Städning och upplockning med boendestödjaren

Idag blev det städning och upplockning med min boendestödjare. Jag förstår inte ens hur det kunde se ut som det gjorde hemma hos mig. Eller jo, egentligen förstår jag det: jag hade inte haft boendestöd på en vecka, och därför hade det hunnit samlas grejer.

I köket hade jag bland annat riktigt tomma fruktförpackningar och tvätt på golvet. I vardagsrummet var det diverse grejer överallt. Och i hallen låg en öppnad resväska direkt vid dörren som man fick gå runt för att komma in i lägenheten. Den hade legat där efter tisdagens föreläsning för jag hade inte orkat flytta den från hallen efter föreläsningen.

En av anledningarna till att jag nyligen blev utbränd var att jag hade för höga krav på mig själv. Efter att jag för snart 12 år sedan fick veta att jag har Aspergers syndrom, sänkte jag kraven rejält, men ändå inte tillräckligt eftersom jag trots allt blivit utbränd några gånger. Trots att jag alltid haft stökigt hemma, har jag under de senate veckorna sänkt kraven ännu mer, vilket känns bra.

Varför har jag inte sänkt kraven mer tidigare då? Jo, på något sätt har jag hört min mammas röst i bakhuvudet, och hon har tutat i mig sedan jag var barn hur det bör se ut i ett hem. Det får inte vara grejer mitt på golvet så att man måste hoppa över eller gå runt dem, alla gamla förpackningar och allt skräp ska slängas i soporna med en gång, och det får absolut inte ligga tvätt i köksgolvet. Min förklaring att det faktiskt är lättare för mig att gå runt saker hemma än att plocka upp sakerna från golvet har mamma alltid vägrat lyssna på.

Trots att jag gick i flerårig terapi för att lära mig att tänka om och inte ha för höga krav på mig själv, har jag alltid på något sätt haft dåligt samvete och tänkt: ”herregud, tänk om mamma skulle se stöket”. Mamma bor i Finland, och med tanke på att hon aldrig kommer hit så finns det ingen risk att hon skulle se något, men jag har alltid haft en liten röst i bakhuvudet som viskat: ”tänk om”. Och denna röst har gjort att jag inte klarat av att sänka kraven tillräckligt mycket trots att min psykolog gång på gång har påmint mig om att jag inte får jämföra mig själv med andra människor. Jag har ju Aspergers syndrom, och därmed måste jag lägga ner energi på saker som andra människor gör automatiskt. Och i mitt fall resulterar detta i att det blir stökigt hos mig, speciellt när jag är trött.

För att inte bränna ut mig, måste jag planera vilodagar, och på vilodagarna kan jag inte slänga skräp i papperskorgen, hänga kläder i galgar, kasta sopor eller överhuvudtaget lägga någonting på sin plats. Skulle jag göra det, skulle det inte vara en ordentlig vilodag för då skulle min hjärna behöva överanstränga sig.

Jag är stolt över mig själv nu. Det är inte själva stöket som jag är stolt över, utan jag är stolt över att jag blivit bättre och bättre på att sänka kraven. Tyvärr ställer jag fortfarande ibland för höga krav på mig själv, men jag är på god väg till att bli bättre 🙂