Jag läste en intressant artikel om hud mot hud-beröring. Enligt artikeln aktiverar hud mot hud-kontakten andra delar av hjärnan än övrig känsel, och autistiska personer kan ha rubbningar i just detta nervsystem som forskarna kallar CT.
Det är allmänt känt att många av oss med Asperger eller autism kan reagera annorlunda på beröring. Enligt min erfarenhet är det inte bara hud mot hud-kontakt, som exempelvis handskakning, som kan skapa obehagskänslor hos personer med Asperger eller autism. Vissa upplever att tvättlappar i kläderna skaver så mycket att de inte kan koncentrera sig, och andra ogillar att duscha eftersom de små vattendropparna kan kännas som små nålar mot huden. Då kan det vara lättare att bada.
Som barn var jag ibland känslig mot en viss slags beröring. När vuxna hjälpte mig att klä på mig, kändes det ibland så obehagligt i kroppen att jag bara skrek och skrek, och då sågs jag som ett besvärligt och trotsigt barn. Däremot föll det mig aldrig in att säga högt att det faktiskt kliade och kändes obehagligt – det var nämligen en självklarhet för mig att det kändes obehagligt och därför trodde jag att det var lika självklart för alla andra. Att informera vuxna om att det kändes obehagligt kändes lika onödigt som att berätta för dem att det gjorde ont på en person när man slog denne eller att himlen var blå – det visste ju alla redan om så det behövde man inte säga högt. Jag trodde att det var ett nödvändigt ont att ibland bli tortyrerad på det där sättet, och jag hade dåligt samvete över att jag inte orkade stå ut med ”tortyren” och skrek och protesterade ibland, till skillnad från andra barn som höll sig lugna. Först när jag som vuxen fick min Asperger-diagnos, förstod jag faktiskt att alla andra barn inte hade varit lika känsliga som jag och att det inte hade gjort ont på dem.
11 svar på ”Asperger och taktil överkänslighet”
Min son (snart 16 år) har alltid haft dessa problem. Jag som mamma tycker det blivit bättre men det kanske bara han som biter ihop och försöker stå ut.
Inga hårda/tjocka sömmar. Han har aldrig kunnat ha jeans (för de känns som stuprör). Jackor måste ha speciell krage och ärmslut. Aldrig tröja eller skjorta med krage. Men vi har nu ganska bra koll på vilka kläder som funkar och jag har full förståelse när han säger nej till ett klädesplagg.
Öronen är superkänsliga så att gå till en frisör är helt uteslutet.
Så honom ska man krama och ta i ordentligt för ”nudda” gör ont.
Det är väldigt viktigt att man lyssnar och tar barnet/ungdomen på allvar när de säger att något gör ont eller är obekvämt för vi har ingen aning om hur deras upplevelse är!
Exakt, du har helt rätt! Jättebra att du lyssnar på din son och tar honom på allvar, det gör väldigt mycket. Tur att det finns mer kunskap om Asperger och autism idag. När jag var barn, fanns det tyvärr ingen kunskap och därför blev jag ofta
missförstådd! Jag önskar dock att jag hade sagt ifrån och talat om att viss slags beröring kändes obehagligt men det är lätt att vara efterklok. Jag trodde ju att alla andra visste och att de också kände på samma sätt som jag..
Hej Paula!
Jag är mamma till en härlig sjuåring med AS. Vi har inte bekymmer med kläder som skaver eller vattenstrålar men däremot att klippa hår och naglar. Jag har förstått att han upplever det som smärtsamt ibland, men kanske inte alltid. Har du några kunskaper och/eller erfarenheter om det här?
Vill också säga att kommentarerna om att du inte förstod att du behövde förklara fungerade som en nyckel för mig och jag förstod plötsligt flera saker jag funderat på!
Tack för att du tar dig tid till det här!
/Mamma Maria
Hej Maria! Jag har faktiskt hört att vissa med Asperger upplever hår- och nagelklippning som smärtsamt. Om jag inte minns helt fel så tyckte Gunilla Gerland också att det gjorde ont på henne. Det här med att vissa sinnesförnimmelser känns extremt obehagliga ibland och ibland inte har jag också erfarenhet av. Själv har jag ett extremt känsligt smaksinne, och vissa dagar klarar jag bara inte av att äta grytor och soppor medan andra dagar fungerar det bättre. Det betyder inte att jag skulle tycka om grytor och soppor när jag äter dem, men om jag är extremt pigg någon dag, orkar jag ”utstå” den mindre behagliga smakupplevelsen, men om jag är trött, klarar jag bara inte av det.
Mitt tips är att ha tålamod med sonen och aldrig tvinga honom till något. När håret och naglarna behöver klippas, kan han själv kanske hjälpa till lite och välja någon dag när det känns som minst obehagligt. Och sedan kan jag tänka mig att det kan kännas mer obehagligt att låta någon annan klippa sina naglar än att själv göra det, men det är säkert olika från person till person. Det bästa är att testa sig fram och framför allt fråga om sonens åsikt hur nagel- och hårklippningen kan skötas på bästa sätt.
Hej! Vår son har fått ADHD och autism – diagnos. Men jag är osäker på om det är autism. Han har problem att leka med jämnåriga, han tycker inte om att klippa naglarna samt efter att han klippt håret måste han duscha för att det kliar på hela kroppen. Han har även svårt för vissa kläder. Men utöver det så känns det inte som det är autism. ADHD klickar han i många rutor. Kan det känsliga även bero på ADHD eller är det autism? Han är snart 8 år och hänger med bra i skolan, är inte känslig för beröring, har alltid haft ögonkontakt, förstår humor och känslouttryck och tar direktiv. Jag är så osäker på om det verkligen är autism?
Hej Jessica!
Det går tyvärr inte att säga om din son har autism eller inte! Men ingenting av det du beskriver utesluter autism. Man måste inte vara känslig för beröring när man har autism, men det verkar ändå som att din son har sensoriska överkänsligheter eftersom han inte tycker om att klippa naglarna.
Vad gäller humor så förstår många autister humor. Jag har sällan träffat en autist som inte skulle förstå humor. Vissa autister förstår humor i vissa situationer och inte andra, och men det är inte alla som har svårt att förstå humor. Och vad gäller känslouttryck är det långt ifrån alla som har svårt för det.
Många barn med autism, speciellt i hans ålder, har mycket lätt för att hänga med i skolan, och vissa är väldigt begåvade även i högre åldrarna och fortsätter sedan vidare till högre studier.
Viktigt att känna till är att det nästan är ingen autist som har alla typiska drag vid autism. De typiska autistiska drag som din son enligt din beskrivning saknar kan, men måste inte, förekomma vid autism. Sedan kan det också vara svårt för familjen och närstående att bedöma ett barns svårigheter utifrån för man är van vid hur ens eget barn är. Därför är det relativt vanligt att föräldrarna inte tycker att just deras barn har autism.
Med detta sagt kan det givetvis vara så att din son enbart har ADHD men inte autism. Om du är osäker kan du be om en second opinion. Men om jag vore du skulle jag behålla autismdiagnosen hos din son än så länge då din son kan behöva LSS-insatser i framtiden, och dessa insatser kommer han inte berättigad till om han ”bara” har ADHD.
Vet ej denna webbplats är aktuell längre. Googlade o hamnade här. Har en flicka som är fem år nu. Smart tjej som ligger långt fram språkligt m.m.
I två år minst har hon haft problem med byxor(legins) samt strumpor. Hon säger/skriker att det gör ont och kliar. Lappar med. Och tycker det obehagligt att bada hemma (badhus går bra).
Hon är inte sån på förskolan dock.
Skriker på mig, svär mot mig och det är knappt jag når fram. Detta sker på kvällen när man ska sova. Obehagligt i sängen (knutar eller sandkorn).
Bör jag kolla upp detta? Eller är det rejäl trots?
Hej Emma! Jag tycker absolut att du ska kolla upp detta. Det behöver inte vara så att din dotter har Aspergers syndrom men det kan ändå vara värt att kolla upp för det du beskriver låter som typiska drag. Att din dotter inte skriker i förskolan kan handla om att hon inte känner sig trygg med att visa sina känslor där och därför få hon ut allt på dig.
Hej!
Jag har inget problem med beröring om jag vet vad som ska hända. Jag har släktingar som är barn och jag älskar att gosa med dem. Jag kramar mina syskon. Vad jag inte gillar är att krama och kindpussa de jag inte känner, föredrar att ta i hand. Sedan avskyr jag när folk stöter till mig när det är trång, utan att be om ursäkt. Jag brukar säga när det är trångt ”ursäkta får jag komma fram”.
Jag har blivit utsatt för övergrepp i sena tonåren och i början av 20-årsåldern så jag är osäker på vad som är tafsande eller ”vanlig” erotisk beröring. En del tycker det är plumpt när någon säger Jag tycker du är sexig och vill ha sex med dig”. Det tycker jag är ärligt. Fast jag är romantike och förstår att det kan uttryckas på bättre sätt
jag är 38 år och fick atypisk autism och add förra året. jag googlade på autism ångest känslighet. jag har aldrig haft problem med klädessömmar, i mitt tidigare liv eller kläder, tyg överhuvudtaget. jag är kraftigt psykiskt lidande med kläder som började för 2 år sen. det är inte bara klädes sömmar som gör ont, utan det är lite överallt på kläderna, det nyps, det sticks. på mitt förra boende var det pälsänger, skalbaggar, och det har förstört mitt psyke så detta har blivit såhär illa. jag tänker på att det är djur i kläderna, kan känna även i håret, kan känna bara en liten hudprick faller nerför ansiktet, eller annat lätt på kläderna. jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. jag bor på ett nytt boende nu. jag känner konstant obehag, och obehaget leder till stark rädsla, så jag själv inte är säker på mina egna tankar. på min utredning står det ”pågående psykotiskt syndrom”. Men om jag skulle ha någon hallucination eller vanföreällning så skulle jag väl inte ställa frågorna till mig själv? jag har klippt sönder kläder, slängt kläder. jag har åxå ont av täcket, mer rädsla. hör minsta lilla prassel. ser en och samma detalj ofta, tänk dig en orm som ligger undan ett lakan hur det ser ut utanpå, just den detaljen ser jag i allt tyg. jag förstår inte varför alla kläder ska göra ont. är detta verkligen något med autism att göra? jag har för övrigt smärta sen 2008, diagnos fibromyalgi. men jag tror jag är feldiagnotiserad. har starkt smärtlindrande. äter åxå adhd medicin elvanse sen 2016. det kanske är den som gjort det såhär för mig. jag vet inte. får suicid tankar utav det här
Det du beskriver låter jobbigt! 🙁 Jag förstår att du mår dåligt.
Det är svårt för mig att veta vad som är autism och vad som är eventuella hallucinationer/vanföreställningar i ditt fall. Jag vet en person som började höra röster i sitt eget hem och funderade på om rösterna verkligen kunde vara verkliga. De var så verkliga för hen att hen nästan var beredd att tro att de fanns där på riktigt, men samtidigt förstod hen hur osannolikt det var att det skulle finnas röster i hens hem. Jag föreslog att hen skulle kunna spela in rösterna med sin mobiltelefon. Efter att hen hade gjort det visade det sig att rösterna hade varit hallucinationer. När hen skulle spela upp ljudet hörde man nämligen ingenting. Även andra människor, inklusive jag, besökte vederbörandes lägenhet för att undersöka rösterna, och ingen annan än hen själv hörde dessa. Det är alltså möjligt att ha vanföreställningar och hallucinationer även om man ställer frågor till sig själv.
Elvanse kan i vissa fall orsaka aggressivitet och hallucinationer. Jag föreslår att du pratar med din läkare och kollar med hen om hen tycker att du ska testa att vara utan Elvanse och se om det blir någon skillnad. Men gör ingenting utan att prata med läkaren först! Jag tycker också att du ska be om en remiss till psykiatrin så att du har någon att prata om suicidtankarna med!