Asperger-anpassad

Vi som har Aspergers syndrom eller autism har rätt att få stöd och hjälp från samhället. Om vi exempelvis vill plugga på högskolan, har vi rätt till vissa stödinsatser. Det finns även en del folkhögskolor i Sverige som har anpassade program för elever med Aspergers syndrom, och om vi har svårt för att klara av arbetslivets krav, kan vi få lönebidragsanställningar, förutsatt att vi hittar en arbetsgivare som vill anställa oss.

Trots att det ska finnas så otroligt jobb och skolor i Sverige som är anpassade för oss med Aspergers syndrom, finns det många personer med Aspergers syndrom som går hemma med aktivitetsersättning/sjukersättning eller socialbidrag. Och då kan andra människor undra varför personen inte tar tag i sitt liv och börjar utbilda sig på ett specialanpassat program eller försöker hitta ett passande jobb.

Men det som alla inte har förstått är att vi som har Aspergers syndrom är extremt olika, och därmed finns det ingenting som heter Asperger-anpassat i den bemärkelsen att ett ställe skulle passa alla med Aspergers syndrom. Och väldigt många Aspergare har oturen att ha sådana behov att de inte har lyckats hitta något ställe som kan erbjuda tillräckligt stora anpassningar.

”Klart alla kan jobba med någonting eller plugga även om man har Aspergers syndrom”, säger många okunniga människor, men det stämmer inte alls! Det finns inga belägg att alla människor skulle ha en arbetsförmåga. Om det känns som ett heltidsjobb att duscha och handla mat, räcker inte alltid energin till att jobba.

Enligt min erfarenhet fungerar stödinsatserna bäst för personer som har vissa slags behov eller svårigheter. Om man har svårt för att sortera intryck eller behöver extratid att tänka, är det oftast inga problem att plugga på en högskola – då kan man sitta i ett annat rum och man får extratid för att skriva tentorna. Om man har svårt att passa tider, behöver det inte vara något problem heller för då kan man kanske få hjälp av vissa appar eller andra hjälpmedel. I sådana här situationer kan högskolestudierna eller jobb fungera utmärkt för det finns lösningar eller strategier för nästan alla svårigheter.

Men om man har helt andra svårigheter, kan man i många situationer inte få stöd alls. Mina behov är exempelvis så pass speciella att jag inte beviljades något starta-eget-bidrag. Jag har försökt plugga språk på universitetet flera gånger, men varje gång har jag varit tvungen att hoppa av eftersom jag har fått höra att de inte kan erbjuda mig hjälp. Eftersom jag har otroligt svårt för central koherens, dvs att lägga ihop detaljer, har jag ingen förmåga att lära mig historia. Och att lära sig historia och litteratur är obligatoriskt när man läser språk, och därför kunde jag inte fortsätta studierna.

Lägg därtill att jag har så otroligt svårt för automatisering att vardagen tröttar ut mig enormt. Tack vare att Ågesta Folkhögskola var så otroligt förstående och hade förståelse för att jag behövde gå i skolan kortare dagar än andra elever och att jag var tvungen att stanna hemma de senaste 3 månaderna eftersom jag inte orkade fortsätta, lyckades jag plugga till Asperger-informatör och börja hålla föreläsningar om Aspergers syndrom. Men det var endast för att jag inte behövde vara med på allt som egentligen var obligatoriskt, och studierna tog ändå så mycket energi att jag blev utmattad. Därför skulle jag inte orka plugga där igen, och jag har insett att jag inte heller kommer att orka föreläsa mer än några gånger i månaden.