Kategorier
Autism och trötthet

Varför klarar personer med Aspergers syndrom olika mycket?

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

När jag föreläser om Aspergers syndrom, frågar människor mig ibland vad det är som gör att vissa personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar lyckas i arbetslivet och orkar kämpa i vardagen medan andra inte gör det.

Det är otroligt många faktorer som spelar in. För det första blir många personer med Aspergers syndrom utbrända eftersom de får höga krav på sig, och om man en gång drabbats av utmattningsdepression, klarar man kanske aldrig någonsin av att köra lika hårt igen som man gjorde innan man blev sjuk. Jag känner exempelvis att jag blivit ännu mer stresskänslig efter att jag drabbades av utmattningsdepression för första gången 2003, och trots att jag klarade väldigt lite dessförrinnan, klarar jag ännu mindre nu.

Hur Aspergers syndrom påverkar en och vilka svårigheter man har hänger också mycket ihop med hur mycket man klarar av. Här är tre exempel på fiktiva fall där olika personer har påverkats av Aspergers syndrom på olika sätt:

1) Personen har svårigheter men en betydligt högre energinivå än många andra med neuropsykiatriska funktiosnedsättningar samt inga större svårigheter med automatisering. Därmed känns inte vanliga vardagliga sysslor som exempelvis duschandet och tandborstningen som ett heltidsjobb, och därför räcker energin till att arbeta på heltid. Personens svårigheter kanske ligger på det sociala planet, men om hen har sådana intressen som kan utnyttjas i yrkeslivet, som exempelvis programmering, kan hens Aspergers syndrom till och med bli en funktionsförmåga.

2) Personen har svårigheter, kanske till och med mycket stora sådana, som blir en funktionsnedsättning i många situationer och skulle kunna vara ett hinder i yrkeslivet, men personen har turen att ha sådana svårigheter som det går att hitta strategier och hjälpmedel för. Därför har hen lyckats hitta strategier för att kompensera för svårigheterna så att hen kan fungera i dagens arbetsmarknad. Hen kanske har svårt att passa tider och behöver extratid att tänka, men för sådana svårigheter finns det oftast strategier och hjälpmedel: när man pluggar, kan man ofta sitta i ett ensamt rum, och för att passa tider kan det finnas appar. Personen kanske måste kämpa mycket mer än de flesta, men hen har ändå lyckats klara det trots att det ibland kan vara tufft.

Om personen råkar ha sådana intressen och talanger som kan utnyttjas i yrkeslivet, har hen ofta goda förutsättningar för att klara av mycket samt till och med kanske jobba heltid. Om specialintressena är sådana som man inte nödvändigtvis har någon nytta av i yrkeslivet som exempelvis att läsa telefonkataloger, och allt annat som inte tillhör personens specialintressen tar mycket energi orkar personen kanske inte arbeta på heltid. 

3) Personen har inga sådana specialintressen eller specialförmågor som kan utnyttjas i yrkeslivet eller kanske inga specialförmågor alls. Svårigheterna är också sådana som man inte kan hitta strategier och appar för, utan hjälpmedlet heter isåfall acceptans för svårigheterna samt anpassning av vardagen.

En vanlig vardag, som exempelvis att kamma håret och att duscha tar all personens energi. Hen kanske verkligen, verkligen har försökt att arbeta men gått in i väggen flera gånger, och därför har hen till slut förstått att det är farligt för hens hälsa om hen kämpar för mycket. För att orka duscha, handla mat och att kamma håret kräver det att hen får vila resten av dagen hemma och syssla med sina specialintressen.

Dessa svårigheter syns oftast inte utanpå. Personen kan se ut som vem som helst, och därför kan andra lätt tro att personen bara använder sin diagnos som en ursäkt.

10 svar på ”Varför klarar personer med Aspergers syndrom olika mycket?”

Dette var godt skrevet Paula! Og jeg kjenner meg så igjen i det med at man har fått depresjoner og aldri blir like ”sterk” igjen. Man blir veldig syk og kan også få andre tilleggsvansker ved siden av sin asperger. Det gjør at jeg ikke kan jobbe, og må være på sykehus.

Tack HL! Du har helt rätt. Jag vet personer som tidigare haft utmattningsdepressioner, och även om de anser sig vara friska idag så känner de att de inte är helt återställda trots att det gått ganska lång tid. Så när man blivit utbränd en gång, måste man vara försiktig.

Svara

Ja, bra skrivet! Jag gillar din blogg. Både för att du skriver kloka saker men mest för att du får mig att begripa mig på mig själv lite bättre. 🙂 Trots att jag har en diagnos så känns det som om förväntningen på mig är att jag ska orka med ett ”heltidsliv” med heltidsjobb och allt och att när jag inte orkar det så är det någonting hos mig som behöver åtgärdas, som går att åtgärda (det är självkänslan eller min inställning eller att jag måste vara bättre på att vara nöjd med vad jag faktiskt åstadkommer eller vad de nu hittar på. (Varför? När det finns andra med samma diagnos som det krävs så mycket mindre av?). Senast arbetsterapeuten. Jag sade typ ”mitt liv har ett för högt tempo, jag orkar inte med och jag vet inte vad jag ska göra åt det” och arbetsterapeuten sade typ ”var inte så hård mot dig själv” eller någonting om det hållet som kändes som ett ”goddag yxskaft” ). Och när jag läser bloggar som din så känns det så självklart varför jag inte riktigt (men nästan) orkar med mitt liv. För jag har inte tillräckligt med energi. För att vardagen i sig kräver så mycket energi. Det är liksom så självklart men ändå är det som om ingen förstår. Mycket frustrerande! Jag känner att jag börjar få en mycket o-charmig offerkänsla av att ”ni (typ allt och alla) kräver för mycket av mig och ändå är ni hela tiden missnöjda med mig för att jag inte orkar prestera/träffas/vadsomhelst”. Bra att bli påmind ibland om att det inte är något fel på mig, utan att jag är liksom skapt på ett sätt som inte funkar i vardagstempot. Tack! (vad jag vill säga med väldigt många ord är nog att jag känner mig lite förstådd av att läsa inlägg som detta).

Vad kul att du gillar min blogg, Anna! 🙂

Tråkigt att du också ställt för stora krav på dig själv. Jag hade tidigare exakt samma problem, fast egentligen var det andra människor som gjorde situationen värre. Jag fick höra att alla minsann är trötta och att det finns andra med Aspergers syndrom som klarar mer än jag. Alla läkare och psykologer sa till mig att jag inte borde vara så hård mot mig själv, men jag hade svårt att ta till mig det de sa eftersom min omgivning hade svårt att acceptera min bristande ork. De tyckte att jag borde försöka lite mer! Och det var precis det jag försökte göra och det slutade med att jag alltid gick in i väggen.

Till slut förstod jag att alla är olika och att man aldrig får jämföra sig med andra människor någonsin! Det finns Aspergare som klarar mer än jag och det finns Aspergare som klarar mindre än jag. Det är en enorm lättnad att kunna acceptera sig själv som man är. Så hoppas du också börjar acceptera dig själv och ha lägre tempo!

Svara

Det är en svår fråga och det finns inget svar på den frågan. Och det där är också ett exempel på hur en person kan må bra medan en annan person dåligt även om de har samma diagnos. Även två personer som skulle leva ungefär samma slags liv kan må på olika sätt. Människor har olika förutsättningar, känner olika osv.

Svara

Det var tråkigt att höra! Jag vet inte vad som får just dig att må bättre, men själv hade jag inte mått bra idag om jag inte hade pratat med en psykolog tidigare. Men du kanske mår bra av andra saker, göra saker du tycker om?

Svara

Lämna ett svar till hl Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *