Vi som har Aspergers syndrom eller autism måste inte sällan lägga energi på saker som andra människor gör automatiskt. Även mindre måsten i vardagen dränerar mig på energi! Därför försöker jag planera min vardag så att jag inte utför energikrävande måsten alltför tätt inpå varandra: exempelvis undviker jag att kastar sopor om jag direkt därefter måste gå till tvättstugan och boka tvättid. Att enbart ta på sig ytterkläderna, gå till tvättstugan och boka tvättid tar energi av mig även om jag bara skulle boka en tid, inte tvätta!
Biståndsbedömaren undrade vad jag egentligen sysslade med på dagarna
För flera år sedan när jag levde på aktivitetsersättning, undrade min biståndsbedömare om jag deltog i någon typ av praktik eller daglig verksamhet. När jag svarade nekande, undrade hon vad jag gjorde på dagarna istället. ”Jo, idag har jag varit i tvättstugan och bokat tvättid till nästa vecka, imorgon ska jag tvätta min hårborste, i övermorgon ska jag kasta soporna och handla mat”, svarade jag ungefär.
Hon verkade ifrågasätta mitt svar
Hon var inte riktigt nöjd med mitt svar. Hon verkade tycka att jag endast redogjorde små bagateller som alla människor gjorde och att dessa inte ens var nämnvärda. Men trots att många tycker att jag gör för lite, har jag vid flera tillfället insett att jag varit alldeles för ambitiös om jag torkat diskbänken, kastat soporna och plockat upp posten från hallgolvet på en och samma dag. Därför är min vardag full av utmaningar som den är och jag behöver inga fler!
Andra människor verkar ha överskottsenergi
Andra människors kommentarer får mig alltid att bli avundsjuk på dem. Eftersom de inte upplever att det tar energi att gå till tvättstugan och boka tvättid, låter det logiskt för mig att de exempelvis väljer att skaffa barn trots att det medför betydligt mer jobb och måsten i vardagen. Andra människor utan omfattande funktionsnedsättningar och sjukdomar verkar klara av att göra så otroligt mycket, och därför har de det i mina ögon otroligt lätt. De verkar ha väldigt mycket överskottsenergi som de exempelvis kan lägga på att skaffa barn eller att resa.
Positivt när en autist återhämtar sig
Om din närstående med Aspergers syndrom eller autism som bara ligger i sängen och sysslar med sina specialintressen, ska du se det som något positivt eftersom detta innebär att autisten återhämtar sig. I dina ögon gör kanske autisten alldeles för lite, men faktum är att autisten kan vara helt slut av att ha torkat diskbänken och orkar absolut därför inte med fler utmaningar!
11 svar på ”Aspergers syndrom och återhämtningsbehov”
Älskar din blogg, du skriver så himla bra och förklarar allting väldigt enkelt men ändå på ett sätt som gör att jag tycker att alla som utbildar sig för att jobba med ”folk som oss” borde få i hemläxa att varje dag läsa din blogg! 🙂
Jag har ofta, både som barn och som vuxen, blivit beskylld för att vara lat, slö, ansvarslös, bortskämd och bekväm. Fick min autism-diagnos 2002, och trots att de flesta jag känner vet om diagnoserna jag har, och vissa av dem är även hyfsat pålästa inom ämnet, så händer det dessvärre ibland att jag blir hårt kritiserad eller misstrodd när jag inte orkar eller klarar nåt visst moment etc. Det hjälper inte att jag poängterar att min utmattning/oförmåga att planera etc hör ihop med mina funktionsnedsättningar; då blir jag istället anklagad för att ”skylla ifrån mig” på dessa för att slippa! Det är som att folk tycker att jag är för välfungerande för att de ska ta diagnoserna på allvar!?
Vet du, fina Paula, nånting man kan göra/säga då omgivningen vägrar lyssna och är elaka emot en, för att man inte kan eller orkar? Det gör ont i min själ att få utstå hårda ord pga något jag inte valt att födas med och inte kan styra över! Som om svårigheterna i sig inte var tillräckligt jobbiga- nej man måste dessutom tampas med omgivningens misstro och oförståelse… 🙁
Hej Linda!
Vad tråkig att du ofta blir beskylld för att vara lat och bekväm. Du är definitivt inte ensam om det, och jag vet hur det känns! 🙁 Ibland känns det som att en diagnos inte hjälper någonting för då kan personens omgivning säga saker i stil med: ”Jag vet att du har asperger, men du får inte använda diagnosen som en ursäkt. Aspergers syndrom är inget hinder och det finns andra aspergare som klarar det du inte klarar av.” Och sen tycker jag faktiskt att vissa som tycker sig vara pålästa om ämnet ändå saknar kunskap. Men att man arbetar med aspergare, gått några kurser och läst några få böcker så betyder det inte nödvändigtvis att personen förstår vad Aspergers syndrom handlar om och hur diagnosen kan yttra sig hos olika personer!
Jag önskar verkligen att jag hade råd att ge till dig, men jag har tyvärr märkt att de som redan har bestämt sig i förväg att personen bara är lat går sällan att påverka. Man kan såklart alltid be personen att läsa bloggar och böcker och lyssna på föreläsningar och då kan personen förhoppningsvis ändra sig, men det är tyvärr långt ifrån säkert. Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg om just det här ämnet:
https://blogg.aspiration.nu/vad-gora-nar-en-narstaende-inte-vill-acceptera-ens-diagnos/
Om din omgivning inte lyssnar på dig, tycker jag att du ska säga hårt och bestämt att ni har olika uppfattningar om ämnet. Att du vet att du inte är lat och bekväm och att du blir ledsen av det de säger. Att du inte kommer att diskutera ämnet med dem i fortsättningen. Jag hoppas att det hjälper!
Tack för ditt svar Paula, och tack för råden du gav mig i slutet av svaret! Det ska jag absolut prova att säga nästa gång det händer, och om personen ändå inte lyssnar utan fortsätter hävda sin åsikt kommer jag vägra att ha något med hen att göra i fortsättningen. Jag tycker att man måste kunna respektera varandras olikheter även om man inte kan vara överens om allt. Och de människor som inte kan respektera mig har ingenting i mitt liv att göra överhuvudtaget!
Inlägget du länkar till fick jag syn på och läste intresserat, men det var först efter att jag skickat iväg kommentaren. Kommentaren hade passat mycket bättre till det inlägget istället, haha! 🙂
Just det, det värsta jag varit med om gällande fördomar är följande: en klasskompis på en utbildning jag gick tyckte att jag var lat och borde skärpa mig, eftersom hon ju hade samma diagnoser som jag men hon kämpade ju och tog ansvar, och hon ansåg att man inte kan skylla på sina diagnoser hela sitt liv(!!!) Hon som sa detta har alltså själv Asperger och ADD!! Men ändå hade hon noll kunskap och förståelse för hur olika det kan yttra sig!
Vad bra att du tyckte att inlägget var intressant och att mitt svar hjälpte dig! 🙂 Det är ingen fara om en kommentar kommer under fel inlägg eller om man inte upptäcker att jag redan har skrivit ett inlägg om liknande ämne. Det är ju inte lätt att bläddra bland alla gamla inlägg med tanke på hur många blogginlägg jag skrivit genom åren 🙂
Vad tråkigt att höra om din klasskompis. Jag har faktiskt upplevt liknande incidenter som du beskriver. Därför brukar jag säga på mina föreläsningar att det är en myt att vi aspergare alltid skulle förstå varandra, liksom att aspergare skulle sakna fördomar. Jag har träffat fördomsfulla aspergare och jag har träffat många aspergare som inte alls förstått varför jag har mina svårigheter och varför jag inte skärper mig mer. Jag tror att det är farligt om folk tror att aspergare alltid förstår andra aspergare för då finns en överhängande risk att andra människor lyssnar på de aspergare som är som din klasskompis och att de därför påverkas av det hon säger.
Det är likadant för mig med små vardagliga saker; jag kan planera t.ex. att ta ut soporna en dag, raka mig en annan dag och hämta posten en tredje dag. På vardagar orkar jag ibland inte göra någon ”extra” syssla alls utöver de jag absolut måste. På söndagar kan det bli några fler, för då har jag hunnit återhämta mig under lördagen. Insåg just att det verkar vara *antalet* ointressanta saker som får det att kännas jobbigt, och inte egentligen hur lång tid de tar eller hur svåra de är. Har också märkt att jag ibland (men inte alltid) kan övertala mig själv att göra det som känns jobbigt genom att säga till mig själv att det tar ju bara ett par minuter och jag kan läsa/spela dataspel/vad jag nu vill göra sen. Det är som att jag inte känslomässigt kan bedöma att det kommer gå fort och att jag kan göra det jag vill sedan, om jag inte medvetet påminner mig själv om det.
Du är verkligen inte ensam! Det är intressant att antalet ointressanta saker kan få det att kännas jobbigt som du nämnde. Jag kan tycka att det är jobbigt att kasta soporna och hämta ut ett paket från postombudet på en och samma dag även om jag skulle kunna kasta soporna på vägen till postombudet. Men då måste jag ändå fokusera på två saker samtidigt.
Ursäkta om detta är osammanhängande till tråden men Jag har aspergers och är mycket missnöjd för jag drömmer som alla andra och finner inte många människor med asperger som varit uppfinningsrik eller framgångsrik med detta syndrom kanske några få men känner mig som en döende art jag ställer frågan. Vad är syftet med asperger eller autism vilket bidrag har man? är besviken bara och jag har också fått fel behandling av psykiatrin där man tvingar medicin jag önskar det fanns någon som the good doctor som kunde verkställa jag va autistisk. Att vara annorlunda är inte så roligt för mig jag förstår det som ett hinder ryssarna hade så rätt ang Greta Thunberg tyvärr fast hon drömmer nog också och tror på förändring. Jag undrar vad för hjälp och svar kan jag få på den här tråden är bara missnöjd med aspergern och drömmer som alla andra men resultatet verkar krossande och ingen annan med denna diagnos uppfyller eller lever upp till något spec? så därför känner jag den som en döende art, när man faktiskt är människa om det endå fanns nånting frivilligt nånting, PS det står så negativt och stereotyp läggande saker om syndromet att jag får nog, jag vill se tvärtom! och veta av att det finns hopp, tacksam för tankar idéer eller svar menar inte å verka nedlåtande men det känns orättvist jag tycker vi alla är en enda stor familj och borde hjälpa varandra diagnos eller inte.
Hej David!
Tråkigt att höra att du är missnöjd 🙁 Jag tycker att du ska läsa Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier om du vill läsa något positivt! För mig är det däremot inte viktigt att man är uppfinninsrik eller framgångsrik i andras ögon, det är jag inte själv heller och jag har boendetöd som hjälper mig hemma. Det viktigaste för mig är att man är nöjd med livet och hittar något meningsfullt intresse i vardagen att syssla med, oavsett om det är en hobby, ett arbete eller daglig verksamhet! Diagnosen har hjälpt mig att förstå mig själv bättre, ställa rimliga krav på mig själv och även få stödinsatser, bland annat boendestöd och en anpassad arbetsplats. Innan jag fyllde 30 hade jag aktivitetsersättning, och för att få det behövdes det ju en utredning om mina svårigheter. Jag tycker personligen att diagnosen har hjäpt mig enormt mycket! Jag tror att om man ställer för höga krav på sig själv och förväntar sig att man ska bli uppfinninsrik eller framgångsrik i andras ögon så kan man bli missnöjd (även om man såklart absolut kan bli det). Jag är framgångsrik i mina egna ögon när jag har en meningsfull vardag, och det hade jag redan när jag hade aktivitetsersättning.
Hej!
Gällande
”Andra människor verkar ha överskottsenergi” så är det ju så att de människorna i varje fall inte har brist på ämnesomsättningshormoner.
Vi är beroende av att dessa hormoner ser till att kroppen orkar med allt kroppen är till för. Kroppen måste orka andas, använda musklerna och hjärnan, producera värme osv. Rätt antal av dessa hormoner gör att kroppen har så pass mycket energi att den orkar med det kroppen är till för. Kroppen måste ha rätt mängd sköldkörtelhormoner i alla celler för att den ska kunna fungera normalt. Så vi autister, som jag ser det, har inte rätt mängd sköldkörtelhormoner i våra celler eftersom vi inte tillhör gruppen neurotypiska, alltså den normala gruppen. Trötthet är vanlig bland autister och få orkar msn inte röra på dig och det mådte väl bero på att kroppen har brist på ”energigivande” hormonrr, alltså sköldkörtelhormoner.
Rättelse: ”Trötthet är vanlig bland autister och då orkar man inte röra på sig och det måste ……. hormoner……”, så ska det stå.
Jag vill lägga till att jag fann info där det står att en orsak till autism kan vara ämnesomsättningssjukdomar. Detta kan ni läsa genom att gå in på:
https://vard.skane.se/siteassets/habilitering/dokument/utbildningar/foraldrautb-autism-pp-2019.pdf