När jag har boendestöd, räcker det inte med att boendestödjaren har goda kunskaper om Aspergers syndrom och autism. Personkemin är minst lika viktigt. Det finns personer med mycket goda kunskaper om Aspergers syndrom, som är engagerade i sitt arbete och jobbar mycket hårt för att bemöta klienter på rätt sätt men personkemin stämmer kanske ändå inte med alla klienter. Det kan innebära i praktiken att en person med Aspergers syndrom kan tycka att man får jättebra stöd av en viss boendestödjare samtidigt som nästa person med samma diagnos inte alls tycker att det fungerar med den här boendestödjaren.
Själv brukar jag kalla mig för en introvert person: jag tycker inte att sociala kontakter är speciellt viktiga. Jag trivs dessutom bäst ihop med raka personer som inte är rädda för att ge mig ett rakt svar som jag inte tycker om när jag ställer en fråga. När jag är på sociala tillställningar och det finns någon som går runt till alla 100 närvarande och säger med en glad röst: ”Åh hej, det är såååååå roligt att se dig, och du ser verkligen såååå fin ut idag”, blir jag mycket osäker. Menar personen det verkligen av hela sitt hjärta när hen säger exakt samma sak till alla 100 personer? Alla dessa 100 personer har ju inte samma klädstil, tycker personen verkligen att alla dessa personer ser så extremt fina ut i sina kläder? Varför hör jag aldrig den här personen säga något kritiskt till någon person och varför ger hen överdrivet mycket komplimanger till alla?
Anledningen till att jag får såna här tankar är min personlighet: jag är van vid att ge komplimanger mycket sällan men att när man säger att någon verkligen ser sååååå fin ut, betyder det förmodligen att jag fortfarande efter 10 år kommer att komma ihåg hur fin den här personen var just den här specifika kvällen. Då är det något väldigt stort för den här personen har verkligen varit ovanligt fin i mitt tycke. Därför misstolkar jag extroverta personer som alltid ger extremt mycket komplimanger som opålitliga och falska, samtidigt som många extroverta personer misstolkar mig som negativ och kritisk: varför ger jag nästan aldrig komplimanger?
Betyder det här att det är något fel på extroverta personer? Betyder det att de är oärliga och falska? Självklart inte. Jag är ytterst medveten om att allt handlar om personkemi. Men eftersom min personlighet skiljer sig så mycket från deras, blir vi båda förmodligen väldigt osäkra i varandras sällskap och känner oss illa till mods trots att det inte är något fel på någon. Vi har helt enkelt olika sätt att kommunicera och uttrycka oss på. Därav alla missförstånden.
Eftersom en boendestödjare arbetar så nära inpå klienten, är det väldigt viktigt att personkemin stämmer med klienten så att det inte uppstår osäkerhet och missförstånd. Annars kommer samarbetet aldrig arbeta fullt ut. Och när du tänker efter, tycker du att personkemin stämmer med exakt alla dina grannar och arbetskamrater? Skulle du kunna tänka dig att släppa in dem alla nära inpå ditt privatliv och hem? Förmodligen inte. Och precis samma fungerar för mig. Sluta skylla på klienten om samarbetet med en boendestödjare inte fungerar. Allt kan handla om personkemin!
22 svar på ”Vikten av personkemi vid boendestöd”
När det gäller personkemi med boendestödjare vill jag tipsa om Sympati AB som verkligen bryr sig om sådant, och varna för Nytidas boendestödsteam som enligt min erfarenhet inte bryr sig ett dugg om personkemi utan jobbar utifrån att vem som helst i personalen kan komma till vilken klient som helst.
Tack för tipset! Själv har jag HemBo och är nöjd men de är endast verksamma i södra Stockholm där jag bor. Om jag någon gång varit missnöjd med någon ny boendestödjare så har jag bara kunnat säga till och det har alltid fungerat att byta utan konstigheter! För flera år sen hade jag däremot ett företag som inte brydde sig ett dugg om vilken person som skickades till vilken brukare och boendestödjarna kom inte ens alltid utan att ställa in innan när vi hade bokat boendestöd. Inte förrän jag hotade att vända mig till media blev det förbättring och jag behövde inte längre ha personer i mitt hem som jag inte ville ha. Men nuförtiden har jag som sagt HemBo!
Hej
Jag har förlorat mina 3 inom boendestöd via Kommun då de blev uppsagda pga omorginasation. Jag har träffat två andra som jag trivs ihop med och känner mig trygg med då personkemin är viktig. Problemet är att jag inte tillhör deras block områdesvis där jag bor. Det gör mig så arg o ledsen att cheferna inte kan se till mitt mående. Har blivit mycket sämre psykiskt och har skadebeteende. Jag skulle må så mycket bättre om jag fick träffa dom två.
Så tråkigt att höra att du inte får ha dessa personer som boendestödjare. Ibland kan boendestödjare ha fulla scheman, men ibland borde brukarens önskemål kunna gå att ordna så länge det inte finns organisatoriska hinder! Det är jätteviktigt att ha en boendestödjare som man klickar med så jag förstår dig. Vad tråkigt att höra att ditt psykiska mående har försämrats. Det borde kommunen ta hänsyn till, tycker jag!
Jag får inte ens till samtal med min handläggare. Hon ringde för tre veckor sedan, men handlingarna från förra kommunen skulle skickas över; jag glömde att ge henne kontaktuppgifterna. De vet ingenting i receptionen för det är bara ett företag där. Jag visste inte vilket numret var, men jag skickade ett sms. Det visade sig vara till Kontaktcenter, men jag fick aldrig något svar.
Jag var på kurs på habiliteringen i Järva i fredags och då undrade jag om jag skulle få någon avisering. De sa att det brukar man få. Men det fick jag aldrig och mötet står heller inte på bokade besök på 1177. Då jag inte kom ihåg tiden väntade jag från strax efter 8 till middagstid, men ingen kom. Jag gick hem och åt middag och gick sedan tillbaka och satt och väntade till 15.30. Ingen kallade mig och ingen ringde heller och undrade var jag tog vägen. Till sist var det någon som menade att Kontaktcenter borde ha uppgifterna. Det har de kanske, men de svarade ju inte på mitt sms och det var var inte lätt senast. Jag har skickat mejl till min gamla handläggare så får vi se. Jag har fortfarande inte fått ny god man heller trots att det var över ett halvår sedan jag flyttade från Skåne.
Så tråkigt att höra att du fortfarande har struligt med insatser även om du bott här i ett halvår. Jag tror inte att habiliteringens kurser finns på 1177, men precis som du skriver borde de åtminstone skicka dig en avisering. Så tråkigt att du fick vänta flera timmar i onödan, jag hade varit jätteirriterad om det hade hänt mig! 🙁 Hoppas du åtminstone får en ny god man snart.
Tack! Nej, men mötet med min handläggare i våras i Järva annonserades på 1177. Eftersom jag väntade hela dagen och handläggaren dessutom inte ringt mig måste det varit något annat som blivit fel än själva tiden; jag är säker på att det var igår vi bestämde. Kanhända har hon ändrat tiden till en annan dag, men inte lyckats komma i kontakt med mig och meddela ändringen. Det är en av många möjliga förklaringar, men det måste ha varit ett annat problem än att jag inte kom ihåg tiden.
Karusellen fortsätter. Det går inte att skicka sms till Kontaktcenter. Jag letade upp en mejladress. De svarar att jag får kontakta LSS-enheten. Så jag skrev dit. Min förra handläggare kan heller inte hjälpa mig, eftersom jag inte vet namnet på handläggaren. LSS-handläggaren jag skickat till svarar att hon inte kan hjälpa mig, eftersom jag inte vet namnet. Jag hänvisas tillbaka till Kontaktcenter för att bli kopplad. Jag förstår inte. Vad gör det för skillnad???? Nu har ju en person svarat på rätt enhet. ???
Hmm, det var märkligt. Skriv till Kontaktcenter igen tycker jag. Du kan skriva att du vill veta vem din LSS-handläggare är och att de inte kan hjälpa dig på LSS-enheten. Och att du kräver att få tag på någon som kan tala om för dig vad din LSS-handläggare heter!
Och på Kontaktcenter svarade de nu bara att de gett mig den information den kan ge och att jag måste kontakta LSS-enheten.
🙁 Sjukt att du bara bollas vidare! De borde ha skyldighet att hjälpa dig att ta reda på vem din LSS-handläggare är. Så svårt borde det inte vara!
Så jobbigt att det blev så! Tröttsamt när det blir missförstånd och ingenting funkar 🙁
Ja, jag hade mått jättedåligt och bara gått och väntat på det mötet. En sak jag minns som jag tryckte var lite märkligt var att handläggaren avslutade telefonsamtalet med ”vi ses på tisdag!”. Det var ju tisdag om tre veckor, så varför sa hon ”på tisdag”? Kanske blev något fel där.
Jag kanske kan prova med texttelefoni på måndag till enheten eftersom jag inte har energi att ringa och inte vet riktigt vad jag ska säga. Handläggaren skrev att jag fick ringa och begära att bli kopplad dit, men jag har ju fått nummer direkt till enheten redan av Kontaktcenter. Jag får prova det, men jag förstår inte varför det gör någon skillnad.
Så krångligt! 🙁 Jag tycker synd om dig. Jag blir själv alltid frustrerad när saker och ting krånglar!
Jag hann få boendestöd några gånger på min gamla adress. Det gick bra med honom jag skulle få första gången. Han verkade lugn och lyssnade. Men sen blev det kaos med tiderna. Jag fick träffa två olika kvinnor och det gick bra. Den ena putsade fönster åt mig. (Det heter nog formellt att de inte ska utföra saker på det sättet, men vissa gör det ändå, vilket jag såklart är tacksam för.)
De följande gångerna gick det dock åt skogen med min ordinarie boendestödjare – vi råkade ordentligt i luven på varandra och jag vet inte hur lämpligt det är att skriva om alla detaljer här, men det var oerhört obehagligt. Det var inte bara den sista gången utan även vid det näst sista tillfället det blev väldigt tokigt och utöver det även via sms.
När det väl blivit en konflikt och spänningar på det sättet brukar jag försöka tänka att kan vi reda ut det behöver inte bli dåligt i längden. Min erfarenhet har dock alltid ofelbart varit att blir det stora konfrontationer så finns det inget bra sättet att reparera det hela – skadan är redan skedd. Vi hade båda bett om ursäkt till varandra vid var sitt tillfälle, men det hjälpte inte utan nu skiljdes vi ändå åt på ett mycket otrevligt sätt och har säkert inga goda tankar (känslor) om varandra någon utav oss. Det verkar som att det bara inte går med vissa personer i längden; tråkigt bara att det ibland kan ta sådan tid innan smällarna kommer. Det är ju bättre om det sker i början så vet man att man inte fungerar ihop.
Min kära ålderstigna mamma menar på att det är normalt med konflikter och att alla har det. Jag vet inte. Jag vill bara inte att hon ska dö nu. Jag hade velat få min stråktrio framförd innan hon går bort. Men det går ju inte så som min vardag ser ut. Jag önskar så att jag själv inte fanns längre.
Jag hoppas verkligen att din mamma får leva så länge som möjligt! Jag oroar mig också för mina föräldrar som blivit gamla.
Vad tråkigt att du önskar att du inte fanns längre! Jag hoppas att du får hjälp från psykiatrin för det är fruktansvärt om du måste gå runt med sådana tankar. När man känner att ens liv inte fungerar alls är det relativt vanligt att tänka så, men jag hoppas att du får en fungerande vardag i Stockholm snart.
Så tråkigt att du och boendestödjaren skildes osams. Precis som du skriver funkar det inte med vissa personer p g a dålig personkemi. Jag har lärt mig att känna efter redan i början. Känner jag att det inte fungerar ber jag om att få en ny boendestödjare. Men ibland kan man vara osäker i början, och sedan märker man först senare att det inte funkar alls.
Hur gamla är dina?
Ja, jag hade gärna skrivit mer ingående och jag hade t.ex. tyckt det varit intressant att höra vilket intryck du fått av vad som utspelade sig mellan mig och boendestödjaren för du är både mild och klok, men tyvärr är det nog lite för privat.
Jag har ofta haft vänner att vända mig till, men har inte gjort det i till närmelsevis samma utsträckning de senaste åren. Men när jag nu verkligen skulle behöva vet jag inte vart jag skulle vända mig. Jag kände en kvinna på ett forum (jag vet hennes namn, men kom på att jag inte behöver avslöja det, haha) som brukade stötta mig, men vi kom på kant med varandra för några år sedan i en diskussion om män och kvinnor på forumet och sedan dess har jag känt mig illa till mods varje gång jag funderat på att skriva till henne. Jag misstänker att olika politisk hållning spelat en indirekt roll. Grejen är att jag har brukat ha en handfull nära kvinnliga vänner, men nu har jag plötsligt tre manliga och bara en kvinnlig. Och den enda mannen som kunnat stötta mig och somjag känt i runt 30 år och jag har kommit ifrån varandra; det fungerar inte längre. Jag känner även en annan kvinna, men ja, det blev lite pinsamt för ett år sedan och sedan dess har jag inte velat skriva med henne. Jag skäms för mycket för att ta kontakt igen och skulle egentligen vilja vänta på ett liv i en bättre värld först.
Menar du hur gamla mina boendestödjare är? Sedan i somras har jag bara en boendestödjare, och hon är 18 år. Hon är väldigt blyg och tyst så vi pratar inte alls mycket med varandra. Hon städar bara hos mig, men jag skulle behöva ytterligare en boendestödjare som skulle kunna vara mer pedagogisk, hjälpa mig att hitta lösningar i vardagen, motivera mig m m. Och då hade det varit en fördel att denna andra boendestödjare skulle vara äldre än 18 år. Kanske 23 år i alla fall eller äldre, men det är såklart olika hur mogna ungdomar är. Vissa kan vara väldigt mogna när de är 20 och andra är fortfarande omogna när de är 24. Problemet är att bolaget har svårt att hitta en annan boendestödjare till mig som passar för jag har tackat nej till så många. Så än så länge har jag bara 18-åringen!
Jag förstår att du tycker att det är för privat att skriva om det som hände med din boendestödjare. Det är klokt att du är noga med vad du publicerar offentligt.
Vad tråkigt att du och kvinnan blev osams! Genusrelaterade frågor brukar vara jättekänsliga ämnen här i många länder numera. Det är nog många som blir osams p g a det.
Nej, du nämde dina föräldrar.
Haha, nu förstår jag att det var solklart att du syftade på mina föräldrar! Det var jag som var virrig, förlåt! 🙂
Mamma är 79 och pappa fyllde precis 75. Många äldre släktingar till mig har levt väldigt länge, en levde till och med tills hen var ca 103 så jag hoppas såklart att mina föräldrar också har många friska år kvar. Men man vet aldrig!
För dig verkar det vara hemmet och praktiska saker som är viktigt. För mig är det inte av så stor vikt även om det är viktigt det också. Det finns ju andra områden där jag och andra autister kan ha problem med organisation som t.ex. dokument på datorn. Och det hade varit bra att gå igenom med någon vid något tillstånd och det går säkert också om det är rätt person.
För mig är det dock två saker som är viktigare än alla andra med stödet: 1. Ta upp alla problem i livet som uppkommit sedan senast vi träffades eller som fortfarande inte är lösta. 2. Att få allmänt emotionellt stöd i livet och dess utmaningar.
Jag håller med om att olika autister behöver stöd med olika saker! Mina boendestödjare ska inte ens ge mig emotionellt stöd egentligen för jag har bara blivit beviljad boendestöd för praktiska saker i hemmet. Men biståndsbedömaren har sagt att om jag någon gång behöver stöd med något annat än det som står i biståndsbeslutet är det okej så länge det inte blir en vana.
Jag tror inte att min biståndsbedömare skulle gilla om mina boendestödjare ständigt hjälpte mig med dokument på datorn. Någon enstaka gång kan de göra det om det inte tar lång tid, men jag tror att biståndsbedömaren skulle dra in mitt boendestöd om det blev en vana.
Biståndsbesluten är dock individuella! Eftersom du behöver emotionellt stöd ska du självklart få det av dina boendestödjare. Jag förstår att det är viktigt för dig för att ditt liv ska fungera.