När man lever med en sjukdom eller en funktionsnedsättning, kan svårigheterna i vardagen ta otroligt mycket energi. Att man nuförtiden till råga på allt måste oroa sig för sin ekonomi gör situationen inte bättre. Även friska människor utan funktionsnedsättningar skulle bli stressade av att oroa sig för om de kan betala hyran nästa månad eller inte, men för oss med Aspergers syndrom, autism och andra funktionsnedsättningar/sjukdomar kan det vara ännu värre.
När jag fick min Asperger-diagnos 2003, var det relativt lätt att få sjukpenning och aktivitetsersättning från Försäkringskassan. Trots att jag fick ett lägre belopp än många andra eftersom jag inte är född i Sverige, hade jag ändå en trygg ekonomisk situation i den bemärkelsen att jag inte behövde oroa mig för att bli hemlös.
Men idag 2015 är verkligheten annorlunda: många som fyller 30 blir plötsligt utförsäkrade från Försäkringskassan trots att de har ett ordentligt läkarutlåtande, socialen avslår ansökningar av alla möjliga anledningar och vips, man har inga pengar och kan inte betala hyran. Om man inte har någon familj här i Sverige som kämpar för en, vilket jag inte har, och dessutom lever med en funktionsnedsättning är man mycket otrygg.
Jag har insett att jag under tiden jag varit sjukskriven oroat mig mer för min ekonomi än vad jag förmodligen varit medveten om. I början av min sjukskrivning orkade jag inte föreläsa på heltid eftersom jag var utbränd, och min ork har bara minskat och minskat med tiden eftersom jag dessutom oroat mig för min ekonomi. Tankar som ”kommer jag få fortsättning på min sjukpenning?” har hållit mig vaken på nätterna.
Det senaste året har min enorma trötthet gjort att jag i princip inte kunnat röra på mig alls under de veckor jag inte haft föreläsningar. Jag har nästan antingen suttit stilla eller legat i sängen i mitt rum, och detta dygnet runt flera dagar i sträck. Sedan jag har slutat röra på mig har jag fått muskelvärk, en oerhört dålig hållning och framåtlutande axlar och blivit stel, till och med så pass att människor i min närhet har märkt en enorm skillnad på min kropp och hållning. Varje gång jag har försökt röra på mig lite har jag mått oerhört dåligt och kollapsat, och detta trots att jag skött min kost ordentligt, och därför kommer jag utredas för kroniskt trötthetssyndrom. Trots mina 36 år har jag känt mig som en gammal tant.
Nu i veckan har jag fått beskedet att Försäkringskassan har beviljat mig fortsatt sjukpenning och att jag kommer att få vara deltidssjukskriven i minst sex månader till. Nu vet jag om att jag kommer att kunna betala min hyra åtminstone fram till mars, och jag slipper oroa mig! Beskedet gav mig så mycket energi att jag bestämt mig för att träna på gymmet igen, men till skillnad från förut kommer jag endast göra det en gång i veckan så att jag inte bränner ut mig igen. Nu plötsligt känns det som att jag har mer ork, och nu kommer ryggvärken och stelheten förhoppningsvis minska i och med att jag kommer att börja styrketräna igen! Helt otroligt att man orkar mycket mer när ett orosmoment är borta 🙂
26 svar på ”Vikten av att ha en trygg ekonomisk situation”
Helt otroligt att man orkar mycket mer när ett orosmoment är borta
Jag har också känt av hur mycket det lättar när sådana här ekonomiska problem (temporärt) försvinner. Men det är ju själva fan att samhället inte kan lösa detta på ett bättre sett för alla inblandade parter.
Men det är ju själva fan att samhället inte kan lösa detta på ett bättre sett för alla inblandade parter.
Ja eller hur? Man blir knappast friskare av att behöva oroa sig ständigt och jämt. Om jag hade fått avslag på min ansökan om sjukpenning, hade mina sömnproblem blivit värre och jag skulle då inte kunna återuppta träningen, och snart hade jag kanske blivit heltidssjukskriven för muskelvärk pga alltför stillasittande liv. Det är inte klokt hur ont jag fått i ryggen och axlarna bara för att jag inte kunnat röra på mig. Men nu kommer jag som tur är kunna ändra på situationen. Jag håller definitivt med om att samhället borde kunna lösa detta på ett bättre sätt!
Det är det här vi talar om:
”Minuskontot” heter en rapport som Hjärnkoll tagit fram tillsammans med Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH). Den visar att personer med psykisk funktionsnedsättning har väsentligt lägre inkomster och är mer beroende av bidrag jämfört med befolkningen som helhet.
– Otrygg ekonomi under lång tid ökar risken för ohälsa, samtidigt som ohälsan kan innebära försämrad ekonomi och försvårad återhämtning. Det blir en ond cirkel som det kan vara svårt att ta sig ur. http://www.dn.se/insidan/en-otrygg-ekonomi-kan-forvarra-psykisk-ohalsa/
Det här är också intressant:
Pengar kan lindra psykiska sjukdomar bättre än medicin visar en ny studie. Patienter som fick 500 kronor i månaden blev på flera sätt betydligt friskare än de som bara fick medicin. http://www.dn.se/nyheter/sverige/studie-psykisk-ohalsa-blir-battre-med-pengar/
Vilka intressanta artiklar! Jag har faktiskt läst tidigare just den här artikeln om hur de som lider av psykiska sjukdomar kan må bättre genom att få 500 extra kronor i månaden, och jag håller definitivt med. Jag blir provocerad när människor säger att pengar inte ger lycka. Visst, de som säger så menar förmodligen att man inte blir lycklig av att bli miljonär, men jag vet att några extra hundralappar ger lycka om man exempelvis lever på försörjningsstöd eller tillhör de fattigaste i samhället, alltså den gruppen som behöver oroa sig för om man kommer att ha råd med mat och hyra. Jag har ju blivit lyckligare och friskare nu med en gång bara för att jag har fått veta att jag inte kommer att behöva oroa mig för något förrän i mars och att jag har tid att återhämta mig utan att behöva hamna på gatan!
Och det stämmer också bra att oro för ekonomi hämmar återhämtningen. Jag är övertygad om att jag inte hade fått sådana här problem med värk i kroppen om jag hade sluppit oron. De flesta människor mår förmodligen bättre av att träna, men jag kan inte träna om jag inte sovit ordentligt, då blir jag bara sämre. Eftersom jag har automatiseringssvårigheter, måste jag må någorlunda bra från början för att ha energi till att gå på gymmet eller att ta promenader.
precis jag brukar ochså säga att pengar gör en lycklig, pengar=trygghet=minskad stress och oro=mer harmonisk=schans att leva ett bra självständigt liv. Som sagt sparka inte på dom som redan är utsatta.
Ja exakt! De som jag hört säga att pengar inte gör en lycklig har alla haft ett jobb där de tjänat minst 20 000 kr innan skatt, och de har troligen aldrig behövt leva på riksnormen under längre perioder.
Om jag hade ett jobb där jag tjänade 20 000 kr innan skatt, tror jag iofs inte att jag automatiskt skulle må psykiskt bättre om jag fick en löneförhöjning på några tusenlappar, men när man lever på existensminimum gör alla hundralappar en mycket stor skillnad.
det är ledsamt!!! och jag har försökt och försökt med ALLA medel att få hjälp via handikappersättningen. Jag har boendestöd. Handikappersättningen tar den kostnaden, och täcker även kostnaden för högkostnad när det gäller medicin och läkarvård.
Via LSS-lagar har jag också fått tandvårdskort, som ingår i högkostnadsskyddet.
Men…som sagt….ekonomin är tärande och bostäderna är numera så dyra, så jag kan inte byta bostad om jag inte hittar något som ligger på max 5000 kr/månad. Bostadstillägget baseras på en hyra på max 5000 kr. Det är samma nivå som för 10 år sedan. !!!!
Jag är extremt ljudkänslig och mår riktigt dåligt i min lägenhet pga trafikbuller.
Jag får ingen hjälp nånstans. Även om jag lämnat intyg till Bobutiken så säger de att de inte kan hjälpa mig, jag får stå i samma kö som alla andra. Och jag kan inte ta vilken lägenhet som helst.
Att ha ett NPFunktionshinder är något som inte syns. Därför otroligt mycket svårare att få förståelse och hjälp.
Det har kostat mig många tårar, många år, och försvunnen tillit till omsorgen och världen utanför.
Vad glad jag är att du lyckats få pengar via handikappersättningen för att täcka sjukvårdskostnader! Du kanske kan också kolla upp om du har en möjlighet att få lite pengar via någon fond, det kan också göra det lättare att få ekonomin att gå ihop. Själv har jag också tandvårdsintyg, vilket underlättar mycket. Nu har jag alltid råd att gå till tandläkaren när jag behöver det och slipper oroa mig.
Vad tråkigt att höra att du behövt kämpa så mycket 🙁 Jag förstår verkligen att du skulle vilja flytta om du är känslig för trafikbuller. Nu vet jag inte vilken kommun du bor i och om du har möjlighet till det, men du kanske skulle kunna undersöka om du skulle kunna hitta någon som vill byta lägenhet med dig. Men jag förstår att det är svårt att hitta en lämplig lägenhet som är tillräckligt tyst och som inte kostar alltför mycket. Det är verkligen inte lätt att leva med svårigheter som inte syns utanpå 🙁
Jag är tacksam för all hjälp och stöd jag får.
Det är väldigt svårt med bostäder överhuvudtaget där jag bor.
Jag har också sökt fondmedel och får besked i december .
Jag har även vänt mig till Svenska Kyrkans diakon i församlingen, där fick jag ingen hjälp. Jag hade en årsinkomst som enligt dom var för hög, dvs 1000 kr för hög årsinkomst. Ja.ja….gränsen ska ju gå nånstans. Men det var förudmjukande och jag kommer aldrig mer att vända mig till det kyrkliga.
Därför har jag nu gått ur svenska kyrkan. Nu får det vara nog liksom.
Jag håller tummarna för att du får ett positivt besked i december! Jag tror faktiskt att det finns en chans att du kan få pengar från fonder. Om jag förstått det rätt så hjälper svenska kyrkan endast de som nästan svälter och överhuvudtaget inte har någonting, och inte de som ”bara” är fattiga men har mat och tak över huvudet. Däremot har jag hört att många förtidspensionärer har fått fonder så jag tror att det finns en möjlighet att de hjälper dig, så länge din sjukkersättning inte är för hög enligt deras normer naturligtvis. Men det borde det inte vara om du har den lägsta nivån på ersättningen. Jag hoppas verkligen att du får pengar därifrån!
Jag har förutom Aspergers syndrom diagnosen ångest, panikångest och min ångest öka för att jag oroa mig för ekonomin. Det enda jag har att leva på är halv sjukersättning, 3500 kr per månad. Har sambo som har jobb men det blir ändå knapert. Känns inte bra att vara ekonomisk beroende av min sambo och mamma. Jag har rätt till bostadstillägg men har inte orkat söka för jag har problem med att veta hur jag ska fylla i ansökan.
Väntar nu på besked om jag får anställning på Samhall på 50%. Jag behöver ett jobb för att få det stabilare ekonomiskt så känner att jag inte kan tacka nej till ett jobb. Men det blir på bekostnad av min hälsa. Samhall ska ju vara anpassat jobb men innan när jag jobbat där så tog de ingen hänsyn till mina diagnoser. När jag jobbade så kände jag så mycket stress och ångest så jag fick panik, hjärtklappning och spänningsvärk. Om jag inte får anställning på Samhall så fundera jag på om jag kan bli sjukskriven på 50%.
Usch, vad upprörd jag blir när jag hör hur du har det. Det är helt tokigt att en person med en funktionsnedsättning ska behöva leva utan bostadstillägg bara för att man inte vet hur man fyller i ansökan 🙁 Försäkringskassan borde verkligen hjälpa med sådant, tycker jag! En gång lät jag också bli att ansöka om bostadstillägg pga att jag inte orkade och levde utan det i 3 månader trots att jag hade haft rätt till pengarna, men då förlorade jag inte lika mycket pengar som jag skulle ha förlorat om det hade gällt en längre period.
Jag vet inte om du har kontakt med habiliteringen, men de brukar ha kuratorer som ska hjälpa till med just sådana här ärenden. Jag har själv haft svårt att fylla i papper och det är otroligt svårt att hitta någon som kan hjälpa en, så jag vet verkligen hur det känns! Och jag vet också att det inte är kul att vara ekonomisk beroende av sin partner. Jag var också det när jag var gift. Jag ansökte om bostadstillägg men fick avslag med motiveringen att min man hade ett jobb. Trots att han tjänade otroligt dåligt fick jag inget bostadstillägg för man har en skyldighet att försörja sin partner om man är gift. Men jag tror däremot att man har rätt till bostadstillägg om man är sambo.
Jag hoppas verkligen att du kan bli sjukskriven 50% om du inte kan få en anställning på Samhall. Men tyvärr måste man ha SGI (sjukpenningsgrundande inkomst) för att ha rätt till sjukpenning, annars får man inga pengar. Egentligen tycker jag att det är helt fel om du måste börja jobba på bekostnad av din hälsa! Du kanske kan fråga din läkare om du skulle kunna ansöka om sjukersättning på heltid eller 75% istället?
jag gick själv till Försäkringskassan och de hjälpte mig fylla i de papper som behövdes.
Vad bra att du fick hjälp av dem med att fylla i papper!
Jag har inte kontakt med habiliteringen men fundera på att kontakta de fast jag skulle inte klara av ringa dit. Min mamma och syster brukar hjälpa mig att fylla i papper så ska fråga om de kan hjälpa mig fylla i ansökan.
Jag har SGI men har aldrig haft sjukpenning så vet inte hur jag går till väga för att få det. Jag har ingen kontakt med nån läkare.
När jag hade kontakt med habiliteringen, var det min LSS-handläggare som kontaktade dem. Jag förstår verkligen att du inte klarar av att ringa själv för jag klarar inte av det heller! Mina boendestödjare ringer de flesta av mina samtal, jag ringer själv bara om jag verkligen måste.
För att få sjukpenning måste man kontakta en läkare som skriver ett läkarintyg, och dessutom måste man fylla i en ansökan om sjukpenning till Försäkringskassan. Det brukar ta ungefär en månad innan man får besked om man har fått sjukpenning eller inte, men ibland kan det ta längre tid. Jag tycker verkligen att det är krångligt att man måste fylla i en massa papper själv när man har en funktionsnedsättning! Det är väl därför man brukar säga att man måste vara frisk för att orka vara sjuk i Sverige.
Hej,
Är en ensamstående mamma till en dotter som fick sin diagnos när hon fyllde 18 år. Då hade jag försökt att få hjälp i över tio år från personer inom skolvärlden men ingen fattade, de tyckte bara att min dotter var dum och ointresserad…
Efter att hon fått sin diagnos känns det som äntligen MEN då kommer nästa problem, ekonomin.
Själv har jag varit sjukskriven p g a det kända gå i väggen. Nu fyra år senare får jag äntligen arbetsträna med 65% ersättning. Min dotter går i en speciell klass för att komma ifrån bla höga ljudnivåer i vanliga klasser.
För ett år sedan sökte vi om aktivitetsersättning och efter att hon blivit ”borttappad” i systemet så fick hon sin ersättning sju! Månader efter sina klasskamrater.
I år sökte vi igen eftersom hon fortfarande går i skolan. Nu sade de att det inte finns några papper på att hon har någon diagnos så därför måste ett nytt papper skickas in.
Sverige 2015 och FK slarvar bort papper!!
Vi går under snart känns det som. Min dotter har helt tappat förtroendet för allt vad myndighetspersoner heter.
Än så länge har vi ett tyst och lugnt boende men tyvärr fick vi nya hyresvärdar som INTE vill ha oss kvar trots att vi inte gjort nåt.
Främst min dotter har blivit så illa trakasserad av dem så för en vecka sedan kollapsade hon så vi satt på akuten där hon låg uppkopplad till EKG och nu är remitterad vidare.
Jag har pratat med diskriminerings byrå, jag har mailat till advokat, ingen verkar vilja hjälpa oss. Någon som vet hur och eventuellt vem som är villig att hjälpa oss i en situation som snart knäcker oss alla.
Tack för den här bloggen som hjälpt mig enormt mycket med tanke på att samhället inte gjort speciellt mycket för oss.
Hej Helene!
Jag blir ledsen när jag hör hur du och din dotter har det. Det låter som att ni verkligen har haft det enormt jobigt 🙁 Jag vet själv av egen erfarenhet att Försäkringskassan kan slarva bort papper, det är helt otroligt men tyvärr är det så. Jag blev chockad när det hände mig en gång!
Det enda som jag kan komma på är att ni kan försöka få hjälp av en godman eller ett personligt ombud men jag vet också att det finns olika slags människor som jobbar som det och att alla inte är lika bra. En annan sak som jag kan komma på är att ni skulle kunna kontakta Autism- och Aspergerförbundet, de kan erbjuda visst stöd för medlemmar:
http://www.autism.se/content1.asp?nodeid=18923
Jag är ledsen att jag inte kunde komma på något annat just nu, men jag hoppas verkligen att det löser sig för er! Kanske har någon annan av mina bloggläsare fler tips, och jag kommer också skriva om jag kommer på något mer.
Då hade jag försökt att få hjälp i över tio år från personer inom skolvärlden men ingen fattade, de tyckte bara att min dotter var dum och ointresserad…
Det är ingen hemlighet att de flesta lärare är alldeles för okunniga och i värsta fall även alldeles för obegåvade för att undervisa elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Min dotter har helt tappat förtroendet för allt vad myndighetspersoner heter.
Det är en fullt naturlig reaktion med tanke på hur många myndighetspersoner beter sig. Men jag tycker det är viktigt att man ger varje myndighet och framförallt varje enskild myndighetsperson en ärlig chans innan man dömer ut personen i fråga. Tex är alla socialsekreterare inte inkompetenta pajasar bara för att 90 % av dem är det.
Än så länge har vi ett tyst och lugnt boende men tyvärr fick vi nya hyresvärdar som INTE vill ha oss kvar trots att vi inte gjort nåt.
Jag har svårt att tro att det är hela förklaringen. Det är väldigt ovanligt att hyresvärdar vill ha bort hyresgäster utan någon som helst anledning. Har ni misskött hyresbetalningar? Har ni väsnats eller bråkat med andra hyresgäster?
Främst min dotter har blivit så illa trakasserad av dem så för en vecka sedan kollapsade hon så vi satt på akuten där hon låg uppkopplad till EKG och nu är remitterad vidare.
Av vem/vilka då? Är det hyresvärden som trakkaserar din dotter? Hur då?
I år sökte vi igen eftersom hon fortfarande går i skolan. Nu sade de att det inte finns några papper på att hon har någon diagnos så därför måste ett nytt papper skickas in.
Sverige 2015 och FK slarvar bort papper!!
Det är så klart skandal om FK har tappat bort papper. Det bästa ni kan göra är att skicka in alla papper till FK på nytt. Bättre sent än aldrig.
Någon som vet hur och eventuellt vem som är villig att hjälpa oss i en situation som snart knäcker oss alla.
Ni bör ju vända er till rätt instans. Gå med i hyresgästföreningen och vänd er till den om ni har problem med hyresvärden.
Vad gäller skolan så är din dotter 18 år och snart klar med skolan? Det löser problemet med skolan för din och din dotters problem.
Hej igen och tack för lite tips. Jodå saker och ting händer av olika skäl. Nu har vi träffat bra människor på socialen som verkligen ställer upp. Vår ena kontakt är själv förälder till två ungdomar med Aspergers vilket underlättar när jag förklarar saker och ting.
Jag har börjat få min dotter att tänka att en kontaktperson kanske inte är så illa ändå så kanske även det kan hända något positivt även där för henne, det är ju ändå hennes framtid jag kämpar för.
Angående våra hyresvärdar, det är ett kapitel för sig, jag hyr privat, har alltid skött alla hyresinbetalningar och bor i ett hus som inte gränsar till några grannar.
Vi festar inte, jag varken eller eller dricker, anser mig ha en god relation till mina grannar, vi hjälper varandra när det behövs och den förre hyresvärden bad mig hjälpa till med trädgården till det huset. Jag klippte 4000kvm gräs varje vecka, jag skötte allt grus utanför fastigheten från ogräs mm.
Från januari fick sönerna överta allt och där står vi nu. Jag har frågat dem gång på gång om vi gjort något fel men får aldrig svar på min fråga.
Hyresgästföreningen är inkopplad i de problem jag har, men för min dotters skull känns det som att en advokat är vad vi behöver.
Som ensamstående känner jag mig ganska utsatt när vi ständigt får sms om något som de anser är fel, kan tillägga att hyresvärdarna jobbar inom försvarsmakten respektive rikspolisstyrelsen så vem lyssnar på min version.
Det känns ändå som att vi börjat hitta olika bra personer som lyssnar, nu gäller det att få min dotter som är 20 och förhoppningsvis går sista året på gymnasiet pga skolans upplägg gällande ämnen som bara kommer på schemat vartannat år och hon hamnade ”mitt emellan”. Hon vill få högskolebehörighet.
Vi får se vad framtiden ger oss. Tack för en underbar blogg, jag lär mig så mycket av att läsa om andras erfarenheter.
Vad bra att ni har träffat bra personer hos socialen, det gör verkligen mycket när man blir bemött på rätt sätt! En kontaktperson kan vara en bra idé som du skriver, då kommer hon kanske ut lite. Ni skulle kanske också kunna kolla om ni kan få hjälp för henne hos vuxenhabiliteringen. Jag vet inte var ni bor, men här i Stockholm har jag mycket bra erfarenheter av vuxenhabiliteringen.
Vad roligt att höra du har lärt dig mycket genom att läsa min blogg 🙂
Jag har både ADHD och asperger. Så länge jag kan minnas så har jag alltid varit extremt trött konstant oavsett hur mycket jag sover eller vilar ut. Men för en månad sen började jag äta concerta och för första gången känner jag mig vaken och har mer energi någonsin. Har du provat AD(H)D mediciner?
Vad bra att concerta har hjälpt dig! Jag är själv skeptisk mot mediciner och vill helst inte äta dem eftersom jag är rädd för långtidsbiverkningar, men jag har ändå provat ADHD-mediciner förut, bland annat ritalin och concerta. Jag fick inte önskat effekt utan mest en massa biverkningar, men jag vet att många andra har blivit hjälpta av mediciner och känt att hela deras liv ändrats till det positiva. Vad bra att du tillhör den skaran, det måste vara härligt att ha mer energi! 🙂
Hur upplever du att Concerta har påverkat din koncentrationsförmåga? Varför föll valet på Concerta och inte Strattera?
Hur försörjer du dig nu Paula? Är du sjukskriven på deltid och försörjer dig resten på föreläsningar? I din första bok stod det att du var förtidspensionär ett tag. Menade du då att var förtidspensioner när du hade aktivitetsersättning? Eller fick du efter ett tag sjukersättning? Om man har aktivitetsersättning så är man enligt mitt sätt att tolka det egentligen inte förtidspensionär. Förtidspensionär är man inte förens man fått sjukersättning enligt mitt sätt att tolka det.
Ja precis, jag är sjukskriven på deltid och försörjer mig resten på mina föreläsningar och böcker. När det gäller min första bok så menade jag att jag hade aktivitetsersättning. Anledningen till att jag använde ordet förtidspensionär var att alla inte vet vad aktivitetsersättning är för något. När jag berättade om tiden jag var hemma utan sysselsättning så var mitt syfte att berätta hur jag hade det då och inte vad ersättningen jag fick hette. Jag ville att läsarna skulle förstå att jag var hemma i flera år och inte planerade att gå tillbaka till arbetslivet 🙂