Häromdagen beskrev jag i ett blogginlägg hur många barn med Aspergers syndrom och autism kan uppleva trötthet. När jag föreläser i skolor, frågar lärare mig ibland om det finns något de skulle kunna göra för att hjälpa sina autistiska elever att orka igenom skoldagen bättre. Och ja, det finns det faktiskt! Lösningen stavas ett vilorum. Dessa möjligheter erbjuder ett helt idealistiskt vilorum:
1. Så få synintryck som möjligt. Det innebär att inga starka lampor, mönstrade gardiner och inte för stökigt i rummet. Många barn med Aspergers syndrom och autism är känsliga för synintryck eftersom de saknar ett filter och därför blir det ingen ordentlig vila om det är många synintryck som stör.
2. Så tyst som möjligt. Det vill säga inga tickande klockor, ingen hårt trafikerad gata i närheten och helst ska rummet vara ljudisolerat från den övriga skolbyggnaden. Vissa elever med Aspergers syndrom och autism kan till och med störa sig på ett för högt låtande ventilationssystem.
3. Så få avbrott som möjligt. Det idealistiska vilorummet används inte som de skolanställdas förvaringsrum dit de springer in titt som tätt för att hämta sina saker. Annars finns risken att barnet bara oroar sig för när nästa avbrott kommer att ske och får därför ingen återhämtning.
4. En möjlighet för barnet att vara ensamt. Det vill säga helst inget vilorum dit det kommer in fler barn och vilar samtidigt. Av utrymmesskäl är dock inte ett helt privat rum alltid möjligt att få i alla skolor med många autistiska barn.
5. En möjlighet för barnet att använda vilorummet exakt när som helst. Ett autistiskt barn kan inte alltid planera in sina viloperioder i förväg i och med att en utmattning kan alltid slå ner som en blixt från en klar himmel. Ibland kan rummet behövas flera gånger om dagen, ibland endast en gång i veckan. Allt beror på dagsformen och på hur utmattande lektionerna har varit.
6. En möjlighet för barnet att ligga ner. Helst ska rummet därför ha en stor soffa eller en säng. Soffan ska gärna vara mjuk och inte av skinn för skinnsoffor kan vara kalla och obekväma. Gärna också ett kedje- eller bolltäcke för det lugnar många barn med neuropsykiatriska diagnoser.
7. Lätt att hitta. Låter kanske som en konstig punkt att ha med på listan men faktum är att vissa barn med Aspergers syndrom och autism har dåligt lokalsinne. När jag var barn och gick i skolan, undvek jag att gå in i klassrum som jag inte var helt säker på att jag skulle hitta. Ibland hände det att jag hittade in till klassrummet men inte tillbaka.
Jag har själv läst till aspergerinformatör på Ågesta Folkhögskola i en klass där alla vi elever hade Aspergers syndrom eller autismspektrumtillstånd. Vi elever hade naturligtvis tillgång till ett vilorum på skolan, vilket gjorde en enorm skillnad för oss elever.