Vad ska man tänka på inför en autismutredning?

Maja frågar

Min son har äntligen blivit beviljad en autismutredning. Han är 20 år. Något att tänka på?

Paula svarar

Det finns vissa saker som kan vara bra att tänka på såväl före som efter utredningen. För det första är det viktigt att ni kontrollerar att utredningsteamet har adekvat autismspecifik kompetens. Christopher Gillberg har varnat för överdiagnostisering av autism vilket innebär att oseriösa utredare kan ge autismdiagnoser till personer som inte alls har autism! Socialstyrelsens stämmer in och varnar för risken med snabbutredningar. Enligt myndigheten ska autismutredningen alltid utföras av ett team bestående av minst en psykolog och en läkare. Vill ni följa myndigheternas råd kan det alltså vara bra att undvika självständiga utredare!

För anteckningar

Före utredningen är det bra om ni för anteckningar om sonens uppväxt och svårigheter. Det är inte säkert att ni kommer att tänka på allt och lyckas komma på genomtänkta svar när utredningen och intervjuerna väl pågår. Därför är det bra om ni har hunnit fundera på saker som kan vara bra för utredningsteamet att känna till om din son. På vilket sätt skiljer han sig från jämnåriga? Vad har han för svårigheter och styrkor? Misstänker ni att han har autism och varför? Tror ni att han kamouflerar, och på vilket sätt i så fall?

Viktigt att vara ärlig

Vidare är det viktigt att vara ärlig mot utredningsteamet för de är där för att utreda din son för autism, inte att döma! Jag vet att det kan vara svårt för många män att prata om sina svårigheter eftersom män kan ha en stor press på sig att vara starka. Därför kan det vara svårt för vissa män att erkänna att de har svårt med det sociala, att de kanske har försökt få vänner och partners men misslyckats oftare än jämnåriga (bara ett exempel)! Utredningsteamet har tystnadsplikt så säg till din son att vara öppen och ärlig!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Vill han berätta eller inte?

Om utredningen skulle utmynna i en autismdiagnos, låt din son bestämma själv om han vill vara öppen om diagnosen eller inte. Det är inte alls ovanligt att omgivningen har bestämda uppfattningar om ifall autisten borde berätta för andra om sin diagnos eller inte. Vissa föräldrar tycker att diagnosen är stigmatiserande och uppmanar barnet att hålla tyst om den medan andra tycker att det är viktigt att andra ska veta att barnet har autism. Låt honom välja själv hur han vill göra, och skuldbelägg honom inte även om han inte skulle göra det val som du önskar.

Låt honom välja själv

Vidare är det inte alls ovanligt att omgivningen har bestämda åsikter om vad autisten borde göra efter diagnosen. Vissa är rädda för att autisten kommer att bränna ut sig om hen försöker jobba eller plugga och uppmanar hen att söka aktivitetsersättning. Andra tycker istället att aktivitetsersättning är passiviserande och uppmuntrar autisten att söka jobb eller åtminstone daglig sysselsättning. Återigen: låt honom välja själv! Vissa med autism trivs bäst med att vara hemma utan daglig sysselsättning medan andra tycker att det är jätteviktigt att plugga eller jobba. Det som ni föräldrar tycker att han borde göra måste inte alls vara det bästa för honom.

Acceptera honom som han är

Slutligen kan det hända att utredningen kommer att visa att han inte har autism, och då finns risken att omgivningen och samhället ställer alldeles för höga krav på honom. ”Utredningen visade ju att du inte har autism så självklart borde du klara av att jobba och sköta hushållet”, kan personen få höra. Men det är viktigt att hålla i minnet att gränsen mellan ”autistiska drag” och ”autism” kan vara hårfin. Det finns människor med autistiska drag som inte uppnår diagnosnivå men som ändå behöver stöd i sin vardag. Acceptera honom som han är oavsett om han har autism eller ej!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.