Sluta underskatta betydelsen av online-vänner

Vissa av oss med autism har en unik förmåga att bygga helt andra typer av relationer än det sedvanliga. Ibland kan autistiska barn, ungdomar och vuxna ha ett flertal brev- eller internetvänner som de har regelbunden kontakt med samtidigt som deras föräldrar oroar sig för att barnet i deras tycke verkar ensamt. Men det är alltså inte alls säkert att barnet känner sig ensamt trots avsaknaden av fysiska vänner. För vissa kan det räcka gott och väl med online-vänner.

Hade brevvänner

Själv hade jag som barn och tonåring otaliga brevvänner världen över, och jag kände mig mycket närmare dessa brevvänner än vad jag kände de flesta människor som jag umgicks med fysiskt. Vi kunde skriva enormt långa mejl till varandra! För mig handlade brevvänskaperna om intresse för andra länder och om att kunna nyttja mina språkkunskaper (som tonåring skrev jag brev på 7 språk beroende på vad dessa brevvänner hade för modersmål) snarare än om ett behov av relationer, men för många andra autistiska barn och ungdomar kan brev- och internetvänner tillfredställa deras behov av vänskap. Det är inte alla som ens vill ha fysiska vänner.

Vi chattar hela tiden

Även nu som vuxen kan jag känna mig mycket nära någon jag skriver med. Nu när jag och min kille inte har träffats på över 7 månader p.g.a. Covid-19 (vi bor i olika städer) så chattar vi i princip hela tiden från morgon till kväll. Ibland gör jag ju såklart andra saker också (själv plockar jag ju mycket blåbär), men annars är chattrutan öppen hela tiden och vi skriver alltid när vi kommer på något att ”säga” till varandra. Om jag ska till ett jobbmöte eller ska föreläsa så tar jag med mig min surfplatta så att jag kan skriva med honom från tunnelbanan. Precis som par som bor ihop kan vara tysta vissa stunder kan vi också vara tysta i chatten, men till slut ”säger” någon av oss alltid något.

Gillar inte att chatta annars

Det intressanta i sammanhanget är att jag annars inte är speciellt förtjust i att chatta och jag skulle aldrig orka chatta med någon annan på det här viset. Han är den enda som jag tycker om att chatta med! Visst, jag kan ytterst sällan chatta med någon annan under väldigt korta stunder, men då handlar det endast om enstaka tillfällen och max 5 minuter! Jag chattar med honom på ett forum där jag har honom som min enda kontakt för jag vill absolut inte att någon annan ska upptäcka att jag är online och börja chatta med mig. Detta just för att jag inte gillar att chatta annars.

Vill chatta med just honom

Detta betyder att om jag inte skulle ha min kille så skulle jag inte ha ett behov av att chatta med någon annan nu när jag bara sitter hemma under Covid-19. Jag chattar alltså inte med honom för att jag skulle behöva sällskap utan jag gör det för att jag vill chatta med just honom. Om jag skulle vara singel och inte träffa någon vare sig fysiskt eller chatta med någon online skulle jag inte känna mig ensam i negativ bemärkelse för jag trivs för mig själv, men eftersom jag har min kille så chattar jag med honom online och trivs med det. Och eftersom vi chattar med varandra hela dagarna känns det som att vi är nära varandra dygnet runt även om vi inte kan ses fysiskt just nu p.g.a Covid-19.

Betydelsen av online-vänner får inte underskattas

Betydelsen av internetvänskaper och -relationer ska aldrig underskattas när man kommer i kontakt med autistiska barn, ungdomar och vuxna! Vissa autister trivs som sagt för sig själva och är inte intresserade av internetvänskaper men andra har mycket nära online-vänner som tillfredställer hela deras sociala behov. Jag reagerar alltid starkt varje gång det påstås att internetvänskaper är mindre värda än fysiska relationer för det är absolut inte sant! Så jo, online-vänner kan visst kan vara riktiga vänner!

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn