Kategorier
Stöd och insatser

Tips till alla föräldrar till autistiska barn

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Jag blir så glad när jag läser i Aftonbladet att Kolmården och Gröna Lund erbjuder tillgänglighetsband till barn med olika typer av funktionsvariationer som inte klarar av att köa. Många barn med Aspergers syndrom eller autism blir i princip hembundna på somrarna eftersom de möter på så många hinder i samhället, varför det är helt underbart att det införts ett tillgänglighetsband som kan möjliggöra för många barn med funktionsvariationer att kunna besöka nöjesparker. Ett mycket bra tips till alla föräldrar till autistiska barn som har varit hindrade från att hitta på roliga sommaraktivteter med sina barn!

Alla vågar inte nyttja möjligheten

Av artikeln framgår att många föräldrar inte vågar använda ett tillgänglighetsband på grund av rädsla för folks dömande blickar, som tyvärr är en mycket legitim rädsla när det gäller osynliga funktionsvariationer. Bara för några dagar sedan skrev jag ett blogginlägg om en mamma som alltid fått utstå dömande blickar för att hennes autistiske son fått gå före i kön. Dock hade bemötandet blivit helt annat när sonen hade opererat sig i benen och satt i rullstol. Då var folk plötsligt tillmötesgående och förstående och öppnade till och med grindar för familjen. Det är med andra ord inte alls omöjligt att man kommer att få utstå blickar om man nyttjar ett tillgänglighetsband när barnet inte någon synlig avvikelse i utseendet. Ändå hoppas jag att så många föräldrar som möjligt vågar nyttja möjligheten till ett tillgänglighetsband.

Har själv stödinsatser

Själv klarar jag trots min Aspergers syndrom att stå i kö, men däremot har jag haft specialarrangemang i andra situationer och har för länge sedan slutat bry mig om vad folk tycker. Förut levde jag på aktivitetsersättning och har dessutom sedan många år tillbaka städhjälp från kommunen eftersom jag inte förmår att städa själv. Det finns alltid människor som tycker att jag borde skämmas eftersom standarden är att alla unga människor ska klara av att städa själva och inte ens alla gamla har städhjälp.

Vill inte vara hindrad

Ändå har jag bestämt att jag inte behöver vinna gillande från personer som inte accepterar min autism som den funktionsvariation den är. Dessa människor kommer ändå inte betyda någonting för mig den dagen jag ligger i dödsbädden. Därför vill jag inte låta folks dömande kommentarer hindra mig från att leva mitt liv idag och att våga använda mig av de stödresurser som jag är i behov av.

Varför är du arg?

Med detta sagt blir jag arg på dig som häver ur dig dömande kommentarer om barn som släpps före dig i kön och inte ens backar även om man försöker förklara för dig att barnet har autism. För helt ärligt, vad förlorar du av att ett barn får gå före dig i kön? Det är ju inte så att din egen kötid blir nämnvärt mycket längre om ett barn med funktionsvariation släpps före dig.

Hur behandlar du äldre?

På vilket sätt skulle det göra ditt liv bättre om ett autistiskt barn tvingades stå i kö bara för principens skull bara för att det ska vara exakt lika för alla? För många av dessa barn är tillgänglighetsbandet deras enda möjlighet att kunna besöka nöjesparker. Eller tycker du kanske också att gamla människor ska behandlas på exakt samma sätt som unga och att de inte ska erbjudas extrasittplatser bara för att du inte heller får sitta ner? Om du har förståelse för gamla, varför bemöter du autister annorlunda?

Inget att vara avundsjuk över

Och du. Om du är avundsjuk på autistiska barn och tror att de får leva lyxliv bara för att de får gå dig före i kön så skulle du ändra dig om du skulle vara i dessa barns skor bara en dag. Det är lika mycket lyx att vara ett autistiskt barn som det är att vara gammal och få sitta på en prioriterad sittplats i tunnelbanan. Autistiska barn brukar vara mycket ensamma, illa omtyckta, exkluderade i skolan och mår väldigt dåligt av alla intryck. Dessutom far de mycket illa ut av dina dömande blickar. Därför hoppas jag att så många föräldrar till autistiska barn som möjligt vågar nyttja möjligheten till ett tillgänglighetsband även om du försöker göra allt för att göra dessa barns liv så surt som möjligt!

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

6 svar på ”Tips till alla föräldrar till autistiska barn”

Personligen känner jag att det där med ”dömande” blickar är en tolkningsfråga. Jag hade säkert själv tittat, men inte dömande utan snarare med förvåning och undran. Många av oss som inte lever i en värld av funktionsvariationer och funktionsnedsättningar har ingen aning om de tillgänglighetssatsningar som finns och därför kanske vi tittar en extra gång för att vi inte förstår. Det är inte att döma. Jag hade till exempel ingen aning om dessa armband.

Att titta tycker jag är en annan sak än att börja mucka gräl och sucka vilket alltså var fallet i detta fall! Och i det här fallet hade mamman också varit tydlig med att sonen hade ett specialarmband. Att enbart titta är däremot inte automatiskt samma som att döma, det håller jag fullständigt med om! Man kan titta på olika sätt också.

Svara

Så jäkla sant! Jag med högfungerande autism får kämpa på ett annat sätt i samhället än om jag satt i stol. Stolen visar att man har bekymmer med något. Har varit dottern/stor&lilla systern med utbrotten om vi hade fel pålägg hemma, skämt mina syskon med utbrotten. Minns inte bekymmer med köandet. Men mins mobbning. Idag som 36åring så vet jag inte när det är bäst att berätta i en ny bekantskap om min diagnos. För vill inte bli dömd på förhand. Utan tyck att jag att jag är en idiot för att du tycker det. Inte på grund av min diagnos! Hur många utan diagnoser tänker på sånt när de träffar nya människor?
Utan oro för fördomar så klarar väl att vänta 2min extra i en kö? Eller vill de stå bakom ett barn som får ett utbrott?

Tyvärr är det vanligt att man blir dömd när man har en osynlig funktionsnedsättning. Jag håller med om att det inte är lätt att avgöra om man borde berätta om sin diagnos eller om det är bäst att låta bli. Jag brukar vara öppen om min autism, men samtidigt förstår jag de autister som gör ett annat val.

Svara

Ja! Önskar att jag var mer trygg att säga på en gång hela tiden. Men åh andra sidan så gör jag sånt som jag ”inte borde” kunna enligt fördomar, jobbar heltid, åker på semester själv, brukar bli ”mamman” när vi vänner hamnar på krogen, måste inte ha allt planerat minut/minut, sköter min ekonomi, aldrig haft godeman, använder mig inte av lss, bor i egen vanlig hyreslägenhet osv. Men ändå har jag tankar om att andra har fördomar om mig. Tex ”måste vara i bubbla, tål inte förändringar av något slag, godeman, lss boende, assistent 24/7” osv.
Men gillar att mina föräldrar inte gjort nån stor sak av min diagnos. Skulle inte skylla mitt beteende på diagnosen. Men diagnosen kan förklara vissa beteenden. Som tex mitt talfel

Det är många som saknar kunskap om att olika autister har olika mycket svårigheter. Det finns ju autism nivå 1, 2 och 3 och stora skillnader mellan olika individer. Vissa svårigheter kan förvisso vara osynliga, men samtidigt är det ett faktum att vissa med autism är mer självständiga än andra med samma diagnos.

Svara

Lämna ett svar till Angelica född 86 Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *