Trots att kunskapen om Aspergers syndrom och autism ökat något, har jag stött på många kunskapsluckor ute i samhället när jag föreläser. Här har jag samlat de 10 viktigaste fakta som jag anser att alla som träffar personer med Aspergers syndrom och autism bör känna till:
1. Vi med Aspergers syndrom är olika. Minst lika olika som ni neurotypiker är. Om du tidigare träffat en person med Aspergers syndrom, betyder det inte att nästa aspergare du kommer att träffa kommer att fungera likadant. Lär känna personen, inte bara diagnosen!
2. Att bli jämförd med andra människor kan kännas kränkande. Därför bör du aldrig jämföra oss aspergare med varandra och säga: ”jag känner minsann någon med Aspergers syndrom som klarar av det här, så därför borde du skärpa dig lite och klara det också”. Ni neurotypiker klarar ju också olika mycket. Några av er blir VD:s på företag, andra får nobellpriser. Men det betyder inte att alla ni neurotypiker kommer att klara det! Och för er som inte klarar det är det inte bara att ”ta sig i kragen och skärpa sig lite”.
3. Aspergers syndrom är ingen sjukdom. Det är helt enkelt ett annorlunda sätt att vara på, och världen behöver människor som har en förmåga att tänka i nya banor. Enligt mig kan man inte poängtera detta faktum för många gånger. Om man kallar asperger för sjukdom, menar man enligt mig mellan raderna att det skulle vara fel att vara annorlunda. Jag vill inte bli botad utan jag vill bli accepterad som jag är!
4. Långt ifrån alla aspergare skulle vilja ta bort sin diagnos. Vissa trivs med att leva ett annorlunda liv. Du kanske tycker att det är viktigt i livet att ha vänner, skaffa familj och arbete, men för en person med Aspergers syndrom kan ibland helt andra saker vara viktiga. Ta aldrig någonsin för givet att en aspergare mår dåligt, bara för att han kanske är ensam och saknar sysselsättning. Fråga istället!
5. Alla med Aspergers syndrom har inte svårt att sätta sig in i andras känslor. Vissa av oss, speciellt kvinnor, kan tvärtom vara överempatiska och väldigt känsliga. När mina vänner mår dåligt, väljer de oftast att vända sig till just mig eftersom de tycker att jag är en bra lyssnare och har lätt för att prata om känslor. Att alla aspergare bara skulle gilla att diskutera fakta är alltså definitivt en myt!
Texten fortsätter under rutan.
Följ min blogg via Facebook eller mejl (nyhetsbrev).
6. Jag har ingen mild form av asperger. Att jag är en bra lyssnare och har extremt lätt för att få kontakt med nya människor betyder inte att jag skulle ha en mild form av Aspergers syndrom. Jag har lika mycket asperger som många av dem som har svårt för ögonkontakt och inte har lika lätt att uttrycka sig som jag. Många av oss har en ojämn begåvningsprofil, och just mina svårigheter råkar vara av en sådan art som inte syns utanpå, men jag är ändå av ett lika stort behov av boendestöd som många andra!
7. Aspergers syndrom är en så kallad osynlig diagnos. Detta betyder att vi ofta utåt sett ser ut som precis vem som helst och att Asperger-dragen inte alltid syns utanpå. Att jag sminkar mig och bär rött läppstift betyder inte heller att jag skulle ha en mild form av syndromet. Men bara för att diagnosen inte syns utanpå så betyder det inte att den inte skulle existera. Ingen skulle förmodligen säga till en person som brutit benet: ”kan inte du skärpa dig lite och försöka springa ett maratonlopp?”, och därför måste vår funktionsnedsättning respekteras på samma sätt.
8. Utgå aldrig ifrån att du kan läsa av våra ansiktsuttryck. Om en person med Aspergers syndrom inte svarar på tilltal och undviker ögonkontakt, betyder det nödvändigtvis inte att han är ointresserad och/eller inte lyssnar. Om en person med Aspergers syndrom ser sur eller ledsen ut, betyder det nödvändigtvis inte att hen mår dåligt. Om en person med Aspergers syndrom skrattar och ler, betyder det nödvändigtvis inte att hen mår bra. Om du vill veta hur personen mår, fråga!
9. Många aspergare tycker att vanliga vardagliga aktiviteter tar mycket energi. Därför orkar vi inte alltid lika mycket som andra människor. Jag orkar exempelvis inte plocka upp posten från hallgolvet oftare än en gång i veckan eftersom det förbrukar så pass mycket energi. Men det handlar inte om lathet utan just om ork. Det är viktigt att förstå att det finns gradskillnader i trötthet och ork, precis på samma sätt som det finns gradskillnader i smärta. Man kan ju inte jämföra ett vanligt magknip med den smärta som en födande kvinna upplever, och på samma sätt bör man inte säga till oss: ”men jag känner mig också trött efter jobbet”. Om vi blir pressade att klara av allt som ni neurotypiker klarar av, finns risken att vi går in i väggen.
10. Aspergers syndrom innebär styrkor för många. Läs gärna Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier. Vissa är exempelvis extremt duktiga på smådetaljer och kan vara därför förvånansvärt duktiga på arbeten som kräver uthållighet och noggrannhet. Vissa har enormt mycket drivkraft. Tack vare min drivkraft och förmåga att fokusera lyckades jag exempelvis skriva min debutbok på tre månader. Vissa har specialtalanger utöver det vanliga, och många är pålitliga och mycket plikttrogna. Mycket bra egenskaper som efterfrågas i arbetslivet!
Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.
Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Mina böcker
Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.
Senaste svar på alla blogginlägg
Jag skulle vilja kalla mig ”Autist” oftare. Men ibland känns det som jag inte vill sätta igång ifrågasättanden eller nyfikenhet…
”Och om man väl inte orkar med skådespeleriet någon dag finns det en risk för att bli tolkad som oartig…
Det har funnits människor som misstagit mitt kamouflerande som personlighetsstörning tyvärr. Det avspeglade sig sedan i deras ”stöd” till mig.
Vad roligt att du gillar bloggen! 🙂 Vi alla gråter i olika situationer. Du kanske var så ledsen på din…
Ja, det är mycket att tänka på vid val av bostadsort! Men för mig är boendestödet en viktig del. Hoppas…
Tack för en bra blogg! Vet inte om jag själv har någon störning. Har aldrig testat det. Men gällande detta…
Bra tips där! Sen är det ju en väldig massa annat än just samhällsstöd att tänka på när man ska…
Vad roligt att du såg det! Jag var osäker in i det sista på om inslaget skulle visas igår eller…
Jag såg det! Men jag förstår att det var mycket som inte kom med i inslaget. Verkar ha varit en…
Tack Nina, roligt att du gillar blogginlägget!
Tack Paula att du skriver så klokt och lite så som jag tänker och är, det ger mig kraft!
Jag med!
Jag är kvinna.
Mycket bra skrivet! Det känns så svårt för mig att få folk runtomkring mig att förstå att mina diagnoser inte…
Tack Mikael! Roligt att du känner igen dig! 🙂
217 svar på ”10 fakta om Aspergers syndrom som alla borde känna till”
Känns mer och mer som att adhd och asperger är väldigt lika. Jag har adhd och jag känner igen mig i väldigt mycket ovan. Just nu ligger det post på golvet, tex. Det är ett ”enkelt” böj ner, men för mig är det ibland som att hoppa in från sidolinjen och kuta med i maratonloppet som pågår utanför min bubbla av adhd. Min psykolog har sagt att jag har vissa drag av aspis, men kanske är adhd och aspis väldigt lika i det här? (Jag är för trött för att googla infon…..) 😉
Hej Kristin!
Egentligen har Aspergers syndrom och ADHD helt olika diagnoskriterier. Men sen har många som har någon av dessa diagnoser några gemensamma drag som är vanliga för båda diagnoserna, som exempelvis svårigheter i exekutiva funktioner, trots att det inte är något diagnoskriterium för Aspergers syndrom. Och jag vet flera med adhd som inte orkar göra flera vardagliga saker, så du är inte ensam om det där 😉
Hej!! Mycket bra skrivet vill jag börja med.
Jag är en man på 42 jordsnurrar.
Har tänkt en hel del på mitt barn som blivit utred ADHD jag tycker själv inte att han har det, men enligt mamman så tycker hon det.
Jag har haft konflikter här hemma med honom, samt hans bonus bror som är 2 år yngre har puttat ut honom från deras gemensamma rum då var de 14 och 12 år. Sonen gjorde inget jag frågade hans första kommentar var jag är större/starkare en honom. Min son kan förlora i det mesta å Inget våld kommer ur honom.
Jag (misstänker sj att jag kanske har Asberger) min mor som nu är 78år.
Kan ränta runt i sin lägenhet å påstå att om hon slutar så kommer hon att dö.
Sedan kan hon gå å lägga sig å då ligga å gapa/harkla tar av sig alla kläder för att hon blir varm/hög puls.
Vet inte om alkohol är relaterat till diagnosen. Mina båda föräldrar är nu nyktra alkoholister pappa drack 1,5liter ((flaskan med viking skeppet))
Vad roligt att höra att du gillar inlägget, Jan! 🙂 Tråkigt att höra att ni har konflikter hemma. Det är omöjligt att säga om ditt barn har adhd eller inte men han kan ha det även om han inte använder våld. När det gäller alkohol så kan alkohol iaf ge hjärnskador och motoriska svårigheter om mamman dricker under graviditeten. Vad bra att dina föräldrar är nyktra nu!
Du måste mena sol snurrar För det andra blir 42 månader om man ska vara korrekt…
Jorden roterar runt sin egen axel på 24h vilket gör att 42 ”jordsnurr” blir 6 veckor.
Om man ska vara korrekt.
Jag och Paula har även AD(H)D. Det är nog svårt att veta om Paulas problem med posten beror på Aspergers syndrom eller om problemen beror på ADD. Det är nog fullt möjligt att du Kristin har problem med att plocka upp posten utan att du behöver ha Aspergers syndrom. Jag tror problemet kan ha att göra med bristande exekutiva funktioner och det ingår nog i diagnosbilden både för Aspergers syndrom och AD(H)D.
Kärnkriterierna i Aspergers syndrom är sociala svårigheter. De kriterierna finns inte i ADHD men inget hindrar att en person med ADHD utvecklar tex social ångest och depression vilket gör det svårare att se skillnad mellan ADHD och Aspergers syndrom.
I mitt fall handlar problemet om svårigheterna med automatisering, vilket enligt vissa läkare ingår i de exekutiva funktionerna. Att ha svårigheter med automatisering är inget diagnoskriterium för Aspergers syndrom, men det förekommer bland Aspergare. Det står skrivet om automatisering i flera böcker, och man kan även läsa om det i autismforum: http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_kan_man_gora/vardagsfardigheter_och_aspergers_syndrom/vuxna/att_fa_saker_gjorda/index.html
Jag har gått plöjt igenom alla sidorna på autismforum.se men jag får nog läsa på lite igen. Jag kommer inte ihåg exakt vad där står. Tack för länken.
Hej Kristin!
jag är under utredning för Asp/ADD, och det är vanligt att man har en kombination av dessa. Den ena utesluter inte den andra, men ofta blir den mindre framträdande problematiken ”osedd” och därmed outredd. 🙂
/Emilia
Jag är diagnoserad med ADHD och Aspberger. Inte ovanligt att ha dubbla diagnoser, Aspberger gör att man fastnar i vinkelvolten och adhd sliter lös en och hör alla monotona moment otroligt uttrötrande. Två nervologiska diagnoser som motarbetar varandra. Rätt förvirrande och utmattningssyndrom, hjärntrötthet är ett faktum. Det är särskilt viktigt att ha en strukturerad vardag, så man inte bränner ut sig.
Du har rätt! Vi är många som har dubbla diagnoser med asperger/autism och ADHD och dessa diagnoser kan ofta motarbeta varandra. Det är väldigt enkelt att bli utmattad och hjärntrött om man inte planerar sin vardag. Och det känns som att denna hjärntröttheten bara blir värre och värre med åren!
Jag undrar ifall vårdlösa obehandlade sköldkörtelsjuka människor fått andra diagnoser istället? Det är ju svårt att få vård för ens sköldkörtelsjukdom om denna sjukdom inte syns på vanligt blodprov. Kan det vara så att sjukvården har sluppit undan sitt ansvar att vårda dessa människor genom att man ger dessa människor andra diagnoser istället? Människor som borde få diagnosen hypotyreos ges diagnosen autism, utmattningssyndrom, depression o s v. Människor som borde fått diagnosen hypertyreos ges diagnoser såsom ADHD. Vid hypotyreos har man brist på sköldkörtelhormoner. Vid hypertyreos har man för mycket sköldkörtelhormoner.
Jag skrev: ”Människor som borde fått diagnosen hypertyreos ges diagnoser såsom ADHD.”
Min fundering verkar vara rätt eftersom en orsak till ADHD kan vara hypertyreos. På nätet står det: ”SOMATISK UTREDNING.
Den medicinska delen av bedömningen innefattar ett ordentligt somatiskt status (med motorik/koordinationsbedömning) och blodprovstagning. Vid provtagning är det viktigt att utesluta ämnesomsättningsrubbning; HYPERTYREOS (kan ge överaktivitetssymtom)”.
Detta finns att läsa på nedanstående sida:
https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/psykiatri/utvecklingsrelaterade-funktionsnedsattningar-hos-vuxna-neuropsykiatriska-funktionshinder-hos-vuxna/
Ja självklart ska en somatisk utredning göras när man utreds för autism och adhd! I min utredning står det om min somatiska status, och utredningsteamet kollade allt väldigt noggrant. Bland annat noterade utredningsteamet hur jag gick i trappor och hur mina kroppsdelar såg ut. Jag har fått höra på många ställen att utredningen jag genomgick var väldigt grundlig. Sen finns det säkert vissa oseriösa kliniker som inte gör sådana undersökningar och det kanske är sådana kliniker som Gilberg, Nylander och andra forskare varnar för? De menar att vissa kliniker ger autism- och adhd-diagnoser på lösa grunder och så ska det självklart inte vara! Men jag utgår ifrån att majoriteten av kliniker som gör NPF-utredningar är seriösa och jag har aldrig hört om något annat! Med detta sagt kan det finnas en liten minoritet med autism och ADHD som är feldiagnostiserade och i själva verket har något annat men jag tror att det är statistiskt sett ovanligt.
Okej!
Ja jag vet inte riktigt vilka drag han menar, han har inte satt någon diagnos eller så. Måste fråga. 🙂 Mest för jag är intresserad och vill läsa på, det är skönt att ”ha något i ryggen” när det är en särskilt tung dag. Sedan jag fick min diagnos så mår jag faktiskt bättre på det sätt att jag inte hatar mig själv längre. Så det är på sätt och vis en välsignelse i sig. 🙂
Vad skönt att du inte hatar dig själv längre! Blir så glad över att höra det! 🙂 Så var det också för mig, och många andra, att få en diagnos. Innan diagnosen hade jag trott att jag var dum och lat, men när jag fick veta att jag har Aspergers syndrom och ADD, började jag acceptera mig själv som jag var. Jag brukar säga att dagen jag fick mina diagnoser är hittills den viktigaste dagen i hela mitt liv, mycket viktigare än dagar då jag gifte mig, flyttade till Sverige eller fick min debutbok publicerad. Det är det mest underbara som hänt mig 🙂
”Innan diagnosen hade jag trott att jag var dum och lat, men när jag fick veta att jag har Aspergers syndrom och ADD, började jag acceptera mig själv som jag var.” Jag kommer att tänka på en bok jag läst ”Få livet tillbaka” skriven av Helle Sydendal. I boken berättar Nadja Öström att hon gick till en läkare som frågade henne om hon kände sig dum i huvudet och hon svarade ”ja” och så fick hon en medicin som fick henne att börja må bättre. Vem vet, kanske kan det vara så att en person med Asperger egentligen har sjukdom i sköldkörteln? TSH bör enligt okunniga läkare vara upp till 4, men läkare som lyssnar på patienterna menar att TSH kan vara högst 1,2.
https://www.blodkollen.se/sv/nyheter/kronika-av-skoldkortelforeningens-ordforande-nadja-ostrom
Jag vill lägga till att en läkare, Peter Hagland, menar att flertalet av de som inte mår bra har inte uppnått målet för TSH. Om detta går att läsa på skoldkortelforbundet.se
https://skoldkortelforbundet.se/peter-hagland-majoriteten-av-alla-som-inte-mar-bra-har-inte-uppnatt-malet-for-tsh/
Jag kände inte till Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier förut. Jag gillar dem verkligen, tack för länken till dem.
Jag gillar dem också! Att Asperger inte bara innebär svårigheter borde verkligen lyftas fram, tycker jag.
Jag har uselt minne och undrar hur det kan bero på Asperger för det står att man har ”sällsynt bra minne…” om man har Asperger.
https://www.autismforum.se/om-autism/forskning/leva-med/styrkor-och-svarigheter/aspie-kriterierna/
Jag håller helt med dig på alla punkter! Nummer 5 känner jag igen mig väldigt mycket i. Enligt min kontaktperson på den psykiatriska mottagningen där jag går tänker jag för mycket på andra och lite för lite på mig själv. Den senaste månaden har jag dock gått in för att träna på att ta mer hänsyn till mig själv och jag känner redan att jag har blivit bättre på det.
I övrigt har jag också lätt att prata om känslor men jag avskyr att diskutera fakta. 😉
Jag är likadan! jag har alltid satt andra människors behov före mina egna, men de senaste åren har jag blivit bättre på att säga ifrån. Tror att det är ett vanligt problem för många tjejer, även för de som inte har Aspergers syndrom.
Jag håller verkligen med, jag tycker också att det är hur tråkigt som helst att diskutera fakta. Då blir jag uttråkad direkt! Grammatik gillar jag iofs att diskutera, men det kan vara svårt att hitta någon att diskutera det med 🙂
Men 10 fakta om asperger syndrom tycker ni väl inte är tråkigt att diskutera? 😉 Jag gillar både att prata om fakta och känslor och tycker inte att det behöver vara något motsatsförhållande mellan det. Det finns ju fakta och vetenskap bakom känslor och om man diskuterar känslor kommer man kanske in på psykologi eller psykiatri som kan hänga samman med fakta och vetenskap. Likaså teorier kring asperger syndrom och andra diagnoser. Men om man med diskutera fakta menar att bara rabbla upp olika saker som matematiska formler så håller jag med om att det inte är så spännande! Fast att rabbla upp saker är väl å andra sidan inte att diskutera 😛
Haha! 😛 När jag tänker efter så gillar jag kanske ändå diskutera fakta i vissa situationer, men då måste det vara fakta som jag är intresserad av, som exempelvis grammatik eller Aspergers syndrom. Fast det får inte vara BARA fakta. När man diskuterar Aspergers syndrom gillar jag att höra andras erfarenheter osv. Matematiska formler skulle jag däremot inte orka diskutera ens en minut! 😉
Jag tror jag är intresserad av hur saker och ting fungerar och att det är det som intresserar mig i en diskussion. Att enbart rabbla fakta ger inte svar på det. För att faktan ska bli meningsfull i sammanhanget så måste man diskutera förklaringen till ”siffrorna”.
Jag instämmer!
Skriver inte detta som nån jämförelse. Lever med en man med asberger och han är otroligt intelligent och proffsig yrkesmässigt men har det otroligt tufft på det privata sociala planet. Han kan säga konstiga eller elaka saker fast han själv tycker det är humor så folk dömmer honom snabbt som en konstig kille.
Då har han stått och samlat mod för att våga säga nått. Har du något tips eller råd hur man kan träna den sociala biten? Känner mig maktlös på den biten då jag antagligen inte förstår då jag är super social. Tack för ordet och för en bra blogg
Hej Mia! Vad roligt att höra att du gillar bloggen 🙂
Själv kunde jag också säga konstiga saker när jag var yngre, men med tiden lärde jag mig ungefär vad man får säga och vad man inte får säga genom att iaktta andra människor. Idag känner jag mig fortfarande osäker i många situationer, och för att vara på den säkra sidan säger jag aldrig något om jag nästan inte är helt säker på att man får säga så! Är jag det minsta osäker, låter jag bli att säga det jag vill säga. Tyvärr kostar det en del energi att ständigt vara på min vakt, och jag låter även bli att säga många saker som man egentligen skulle ”få” säga. Men men..
När det gäller din man så måste han själv vara motiverad att träna den sociala biten och han måste vilja göra det för sin egen skull, annars går det inte! Han måste själv ta hänsyn till om det är värt ”besväret” helt enkelt. För vissa kan träning kosta otroligt mycket energi, och de känner helt enkelt att de inte orkar. Istället väljer de att endast umgås med människor som tänker som de, människor som inte tar illa upp av det de säger helt enkelt.
Men om din man själv vill börja träna den sociala biten, tycker jag att ni skulle kunna gå igenom olika sociala situationer tillsammans, framför allt sådana situationer där han tidigare sagt något konstigt. Då kan du förklara för honom VARFÖR det var fel att säga som han gjorde och hur andra människor i allmänhet tänker i sådana situationer. När jag var yngre, fick jag ofta höra: ”men så där kan du inte säga”, och då blev jag bara förvirrad. Varför fick jag inte säga som jag gjorde? Vad var det exakt jag hade gjort fel, och varför blev andra människor sårade av det jag sa?
Frågan är om det går att träna bort de sociala svårigheterna i Aspergers syndrom? Enligt psykologen i teamet som utredde mig så är det inte möjligt och jag har inte lyckats genom tex KBT-terapi. Jag tror mer det handlar om att hitta kompensatoriska metoder för att minska de negativa effekterna av Aspergers syndrom i sociala umgängen. Det kanske låter som samma sak att kompensera sina svårigheter som att träna bort dem men vad jag menar är att jag tror inte att en person med Aspergers syndrom kan träna sig till att fungera normalt i sociala umgängen. Däremot så tror jag att en person med Aspergers syndrom kan göra som jag och Paula gör dvs lära sig att vara tyst och vara på sin vakt och undvika att uttala sig om man inte först har tänkt igenom det man säger noga ur olika infallsvinklar. Precis som Paula skriver så är det väldigt energikrävande att ”fungera” på det här sättet i sociala situationer så det innebär mer att man döljer sina sociala svårigheter än att man har lyckats träna bort dem.
På Asperger-center i Stockholm säger de exakt samma sak som du skrev, Mats: det går inte att träna bort det man har svårt för eftersom Aspergers syndrom är en medfödd funktionsnedsättning och man helt enkelt saknar vissa färdigheter. Däremot kan man hitta strategier för att KOMPENSERA för sina svårigheter, vilket många kallar för ”träning”. Men egentligen gillar jag inte ordet ”träning” alls för det låter i i mina öron som att man skulle vara en hund som tränas.
Det finns iofs några saker som jag ”tränat” och blivit rätt bra på, som exempelvis ögonkontakt. Jag har varit tvungen att öva på det eftersom jag föreläser. Samtidigt bör dock tilläggas att jag aldrig haft några större svårigheter med ögonkontakt. Jag hade bara ”lite” svårt med det, och därför innebar det ingen större ansträngning för mig att försöka bli bättre på det. Däremot skulle jag aldrig någonsin kunna träna på de färdigheter jag har riktigt svårt för, som exempelvis automatisering och liknande saker. Detta kan jämföras med att det möjligtvis finns någon autistisk person någonstans som kan telefonkataloger utantill, men har man inga förutsättningar för att lära sig alla telefonnummer i hela telefonkatalogen, vilket de flesta inte har, är det inte bara att ”träna på det”, även om det kanske finns en person någonstans i världen som klarar det.
Sen har jag också blivit bättre på att veta vad man får och vad man inte får säga, men det är bara för att jag gjort fel så många gånger tidigare och jag lagt dessa fel på minnet. Det är alltså ingen automatiserad förmåga utan jag måste fortfarande tänka på sådana saker medvetet. Och jag känner mig fortfarande osäker i flera situationer, och då väljer jag att hålla tyst, precis som jag skrev.
Det går att träna, har gjort det själv, blir bekväm efter några tusen obehagliga sociala umgängen. Kör lite PUA
Hej Hoang!
PUA är ingenting jag känner till. På Aspergercenter och Habiliteringen brukar de iaf säga att om man pga ett annorlunda detaljtänkande har extremt svårt för generalisering och därmed har svårt för att avgöra hur man bör bete sig i sociala sammanhang, kan man inte träna på det eftersom hjärnan helt enkelt fungerar annorlunda. Men däremot går det absolut att träna på socialångest, social fobi och man kan även hitta på kompenserande strategier för sina svårigheter som har med Aspergers syndrom att göra. Men har du testat en träning och det fungerat för dig, kan jag absolut inte säga emot! 🙂 Men det måste isåfall vara något som de flesta inte har kunskap om.
Hela min motivation (extremt stark!) var grundad på att skaffa flickvän så under flera år så pratade jag med upp till 10000(?) kvinnor … 🙂 Rekommenderar starkt om man har tillräckligt med motivation och/ELLER viljestyrka..
Är det Pickup artist du menar med PUA? Är du Hoang diagnosticerad med Aspergers syndrom?
Men om det går att träna bort de sociala svårigheterna i Aspergers syndrom med PUA så är vi något stort på spåren här. Det låter för bra för att vara sant. Har du några vetenskapliga bevis för att PUA fungerar för att träna bort de sociala svårigheterna i Aspergers syndrom eller är det bara din personliga erfarenhet?
Jag litar bara på egen erfarenhet men experimenterar mycket. Kan säga att innan jag börja träna PUA (med nästan exklusivt fokus på inner game och kroppsspråk) så vågade jag inte prata med någon öht, d.v.s noll självsäkerhet.
P.S Japp har asperger + depression.
Jag misstänker fortfarande att du bara har utvecklat kompensatoriska tekniker för att spela normal. Det är inte fel i sig men en generell behandlingsmetod för att träna bort de sociala svårigheterna i Aspergers syndrom tror jag inte att det är. Men hjälper metoden dig så kanske den är lika bra som någon annan matod för just dig.
Sedan lider ju även många med Aspergers syndrom även av social fobi och ångest. Sådant har vissa människor lyckats träna bort med hjälp av terapi och KBT, fast det är naturligtvis inte alla som lyckas. Men att träna bort sin sociala blyghet och osäkerhet är lite annat än att träna bort sitt detaljtänkande, svårigheter för generalisering osv. Men naturligtvis kan man alltid få förklaringar till hur andra människor tänker, och det kan hjälpa en att förstå lite vad man kan säga i vissa situationer. Jag har t ex blivit lite bättre på så kallade ”vita lögner” och använder dem ibland vid behov, men det känns fortfarande främmande för mig eftersom det är inlärt.
Dessutom så beror svårigheterna i Aspergers syndrom inte 100% på gener. Det finns ju en miljöfaktor inblandad också. Den kansek går att påverka med terapi men om forskarna har rätt så går det knappast att bota Aspergers syndrom med terapi. Sedan får man fundera på om det är värt att exponeringsträna sig om bara en lite del av svårigheterna går att träna bort. Det är ju en utmaning för människor med sociala svårigheter att exponera sig oavsett om människorna lider av social fobi, Aspergers syndrom eller någon annan socialt handikapp. Om det är värt det beror ganska mycket på vad de sociala svårigheterna beror på tycker jag.
Jag håller med dig! Jag skulle t ex aldrig någonsin orka träna på de saker jag har riktigt svårt för, som t ex mina motoriska färdigheter. Detta eftersom träning skulle förbruka så pass mycket energi att det skulle sänka min livskvalitet, och detsamma gäller ju ofta för dem som har allvarliga sociala svårigheter. Därför brukar jag säga att man bör fundera riktigt noga på om det är värt att exponera sig eller inte. Personen i fråga måste själv få avgöra detta, tycker jag.
Kbt har aldrig funkat, blir faktist sårad när nån rekommenderar den terapin, hör ej hemma på psykiatrin, gjorde de Sen jag var barn
Mats: Jag undrar om du tagit ämnesomsättningsprov? Vissa okunniga läkare menar TSH kan vara högst 4, men läkare som lyssnar på patientens symtom tycker TSH kan vara högst 1,2. Om man har fel på sköldkörteln så påverkar det hjärnan i form av olika symtom såsom depression, ångest, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter etc.
Oj. Jag postade min kommentar som svar till fel kommentar. Här är mitt svar på Ninas kommentar.
“Jag undrar om du tagit ämnesomsättningsprov?”
Jag har tagit ämnesomsättningsprov många gånger under ett decennium. Mina värden har alltid varit prima. Jag har träffat inte mindre än två specialistläkare i endokrinologi och båda har sagt att det är gamla teorier som inte stämmer. Modern forskning visar att autistiska svårigheter inte har någonting med sköldkörteln att göra. En av läkarna sa tom att man måste vara blind om man inte kan se skillnad på autistiska svårigheter och symtom på sköldkörtelsjukdomar. Så var det med den saken.
Mats: Du svarade på min fråga “Jag undrar om du tagit ämnesomsättningsprov?” Jag kommer att tänka på en bekant,
vi kan kalla hen för ”A”. A har också tagit ämnesomsättningsprover under flera år och de var ”normala”. A har
träffat en endokrinolog via nätet som var bergsäker på att A hade utmattningssyndrom.
A var så utled på sin enorma trötthet så hen testade äta Levaxin. A blev bättre i huvudet, ögonen piggare, och
hjärnan fungerade bättre. Men A kände att hen blev stressad och hjärtat slog inte som det skulle. En biverkning
som Levaxin kan ge är påverkan på hjärtats rytm. A har möjligheten att prata med läkare och be att denne kollar
upp ifall det finns någon annan medicin som passar bättre med tanke på hjärta.
Gällande: ”En av läkarna sa tom att man måste vara blind om man inte kan se skillnad på autistiska svårigheter
och symtom på sköldkörtelsjukdomar. Så var det med den saken.” Jag kommer att tänka på följande berättelse:
“Mina svårigheter med hypotyreos är i stort jämförbara med min dotters Asperger och adhd. Jag har försämrad kognitiv
förmåga, svårt att fokusera på ett samtal, svårt att samla tankarna, svårt att hantera långa resonemang utan att skriva
ner dem. Om jag hör något bra kan jag inte återge det och mitt sifferminne samt närminne är katastrof. Jag skriver listor
och minneslappar för det mesta. Tack gode Gud för smarta telefoner..”
— Vårdlös #66
Berättelsen här ovan återfinns på sidan enligt webbadressen här nedan.
https://www.devardlosa.se/berattelser
Mats, ”Den kansek går att påverka med terapi men om forskarna har rätt så går det knappast att bota Aspergers syndrom med terapi.” Mitt svar: Jag ser ett samband mellan autism och hypotyreos och fann intressant info om det på Aspergerforum.
http://www.aspergerforum.se/asperger-hypotyreos-t46715.html
På ovanstående sida skriver ”danne k” att han hade TSH på 4 och högre.
Vissa läkare som bryr sig om sin patient som har symtom på hypotyreos menar att värdet på TSH inte ska överstiga 1,2.
På sidan enligt ovan skriver ”danne K” , 2015-11-23 20:41:46, att han fick hem ett brev från vårdcentralen. Hans tredje prov visade normalt TSH-värde, första var 4.0, andra var 4,7 och tredje var 2,9. Hans läkare kom fram till att han inte hade hypotyreos! Där ser man att läkarna väljer att inte behandla en patient som har symtom på hypotyreos och blodprovet bevisar det av okunnighet och lättja. Det är ju så jobbigt, tänker läkaren.
På sidan här nedan finns bra info om detta ämne.
http://hypothyroidtohealthy.com/min-fru-har-hypotyreos-3/
Min man har valt att öppna en konversation med en fråga. På så sätt slipper han prata själv och eliminerar därmed att säga något ”konstigt” och bli upptäckt att vara annorlunda. Han har upptäckt att folk älskar att prata om sig själva. Han har Asperger.
Din man kanske kan testa med den taktiken också.
Jag är inte gift längre och min exman hade inte Asperger, men att öppna konversation med en fråga kan vara en bra taktik för de som har svårt att öppna konversationer. Det är ett jättebra tips! 🙂
Jag har tips på en väldigt bra bok där man ger exempel på problemlösningar för autistiska personer. Boken heter Autismhandboken, skriven av Katarina A. Sörngård.
https://www.nok.se/titlar/akademisk-psykologi/autismhandboken/
Tack för boktipset Nina, jag tror att boken kan intressera många!
Mycket mycket bra skrivet! 😀
Tack! Roligt att höra att du gillar inlägget, Johanna! 🙂
Aspergers & Sanningen
Att vara Aspergare är som att konstant vara ett barn .. eller uttryckligt sagt man ÄR ett barn i en vuxens kropp barn går inte att lura föra bakom ljuset ljuga för förr eller senare så ser barn igenom och känner sig sårad känner sig sviken barn är ärliga berättar sanningen .. som barn tänker man aldrig efter vad en sak kan leda till för man förstår inte konsekvenserna och ansvaret som följer eller förluster vissa utav oss med Aspergers har lärt sig vissa lär sig fortfarande och i många undantagsfall så finns det dom som inte lär sig när man väl lärt sig vad det betyder och innebär är man ett MYCKET STORT STEG framåt i livet som människa som person att visa att man är mogen och ansvarsfull även fast man är som ett litet barn inombords och som Aspergare precis som ett barn ser man saker och ting djupare klarare mer öppet grundligare eftersom man inte döljer allt bakom en rökridå av svek lögner som gör en annan person ledsen och besviken jag har Aspergers och det är jag BÅDE GLAD OCH Stolt över för det är min absolut STÖRSTA styrka men också min svagaste punkt vissa med Aspergers Autism är sluta innåt stängda svårt öppna sig berätta förklara svårt hålla sig till sanningen vara ärlig och seriös en del har det motsatta glad social trevlig snäll öppen ärlig kan prata diskutera för sig osv många med denna osynliga handikapp eller diagnos är oftast också uppmärksam på små saker detaljer och har gott minne det kan vara både till fördel och nackdel beroende på vad vad man som person som är autistisk eller om man har Aspergers saknar som skriftligt sitter i huvudet i minnet och kommer fram i form utav verbal verksamhet prata förklara diskutera sätta ord på vad man säger berättar osv en Aspergare till exempel ser saker och ting livet annorlunda man ser saker och ting djupare klarare mer öppet grundligare precis som ett barn barn ljuger inte kan inte ljuga barn ljuger dåligt barn skäms och precis som för ett barn för en med autism eller Aspergers så är det lättare känna starka skuldkänslor dåligt samvete ångest skämmas för sig sitt och lätt för att gråta mina tårar bara rinner och rinner färgade röda av såren inombords tårar som aldrig syns på utsidan men som syns i mina ögon för där syns tydligt min inre smärta
Min egna tolkning och hur jag skulle förklara Aspergers för andra 🙂 samhället normala ser oss alla med Aspergers som en enda stor klump på en bärbuske .. men bären på busken kan med förbundna ögon peka ut varann personligheter osv Aspergers borde mer klassas som en personlighet än ett handikapp och anpassas med efter i dagens samhälle idag så är det så många som får diagnos och då kan det handla om folk som är säkert en 40-50 som levt ett helt problem och prickfritt liv som helst med jobb bil körkort barn familj osv
Bra skrivet, Matte! Inom vissa områden är jag också fortfarande ett barn, men inom andra områden har jag däremot varit mycket bättre än andra människor. Jag är ojämn helt enkelt! 😉 Och jag brukar också säga att Asperger är min allra största tillgång samtidigt som den är min allra största svårighet. Men även om diagnosen innebär en del svårigheter för mig, skulle jag inte vilja leva utan den.
Själv är jag kluven till om vad Aspergers syndrom bör klassas som. Man får ju diagnosen av en anledning, dvs att man av någon anledning har svårt att leva upp till de krav som ställs i dagens samhälle, och då blir det ju ett handikapp/en funktionsnedsättning. Och för att få hjälp enligt LSS, krävs det ju att man har en del svårigheter. Men å andra sidan klassas ju inte närsynthet som ett handikapp, utan man kan enkelt korrigera ”felet” med glasögon. Om däremot glasögon inte skulle finnas, skulle närsynthet kunna bli ett väldigt stort handikapp! Jag önskar att samhället var mer anpassat för alla människor, även oss som fungerar annorlunda och att ingen skulle bli utpekad som ”avvikande”.
Jag klassar Aspergers syndrom som en personlighetstyp. Jag upplever att Aspergers syndrom mest är en kategorisering av ovanliga personlighetsdrag. Att det sedan finns en stark genetisk komponent i personlighetstypen Aspegers syndrom är inte konstigare än att det finns en stark genetisk komponent inblandad i andra personlighetstyper. Jag tycker att personlighetstypen Aspergers syndrom är en funktionsnedsättning framförallt för att många av de personlighetsdrag som utmärker Aspergers syndrom är mer till nackdel än fördel i ett samhället format av människor som inte har Aspergers syndrom.
Jag tror inte att jag kommer att acceptera Aspergers syndrom som någonting annat än en personlighetstyp så länge forskarna inte presenterar vetenskapliga bevis för att Aspergers syndrom beror på mikroskopiska hjärnskador, infektioner, fosterskador mm.
Om man sedan kallar Aspergers syndrom för Autismspektrumtillstånd eller någonting annat är bara en lek med ord för mig om man inte samtidigt presenterar bevis för att Aspergers syndrom är någonting annat än en kategorisering av ovanliga personlighetsdrag som är ofördelaktiga i samhället så som det ser ut nu.
Jag håller med dig i det du skriver, Mats, och jag gillar ordet personlighetstyp med ovanliga personlighetsdrag!
Jag tror att det är olika hur personer med Aspergers syndrom upplever sin diagnos. Vissa har turen att ha sådana specialtalanger som gör att de lyckas väldigt bra i yrkeslivet, tjänar extremt mycket pengar och kan t ex anställa städhjälp. Och då spelar det ju mindre roll om man har svårigheter inom andra områden som annars kan vara till nackdel i samhället, och sådana personer kan ibland t om uppleva diagnosen som en funktionsbegåvning. Och sen finns det de som varken har specialintressen eller specialtalanger och som upplever att diagnosen enbart hindrar dem. För sådana personer är diagnosen definitivt en stor funktionsnedsättning.
Hur man upplever sin diagnos beror enligt min erfarenhet ofta på omständigheterna, vilken miljö man lever i, hur man är som person och hur diagnosen yttrar sig. För mig har Asperger tidigare varit en stor funktionsnedsättning, men samtidigt känns det konstigt att kalla diagnosen som det eftersom jag aldrig skulle vilja leva utan den. För de delar som är ofördelaktiga i samhället behöver jag inte kunna i det liv som jag lever idag, och därför stör inte diagnosen mig längre.
Det som gör att ditt liv fungerar är väl så nära man kommer att ”bota” Aspergers syndrom i dag dvs anpassa inte individen till omgivningen utan anpassa omgivningen efter individen.
Exakt! Och just den meningen brukar jag nästan alltid använda jag föreläser: att man bör anpassa omgivningen efter individen och inte tvärtom. Det är jätteviktigt!
”Jag tror inte att jag kommer att acceptera Aspergers syndrom som någonting annat än en personlighetstyp så länge forskarna inte presenterar vetenskapliga bevis för att Aspergers syndrom beror på mikroskopiska hjärnskador, infektioner, fosterskador mm”.
Jag har Asperger och min son har hypotyreos och autism. Jag har läst en del om autism och hypotyreos pga att jag ville hjälpa min son och mig själv. Jag har upptäckt att dessa två diagnoser har samma symtom och att läkarna på vårdcentralerna är okunniga i dessa områden. De menar att man inte har något fel på sköldkörteln om man har TSH upp till 4. Men läkare som tror på personer som har symtom på sköldkörtelsjukdom menar att TSH inte bör överstiga 1,2. Ofta är det t o m så att de okunniga läkarna inte hjälper personer även fast de har TSH över 4. Jag tror anledningen är okunnighet. Jag tipsar dig som läser detta att om du har symtom på depression osv så sök hjälp hos en privatläkare.
Jag har träffat två specialistläkare. De log åt mina idéer om att sköldkrtelsjukdom skulle kunna förklara mina autistiska svårigheter. Du ska inte tro på allt du läser på nätet, sa en av dem.
Varför t.ex närsynthet inte jämförs med en diagnos som Asperger t.ex, beror nog på att det inte rivs upp så många känslor. Jag har en relation med en odiagnostiserad Aspie sedan 9år. Det har varit turbulent och varje gång ”Mr Hyde” kommer fram är det inte lätt för ens psyke och det kostar på samhällets skattepengar då den friska partnern behöver sjukskriva sig för återhämtning. Jag har förstått att en Aspie kan bete sig som ”Dr Jekyll och Mr Hyde” från andra. Vi har dock en bra relation sedan jag slutade fråga honom om hans vardag. Han lever ett hemligt liv. Friska människor har ett liv med få oskyldiga (förhoppningsvis) hemligheter, min man är tvärtom. Hemligt liv med få fönster som jag får se igenom.
ser ditt svar ^^ tackar och blev glad 🙂 jag håller med dig vissa områden är man som ett barn på andra klarar man av mer bättre än andra mer vuxet som du skrev ” Asperger är min allra största tillgång samtidigt som den är min allra största svårighet” så är det ju för många utav oss eller det är ens absolut största styrka men kan också vara svaghet din förklaring där ”glasögonen” är en bra förklaring den syftar på att även fel och brister svårigheter som man har som As person går att träna på lära sig hantera och leva med ju ”Jag önskar att samhället var mer anpassat för alla människor, även oss som fungerar annorlunda och att ingen skulle bli utpekad som ”avvikande”. någonting jag förmodar ALLA som har något önskar inombords att få bli sedd accepterad respekterad FÖR DEN man ÄR och inte ska vara enligt andra få en chans många skulle bli glada tror jag om man fick en chans till tex ett jobb stå på egna ben tjäna sina egna pengar bestämma över sig själv utan att någon som sitter bakom ett skrivbord( tyvärr har det hänt mig faktist) ser på en dömer ut en med ögonen på förhand ”jaha så du harett handikapp du jaa du är nog lite bakom flötet det här förstår inte du” att tex tolka bokstavligt .. en sak jag själv många gånger insett att det handlar inte bara om diagnosen vid fel missförstånd misstolkningar och att man skyller på individen med As … utan det är helt och hållet mer beroende på hur pass ärlig öppen seriös en annan person är emot en med As rak på sak klar och tydlig med avsikter att springa som katt runt het gröt och ta omvägar slänga ur sig undanflykter och ljuga ökar ju risk avsevärt för grova fel missförstånd feltolkningar (har tyvärr hänt mig med) tyvärr finns det folk som anser sig normala felfria som aldrig gör säger beter sig behandlar andra fel eller skamligt dåligt och utnyttjar en As person på fel sätt till sin fördel att förvränga situationen lägga över händelser på den i samhället så är den som är annorlunda udda speciell den som alltid pekas ut som syndabock den felande länken vilket är tråkigt
Du har helt rätt i att man ofta skyller individen med Asperger trots att det ofta handlar om att ingen av partnerna har förstått varandra. Men om man har ett annorlunda sätt att kommunicera än majoriteten, blir det tyvärr lätt ett handikapp i andra människors ögon. Det är synd att det finns så många missuppfattningar om Aspergers syndrom i samhället och att vissa kan tro att vi är lite ”bakom flötet”, precis som du skriver. Men hoppas att kunskapen sprids så småningom!
Du har förresten skrivit att du har funderingar på att börja föreläsa och att du är bra på att prata inför publik. Om du funderar seriöst på det, rekommenderar jag dig att söka till Ågesta Folkhögskola som utbildar Asperger-informatörer. Tyvärr är det försent att söka till läsår 2014-2015 eftersom utbildningen börjat nu, men du kan alltid söka till nästa år!
ah ok tack då vet jag det ^^ mjoo funderar på det lite granna ja halvt om halvt är viktigt få ut kunskapen och informationen jag har märkt av på olika områden hur det missköts slarvas pga okunskap och fördomar och hur man diskrimineras av andra orsaker
http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Aspergers-syndrom/
Aspergers är en funktionsnedsättning Alnarp en sjukdom!!
Du har helt rätt, Mikaela, Aspergers syndrom är en funktionsnedsättning.
Jag kanske har missat något nu men vem här har påstått att det är en sjukdom?
Blir alltid tårögd när jag läser något som jag känner igen mig i.
Bra fakta!
Vad kul att höra att du gillar inlägget, Alexandra! 🙂
Jag fick diagnosen AS och ”damp” (dock misstänker jag att den senare inte stämmer och troligen var ett sätt att tolka en unge med mycket energi) när jag var sju år och jag hade världens tur att få gå på en ”specialskola” för att lära mig att leva med min AS.
Jag tolkar AS som en ”neurologisk avvikelse” (utan någon betoning på om det är bra el. dåligt), dvs., vi har alla hjärnor och de flesta ser rätt lika ut varann vilket gör att de flesta fungerar rätt lika i de flesta situationerna men personer med AS eller andra s.k. ”neurologiska funktionshinder” har lite mer annorlunda hjärnor vilket gör att de tycks avvika från ”det neurologiska genomsnittet”.
En viktig sak som jag lärde mig genom livets hårda skola och mycket mod, var att; bara för att man har AS så innebär det INTE att man har deformerade utseendedrag. Jag tror bestämt när jag var yngre (är 25 nu, att personer med AS måste se lika deformerade ut i ansiktet och kroppen som personer med Down syndrom.
Jag lade för flera år sedan, ut en bild på mig själv på ett stort nätforum där jag fick höra att jag låg i genomsnittet eller lite under el. över i genomsnittet i utseende. Detta var ögonöppnande för mig och något jag tror många (med AS) behöver göra för att inse att deras självbild om sitt eget utseende troligen inte stämmer.
Jag trodde också att jag inte kan känna empati, vilket jag kan (när jag väl vill). Min empatiförmåga är lite som en trögstartad gräsklippare; du får rycka några gånger innan den går i gång för full rullning! När det gäller vardagliga saker så känner jag mer att det är ”jobbigt” eller ”tråkigt” eller som jag själv uttrycker det, ”omständigt.
Därför använder jag samma bestick och tallrikar osv., jag dricker ur samma vattenflaska (så jag slipper diska glas varenda dag) och kaffe dricker jag ur min kopp som jag har i min kaffetermos som jag köpte för ett kap på bara 10 spänn. Jag tycker också det är omständigt att behöva komma på att äta olika maträtter varje dag. Så istället har jag försökt att bara äta det som går ner i strupen och är så nyttigt som möjligt.
”Varierad kost” för mig är skitsnack och omständigt; så länge jag får i mig näringen jag behöver och blir mätt och kan undvika ohälsosam föda så är jag nöjd. Att hålla på och tänka till vad man ska äta varenda dag är irriterande då jag tycker att äta mat är jobbigt (såvida inte det är pizza, haha). Därför har jag börjat baka egen fullkornspizza.
Att tvätta kläder är jag bra på. Dock att skura(?) golvet och dammsuga är jag sämre på eftersom jag tycker att jag inte ser något damm så ofta dammsuger jag en gång i månaden och skura golvet gör jag sällan, men det händer det också. Jag skulle säga att min motorik är möjligen ”hackig” i bland som FPS-lagg i spel (japp, jag är en datornörd också).
Jag tolkar min AS, just nu, som ”mild grad” på det sätt att jag inte har behov av boendestöd även om jag ofta är lat och har svårt att behålla jobb (för jag avskyr att jobba för andra; har inget emot att jobba med andra, men att behöva jobba för andra är tråkigt; jag driver hellre eget) men jag har ändå inget behov av boendestöd eller att sköta vardagliga saker som sopor, matlagning, tvätt, diskning, byta kläder, duscha, osv.
Jag är dock väldigt lat (eller kanske bara väldigt bekväm av mig?) så jag försöker göra lite som möjligt av det mesta för att slippa göra massa onödigt arbete. Jag tolkar inte heller AS som en ”sjukdom” i den bemärkelse som om det vore en bakterie eller ett virus i hjärnan som aldrig kommer att försvinna (som exempelvis herpes).
AS, för mig, är helt enkelt en ”neurologisk avvikelse” i hjärnan struktur som yttrar sig på olika sätt som vi har valt att kategorisera, förklara, rada upp symptom för och lägga etiketten ”Asperger Syndrom” på. Hjärnans struktur hos respektive individer hade ändå funnits kvar och yttrat sig i beteendet och diverse även om den sociala konstruktionen av ”AS” hade ”uppfunnits” eller ej.
Jag är bra på att lyssna (och använder ordet ”jag” för mycket nu tycker jag) när jag väl vill. Jag har haft (och har fortfarande) mina specialintressen som jag ägnar mest tid åt. Men jag har också rätt ”genomsnittliga” intressen såsom musik, spela instrument, motion då och då, umgås med vänner, festa då å då, gå på bio, osv. Många av mina vänner och bekanta uppfattar inte mig som en stereotypisk AS-person.
Jag uppfattar, just nu, att många s.k. ”normala” människor saknar förmågan att tänka komplicerat och samtidigt som de vet att världen inte är svart eller vit så tolkar de oftast saker som så. ”Han har ju AS och då är han x, y, z; aldrig att han kan a, b, c!”
Avslutningsvis i min åsiktsavhandling, så har jag haft mycket tur mitt liv när det gäller att lära mig att (först och främst acceptera) kunna leva med AS. Mina föräldrar har varit ovärderliga för mig och jag har haft tur att ha fått specialintressen i saker som psykologi, ragga på tjejer (haha, icke-PK, eller hur) och marknadsföring så har jag kunnat lärt mig mer om mänskligt beteende och därmed mer om mig själv samt andra.
Jag rekommenderar varmt att alla tänker mer svart-grått-vitt istället för enbart svartvitt även om det är mentalt ansträngande (vilket är varför vi bildar stereotyper, fördomar och förutfattade meningar). Jag ska samtidigt bekänna en hemlighet; jag tycker personligen att personer med ”grova drag” av AS är jobbiga att umgås med. Eller så är det kanske för att vi båda vägrar att anpassa oss efter varann medan ”normala” människor tycks kunna anpassa sig efter mig.
Varma hälsningar,
”Max K”.
Hej Max!
Tack för din kommentar. Idag får jag faktiskt inte längre DAMP-diagnoser, istället heter det AD(H)D och eventuellt DCD. När jag var barn, gavs dock DAMP-diagnoser i Sverige, och om jag hade bott här och mina svårigheter hade blivit upptäckta på den tiden, hade jag definitivt fått den diagnosen! 😉
Precis som Mats, så har även ibland jag träffat Asperger-personer med ett annorlunda utseende, men jag önskar att världen inte var så utseendefixerad. Det känns som att man är mer värd i den här världen om man har ett så ”normalt” utseende som möjligt och presterar, men i min drömvärld skulle människor endast bedömas efter hur bra de behandlar (eller iaf försöker behandla) sina medmänniskor och inte efter deras IQ, utseende, prestationer eller annat. Alla människor är lika mycket värda, även de som har ett utseende som avviker från normen, och detta borde lyftas fram, tycker jag!
Jag är som du när det gäller kosten: jag har inget behov av variation och äter samma maträtter varje dag (dock äter jag vissa dagar kyckling, andra dagar fisk men det är det enda som jag varierar). För mig är det viktigt att äta mångsidigt och nyttigt och inte varierat!
Precis som du, uppfattas jag inte heller som en stereotypisk Asperger-person av andra människor, men det som många inte vet är att jag har hur många drag som helst som är typiska för Aspergers syndrom, bara att jag blivit duktig på att dölja dem vid behov 😉
Vad bra att du haft sån tur i ditt liv och att du verkar må bra!
Det står ingenting om utseende i diagnoskriterierna för Aspergers syndrom men jag tycker att det går att se på en del personer att de har Aspergers syndrom. Det kanske finns olika varianter av Aspergers syndrom och det kanske visar sig i framtiden att en undergrupp inom Aspergers syndrom har avvikande utseende. Jämför med tex Fragile X syndrome som är en variant av autism. Forskarna är på väg att ta fram en medicin mot Fragile X syndrome: http://health.usnews.com/health-news/news/articles/2012/09/19/drug-shows-promise-against-fragile-x-syndrome-possibly-autism
Jag tror precis som du Mats att det mycket väl kan finnas undergrupper inom Aspergers syndrom, inte bara i det här med utseende, utan även i andra saker! Jag vet faktiskt inte så myckte om Fragile X, förutom att det är en variant av autism, får läsa på lite. Tack för länken!
Jag vet ingenting om Fragile X syndrome mer än det som står på Wikipedia men det är någon variant av autism som beror på en eller några enstaka gener och de som har Fragile X har ett annorlunda utseende än normala människor.
nja, det går att se på de som har den där nästan vindögda blicken, men det beror på att dom har svårt för ögonkontakt, inte för att deras utseende är medfött så där.
Det finns inget i asperger som påverkar utseendet. Egentligen inte klädstilen heller, även om Paula påstår att män med Asperger ofta har långt hår 🙂