Nu börjar jag så småningom återhämta mig från Finlandsresan och bröllopet även om jag fortfarande är trött. Igår och idag har jag i princip legat i sängen hela dagen, men nu började jag må så pass bra att jag orkade logga in i bloggen och skriva ett inlägg om i fredags när jag gjorde en tv-intervju om min Aspergers syndrom. Det känns som att det var evigheter sedan jag skrev mitt senaste blogginlägg även om det var förra veckan.
När jag var på väg till Arlanda flygplats i fredags för att flyga till Tammerfors, var jag så trött att jag höll på att stiga på helt fel tåg som inte alls skulle till Arlanda utan till en helt annan destination. Som tur var upptäckte jag mitt misstag i sista sekunden så att jag kunde hoppa på rätt tåg. När tåget sedan hade lämnat Centralstationen, fick jag ett sms där det stod att mitt flyg skulle vara en timme försenad. Panik! Tänk om förseningen skulle bli ännu större och jag inte skulle hinna till Tammerfors innan sändningen? Man visste ju aldrig.
Som tur var blev inte förseningen längre. När mitt flyg till slut skulle lyfta från Arlanda med en timmes försening, blundade jag. Äntligen fick jag vila lite! Men snart rycktes jag upp när jag hörde flygvärdinnan ropa ut: ”mina damer och herrar, välkomna till det här SAS-flyget som ska ta oss till Kalmar.” Jag var plötsligt klarvaken och undrade om jag hade drömt. Hade jag stigit på fel flyg? Men flygvärdinnan forsatte på engelska och välkomnade oss alla på flyget mot Kalmar. Mina tankar började rusa iväg och hjärtat började klappa. Vilken mardröm! Vad skulle jag säga till programledarna nu? Om mitt flyg hade blivit försenat hade det inte varit mitt eget fel om jag skulle missa programmet, men om jag hade stigit på fel flyg var det verkligen mitt fel. Skulle jag fortfarande hinna till Tammerfors-flyget eller var det redan försent?
När flygvärdinnan passerade mig i korridoren, tog jag tag i henne och förklarade med en panik i rösten att jag hade råkat ta fel flyg. ”Vart ska du någonstans?”, undrade hon. ”Tammerfors”, svarade jag. Det visade sig att det var hon som hade råkat säga fel i utropet och hon gjorde genast ett nytt utrop och rättade till misstaget. Jag undrade varför ingen annan resenär hade fått panik, men de kanske inte var lika stressade som jag.
Jag hann till Tammerfors i tid trots förseningen och hann till och med träffa programledaren i stan och äta middag tillsammans med honom innan programmet. Jag försäkrade mig om att det inte skulle bli obehagliga överraskningar i stil med att bli serverad mat direktsändning som det blev i Vardagspuls i höstas, och programledaren lovade att det inte skulle bli något sådant. Det enda jag förväntades göra var att diskutera med programledaren om Aspergers syndrom.
När programmet började flöt allt bara på. Jag var inte ens speciellt nervös. Om mitt lugn sedan berodde på att jag var jättetrött eller om jag har blivit van vid att uppträda i tv vet jag inte, men jag tyckte att allt gick hur lätt som helst den här gången. När de 50 minuterna som programmet varade var över var jag chockad för jag tyckte att jag knappt hade hunnit säga något alls.
TV-intervjun går att se på Yle Arenan. Tyvärr är allt på finska och den här gången finns det ingen svensk översättning.
Foto: Yle TV
19 svar på ”TV-intervjun i fredags”
Hade flygvärdinnan Alzheimer Light kanske, var ju slarvigt av henne att säga fel och konstigt att de andra passagerarna inte reagerade men de kanske sov 🙂
och konstigt att de andra passagerarna inte reagerade men de kanske sov
Neurotypiker. Det vet inte vad de är än mindre vart de ska så de reagerade inte. 😉 Nej men skämt å sido så tror jag att de antingen inte hörde vad hon sa eller att de tog för givet att hon sa fel. Det är nog Paula som tog flygvärdinnan lite väl mycket på orden tror jag.
Paula kan ju trösta sig med att flygvärdinnan den här gången inte uppmanade henne att glömma Aspergers syndrom vilket Paula har skrivit att flygvärdinnan på flyget till Kuwait gjorde.
Själv kan jag tycka att den typen av felsägning som flygvärdinnan gjorde hade varit den enda behållningen av att arbeta som flygvärdinna: Viktigt meddelande till passagerarna! Tyvärr börjar flygplanet få slut på flygbränsle. Det är osäkert om vi når Tammersfors innan soppan tar slut. Kontrollera för säkerhets skull att flytvästen finns på plats under flygstolen.
Glömma Aspergers syndrom kan man göra det? 🙂
Vi är ju alla barn till Hans Asperger 🙂
Enligt flygvärdinnan så är det nog bara att glömma Aspergers syndrom:
”Lova mig något, fröken. Tänk aldrig någonsin på din diagnos, du gör dig bara sjuk om du gör det”, la hon till. http://blogg.aspiration.nu/att-bilda-sig-uppfattningar-om-andras-livssituation/
Det är nog Paula som tog flygvärdinnan lite väl mycket på orden tror jag.
Ja det var nog jag som tänkte bokstavligt här och trodde att Kalmar faktiskt betyder Kalmar och inte Tammerfors 😉
Själv kan jag tycka att den typen av felsägning som flygvärdinnan gjorde hade varit den enda behållningen av att arbeta som flygvärdinna: Viktigt meddelande till passagerarna! Tyvärr börjar flygplanet få slut på flygbränsle. Det är osäkert om vi når Tammersfors innan soppan tar slut. Kontrollera för säkerhets skull att flytvästen finns på plats under flygstolen.
Haha! 🙂
Ja eller hur! 🙂 Men flygvärdinnan kanske var trött och stressad. Det som jag konstigare var att ingen annan passagerare fick panik, men de hade kanske inte lika mycket panik som jag över att få komma till Tammerfors så fort som möjligt.
Det var väl bra att någon reagerade överhuvudtaget tänker jag 🙂
Hade det varit min dotter på planet hade den flygvärdinnan fått mörka blickar så gör man bara inte,,,,, Min dotter har Autism ( asberger) diagnos.
Eller mer korrekt , Jag hade fått mycket skäll för att jag inte kan svara på hur den flygvärdinnan kunde säga fel etc etc etc
Vad gör man inte?
Det är mänskligt att fela, flygvärdinnan kanske hade en dålig dag.
Tur att din dotter inte var med på planet då! 🙂 Jag blev själv riktigt stressad av felsägningen men slappnade av direkt när jag fick veta att flyget faktiskt skulle till Tammerfors.
De kanske gillade Tampere bättre än Kalmar ändå 🙂
Ja förmodligen! Om någon av dem absolut inte ville ta en extratur till Kalmar vill säga 😉
Jag hade valt Tampere. Perkele 🙂
Jag har aldrig varit i Kalmar så jag skulle inte ha något emot att åka dit någon gång, men i det här fallet föredrog jag självklart Tammerfors 😉
Jag hade nog tagit Tammerfors istället, det finns nog inte så mycket och se i Kalmar.
Jag vet faktiskt inte vad det finns att se i Tammerfors, men å andra sidan är jag inte speciellt intresserad av sevärdheter 🙂
Shit vilken panik – fel tåg och läskigt att ingen fick panik över det felaktiga utropet!
Kram
Ja det var riktigt läskigt men skönt att jag trots allt kom fram till rätt destination, det var en otrolig lättnad 🙂 Kram