bestämde vi tillsammans 🙂 Det här sättet att gifta sig på passade mig bra, men jag förstår de som är mer traditionella och hellre vill fria/bli friade till.

Om du träffar en tjej Mats, får du väl försöka låtsas vara bortrest på skottdagarna eller något. Tur för dig att skottdagen bara infaller en gång vart fjärde år så du kan slappna av alla andra dagar 😉

Svara

Om du träffar en tjej Mats, får du väl försöka låtsas vara bortrest på skottdagarna eller något. Tur för dig att skottdagen bara infaller en gång vart fjärde år så du kan slappna av alla andra dagar

Ja antingen det eller det som Thomas föreslog. Jag kanske borde ha både livrem och hängslen dvs både skottsäker väst och låtsas vara bortrest på skottdagen. Då ska det väl mycket till om jag ska bli ofrivilligt friad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *