Idag är det inte ovanligt att skoja om diagnoser och lättvindigt diagnosticera sig själv och andra människor. Kommentarer som ”Åh, vad tråkigt det var att sitta stilla på bussen i fyra timmar, jag har nog adhd”, ”jag är nog deprimerad” och ”min arbetskamrat har svårt för att förstå skämt och trivs bäst med att hålla på med samma intresse i flera dagar i sträck, han måste ha asperger” är inte ovanliga.
Själv ser jag det som farligt att utgå ifrån att man själv och andra runt omkring en har diverse sjukdomar och funktionsnedsättningar. När var deprimerad på riktigt (och depression är ju en allvarlig sjukdom) så var det inte lätt att bli tagen på allvar när alla människor runt omkring mig också påstod sig vara deppiga. En person med adhd riskerar att bli sedd som lat om den inte klarar av att behålla ett jobb om var och varannan person också tror sig ha adhd utan att ha stora begränsningar i vardagen. Och jag får svårt för att förklara att vi som har asperger eller autism har riktigt svårt för vissa saker om Aspergers syndrom endast betyder en annorlunda personlighet i andra människors ögon.
Samtidigt som det absolut är möjligt att man kan ha adhd när man har svårt för att sitta stilla under en bussresa, man kan ha insjuknat i depression på riktigt och ens arbetskamrat faktiskt kan ha Aspergers syndrom, är det viktigt att hålla i minnet att för att det ska vara aktuellt med en diagnos krävs det att ett visst antal diagnoskriterier ska vara uppfyllda i tillräckligt omfattande grad. Asperger är inte bara någon extrakrydda i mitt liv utan det påverkar mitt vardagsliv enormt mycket. Därför är det viktigt att det inte uppstår någon inflation på diagnoserna.
Jag tycker absolut inte att det är fel att misstänka att någon kan ha asperger för det finns ju otroligt många odiagnosticerade aspergare därute! Ibland är det faktiskt också bra för en själv att analysera och spekulera med andra människor om det är värt att kontakta en läkare. Och det finns personer som blev diagnosticerade med asperger eller adhd i barndomen men upplever att svårigheterna minskat med åren. Men det är ändå viktigt att inte se lättvindigt på dessa diagnoser för nej, alla har inte asperger och adhd och alla är inte deprimerade!
4 svar på ”Sluta se lätt på sjukdomar och omfattande funktionsnedsättningar”
Jag har hört att en hel del har gjort en screening dvs svarat på ett frågeformulär från en dr och därmed säger att dom har adhd och får läkemedel utskrivet,i själva verket ska det ju göras en utredning som kan ta 3-4 månader att göra för att fastställa en diagnos.Min utredning blev t.o.m förlängd
Oj! I mina öron låter det verkligen inte seriöst om det på vissa ställen går till på det där sättet. Själv fick jag också göra en mycket omfattande utredning.
Jag antar att det här gäller äldre personer som misstänker att dom har någon npf och då får man kontakta en vanlig dr som gör en bedömning via der här formuläret,och har man svarat på alla frågor som säger att man har nog npf så ska ju en dr skicka en remiss till psykiatrin som gör en utredning.Det kan ju vara lite svårt att bedöma om man inte har anhöriga som utrednings teamet kan ha kontakt med och berätta om den som söker hjälp vilka svårigheter han har.
Ja absolut! Så kan det vara. Jag reagerade mest på om man bara kan få läkemedel utskrivet efter en kortare självscreening men det är bra att man remitteras till en specialist först.